Känslan av att vara tvungen

Känslan av att jag måste

Jag måste duga

Jag måste kunna

Jag måste

Känslan av att vara inlåst

Att vara tvingad

Resan som jag inte ville genomföra

Resan som blev påtvingad

Resan fylld av vanmakt och ångest

Känslorna som var i kaos

Känslor av ovisshet och skuld, skam. Förtvivlan

Känslan av förvaring

Tankar av galenskap bakom vita galler

Jag duger inte till livet

Ingen förstår

Skammen

Förtvivlan

Bitterheten

Varför jag?



Att fyllas med tro och lycka. Att fyllas av hopp. Men att veta att man ballanserar på en skör tråd. Vilken sekund som helst kan den brista. Pga mig. För att jag är jag. För att jag så ofta felar. Felar och gör dumt. Utan att just då förstå följden. Utan att inse vad illa det blir. FÖRLÅT jag förstår inte bättre just då. Jag vill göra bot, jag ångrar. Jag lider. Jag mår hemskt. Men ingen förlåter. Jag blir ensam. Jag står där och vet att mitt liv när som kan explodera. Att du har mitt liv i dina händer.

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^

Det regnar. Jag har sedan mina barn började skolan haft tio skolavslutningar. Alla firade utomhus och med fint väder. Ska detta bli första året UTAN fint väder? Imorgon är det examensdax och jag håller tummarna. Visserligen är det första gången vi firar avslutning inomhus. I kyrkan. Fint och något nytt för oss.

Idag ska vi på Student skiva då mina barns kusin ska firas. Innan det ska man hinna med terapi. Terapi jag gärna slipper. Som inget ger. Idag ska jag vara lugn. Tyst. Så får vi se hur man reagerar på detta.

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^