Det är tisdag.

Datum: 2009-05-26 ♥ Klockan: 10:11:27 ♥ Kategori: Kropp å själ/ADHD

Solen skiner men min kropp har bestämt sig för att strejka. Kan säga att det är tufft just nu. Ångesten är hemsk och paniken växer. Men jag MÅSTE vara stark. Jag måste klara detta. Det får inte bli som sist. Det får inte. Jag KAN inte bli så dålig igen.

Idag ska jag med Isak till veterinären. Han är inte helt okej. Problem med både öron å hrm de allra heligaste samt att han är hängig. Efter detta ska jag tillbaka till Medicin och få alla svar sedan jag låg inne med magen.

Ikväll är det föräldramöte för August. Daniel har lovat mig att gå med som stöd. Jag klarar inte att gå annars. Det kommer vara hemskt ändå. Träffa alla blickar... alla dom som ringt och klagat på mitt barn. För att möta dom som inte förstår att han inte kan hjälpa att det blir som det blir. Alla dom som tror att jag sitter hemma och inte gör något åt det. Att jag är en förälder som skiter i vad som händer och drabbar de andra barnen. De som inte tror jag har en klump i magen VARJE gång jag släpper av honom. Jag som lider varje dag när jag får höra allt som inte gick bra. Se hans sorg i allt detta.

Jag är så tacksam att Daniel följer med.

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^

Ensamheten är total. Som vanligt har jag gått in i mig själv och stänger alla ute. Jag orkar inte med någon. Jag vill vara ensam. Ensam med mina tankar. Eller de tankar som ska stägas ute. Tankarna börjar återkomma. Jag måste få slut på dom. Jag måste lära mig att jag DUGER... att det jag gör räcker och att det som är kvar är kvar och att det inte gör något. Men jag skäms. Skäms för allt jag inte kan och inte gör. Allt jag inte får eller orkar fast att ingen ställer dom kraven. Här är det jag som ställer krav. Och jag duger inte. Jag är dålig. Genomrutten. Jag förtjänar inte mera.

STOPP!

Jag duger. Mycket av vad som sker står över mitt förstånd. Jag måste få svar. Hoppas jag får det.

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^



Bild: Porträttbild av mig. Tänkandes...Bilden är nog fyra år. Fasen vad åren går.

Kommentera här ♥ 5 st

Men gumman - vet du? jag kan inte säga att du duger - jag KAN göra det o MENAR det - men jag vet att orden inte når fram till dig. Du ler lite o tycker att man är så rar när man skriver det - men du känner inte innebörden i meningen!

Jag VET hur det är - jag ska klara mig själv, vill inte vara till besvär för omgivningen genom att öppna mig o prata om problem - mm mm...

Jag vet även att man klarar det - men hur länge?

Du verkar ha träffat en UNDERBAR man o jag känner verkligen kärleken där... Är glad för din skull att du har honom o hans stöd o det är väl ändå det som är det viktigaste!? Att den man älskar förstår? Ibland är det faktiskt inte så.... o då blir det ännu jobbigare! JAG VET att du står där rakryggad o ser stark ut på mötet - men fall gumman - dte skadar inte! Det kanske hjälper? Oj så jag mal på - jag ville egentligen bara säga "Du duger!"... Det finns faktiskt ingen som du - du är UNIK för den DU är! Alla ska inte vara stöpta i samma form... Styrkekram

Ja, tiden går så fruktansvärt fort numera!

!Här ligger jag och duger!" Så stod det på en anslagstavla, som reklam för en bok/föreläsning. Jag läste det för 8 år sedan och föll i grått. Här ligger jag och duger. Jag duger ju inte, jag räcker inte. Men det var vad där stod. Här ligger jag och duger. Och vi duger, det gäller bara att acceptera det, att vi duger. Du duger min vän och du gör så gott du kan. Ta emot den hjälp du kan få och ta en dag i taget. Se det som är lite bra i allt. Se till det som är positivt. Det negativa skall du fokucera så lite som möjligt på.



Kram

Jag är så glad för din skull att du har Daniel som stöd ikväll på f-mötet,men att du ska må så här dåligt gör mig ledsen.

jag förstår vad du går igenom det här med skolan att föräldrarna till andra barn tittar och undrar....jag har haft det liknande med David du vet under alla 8 åren på dagis och grundskolan många gånger fick jag gå på mötena själv då pappan var på resande fot sittandes mot ett par föräldrar för att min son gjort nåt och det var tufft men man klarar det,jag lovar dig.Man ville kasta in rocken men på något vis så kämpar man.

Vad har vuxna för rätt att döma andras barn???? INGEN ÄR PERFEKT!!!Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen,August är en supergo kille och det kommer att ordna sig för honom ska du se.jag tänker på er,hälsa till August från Ida Ö.

Alla kan vi väl få för oss att vi inte duger då och då, men det är väl olika hur man tacklar och/eller skakar av sig de tankarna och tvivlen.



Jag är bra. Men det är kanske enkelt för mig, grubblar gör jag sällan.