Gud vad jag är nöjd.

Trots allt trassel så känner jag mig nöjd.

Med MIG.

Jag duger.

Jag är bra.

Jag är förbannat duktig.

Jag har drivkraft och jag kan ta tag i saker och får saker att hända.

Jag vågar.

Jag är sällan rädd.

Kanske aningen orolig och nervös men sällan rädd.

Jag försöker nästan alltid.

Jag dugger som sagt. Jag duger. Jag duger. Jag duger.

Känslan av tillfredställelse har krypt in i kroppen. Jag har haft en bra dag. Jag har gjort mina plikter. Ett förbannat bra jobb helt enkelt.

Jag är stolt över att trots tröttheten tog jag mig ut på den där promenaden. Satte blicken först i backen för att se lite guld i skogen. Sökande med blick bland gulfärgade höstlöv och sedan blicken rakt i fjärran, bort i horisonten för att få upp flåset.

Fast att jag hittat skurken till mina kilon så tänker jag göra vad jag kan för att inte låta kilona fortsätta sätta sig. Jag har bestämt att jag mår fint av promenader och frisk luft och jag verkligen säga att man mår extra gott. Strcäka ut musklerna ordentligt... En dusch och ner i den rosa morgonrocken... och man kan med gott samvete krypa upp i soffan och se teve och läsa. Att man sover så gott sedan är ju inte heller fel för att stappla iväg till en ny dag i morgon.



Trots allt så mår jag ganska okej just nu. Jag har tänkt att jag ska tänka lite lite annorlunda. Att om jag tänker att jag vill och har lust så kanske kanske det känns bättre än att jag MÅSTE.

Djupt kanske? Kanske. Men detta är livet. Jag tänker mycket. För mycket. Kanske. Men vi kan inte vara andra än dom vi är. För vi är vi. Jag är jag. Jag trovs att vara just jag just nu. Jag har det bra på så många sätt. Jag uppskattar verkligen det jag har. Tro aldrig annat.

Kommentera här ♥ 8 st