Kärleken som dog
Datum: 2009-11-14 ♥ Klockan: 10:53:57 ♥ Kategori: Kropp å själ/ADHD
Hur kan någon man stod så nära bara försvinna iväg?
Hur kan den som sa så många fina saker plötsligt bli hård och kall?
Helt plötsligt inte behöva just mig?
Utan ett ord, utan en förklaring.
Plötsligt står man där ensam.
Utan att förstå.
Med sina känslor.
Men utan dina.
Hårt.
Förvirrande.
Ensamt.
En förklaring.
Hur den är är gör lättare.
Gör begripligt.
Sårad.
Ensam kvar.
Bild:Tomater
När man tror man känner en annan människa innan och utan. Sedan händer något. Något man inte förstår. Personen man trodde man stod så nära försvinner iväg. Man står ensam kvar och man förstår ingenting. Vad hände? Gjorde jag fel? Var jag fel? Eller har han lurat mig? Var det vi hade inte sant? Var den känslan jag hade så fel? Var jag så lättlurad? Men kan man inte få kräva ett svar? Ett varför? Varför du försvann? Någon förklaring finns ju alltid där så varför inte ge mig det? Eller är jag så betydelselös så jag inte ska ha något? Är jag inte värd det? Ett svar? Man känner sig som skräp. Som skiten under skon. Som om jag är en människa värd att trampas på.
Bild: Halv scharon frukt.
Det har inte hänt mig något. Jag mår bra. Men mina tankar finns hos någon idag. Någon som blivit sårad. Någon som är värd allt fint. Någon som underbar. Någon vars matta har dragits undan. Brutalt. Önskar jag kunde finnas hos dig,, men jag finns på det sätt jag kan. I tanken finns du hos mig och jag sänder all styrka jag kan. Vi, du och jag ska finna vägen tillbaka.
Kommentera här ♥
15 st
Tack! Vi är så nöjda med vagnen å elefanten är så gosig! Vi köpte den elefanten på Babyproffsen, så kolla där om du hittar en ny.
Hur har du det annars då?
Det där "varför" finns alltid där. Man undrar alltid varför någon gör som de gör. Står man någon sådär jättenära och plötsligt händer något, då är det klart man undrar varför. När N började fundera över vårat förhållande 3 dagar efter att vi hade haft det hur bra som helst och hon inte längre visste vad hon kände, då undrar man ju så klart varför? Det är inte alltid lätt...
Tack vad snällt. Blev verkligen jättenöjd :)
SV: Så bra =) Vad var det för föreläsning då?
Ja, ringa är ju bättre eftersom att man förhoppningsvis får svar direkt, men jag har aldrig tyckt om att ringa folk sådär, så jag gillar mail bättre även om det är något osäkrare...
Ja, det är inte lätt...
Btw, det var ett tag sedan du kommenterade det jag skrev =) men du läser va? :)
Hoppas du har en bra dag! =)
hej:D vad fin blogg du har, checka in min och komentera. Skulle bli sjukt glad:D
Jag läser allt din blogg, men oftast kommer jag inte på något att kommentera som jag inte sagt förut och då känns det så tjatigt...
Bra att allt är bra och att saker och ting rullar på! :)
SV: Ja, då är jag med =) men bra att du läser i alla fall =) du får ta det lilla först och ta det du orkar liksom...
Ja, prata kan man ju göra ändå, men som sagt, att prata när ingen är där och lyssnar, det känns inte som det ger något för någon, så det blev inget. Lite synd.
Okej, sånt kan vara ganska intressant att lyssna på även för mig som inte har någon koppling till det alls =)
SV: Ja, det kan jag tänka mig.
Hur mår du annars nu då?
Nu blir det kort här strax =)
Jag blev sviken av en man som bara drog en dag jag grät o undrade varför. Det värsta var att han hade en annan och hon t om väntade deras barn. Nu är dom gifta, jag skiter fullständigt i honom. Jag fann kärleken igen! Det gör du med. Kram
Det har du rätt i :D
Min lördag har varit bra, din med?
Tack, jo, skolan går framåt. Blir klar om ca 2 månader...då måste jag bara hitta jobb!
Hur går det för din karl, när blir han klar?
Ha d gott //Zara
God middag gumman.Allt är bra med mig denna söndag..Fina ord du har fått ner i inlägget...Förstår att man vill hjälpa till så mycket som man kan men i bland så räcker man bara inte till.Hoppa att personen inte mår allt för dåligt..Ha en skön söndag.kram
Ja vi får hoppas på det bästa..Tråkigt att bå lång i från varandra när man vill hjälpas åt..Så gott med chiliconcarne..min sambos favorit...Ha en skön söndag.kram kram
Tess, Du har satt ord på samma sorts känslor och tankar också jag har kämpat med under många månader.
Frågetecknen har varit många, men svaren få. Den första och största frågan, varför, ställdes flera gånger...men besvarades i så vaga ord att frågan vändes till mig själv.
Under våta tårar vändes skulden inåt, känslan av att vara betydelselös växte, och frågan om allt var en lögn, fyllde hela min tillvaro.
Jag önskade en förklaring...för en sådan måste ju finnas...väl?!
Ja, det finns alltid förklaring, däremot är det inte alltid den kan översättas till ord. Av det enkla skälet att ord inte finns för just denna typ av förklaring...eller för att de ord som finns att tillgå riskerar att såra mer än tystnaden.
Måhända är det så att den som drog undan mattan, gjorde det för sin egen sannings skull...och att tystnaden är ett visande av omtanke och respekt. Ett tycka om, om än utan kärlekens röda färg...
Så vill jag tro att det är, för det som inte är rätt behöver ju nödvändigtvis inte vara fel (och omvänt)...det passar bara inte riktigt ihop.
Men vad vet jag?! Jag tänker dock, vilket innebär att jag finns...antar jag ler
Varma Hälsningar
Peter
Ja, många gånger har man ställt sig de där frågorna... usch, aldrig roligt att behöva göra det i brutala lägen. Men jag hoppas att tiden jobbar till personens fördel och att allting såsmåning om börjar läka med gott stöd -även om frågorna kanske aldrig får svar..
Såg även din dörrkrans -så otroligt fin!!!
och tack för dina kommentarer inne hos mig -har inte bloggat runt sedan lillebror föddes men nu försöker jag ta igen lite:.))