Konstig dag
Datum: 2009-03-26 ♥ Klockan: 13:07:46 ♥ Kategori: Kropp å själ/ADHD
Tänka positivt de ska man å bör man...
Lunchen i all enkelhet är intagen...
Tankar...
Jag har hela mitt liv haft svårt med ensamheten. Mina arbetskamrater pratar glatt om när maken ska åka bort så de får egen tid ÄNTLIGEN kan de se vilken film de vill å göra vad de vill.
Jag kan se vilken film ja vill när ja vill å för all sin dag göra vad ja vill när ja vill, även när min käresta är hemma. Men när ja e ensam vill ja inte se den där filmen, ja tappar lusten. I vår familj är valet av film inga större problem om vi bara ser till oss två vuxna. Vi kan ge å ta å passar de inte med valet kan den andra göra någt den hellre vill utan sura miner.
Men ja gillar inte ensamheten. Jag njuter inte av den... jo givetvis gör ja de ibland. Å jättemycket vissa stunder men i de stora hela har ja inte det behovet. Ja trivs i flock... men ändå är ja ensam.
Ensam på ett annat sätt.
Å den ensamheten har ja inte valt å den trivs ja inte alls med. Jag skulle önska någon att fika med, att ringa.
Jo jag har vänner absolut. Å de är ja både rädd å öm om men ja har inte så många å framförallt ja har dom inte så nära.
Vårt problem är väl att vi sällan har tid för varann. Vi tar oss inte tid för dessa möten. Möten mellan oss människor sker så sällan. Vi rusar omkring i livet, det är jobb, det är barnen å aktiviteter å ska vi ses ja då måste de planeras och det ska innehålla så mycket. Kanske fika och mat. Istället för att vi bara möts och umgås. Och framförallt detta behöver inte ta så mycket av DIN tid.
Ibland önskar ja mig tillbaka till min barndom när mamma fanns där hemma och andra mammor oxå.. å barnen var just hemma så de fanns kamrater nära.
Tänk va roligt vi hade å vad människor möttes, varje dag.
Just nu ser jag en dag i ensamhet, morgondagen i ensamhet och även en lördag. Jag har svårt att se positivt just nu, hitta de små kornen av glädje som passerar.
Jag ser solen å jag inser att det enda sällskap jag har nu är mina djur å de ser på mig i en tyst samförstånd å älskar sin matte för att hon finns just här för dom.
En sann livsnjutare... min Isak
Kommentera här ♥
14 st
Usch din situation låter verkligen inte rolig och långtifrån upplyftande, vilket är vad du behöver just nu...att ha lite roligt och något som lyfter tillvaron. Kanske du kan göra ett nytt försök med lilla vovven, en ny promenad med honom och möten med nya människor...? Finns det ingen träffpunkt där du bor? Nåt fik där man kan springa på någon att snacka med...i affären kanske...? Men sen vill man ju ite vara framfusig heller...Svårt det där...Att det ska vara så svårt för människor idag att vara sociala, det är väl konstigt...?!
Håller verkligen med dig om att det var "enklare" att umgås förr, när vi var små. Det var inte så pretentiöst som det är idag när man bjuder hem sina vänner. Då ska det helst vara tre rätters och väldigt mycket av allt. Förr umgicks man över en kopp kaffe...Konstigt som det förändras.
Vi är verkligen olika som människor och tur är väl det...=) jag är en person som är oerhört social och älskar umgänge, men njuter även i fulla drag av ensamheten. Men det där går ju oxå i perioder. När man inte mår bra kan ensamheten vara tärande, eller i och för sig, när jag mådde som sämst ville jag verkligen inte träffa någon, orkade inte. I perioder, som sagt.
Hoppas att din situation löser sig på något sätt! Har du ingen psykolog eller kuratorkontakt (eller är det jag som har dåligt minne nu kanske? haha). Det borde du ju ha i alla fall. Få ur dig skiten där...=)
Hoppas du kan finna ett sätt som kan få just dig att må bättre i alla fall, på något sätt...Styrkekramar till dig!
Usch jag beklagar allt för dig :-(
Innan detta hände mig så var även jag sjukskriven långtidssjukskriven pga deprission.
Fortfarande sjukskriven nu men jag vet hur det är med panik ångest och vara depp...
Det är fan inte skoj :-(
Just det, tänk positivt! När gubben kommer hem, då kan det bara bli bättre ju! Jag letar efter en kvinna som står ut med ensamheten för det mesta, vet du vart man hittar en sån :-0???
Mange B
Jag har nog lite tur att jag är en person som vill vara mkt för mig själv när jag inte mår bra.
Vill gärna sitta ensam framför datorn eller bara stirra in i en vägg för att ordna klart mina tankar och funderingar över saker.
Det är nu efter att Philip föddes och somnade in som jag har tvingat mig ut bland folk och hem till folk o på fika o ut o sånt för att alla säger att man mår så mkt bättre.
Visst det kanske jag har gjort en stund men sen kommer alla 1000 tankar som skulle ha ommit under tiden om man inte var borta typ.
Som du beskrev det att så fort det börjar vända slår ngt nytt omkull dig.
Så har det varit för mig sedan jag var 14-15år typ.
Varit sjukskriven i prinsip helatiden fram och tillbaka.
Resulterade att jag INTE gick färdigt gymnasiet heller vilket gör jävligt ont idag...
Blev inte att jag skriver idag.
Philips pappa var angelägen om att vara med på att skriva den "känns väldigt skönt" det är kanske lite extra kraft eftersom vi var båda två där och båda två som känner det här...
Läs det inlägget "om du orkar" det är långt men nästan hela vår resa med Philip...
http://middemadde.blogg.se/2009/february/var-resa-till-a.html#comment
Hejsan!!! Jobbigt att du inte mår bra, prova att ta en promenad ute i solen. Ha en fortsatt bra dag. kram Susanne
Jag är ensam mån-tors varje vecka..man vänjer sig även om det är oerhört trist!
Den här veckan kommer inte maken hem förrän i morgon,så det är mycket tid ensam.
Jag har ju sonen förstås så helt allena är jag ju inte.
Men jag saknar att kunna äta middag ihop bla.
Ha en skön kväll..njut av den..köp nåt gott.
Kram kram
ja fast det gick bra för färjestad till sist ändå ;)
Det finns massor man kan göra för att aktivera sig. Varför inte laga en riktigt god middag som tar lite tid? Eller gå och simma? Harmoniskt och bra för kroppen.
Ibland är det så att de man träffar på nätet blir nära vänner trots att man inte ses.
Hej vännen
Jaså du blir själv i helgen ändå. Trist. Vet ju hur illa du tycker om det.
Jag lovar att vi ska ha roligt. Det är ju synd bara att ni inte kunde följt med. Hade varit roligt med lite umgänge då man nu äntligen far iväg på nåt.
Ta hand om dig nu gumman
Kram
Ja, men ibland gör vinsterna det ;)
Bättre målet kommer sent än aldrig :)
Du hade som sagt gärna fått följa med oss. Men jag är rädd att du hade måsta ha egen hytt. Finns ju risk för en del barnförbjudna aktiviteter under resan ;-)
haha, ja det fick ni verkligen :)
Så trist att du inte mår bra ensam!
Själv trivs jag bäst i mitt eget sällskap även om jag trivs bland folk också..ler.. Är ju översocial när det krävs, men mår inte dåligt av att vara själv heller..
Den tiden jag skulle vilja ha tillbaka är då, när man kunde droppa in hos en kompis på en snabbkaffe och prata strunt en liten stund. Det saknar jag enormt idag. Allt ska planeras och vara så tillgjort.. Jag blir överlycklig om det plingar på dörren och det står någon och frågar om kaffepannan varit varm på länge..ler.. Tyvärr så händer det ytterst sällan..
Ha det gott!
Kram