Grå i sinnet
Datum: 2009-10-19 ♥ Klockan: 10:28:10 ♥ Kategori: August/barnen/Autism
Jag är grå i sinnet.
Inte svart.
Mörkare än vitt men inte svart.
Grå.
Som ett gråväder en höstdag som denna.
Grått inombords.
Inte kall och inte varm... mittemellan.
Känner en stor trötthet.
En trötthet som tär.
Som äter upp.
HUR ska man orka.
När energin har lämnat är det svårt att hitta nya källor som kan ge tillbaka.
Vissa saker tar så mycket energi så man blir totalt tom.
Hur orkar man fylla på när vardagen är så full av måsten så man inte klarar hitta en enda minut som ger nytt bränsle. Bränsle för att orka vidare?
Var finner vi kraften?
Var hittar ni energi? HUR gör ni för att fylla på? Hitta utrymmet. Kraften att göra det man behöver för att fylla på?
Vilan... återhämtningen. Gå hemifrån... HUr får man till det när man har barn som kräver så mycket av en?
Barnen vår stora glädjekälla något som kan ge enorm energi men också sluka den.
Ta energin.
Förbruka den.
Hur får vi kraft vi med barn med funktionshinder.
Man kan inte säga NEJ.
Man måste finnas.
Stötta. Förbereda. Finnas. Klara av...
Det är tungt.
Men jag är ändå lycklig för mitt underbara barn. För han är min. HAN valde MIG. Jag valde honom och kärlek uppstod. Men vi har det tufft. Han och jag. VI för en kamp. Mot världen. För att han ska bli förstådd och få finnas.
Men var får jag kraft? När får jag vila? Vem hjälper mig att orka upp? Oss föräldrar?
Allt rullar på snabbt medan vissa saker rullar så sakta så vi nästan tar död på oss men vi är förbannat starka. Viljan finns och vi stretar på. Framåt i motvinden.
MEN man blir så grå fär inne... svårt att hitta rätt. Ut i det klara fina. Där vi känner harmoni med naturen.
NJUTA.... det måste vi.
Älskar dig ungen min. Älskar dig så grymt. DU har gett mig så mycket som ingen annan hade kunnat. Jag är stolt över att vara just din mamma. Jag vet hur mycket du kämpar. Varje dag. Å du KAN. För du vill så mycket. Vi kommer lyckas. Vi två tillsammans.
Kommentera här ♥
23 st
SV: Apelsinoljan finns unde rlänken jag la med där i inlägget :D
God middag gumman..Vackert skrivet..Jag tycker du ska skriva ner allt du skriver här på bloggen i en bok som du kan ta fram längre fram i livet.DU är så duktig på att få ihop orden så det blir så vacker dikt.Ha en skön måndag.kram
Hejhej. Jodå helgen var bara bra, gjorde alldeles lagom mycket tyckte jag!! Gjorde det vi kände för och inte mer.
Hur var din helg och hur är det annars med dig? Kram
skriv allt du önskar på en flaska med penna och drick sedan vatten ur den. Mirakel kommer att ske då i den gråa vardagen. Skriv aldrig det du inte vill ska hända för vattnet läser bara orden.
kram
ja smycken är bra grejer det ;)
vad har du haft för dig i helgen då? ngt skoj?
sv: hih, ja det har du helt rätt i! :)
SV: Det är ingen fara, de flesta av oss skumläser nog väldigt mycket alltså :P
Nej, det är inte lätt det där...
SV: Ja, tack så mycket! =)
Tyvärr har jag lite problem med kameran. Det är touchscreen och för att ansluta till datorn måste man trycka på en grej på skärmen. Lite svårt. Sedan vet jag inte riktigt hur man för över filerna än, för när man öppnar kameran så som jag har gjort än så länge är det bara massa konstiga filer... Så vi får väl se...
Hoppas du har haft en bra dag i alla fall =)
Känner igen så jättemycket av det du skriver gumman!
Vem tar hand om oss då vi inte orkar??
Vart får vi orken och energin ifrån??
Jag sänder dig massor av styrkekramar!!!
Vi kommer att orka!!//Angelica
ojojoj fem barn? vi är fyra barn i min familj och det tycker jag är många :D fast en kompis till mig har 13 syskon... alltså 14 sammanlagt... samma föräldrar allihopen! det är bra jobbat! haha
Jag förstår att det kan vara tufft med ett funktionshindrat barn. Du har så mycket vilja och älskar ditt barn så mycket. Ni kommer klara det här, det är jag övertygad om.
Samtidigt så måste du tänka mycket på dig själv och hushålla med din kraft och vara rädd om dig.
Stor kram vännen
lite orolig är jag nog allt. fint du skriver! hoppas du har en bra kväll?
hihi kan ja tro:) ah de är en bra slant de där. smarteys har ganska bra priser vet ja..men de finns ju bara i gbg o borås typ :/ du är stark du vännen<3 kram
Det var fint skrivet. Livet är inte lätt alltid. Jag brukar säga att det är som att åka i en berg-ooch-dalbana. Men det blir bättre snart ska du se, det kommer att ljusna.
Sv: Jo tack, jag hade en bra söndag. Hann med tre lägenhetsvisningar. Och en av dem är jag riktigt intresserad av :-)
Styrkekram!
/Eva
Grått är bra, grått är inte svart..det gäller att tänka positivt.. Bra jobbat tjejen!!
va fint du skriver ,
hoppas du snart kan må bra ,
kramar i massor till dej
Godmorgon!!!! Önskar dig en bra dag. Kram Susanne
Fint skrivet men även ganska så känsloladdat!
ja jag är mäkta imponerad utav såna som har så många barn. åldersskillnaden är inte så speciellt stor heller. snacka om jobb alltså! För att inte prata om dyrt :) Men det är himla mysigt med stor familj!
SV: Tack! Och detsamma!
ja men det kan ju hända så att kärleken tar slut och om man hittar någon ny så vill man självklart ha ett eller fler kärleksbarn ihop.
Vad har pojken för funktionshinder om jag får fråga? fick han syrebrist vid födseln eller?
okej, kan tänka mig att han är en väldigt häärlig glad kille :D
själv älskar jag barn. vill helst ha många...men killen min vill bara ha 2... får se vart man slutar :) om det håller mellan oss vill säga, men känns verkligen jättebra !!!! vi passar riktigt bra ihop!
kul att du vill vara med :d
Hej tjejen...länge sen jag kommenterade i din blogg, läser den jämt dock=)
Jobbar ju mycket med människor med funktionshinder nu...förstår verkligen att det tar kraft från dig..från er.
Jag tänker att det handlar om ett sätt att leva och ett sätt att vara.
Handlar om att man älskar sitt barn till bristningsgränsen så kraften och orken försvinner i takt med att andra människor inte förstår, att andra människor sårar...ofta utan att ens veta om det.
Verkar som ni är på god väg mot något bra...du har fått förståelse och förklaring på alla de "varför" du förmodligen haft fram tills nu. Nu samlar ni verktyg ni behöver för att kunna leva ett anpassat liv och jag tror att du och din familj kommer att klara det bra...du har viljan, kärleken och därigenom kommer du också att finna orken.
Kramar