Kroppen protesterar högt! NEJ! JAG VILL INTE! JAG PALLAR INTE!

Förnuftet skriker tillbaka:

-Din lata KROPP kom igen nu. Du kan. Du SKA!!!

Kroppen värker och säger att den inte orkar. Men förnuftet har rätt. Fettet och latmasken kan inte få styra. Ibland ska man säga JA!!! Man måste sätta stopp för latmaskar och rösten som säger CHOKLADGLASS...

Man ska lyssna på sin kropp. Men inte alltid. Inte när den bara vill lata sig och höra på värken. Värken måste få sig en käftsmäll. Rakt på nyllet. Man måste fasen trotsa värken. Ge sig på den. Gå lite lite mera. Röra sig lite lite till. Fast kroppen säger NEJ och bara lite lite går vi.

Kylan var som en slag i magen. Ännu en ursäkt att slippa sa Latmasken. Förnuftet trotsade kylan lyssnade inte på kroppen och drev den framåt. Vidare. Längre.

Promenaden är gjord. Barnen är till skolan. Kroppen är mjukare och efter en dusch kanske man är som folk? Inte smalare. Men lenare. Jag är inte femenist men fan att jag vill vara hårig. Det ska vara lent både här och där. Det ska vara lent och mysigt och JAG har även valt det. Att säga NEJ till hår. Både här och där.

Nu ska jag säga NEJ till fett både här och där.... Säga hejdå till Latmasken.

Det är tungt. Det är svårt. Jag syndar. Jag fuskar. För jag är mänsklig. Jag orkar inte. Men jag vill. Jag ska.



Man måste se sig själv i spegeln och TRO. Tro på sig själv att man fixar de.... NU.

Solen kikar fram och jag tror vi får ännu en fin höstdag. Vilken höst. NJUTA. Jag har sovit som en död. Vet inget från det jag släckt mina ögon tills jag vaknade pinkenödig framåt tidig morgon. Jag ligger på spikmattan innan jag ska sova. 30 minuter pina. Värme som sprider sig ut i lemmar. En stickande brännande känsla. Ontskönt, mitt egna ord. Man är så avslappnad efter. Man sover underbart. Man slappnar av. Kroppen säger NEJ men efter så är den inte så kaxig.

Dusch... raka... lena till sig. Läsa... mysa. Sedan iväg med alla barnen till NP. Hoppas det ger dem något. Förståelse. Tankar får svar.

Kommentera här ♥ 6 st