Sorgen över att ha ett barn som inte är som alla andra kommer över mig stundtals.

Det handlar inte alls om att inte älska sitt barn eller att önska att barnet var någon annan.

Min sorg handlar om att inte veta om August ska klara sig själv. Att han inte ska få det lika lätt som andra utan dessa funktionshinder.

Att han inte ska få den hjälp han så väl behöver med tanke på hur samhället ser ut idag.

Att han ska behöva slåss för sina rättigheter.

Han lider inte av att vara just han, men han kanske får lida pga sin omgivning.

Jag vill att han ska ha alla möjligheter som alla andra men när det finns personer som tror att om man drar in resurser så känner sig den funktionshindrade sig mindre onormal ja då är det inte undra man oroar sig sjuk.

När man inte ser framstegen som andra föräldrar ser så börjar insikten komma att det kommer bli tufft. Inte för att han måste kunna allt för MIN skull men för sin egen skull, för att klara livet senare när jag inte längre finns där.

Sedan vet jag att det jobb jag lagt ner kommer att vara ett stöd. Det jag lärt honom genom år av kamp kommer vara något som gör att det kommer vara lite lite lättare. Att jag har gjort som jag gjort. Att jag har kämpat som jag gjort.

Men all ångest och allt sådant man själv fått genom all denna kamp utan att få det stöd man så väl själv skulle ha behövt det är smällar man får ta i ett samhälle som inte lämnar plats åt oss med barn som har det tufft på olika sätt.

Man får inte bli sjukskriven för att man har en tuff hemsituation eller pga sina barn. Eller jo man får men det är svårt att få igenom. Personalen på försäkringskassan är programmerade efter statens strikta regler och för att klara detta måste man bli hård och kall. De har säkert extra betalt för alla avslag de gör. LER. Ja man kan undra. Ett bonussystem? Hur många har jag klämt åt idag?

Nej jag vet jag är hård och elak men jag lider så med alla som kämpar.

Vi som kämpar.

Å jag är så innerligt TRÖTT på alla som inte förstår. Som säger de förstår. De som inte begriper att man inte önskar sina barn detta. Men att man älskar dom lika högt i alla fall. Jag önskar inte att min son var någon annan eller på något annat vis. Detta är ju just AUGUST... men jag önskar att han slapp alla svårigheter och alltid får och kommer få den hjälp han behöver. Att han ska växa upp och klara det mesta de flesta andra faktiskt gör.

**************************

Enligt Daniel hade August skjortan på sig när han kom hem. När han frågade om han var med på kort idag ryckte han bara på axlarna och svarade JAAAA... Men om han hade en glad min på kortet som han själv ansåg att man borde ha det får vi se när fotona kommer.

Kommentera här ♥ 5 st

....Redan under natten känner jag mig helt upp i varv. Jag har drömt saker om ordning och reda och hur jag kommer och det är den där kaosen som jag måste styra upp. Ja för i drömmen måste de ju vara just jag som gör detta.

Jag har haft värk och massa kryp i kroppen och vaknar febervarm och illamående. Magen lever om och jag vet att om några timmar väntar jobbet och att jag helt enkelt MÅSTE iväg.

Jag skäms för alla mina dåliga dagar och att dagen börjar med att få FEM barn klara för skola varav en bryter ihop för att det är skolfoto just idag.

Han tänker inte vara med på något bild. Han tänker inte ta på sig några bättre kläder än de han redan har. Han tänker INTE vara med. Hittar honom slutligen på toastolen med några typiska rörelser där han visar att detta går han inte med på överhuvudtaget. Det är så till den milda grad jobbigt med detta så två goselefanter följer med i skolväska.

Lirkar och får honom till slut att ta med skjortan i skolväskan men att vara med på något skolkort de tänker han inte.

August är just nu inne i en period han anser att just han blir konstig på kort. Han har beslutat sig att inte vara med och det ska bli hemskt intressant och se om han kommer vara med och hur han kommer visa upp sig. Han sa i bilen ner att man åtmistonne borde ha en glad min när man fotograferas så vi får väl se.



Sitter och ser ändå att solen verkar visa sig idag. Kyla ute men ändå sol. Jag hoppas solen kan och vill ge den energi som tydligen försvann återigen i natt kommer åter.

Kommentera här ♥ 11 st

Tänk va olika vi kan må i olika miljöer. Att välbifinnandet verkligen kan bli så oerhört olika beroende på var vi är. Givetvis har ju sällskapet inverkan också men nu tänker jag på bara miljön.

Vissa miljöer kan ju verkligen suga all energi och kraft ur en medan andra gör en så lugn och harmonisk. Sedan finns det de som gör att man är så hyperaktiv så det är rent omöjligt att vara stilla.

Tidigare i veckan var jag totalt urholkad på energi. Fast att jag sov så sög något ur all energi jag hade. Jag mådde till slut så dåligt så jag verkligen funderade på hur jag skulle ta mig ur det tillstånd jag fann mig i.

I helgen har energin och välmåendet kommit åter bara genom att få vara hemma.

Tacksam för det och jag vet nu vilket miljö som suger kraften ur mig. Jag har fått ett rejält bevis och nu måste jag försöka hitta orsaken till varför denna plats gör så med mig. Platsen är ett ställe jag tyvärr inte kan välja bort. FÖr så är de ju ibland. Jag måste kunna vara i denna miljö och fortfarande må bra eller hitta en lösning.

Jag måste ta tag i mina miljöer. Jag måste må gott i dom jag måste vistas i. Jag känner att det är brottom. För såhär kan jag inte alls ha de.

Kommentera här ♥ 8 st

Jag blev moster bara två år gammal. I en skara om fem barn är jag yngst. Jag blev stolt moster till Magnus. Jag har gjort en LO med bilder från när han föddes....











Återigen har jag jobbat i grönt. Ett härligt mönster som passar bra till bilder från 70 talet.

Kommentera här ♥ 5 st

Såg en utmaning på Svensk Scrapbooking

Utmaningen skulle handla om mitt namn... jag fick ideen direkt och har plockat foton från min barndom....Detta är resultatet.



       

Layoten går i gröna nyanser vilket jag tycker om att jobba i. Vidare så är kortet när jag ligger i sängen och sovet ett av mina favoriter från alla bilder som finns.

Mina syskon har alla ett namn som börjar på I även min mamma. När jag som flicka nr5 föddes verkade namnen ha sinat även om jag kan rada upp många namn på I som finns. Många av dom är jag dock glad att jag inte fick. IDA var ett namn jag hade velat ha som barn men idag är jag nöjd med mitt namn.

Pappa hittade mitt namn i en tidning och så blev det just THERESE.

Kommentera här ♥ 1 st

Jag fortsätter delta i olika utlottningar om scrapsaker. Denna gång är de EVAsom lottar ut ett paket som är rejält höstinsererat... givetvis tänker jag delta....

Kommentera här ♥ 0 st

Idag när jag gjorde ett kort och en LO så kände jag att nu måste jag spara till en cuttlebug. Ska jag göra Lo´s behöver jag kunna göra bokstäver till rubriker. PUNKT.

Men under tiden är det tur att jag hittat någon som jag kan låna av. Idag kände jag bara JAG BEHÖVER skriva ett ord... å som tur är vågade jag fråga och gå iväg och stansa ut mina bokstäver så min LO kunde bli klar.







Vidare så hade det en annan bra fördel. Karin som jag fick låna cuttlebug av bor såpass nära så att ta bilen inte var acceptabelt och eftersom det också blev lite sent så skulle Daniel ha bilen,,, cykla kunde jag inte heller eftersom framhjulet är vint... så jag fick gå. Promenad innebär motion vilket leder till mindre fett och bättre kondition så jag tyckte detta med pyssel även inkluderar mer bra saker... MASSA bra saker för välbefinnandet.

Motion, mindre fett... mindre kryp i kroppen när man får ge utlopp för sin skaparglädje samt sällskap. UNDERBART.

Jag gjorde även ett kort tidigare på dagen... lite snabbt... kalas kort åt August.





Ska börja med en annan LO men inser att jag ska gå och sova nu.

Ha de gott alla.

Kommentera här ♥ 3 st

Har ju varit dålig en tid. Rygg och nacke har börjat berätta att de finns. Så idag har jag varit iväg till naprapaten. I vanlig ordning var min bröstrygg rejält låst och där jag är stel är jag ju stark så nu är de planer frammåt för att stärka omkringliggande muskler.

Jag känner att NU ska jag hänga i. Inga ursäkter.

Fick en rejäl sanning rakt i ansiktet tidigare på dagen. Daniel och jag tog en tur nere på stan. Trevligt för det är så sällan. Ja pysselbutiken besöker jag ju flera gånger i veckan men i övrigt är de ganska lugnt.

Hittar en tunika jag blir förtjust i.



Jag kan inte bara köpa utan måste prova. Att jag har blivit större ja de vet jag och att jag måste ta större storlek ja de vet jag också och har accepterat. Så är de liksom och JA jag ska ta tag i vikten också MEN att gå in i provhytt va ett tag sedan och när jag står där och SER mig själv i alla vinklar... Ser DEN profilen inser jag att det ÄR värre än jag trott. HERREGUD jag har ju inte bara mage.... jag har RYGG också.

Tunikan satt fint och det var liksom JAG.... men jag viskade till Daniel att nu du... har jag sett sanningen. Jag börjar bli FET.

Han tittar knappt på mig. Viskar lite till:

-Du har redan sett och VET.

Han svarar fortfarande inte. Nej de behövs ju inga kommentarer för det spelar ju liksom ingen roll vad han svarar. Jag hade tagit vilket svar som helst fel. Ja jag har sett.... jaha tack för den... jag har inte tänkt på de... ja ha ja å tack för att du inte SER mig.

Min man är smart... han vet. Så han förskonar mig och är TYST.

Tunikan ska jag ha på fredagens begravning.

Vidare har jag lessnat på panelgardiner och saknar kappor. Barnen bor trångt och har sina sängar under fönstren så panelgardiner blir inte så bra. Jag har heller inga andra som slutar vid fönsterhyllan. Förr sydde jag gardiner. Men jag hittar aldrig tyger idag som jag gillar och färdigsytt finns i parti och minut. Men idag hittade jag ett tyg. Jag hittade flera och de var till utförsäljning. Nu ångrar jag att jag inte köpte lite mera men samtidigt ska jag inte göra som förr. Ta ut mig. Fem sömmar å en gardin är klar. Fort och lätt. Men ajg stannade vid EN kappa för dagen. Den andra gör jag imorgon.

Jag ska ha lika i de små sovrummen. De är lika så detta passar i bägge.





Detta fönster är inte färdigt runt om sedan fönsterbytet så därför ser de ut lite smo de gör. SORRY.

Kvällen sänker sig och lugnet i huset. Daniel vilar inför ett nattskift. August är hos Malou. Albin på fest och Oskar i Karlstad. Mamman? Hon sitter i soffan.

Kommentera här ♥ 2 st

Kan man vara såhär trött och irreterad?

Kan man känna sig så hopplös och totalt tömd på allt vad energi heter?

Kan man verkligen vara vid liv när man mår såhär?

Imorgon blir de ledig dag... ledig i dagarna tre.

Jag ska till naprapaten och jag ber vid min gud att Patrik kan fixa till min nacke igen. AJ säger jag.

Idag har oron satt sig i kroppen med full kraft.

Utslag och klåda.

Lugnande.



Sova. Nu. Kan inte. Men om jag kunde skulle jag. NU. Barnen måste i säng först. Snart.

Oro

Enorm oro.

Det är så jag fungerar. Jag måste finna svar. Vet att jag kommer få dom en dag men jag vill ha dom nu. Jag vill veta. Jag vill veta hur. Jag vill hjälpa.

Försov mig idag. Panik när man inte är i byn. Snabba ryck och sonen skulle lämnas. Har därför en hyperaktiv son eftersom vi glömde medicinen. Uppskruvat. Alla, alla utom jag som bara vill sova.

Kommentera här ♥ 5 st

Suttit och gjort en LO som jag tänkte bidra med i veckans utmaning inne hos Fruarna Lilja

Såhär blev den:



 

Mor Dotter Tillsammans

Kommentera här ♥ 12 st

Jag har tappat bort min energi.

Ja jag vet ärligt inte var jag lagt den. Den är bara borta. Totalt borta. Däremot har jag hittat en ENORM trötthet tillsammans med uppgivenhet och total olust och ovilja.

Jag vill ha förändring. Men till vad? Vad vill jag egentligen? Jag behöver nytt... men hur? Jag har ideer men jag kommer inte vidare. Jag står liksom stilla utan den där energin.

Rastlösheten finns men inte resten.

Jag får inte till något just nu.

Jag vill bara SOVA.

Kommentera här ♥ 17 st

Stor bloggcandy som jag tänker vara med och tävla om hittade jag inne hos: Emmelie 

Hon firar massa saker som att hon haft 10 tusen unika besökare. Besök bloggen du oxå och ta en lott.

Detta kan man vinna:



Missa inte chansen....

Kommentera här ♥ 5 st

Från att ha känt oro och olust och pirr och rastlöshet i kroppen fick jag koppla av igårkväll. Somnade som en stock och har sovit hela natten. Är fortfarande trött men idag började barnen skolan igen. Vi har även varit till byn med ett bord till syss.

Jag är fortfarande helt cool och trött men solen skiner även om vi har höstluft. Tvättmaskinen går för högtryck och jag tänker bara vila idag.

August har tid med Malou senare också och själv har jag inga planer alls. Daniel jobbar kvällen. Pysslat är undanplockat så vi får se om jag börjar ta fram för att pyssla eller om jag helt enkelt gör ingentingen. LER.

Jag borde börja träna men med kvarstående förkylning får jag avvakta några dagar till.

Kommentera här ♥ 3 st

Att leva med ett barn med autism är omtumlande.

Jag går från glädje till sorg.

Igår blev jag så ledsen. Jag grät och grät.

Daniel försökte lugna. Frågade varför jag var så ledsen.

Jag har ju en inre oro för August. Imorgon startar skolan. August börjar andra klass.



August framsteg har varit små. Det går sakta. Jag gläds över allt han lär sig och Daniel sa ta fast på de lilla. Jag slits mellan hopp och förtvivlan. Kommer han lära sig bokstäverna och läsa? Han har nästan bara kunnat skriva sitt namn i ett år. Han lärde sig detta i skolan. Att skriva och känna igen sitt namn.

De flesta barn skriver och känner igen sina namn tidigt. Idag kan han känna igen bokstäver som O som finns i Oskars namn eller A som finns i Albins eller Alexandras. Men sen? Vad är siffra vad är bokstav och hur fungerar saker?

Jag grät och sa kanske han ända ska vara i särskolan. Daniel påminde mig om att han inte kommer få annan hjälp där än han redan får och att han inte kommer lära sig mera OM det är så att han inte kommer lära sig. För så kanske de är.

Oron inför framtiden finns alltid även om vi ska leva just här och nu. August har ju själv drömmar. Han säger ofta:

-När jag blir stor mamma och jag bor i ett eget hus och har en fru och egna barn.

Men hur kommer det se ut?



Min underbare goaste kille. Mammas oro. Grät mig till sömns och vet att ikväll blir en kamp mot klockan för att kunna somna för honom. Det ska planeras schema och jag kommer få mera information från skolan om hur allt kommer se ut. Vilka dagar han ska delta i sin hemklass, man ska ju integreras med normala barn ( barn utan diagnos alltså. ) Men ibland lider jag med honom som ska vara både här och där, han går ju på vanligt fritids och träfar normala barn där.

Sorgen över att det är mitt fel, att jag inte kan ge honom allt jag kan. Känner att orken runit ur mig och jag får ta till den urkraft som finns långt där nere i avgrunden för att jag ska kunna ge allt jag kan.

Imorgon ska jag även ringa BUP. Jag behöver stöd just nu. Jag behöver få gråta med någon som har några svar. Som har förståelsen. Som kan.

Säg inte att det ordnar sig, för de hjälper inte mig. Finns där, det hjälper mera.



En annan sak som gör det så svårt är att många inte ser August funktionshinder. Även jag när jag läser om andra med Autism så är August mil från hur det kan vara. Så jag är lyckligt lottad. Han är duktig. Han är fantastisk att kalra vissa saker andra aldrig skulle. Men vi har svårigheter. Som andra inte har. De med normalstörda barn ( ja sånna ord används i dessa sammanhang ) tror de vet hur det är, jo de vet ju hur det kan vara med "jobbiga" barn. Men detta handlar inte om de. Det är helt annat. Men det ÄR svårt att förstå. Inget självklart alls.

Kommentera här ♥ 7 st

Låg länge även igår utan att somna.

Hade massor med klara texter i skallen.

Texterna är borta idag. Tror jag.

Givetvis är det inte alltid lätt att vara människa.

Jag är en väldigt fysisk människa. När de handlar om de som står mig nära. Med nära menar jag min man och mina barn.

Jag är ingen kramande människa. Ja ni vet:

-Nej men hej kommer du!

Två människor möts och så ger de varann en kram.

Sånt kan inte jag.

Jag vet inte varför.

Som liten sov jag i stort sett aldrig. Jag vet att pappa kunde ligga med mig nära i soffan och klia min rygg för att jag skulle slappna av.

Jag älskade att krypa ner hos mamma och pappa som liten och ligga bakom ryggen på någon av dom och känna deras andetag. Jag har aldrig tyckt om att sova ensam, men jag kramar inte min mamma och pappa idag.

Mamma brukar "knycka" en kram ibland. Sådär i förbifarten. Det är okej. Jag KAN krama någon någon gång ibland men det är inget som jag gör ofta.

Men jag älskar att mysa med mina barn. Jag kramar dom alltid. Utom August. Han kramas inte heller om han inte vill. OM han vill DÅ kramas jag med honom. August har ju sin autism... han kan skylla på den, men jag? Jag har inget att skylla på.

Väldigt få tar heller hänsyn till detta. Många vet ju inte ens om de. De möts väl av en stel Tess...

Vid ett tillfälle som jag minns med värme var när något hade hänt mig. Jag minns inte vad det handlade om men en arbetskamrat sa:

-Jag vill krama om dig, men jag vet ju att du inte tycker om kramar så jag frågar först om jag får...

DÅ kunde jag ge henne en kram och det kändes bra. Det fungerade. För jag KAN kramas och det kan kännas okej, men liksom August måste det ske på MINA vilkor.

Men annars kräver jag en stor portion närhet. MASSOR. Jag tror både min fd man, barnens pappa och min nuvarande make VET att jag vill sitta nära, ligga nära och få massor med kroppskontakt och bekräftelse. Ett litet sött, eller aningens jobbigt plåster.

Jag vet inte varför jag blev såhär. Varför jag har stort behov av närhet men inte kramas med vem som helst och närsomhelst. Jag är en fysiskt icke kramande människa. Kramas gör jag med make och barn.

Jag har en nära kompis. Vi har varit kompisar sen jag var fyra. Jag tror helt ärligt inte jag har kramat henne en enda gång. Hon har heller aldrig försökt. Hon vet nog utan att jag sagt. Vi står varann nära ändå. Vi har gått igenom många svåra saker genom åren, men vi har inte kramats.

Ibland när jag träffat en ny man, kille så har jag redan INNAN berättat att börja inte vår dejt med att ge mig en kram.

-ööööö?

Jag klarar inte sånt. DIREKT. Jag tror EN kille testade direkt... å det var något speciellt. Jag tror han är den enda som det kändes okej med. Jag liksom hörde hemma där på en gång. Annars måste jag få känna in för att komma närmare och smygnade känna att jamen här KAN jag vara just nära.. Han och jag hade en otroligt nära kompisrellation sedan. Hans famn var länge trygghet för mig.

Jag är komplicerad. Jag tror många har svårt att förstå sig på mig. Sån här är jag. Precis så. Varför vet jag inte.

Kommentera här ♥ 6 st

Har svårt att sova igen.

Men denna period har jag inte lika lätt att ta de med ro.

Tankar som far. Jag läser och när ögonen inte orkar längre går jag över till ljudboken. Men jag hör inte va man läser. Inte ett dugg. Kommer på mig själv att störa mig på uppläsaren som stör mina tankar. Stänger av ljudboken... tankarna fortstätter. Stänger av för att lyssna på mina egna tankar.

Men sömnen kommer inte.

Så kommer krypet i kroppen. Å så fryser jag eller är för varm. Men att ligga utan täcke tycker jag inte, känner mig trygg under mitt täcke.

Tankarna snurrar.

Jag funderar på varför jag är som jag är och varför jag helt enkelt inte passar in. Varför allt jag gör missuppfattas och varför jag bara duger när ingen annan verkar finnas. Alla dessa fina ord. Du är bäst, TACK för att du följer med, du ställer alltid upp och va gullig du är... jo visst men sen då? Varför hör ingen av sig sedan? Eller varför står jag där ensam i ett hörn? Varför är det alltid jag som ska höra av mig och fråga. Varför frågar ingen mig?

För jag behövs inte. Jag står lite vid sidan av och hör bara till ibland. Som en skugga. Som någon som inte är på riktigt.

Röster höjs och man säger MEN GUD NEJ, HUR KAN DU SÄGA SÅ?

Just därför att det just är så. Det är inte på något annat vis. Det är sällan någon hör av sig. Sedan är det ju så att visst kan jag höra av mig men erkänn att ingen tycker det är speciellt skoj i längden att alltid vara den som ska fråga. Alltid den som ska hålla kontakt. Samt i de flesta fall bli avvisad. 

Jag är fullt medveten om att alla inte har all tid i världen. Men man har tid med alla andra vänner. Man har tid med så mycket annat. Men inte med mig. Det tar inte så mycket tid som krävs.

Är det så svårt att umgås med mig? Är jag en så svår människa? Vad gör jag för fel?

Alla fel.

Det kvittar faktiskt HUR jag är så är jag ensam. Jag hr provat att vara på alla sätt. Utom rätt sätt.

Men förra våren... 1½ år sedan då livet höll på att ta slut. Ja då blev ju några så ledsna och då fanns de men sedan då? Inte är de många som verkligen frågat sedan hur det gått eller som finns där nu. Nej några av dom har jag i stort inte hört något av sedan dess.

Nej man måste inte finnas där varje dag. Man måste inte höra av sig hela tiden. Det kan gå veckor och månader. Men någon gång. Jag har några vänner och jag vet att NI vet vilka ni är och jag kastar inte skiten över er. Men resten då som jag med fullaste allvar kan säga till att jag duger när de passar er och det är inte alls ofta och jag borde ju låta bli att umgås med just dom. Men samtidigt är man så himla ensam som jag ändå är ja då låter man sig utnyttjas bara för att få vara i ett sammanhang ibland. Någon gång.

Man låter sig utnyttjas.

Tomma ord. Tomma löften.

Ensamheten så stor.

Kommentera här ♥ 5 st

Efter att min dator kraschade å många bilder försvann sitter jag numed min gamla dator och rensar bilder samt framkallar.... Man är dålig på att framkalla bilder nu sedan digitalkameran kom men man tar desto mer bilder...

Snart ska jag åka till byn å jobba.... lämna barn....


                   

Kommentera här ♥ 2 st

Har pysslat. Har massa nya papper... massa nya saker att pyssla med. Massa ideer i skallen. Jag låter skapandet flöda.



Det kommer ju så mycket snygga papper. Detta med lite orange med röd/orange mönster i gammal stil. Gjort allt på en brun cardstock. Motiven är på vår lilla kisse Baylies. Det orange passar bra till hennes färger. Som en liten dekoration gjorde jag en liten "garnboll" av hampasnöre.





Vidare gjorde jag en LO med mig själv som huvudperson. Dessa foton tog Daniel då jag var hårmodell.



I denna har jag jobbat med blått. Jag har använt papprets både fram och baksida. Sedan har jag stämplat med Tim Holtz stämplar som föreställer engelska frimärken. Jag har stämplat i jeansblått.

Kommentera här ♥ 2 st

Idag har vi firat Oskar.

Han fyller 15 år på lördag.

Min stora kille.



Vi har haft traditionen om hemma gjord tårta med blåbär på sedan han va liten... å det är alltid blåbär som morfar plockat. Så varje år kommer morfar med blåbär. Dottar eller foltar som han sa till morfar som liten kille. LER.



 Oskar med morfar...



Ett gäng kompisar har firat Oskar samt lite familj. Å nu sitter mamman å pustar ut som inte är så förtjust i allt ståhej med kalas. Skönt när de är över.

Kommentera här ♥ 4 st

Jag är tom på energi.

Detta med att va sjuk tar fasen kraften ur mig.

Hade tänkt mig iväg ut lite sen här, en promenad och ett homeparty. Men nu vet jag inte.

Känns lite tungt. Inget jag gör blir bra. Pysslade lite och nej de blir inte alls som jag tänkt mig så jag kunde lika gärna plocka ihop allt å ner i lådan. Vill men inget blir bra. Orkar inte tänka. Orkar inte läsa. Vill inget men vill massor.

Ska ge mig ut och se om tvätten är torr... stekte några pannkaka till lunch... smakade inget och magen vill inte ha. Magen ÄR i uppror.

Att komma iväg kan underlätta... ge energi eller ta den än mer. Jag är ju lite svår så... skönt att gå här hemma med mina lila strumpor och orange linne... bara softa runt... se ut som hell å inte bry sig.

Eller ta tag i sig själv å må bättre... eller sämre.

Vi får se. Tvätten va de visst.

Kommentera här ♥ 26 st

Kommentera här ♥ 2 st

Vaknade kristiligt tidigt... magen säger ifrån. Med feber i kroppen gör den gärna de. Hatar dagar med knip i magen. Jag blir så trött och jag mår verkligen inte bra alls.

Men jag ska försöka ta tag i livet ändå. Man måste liksom. Lite i alla fall för jag behöver verkligen vila så jag orkar iväg till jobbet i helgen igen.

Daniel är iväg med hemvärnet på eftersök. Sedan jobbar han natt. Så jag är ensam.

Solen har tittat fram nu efter en natt med regn. Ska försöka tvätta lite. Hänga ut. Sedan baka den dör tårtbotten till tårtan inför morgondagens kalas. Firar Oskar några dagar tidigare eftersom jobbet kommer ivägen i helgen. Några paket ska även slås in.

Mammas pojk blir 15 år. Mammas stora fina grabb. Tänk va åren går fort. Inte länge sedan han va liten.

Kommentera här ♥ 3 st

HIttade detta på en annan blogg....




Alltså.... inte är de bara de med kort penis som kissar på kanten eller så... alltså... långa snoppar kan OXÅ kissa på kanten... de handlar om att kunna pricka rätt...

Ja alla dessa lappar som kommer upp... ja ja... men detta skapade lite funderingar hos den tänkande jag. LER.

Kommentera här ♥ 19 st

Fyller på med lite papper och sånt inför skapande av julkort.





Lite nya stämplar jag faktiskt fyndat på tradera...



Å jag har nu mina första Tim Holtz stämplar. Köpt en del papper och har en del ideer i huvudet som jag ska göra. Men just nu har jag feberoch orkar inte alls skapa. VILL men orkar inte.

Väntar även på att julpappren ska komma så man kan göra lite mera julkort med mönstrade papper.



August hade med sin plånbok ner på pysselaffären Mazzarin idag och köpte sig lite egna papper. Lim va viktigt med jag lovade att han fick låna mitt. Sedan köpte han även en förpackning med något man skulle sy. Han var överlycklig. Egna plånboken och så köpa egna saker. Så de där pappren han köpt kommer han troligen skära ner med skärmaskinen och sedan klistra. LER.

Kommentera här ♥ 2 st

Ett ord man kanske inte använder som vuxen och mamma? Men just så känner jag mig. Jag är förkyld och har feber. Seeeg. Skulle ha börjat jobba idag men jag är i stort sett sängliggande.

Har tänkt... som alltid.

Fick ju kritik för att jag FÖRSÖKTE skriva som en akademiker. Detta med att vara akademiker känner jag att jag vill analysera.

För att få en akademisk "titel" ska man ha studerat minst 120 poäng på universitet eller högskola... alltså två års heltidsstudier.

Detta är de ju alltså många som har. Och vilka yrken kan det vara? Ja inget stort och märkvärdigt som själva ordet AKADEMIKER uttrycker... man kan alltså vara allt från förskolelärare, lärare, sjuksköterksa eller civilekonom.

Inte visste jag att barn till sådana får ett speciellt språk eller att man OM man har denna utbildning uttrycker sig på ett visst sätt.

Vidare förstår inte jag varför man som människa har ett behov av att göra saker större och finare än vad det är. Duger vi inte som vi är? Måste saker lindas in och göras fina och märkvärdiga?

Ta detta med att jobba utomlands. Är eller måste detta vara så märkvärdigt? Jag har en vän som jobbar utomlands. Men han har inte något sk "fint" jobb. Han är INTE akademiker. Men han reser runt jorden och i Sverige. Han tjänar bra. Han jobbar i Asien, Frankrike eller Borås. Han säger att nu kommer jag jobba i Sundsvall tre veckor eller i Polen.

Många åker även till Norge för att arbeta... men va säger vi då? Säger vi att jag jobbar utomlands eller säger vi att vi jobbar i Norge. Låter UTOMLANDS finare än om vi säger jag jobbar i Norge? Och innebär de att vi har något fint kontorsjobb? Nej vi kanske jobbar i vården som är otroligt vanligt i just Norge eller som min kompis, han svetsar och metaliserar inne i stora pannor.

Själv jobbar jag som undersköterska. Jag är STOLT över mitt arbete. Jag älskar de gamla som jag jobbar med och jag är nöjd med mitt yrkesval. Är jag en sämre människa då som inte gått på universitet och blivit akademiker?

Jag har aldrig tänkt att JAG måste bli något stort och fint speciellt så jag kan kalla mig just detta. Min make kommer snart kunna säga att han har en akademisk utbildning. Han kommer ha legitimation och vara sjuksköterska. Jag tycker de är fint nog att vara just Undersköterska. Något att vara just STOLT över.

Ett yrke att vara stolt över. Likväl som kompisen som snart gått klart och är civilekonom.

Pengamässigt kommer kompisen tjäna bättre. Men man ska välja det man trivs med. Vi är olika och vi behövs alla. Jag tycker inte om att man ser ner på den som hämtar våra sopor eller städar i skolan eller på vårdcentralen. Alla behövs vi. Alla kan inte vara läkare eller chefer. Vi behövs alla.

Var stolt över ditt yrke... älska era barn. Ge dom tid. Inte behöver vi ha ett speciellt språk eller en fin titel. Alla är och ska vara lika mycket värda.

Kommentera här ♥ 3 st

Inga frågor är dumma... frågar man inte så får man ju inte veta... å man kan inte veta allt...
August och jag ser på barnprogram. Massa hav... å så frågar han:
-Mamma var är proppen?
-Vilken propp?
-Ja som man drar ur så vattnet rinner ut å sjön.
Man fick föklara att hav och sjöar inte har en propp,,, bara badkar och pool.

Kommentera här ♥ 17 st

Som de flesta vet har ju August avlastning och vidare har han avlösare. Detta är Malou. Å vilket jobb hon gör.

Kika in på hennes blogg för att se hur August helg har sett ut,,, klicka på bilden nedan:



Scrolla i Malous blogg för att se helgens bilder och inlägg.


Maolu gör ett enormt jobb med min son. Han får otroligt mycket social träning som jag vet kommer bli så oerhört viktig för honom i framtiden. Som vuxen. Allt vi gör är i sikte om ett socialt liv och att som vuxen kunna klara det mesta själv. För detta behövs träning. Vi ser ju på den tid August spenderat tid med Malou vilka framsteg han gör och har gjort.

Denna tjänst som vi har är ju delvis för min skull men än mer för august syskon och för sin egen. Att få egen tid med en annan vuxen som lägger hundra procent på honom är guld värt. Malou ger honom allt det inte jag kan ge.

Kommentera här ♥ 11 st

Å så kom de en anonym kommentar igen.

Jag är glad för ALLA kommentarer men OM man skriver och ahr en åsikt om något vore de ju bra om man INTE är anonym. Ska man skriva anser jag att man ska stå för sin åsikt också vilket jag inte anser att man gör om man lämnar den anonym. Speciellt om man har en personlig åsikt om mig som person.

Jag läser många bloggar och jag lämnar aldrig en anonym åsikt. Jag står för de jag tycker och jag är en person med granskande ögon som ifrågasätter ibland. Undrar... iaktar.

Jag gör inga personangrepp. Man kan inte alltid tycka lika och man måste få ifrågasätta när man inte anser att saker stämmer överrens med verkligheten.

Bloggvärlden är stor. Den är öppen och man måste vara beredd på kritiska ögon ibland.



Allt är inte alltid som de ser ut. Tänd lampan och SE. Titta lite närmare.

Jag är inte en dålig människa för att jag ifrågasätter saker som inte stämmer. Som inte går ihop.

Tänk också på att du ALDRIG är anonym. Aldrig. Man lämnar spår efter sig. Överallt. Små små fotsteg.

Kommentera här ♥ 6 st

... Känslan av tomhet tog över igår.

Med ett bud som var väntat men som var oväntat...

Känslor i massa tar tag i kroppen och man behöver vara nära. Man behöver prata. Ventilera.

Eftermiddagen som övergick i kväll och natt blev ganska lång.

Samtidigt så fortsätter allt. Meninte riktigt som vanligt.

Tomheten tog över.

Känns fortfarande så. Tomt. Slut i kroppen på mer än ett sätt.

Idag är en ny dag och man måste möta det som hänt.

Livet. Man måste möta livet.

Kommentera här ♥ 3 st

Då har vi avklarat maten. Det fick bli lite kyckling samt sås ris och grönsaker....






Dagen rör sig sakta mot eftermiddag. Låg en stund i solen. Det blåser en del. Men vädret är helt okej. Önskade jag hade bilen hemma. Då hada jag åkt ut i skärgården. Bara suttit.

Tvättar. Skönt när man faktiskt kan hänga ute.

Njuta.

Frid.

Eller så gör man som katten... lägger sig i en pappåse å myser en stund. LER.



Får se va eftermiddagen har att erbjuda. Vi får se.

Kommentera här ♥ 16 st

Om jag känner, då lever jag.

För om jag sitter hör och inte kan känna en enda känsla måste jag ju vara död.

Eller rent av kall.

Kall och utan känsla.

En kyla som i döden.

Eller känna och vara varm.

Varm och levande.

Härlig och vild.

Varm.

Som en sommardag.

Att kunna känna. Känna med måtta.

Leva ut. Leva NU. Här. Inte DÅ. Förr. Det som varit.

Man måste känna.

För att leva.

Kommentera här ♥ 6 st

Inget går väl upp emot hemlagad mat. Rejäl mat. Inte halvfabrikat. De är jag smått allergisk emot...

Denna lördag har jag å tjejerna ätit köttfärslimpa sås och potatis och grönsaker. Mycket gott.





Nu ska jag faktskt lägga mig och vila en liten stund innan jag ska byta om och ge mig av på 20 års kalas då min syster dotter Simone fyller idag.

Kommentera här ♥ 7 st

Då har jag gjort färdigt första Julkortet.

Jag testade att göra ett sk folderkort som ser ut som en sån pappersmapp. Ideen kommer från : Tesa Prickoformar  och de va skoj att testa något annat.

Jag kommer göra flera.

Jag har använt min nya stämpel från Sarah Kay och jag har använt akvarellfärger.



Har satt pappren med distanskuddar för att får lite "höjd" på kortet... blir lite annat.

Kommentera här ♥ 1 st

Igår var de ju den internationella otursdagen... fredagn den 13:de. IGÅR,, inte idag.

Satt mig för att pyssla ett nytt kort inför julen. Bäst starta i tid. Jo då... hade en ny liten ögonstämpel i rött som jag skulle använda för att stämpla lite på en tag. Jo visst... själva dynan LOSSAR... arg... röd överallt. Tar flaskan med lim å tänker ja limmar väl fast fanskapet igen...

Trycker till... va händer? Själva pipen på flaska lossar i en rejält fart av trycket varpå HELA jag å halva vardagsrummet skvätts ner av LIM...

Trött man blir. Inte alls. Jag torkade glatt upp de med ett litet leende på läpparna och tappade lusten för julkortet som nu ligger där bredvid en röd och limmig tag.

Nåja... i ren ilska damsög jag och torkade mina golv. Något jag gladeligen gör VARJE dag. För att en kvart se att de ser likadant ut som kvarten innan eftersom vår lille vän hunden ÄLSKAR att håra och vara skitig om de små söta tassarna i vårt fiiina väder...

Nåja de är uppehåll i alla fall.

LER stort. Nya tag. Nya leenden. Hoppas fortsättningen på dagen inte medför fle missöden.

Kommentera här ♥ 0 st

Lycka....

Förstå vilken lycka när jag kom hem från promenaden med hunden denna morgon och jag möts av min man. Han ser lycklig ut och berättar att August ropat och sagt:

-Daniel, jag sticker till MIN kompis.

Ja detta är i och för sig inte så konstigt, detta ropar han ofta men kommer i regel hem då ingen vill leka.

När han åkt så dröjde de inte länge förrän Daniel hörde en annan röst utifrån hallen:

-August August!!

Daniel fick förklara att August åkt till lill killen som nu stod i vår hall och ville leka... med AUGUST.

-Ja ha ja svarade han, då får jag åka och leta rätt på han.

Gissa om jag blir glad när min grabb får känna att någon kommer och frågar efter just honom och faktiskt vill leka. Detta som han längtat efter. Velat och önskat. En egen kompis.

Detta är en ny grannpojk, som är några år yngre och det är ju då det brukar fungera. Men det spelar ju ingen roll så länge båda har utbyte av varann. Så länge de har skoj. Så länge det varar.

Ingen blev varmare och gladare i hjärtat än denna mamma.

Någon kom och frågade efter mitt barn. Mitt barn har funnit en kompis.




Med Autism har man i regel jobbigt i det sociala. Man förstår inte det sociala spelet. Reglerna. Men man kan lära sig. August har utvecklats enormt. Jag hoppas han ska klara det han vill i framtiden.

När han ibland pratar om att "när jag bor själv med min fru och barn" ja då hoppas jag av hela mitt hjärta att den dagen ska komma en dag.

Kommentera här ♥ 2 st

Detta är UNDERBART...

Underbar låt och ÄLSKAR grabbarna....

Kommentera här ♥ 0 st

Regn idag och något ska man ju hitta på.

Jag har ju fått scrapping på hjärnan och har flera LO i skallen som måste ut. Tyvärr är jag ganska snabb i mitt skapande så jag försöker ta igen mig emellan.

Fick ltie nya saker idag. Lita Sarah Kay.... en är med julmotiv så nu ska jag snart stämpla upp. Börja göra julkort. MÅLA. Sååå kul.





Har fått en idee från annan scrappare att stämpla på maskeringstejp. Denna ska jag ha till den LO jag gör nu med mina foton på Pelargoner.



Underbara papper med Fjärilar som blivit min favorit. Köpte en karta med clarstamps med just fjärilar som jag redan använd flitigt.

Säger det igen att jag gärna åtar mig att göra kort av alla de slag på beställning. Få ett mycket personligt kort. Kortet kan man få skickat över posten så det är inget problem med avstånd. Hör av dig genom en kommentar.

Kommentera här ♥ 4 st

Då va min LO klar.... detta är helt nytt å jaaa de är svårt att få till de. Men ja detta blev i alla fall resultatet för denna gången.




August altrade sin skrivbok höromdagen oxå med mammas hjälp.

 

Kommentera här ♥ 1 st

.....

Fredagen den 13:de.

En ny dag.

August ska till Malou i eftermiddag. Ska packas. Han är uppe och i sitt esse. Daniel ska jobba kvällen och resternade helg. Jag blir hemma med tjejerna.

Har en massa pysselideer i skallen så jag måste nog iväg och köpa cardstock för att hör och häpna göra några LO.

Vidare så tänker jag. Ja hör och häpna jag har en hjärna och den går för de mesta på högvarv. Jag tänker igenom och funderar. Men sedan släpper vi. Lämnar. Förösker.

Att se flera sidor. Olika perspektiv. I allt som händer så finns två sidor. Vi måste se dom. Förstå. Tänka större. Inte bara se vårt eget. Våra känslor. Våra drömmar. Hur är det för andra? Hur upplever de saker? Varför och hur fungerar vi olika?



Se, våga titta nära. Se dig själv. Se. Vem är du att dömma? Vem är du att inte våga. Se det nya. Släpp det som varit. Våga. Sluta att bara se bak och tänk nytt. Nya saker nya mål.

Kommentera här ♥ 0 st

Hittade detta STORA blogcandy med stämplar.

Klicka på bilden så kommer du till bloggen och kan delta:

Kommentera här ♥ 8 st

.... ja just nu vill jag hitta på något.

Men vad?

Ideerna finns helt enkelt inte.

De ska inte kosta något direkt heller eftersom jag är rätt pank. Så jaaaa....

Jag vill alltså ge mig ut på något. Inte sitta hemma.

Ingen vet va vi ska hitta på... så vi sitter vid varsin dator och klickar. Klick klick.

Är de så vi vill ha de? Nope. Vi bara måste få något gjort. Inte måsten utan lust. Saker av lust.

Maken är otroligt dålig på att komma på saker... å jag med va det ser ut som.



Man borde ju åka ut i skogen och leta svamp. Men de slutar med att jag går omkring och glor på träd hela dan... ler. Å inte ser jag skillnad på en svamp å en tomte heller troligtvis.

Delar med en låt som Tanja gjort till minne av sin man Erik som dog aldeles för tidigt i cancer.

Kommentera här ♥ 3 st

Tänk va olika känslor vi kan ha. Och tänk va känslor ändras.

Vi älskar någon gränslöst men så en dag är allt bara borta. Det kan vara borta som när man knäpper med ett par fingrar.

Den vi älskade har plötsligt blivit till någon vi inte längre känner.

Vi kan finnas för någon för att en dag vakna upp och fundera på var människan vi fanns för finns nu?

Känslorna kan även fördjupas. Bli intensivare och mer sanna.

Men detta med känslor är inte alltid så enkelt.

Vi går genom livet och liksom våra egna känslor förändras förändras känslorna hos de vi har runt om oss.

Man kan aldrig ta någon för givet. Vi kan inte rökna med att känslorna finns hela livet. Ingen kan lova detta och inte ens vi själva kan tro oss om detta även om vi så gärna vill.

Det är många drömmar i och med känslor som krossas.

Men jag är ändå glad att jag kan känna. Att jag kan känna både glädje och en sorg. Att man även kan acceptera och gå vidare. Svårt. Ja. Men ett måste.

Just nu finns många känslor som far runt i mig. En del stångas och bråkar vilt medan andra ligger lugnt där inne hos mig och är trygga.

Men just nu finns en oro. Och jag ska kämpa mot den och lita på att något alltid kommer finnas kvar.

Kommentera här ♥ 5 st

Jag är med å tävlar om lite blogcandy.... hoppas på tur.



Om ni klickar på bilden kommer ni till bloggen som utlottar detta och kan sjäva delta.

Kommentera här ♥ 10 st

Fick lite lust att baka. Blev lite tekakor...

TEKAKOR med havregryn


Blötlägg 5 dl havregryn med 5dl mjölk ( eller vatten eller soyamjölk ) Låt detta ligga i blöt minst en halvtimma.

Smält 100 gr margarin och tillsätt 5 dl mjölk som ni värmer till fingervarmt. 

Smula ner 3 pkt jäst i en bunke. 

Häll mjölkblandningen över jästen och lös upp den.

Tillsätt 2 tsk salt samt ca 1 dl socker eller några matskedar honung.

Slå i havregynblandningen.

Tillsätt ca 2 l mjöl ( vetemjöl samt rågsikt brukar jag använda. )

Knåda till en smidig deg.

Baka ut genast genom att kavla ut till ca ½ cm och ta ut rundlar med mått.   

Lägg på plåt och låt jäsa ca 1 timma.

Bakas i ugn 225 grader till fin färg.



Samtidigt blev de dax för mat, idag blev de fläskotlett med pommes å lite god salld.

     


Solskenet som var under morgonen försvann och byttes till regn. Man får göra saker inne. Önskar att vi fick mera fint väder så vi fick vara ute och njuta lite lite mera.

Kommentera här ♥ 2 st

Idag har vi sol... de underlättar. Kan inte säga att jag haft tur denna sommar med semestervädret. De fina vädret som va gudomligt jobbade jag som mest.

Men man får göra de bästa av de.

Idag åker Albin på läger. Han kommer va borta fram till söndag. Daniel jobbar idag och jag och August samt Oskar är hemma å pysslar lite.

Vad gör ni denna dag?




   

Kommentera här ♥ 1 st

Nyss kom en granne.... frågade om vi hade en fågelbur. Jooo,,, ute satt en liten söt vit undulat.

Den va inte specielt svårt att få fatt i sötnosen och den va otroligt charmig och tam. Vi har gosat massa,,, jättetrevlig liten sak.







Denna pippi är nog van att vara ute och nära nära. De märks att den inte är van att sitta i buren.

Har fått göra de lite provisoriskt då vi vet att de var en liten krabat till undulat på rymmen igår. Så vi får se om det är denna fågel. Annars får vi helt enkelt prata med djurhemmet och se om någon saknar en fågel.

Stanna får den annars. LER.

För er som inte vet har jag haft fåglar innan. Mycket fåglar. Gojjor osv. Fött upp i liten skala. Hade väl ett 40 tal när jag hade som mest. Finns lite bilder under kategorin FÅGLAR.

Pga tidsbrist gjorde jag mig av med alla fåglar.

UPDATE: Ägaren är hittad och en glad liten tjej kom å hämtade sin pippi.

Kommentera här ♥ 5 st

Tänk va bra vår Sigvarttavla är.

Igår så va August inne hos Oskar. Givetvis. Han hade tjejbesök.

Vi har två larm på tavlan. Kl 18 då barnprogrammet startar och nu under sommaren kl 20 då han ska lägga sig. Han tittade som vanligt på sina barnprogram men smet från teven in till tonårsrummet. När larmet ljöd hörde man en av tjejerna fråga:

-Men guud va va de där?

August svarar:

-Det är bara jag som ska gå och lägga mig nu.

Så kommer han ut ur rummet. Kollar tavlan. Går och borstar tänderna och klär av sig enligt schemat och frågar sedan om jag kommer.

Jo jag kommer när August har klätt av sig. Bara det är ju en speciell rutin. Han tar av sig kläderna och viker dom noga för att sedan lägga dom i en hög. Prydligt.



Han har mycket i huvudet nu August och börjar förstå sig på mycket. Vid frukosten igår över gick hans oboy period till att bli te period... när han grejjar och äter säger han:

-Mamma, om en stjärna faller så får man skynda sig och önska sig något.

-Ja, svarar jag.

-Då ska jag önska mig en fyrhjuling.

Han är tyst en stund.

-Så när stjärnan faller därborta får jag skynda mig dit för då står stjärnan där med min fyrhjuling.

Mmmm... va bra tänker jag... då slipper JAG köpa önskningen. LER.

Kommentera här ♥ 6 st

Första boken....

Kommentera här ♥ 10 st

Var hos frissan idag... sååå skönt.

Å håret blev kortare... skönt de med.






Nåja... sedan fick jag hem lite pyssel. Givetvis hamnade barnen vid bordet med färger osv. Men de är härligt att se dom.

 



De blev inget pysslande för mig som sagt barnen tog över. LER.

Beställt hem lite nya stämplar. En kom idag. En Sarah Kay. Så fina. Jag hade som barn målarbok med dessa bilder som jag färglade. Så detta är så kul.

 

Kommentera här ♥ 1 st

Ju äldre jag blivit desto räddare har jag blivit.

För vissa saker.

Andra saker ja där är den kaxiga jag fortfarande kvar.

Men sedan... med annat. Rädd.

Varför har det blivit så?

Jag vet. Rädslan att inte lyckas. Att inte behövas. Att bli sviken.

Jag orkar inte allt de där som ändå är saker man måste genom för att kunna vinna.

Ska man få något måste man vara beredd att förlora. Man vinner inte varje gång. ingen gör de.

Man måste våga för att vinna.

Men när man blivit sviken och trampad på och när man känner att man inte tillhör. Att man alltid sticker ut ja då är det så att man till slut sluter sig i sitt skal. Blir ensam.

Idag vågade jag. Jag hoppas jag vunnit något.

Jag är stolt. Över mig... över den som är jag.

Kommentera här ♥ 2 st

Altrade en skrivbok som jag gav till syster min...

Kommentera här ♥ 6 st

Fy säger jag.

Har haft en helvetes natt och förmiddag.

Känner mig konstig i hela kroppen. Kan inte ens förklara. Mår iget vidare och så är man ensam med barnen. Men man har inget val än att ge sig upp och försöka göra de man faktiskt måste.

Tur mina ungar är så självständiga och kan hjälpa till. TACK!!!

*************************

Just nu känner jag mig inte som en riktig människa. Jag känner mig svävande. Utanför. Jag tillhör inte. Jag är ett bihang. en riktigt människa tillhör. Får delta. Vara delaktig.
Jag är inte delaktig.
Jag tillhör inget.

Ledsen. Så innerligt ledsen.

Hoppas ändå att det tillför andra något.

*************************************************************

Kommentera här ♥ 6 st

Detta är livet... även när man e utan make hemma.



Superenkel låtsas stuvning...

Du steker kantareller i stekpannan med salt och peppar.

Sedan slår du lite vispgrädde i stekpannan och låter de koka ihop.

När de har tjocknat och de går ganska fort så slår du i ca 1½dl god riven ost.

Rör nu runt tills osten har smält.

Lägg på bredda goda smörgåsar och toppa med dillkvistar. Å jag lovar dillen gör skillnad.

Sååå gott och enkelt.

Kommentera här ♥ 2 st

Jag gillar inte att gå i skogen så mycket men numera är jag inte rädd för att kliva in där så jag kliver in utan att va livrädd för spindlar tex. Jag har aldrig hittat svamp innan jag flyttade hit hur mycket jag än letat. Nu letar jag inte men hittar. De är väl de som är grejjen. Man ska inte leta... bara snubbla över dom. Det är inga mängder men jag hittar... å jag njuter varje gång.

Gott är de.



Att rensa kantareller är dock inget skoj.

Men denna gången tänkte jag REJÄLT på att inte ta med HALVA eller HELA skogen hem med svampen. Rensade på plats så gott de gick. Skäljde i stort sett bara av. Nuligger de dör gyllengula och läckra och vill ligga på en macka lite senare.

Kommentera här ♥ 4 st

,,, maken är vaken efter nattens jobb och jag vet att två av barnen kommer hem efter fem. Alltid något.

August har varit hos sin pappa några dagar men de är just några dagar som verkar fungera. sedan vill han hem. Vi har inga sånna regler som andra familjer har, här får barnen själva välja så gott de går var de vill vara. Pga August funktionshinder så bor han heltid hos mig men när det fungerar och han vill åker han givetvis till sina pappa.

Oskar har varit nästan en hel vecka i Norge hos Elina och Kim och sitter på bussen på väg hem nu. Ska bli gott att ha min raring hemma igen. Albin dyker väl hem ikväll skulle jag tro som är hos en kompis just nu.

De börjar ju bli stora... de är inte alltd här hemma hos mig inte. Mamma sitter å längtar. LER.

Glad att de är så självständiga som de är. Att de växt så. Oskar har ju vågat sen han va liten. Avundas det sättet och förstår inte var jag tappade mitt"våg".

Älskade ungar va mamma är glad att jag har er!


Oskar tänder ljus i fjällkyrkan i Sälen. Ett ljus för sin farfar.


August är inne i en period då han inte vill vara med på kort. För att slippa sätter man helt enkelt händerna för ansiktet.



Albin i Trollskogen.

Tre grabbar. Tre önskade och älskade barn.

Vankas mat strax. Lite lax kokt potatis och grönsaker samt en kall sås. SÅ gott.

Kommentera här ♥ 3 st

.... jag försöker ju vara så positiv ja bara kan... ALLA dagar.

Igårkväll va en ensam kväll och jag har svårt att må bra i ensamheten.

Just där och då känner jag mig enormt ensam. Alla andra verkar ha någon kompis att umgås med i IRL. Jag har inte så många och de jag har bor inte så nära.... de har fullt upp och så med sin egen familj eller att hinna med någon annan vän.

Så sällan någon hör av sig och vill hitta på något och när man hörs har de fullt upp. Är de bara jag som sitter ensam såhär?

Som får göra saker själv jämt? Som har vänner som har fullt upp alltid?

Jag har så få vänner....jag känner massa folk men inga jag umgås med. Jag duger ibland. När ingen annan finns. DÅ får jag va med. Alla tomma ord om va bra jag är att ha. Va snäll och bra att lyssna jag är. Men sen då? När den kvoten är fylld? Då slängs man bort.

Kanske är dom inga vänner men om jag tar bort även dom ja då har jag ingen.... ingen alls. Som det är nu sitter jag ensam tillräckligt.

Jag har min egnen familj och mina barn men det är roligare att göra saker tillsammans med andra familjer. Tillsammans.

Varför är jag så ensam?

För att det är fel på mig. Jag förstår ju de. Ingen vill ha mig. Ingen orkar med mig. De är väl som någon sa... jag är värdelös. Hemsk människa som blev över. Ingen ville ha mig.

Kommentera här ♥ 3 st

Genom att söka på MAZZARIN på Facebook kan ni kolla in bilder från scrapmaran.

MAZZARIN

Härliga bilder....

Kommentera här ♥ 5 st

Just nu gick luften ur mig totalt. Men jag har skapat lite.

Jag har skapat lite nytt. Lite annat. NYTT för mig. Kanske är de saker andra gjort massa gånger men nåja. Några kanske ändå får lite ideer.



På detta kort har jag klätt en tagg med sidor ur en gammal bok. Jag har använd stämplar med brunt och guld för att förstärka de gamla. Skrynklat pappret och klistrat på taggen. I olika lager har jag lagt dessa.





Sedan har jag testat en annan sak. Genom att ta maskeringtejp och stämpla lite stämplar hit och dit på så fick jag en lite gammaldags bård. Man kan ju stämpla med alla mäjliga stämplar och färger.



Även taggen har jag färgat med stämpel i guld och brun samt stämplat lite lätt med lite ord för att få de lite gamla utseendet.

Man kan använda mycket som man har hemma i scrappandet. Se er inte blinda på allt färdigt som finns. Försök tänka till vad som finns där hemma att använda.

Kommentera här ♥ 2 st

Som sagt så deltog jag i en scrapmara igår. Första gången jag pysslar med någon annan överhuvudtaget.

Jag hade packat mina saker.... som jag trodde va en hel del. Men oj som sagt de andra kom med resväskor. De hade lådvis med dekorationer osv. Kul ändå att se de.

Jag hade ändå roligt och visst man lär sig massa av att bara titta. Men jag behärskar ju inte maskinser och tekniker som dessa proffs.

De flesta gjorde sk LO´s och det verkade vara deras grej medan jag i stort aldrig gjort något sådant. Jag gör ju kort. Men så fick vi altra en bok och det va skoj så de kommer jag göra mer av. Har köpt några böcker som jag tänkte dekorera och fixa till. Blev dock inte alls nöjd med den jag gjorde så den ska jag göra om.

Vi fick vidare prova på att måla med vax och strykjärn å de va häftigt och jag skulle gärna köpa grejjer och fortsätta med de. SÅÅÅ skoj.

  

Detta kort har jag alltså målat med ett strykjärn... sååå häftigt så jag skulle ha kunnat sitta hela dagen med detta.


Detta kort va väl de jag kände mig mest hemma med. Jag har gjort innan. Vi fick en huvudfärg samt en bifärg som skulle spegla kortet. Mina färger blev GRÖN och svart. Detta är jag nöjd med.



Vidare skulle vi då göra en LO. Jag har gjort en tidigare och har NOLL kläm på detta... men såhör blev de jag gjorde. B å enkelt om jag jämför med profsen. Vilket jag gör. Jag jämför.



Min bok som jag altrade. Men denna ska ja faktiskt göra om. Jag använde mig av tekniker jag inte kände mig hemma med. detta blev inte riktigt jag. Banden å hjärtana men inte resten. LER..

Jag kan ju säga att jag inte alls är så hysteriska som de andra med att köpa på sig grejjer. De måste lägga en förmögenhet för de har ju jag ansett att jag gjort. Men så mycket saker som de hade är de jag lagt en baggis.

Väl hemma satte jag mig dock och klickade hem lite stämplar.... verktyg av de enklare slaget för att kunna underlätta lite saker som jag ändå gör. De dyra stora maskinerna kommer inte jag ha råd med så jag näjer mig med de jag har. Man får hitta sitt liksom. Andra vägar.

Jag lägger ut några andra alster jag gjort.





Kan säga att jag heller inte kommer börja måla mina stämplar på annat sätt än jag gör. Pennor som finns är enormt dyra. Det har kommit nya pennor nu och jag begriper inte hur man kan betala nästan 40 kr pennan. De räcker ju inte med ett par stycken heller.

Jag stämplar på akvarell papper och målar dom med vattenfärg, de är sååå kul. Mitt sätt.

Scrapbooking är en dyr hobby men det finns billigare alternativ. MÅnga billiga. Jag har många billigare sätt att skapa på.

Vidare måste man inte ha allt heller. det får vi inte glömma.

Kommentera här ♥ 8 st

Då har jag tillbringat dagen på scrapmara.

Jag kom där med min lilla låda med mina saker, en mapp med mina papper... å in kom resten med resväskor FULLA... Jag har aldrig sett så mycket saker. De hade lådvis av ALLT... ALLT. Just de. ALLT.

De va pärmvis med stämplar. De va lådvis med stämpeldynor band och dekorationer.

Jag har tyckt JAG köper mycker och är hystersik. Men nej de är jag inte.

LER.

Fyra utmaningar.

Jag gjorde så gott jag kunde. Å de va skoj. Jag fick nya ideer och fick även känna att den nivå jag är på räcker för mig. Man behöver inte ALLT. Tänk att JAG tänker så och är nöjd.

Vi fick även måla med vax och strykjärn å de va HÄFFTIGT.

Ska lägga ut bilder imorgon.

Nu tar jag natten.

Kommentera här ♥ 3 st

Kommentera här ♥ 4 st

,,,, täänkte jag varnar innan.

Nu kommer bilder som kan ses som omogna i en mamma blogg men va fan? Såhär kan de se ut...







____________________________________________________________________________

Idag ska ja delta i en scrapmara. Så jag är nervös. För första gången ska jag scrappa ihop med andra. Få utmaningar och vidare jobba på... med människor jag aldrig träffat. Jag ser fram mot detta med skräckblandad förtjusning.

Kommentera här ♥ 5 st

Alla vet nog hur det är att bära en riktigt tung ryggsäck. Jag klarar de sällan lång stund utan att få ont i axlarna och vidare få huvudvärk. Jag menar den där ryggsäcken med mycket packning.

Sedan finns LIVETS ryggsäck. Den där vi tar med oss saker som händer oss under vägen i livet. Oftast hamnar de tyngsta sakerna däri som problem och saker av jobbig innebörd.

Förut sparade jag i stort sett allt jobbigt jag genomgått i LIVETS ryggsäck. Jag tog sällan ut något för att slänga bort utan tog jag fram det gjorde jag det för att älta det som hänt. Fråga mig varför detta hade hänt just mig. Sitta och grunna på vad jobbigt mitt liv var. Må riktigt dåligt.

För ett år sedan var min ryggsäck så tung av saker som drabbade mig i livet att jag helt enkelt inte orkade bära den längre. Kroppen värkte och jag mådde så dåligt att jag inte klarade att ta ett enda steg.



Där och då fick jag ta ett beslut. Just där tog jag beslutet att försöka lämna det som varit i det förflutna. Att slänga bort. Acceptera att detta har hänt mig men att jag faktiskt inte mår bra av att hela tiden bära runt på det som en börda och vidare älta detta elände. Jag tog beslutet att man ibland kan minnas och tänka tillbaka men inte att i allt jag gör ta fram detta och vidare tömma min ryggsäck.

SÅ jag tömde min ryggsäck. Jag försökte lära mig att leva här och nu. Försökte inse att det som hänt kan jag inte göra något åt och det som kommer hända kan jag heller inte påverka. Det har inte varit lätt och jag får givetvis återfall. Men att hela tiden ta upp det som varit på olika sätt kan bli för jobbigt och för tungt att bära. Aldeles för tungt.




Jag mår bättre sedan jag betämde mig för att stoppa lite bättre saker i LIVETS ryggsäck. Jag orkar bära den och jag mår bättre av att se ljusglimtarna. Leva i nuet.

Men ibland kommer den tunga ryggsäcken tillbaka. Då rensar jag ur den och kastar minnena in i det förflutna. Till den vrå där det inte blir så uppenbart att jag har stannat i det elände som hänt mig tidigare.

Detta är inte enkelt. Det har varit en svår och tung väg. Men det har skördat resultat. För vem vill bära en tung ryggsäck genom livet och bara prata om det som varit? Visst är det väl ändå här i nuet vi bör träna på att vara så vi inte missar det som är viktigt här och nu?

Kommentera här ♥ 22 st

Ibland blir man förvånad. Vilket uppsving!!! Ja vad ska man säga? Jag är tacksam.

Dagen har varit underbar. Oskar kom iväg till Norge. Min underbare unge som alltid rak i ryggen vågat. August har lekt med grannpojken hela dagen och det har FUNGERAT. Det gör gott i mammahjärtat. Mycket gott.

Däremot blev det snurr hos pappa. En nyköpt tvättkorg och främmande samt en mamma som inte ska vara hos pappa ja de kan bli snurrigt de. Det var tusentals frågor efteråt. Även rondellen som de gör här nere börjar störa rejält. NÄR ska den bli klar? Vad ska de egnetligen ha i mitten? Gräs? Träd eller blommor? Eller VAD? Jag vet ju inte. Snart får vi stanna och fråga. För att ge LUGN.

Väl hemma har jag fixat en liten blomma å kort till en av Albins kompisars mamma. Den är hon värd så go hon är med min son. Hon tyckte givetvis inte att det behövdes, men joo hon skulle visst ha en blomma. PUNKT. Hon blev glad.



 

Flickan som jag stämplat och vidare målat med vattenfärg har jag satt dit med distanskuddar för att få lite djup.



Fäst kortet med band och snöre.

Ett tips när man ger bort en blomma, ett personligt kort. Kort kan du beställa av mig genom att lämna en kommentar.

Kommentera här ♥ 6 st

Hejsan. Nu har jag ögnat igenom en del inlägg och blivit lämnad med lite undringar.

Har du testats för diagnos någon gång?

Kan det möjligtvis vara så att din son ärvt sin Aspberger från dig?

Då jag har långa vänskapsband med många bokstavsbarn så är det vissa detaljer runt din person som får mig att fundera. Ditt skrivna språk är inte särskilt bra. Grammatiken är diskutabel, meningssatserna undermåliga och stavningen rent ut sagt dålig på många ställen. Tex din signatur med "Kyzz"? Då detta är en vuxen kvinna, en moders, blogg som även innefattar skildringar rörande barnen så känns detta mycket förpubertalt och "fjortis"präglat. Som ovanstående mening: "Vi andra kunde gömma oss i de små grillstugor som finns vid foten av fjället." I mina ögon sticker meningsuppbyggnaden som ett dåligt svartbygge sticker en besiktningsman. Att sätta "de" före grillstugor gör detta till ett eller flera subjektivs bestämda form, alltså "grillstugorna" och inte "grillstugor" som är ett subjektivs obestämda form.

Jag får en känsla av att du försöker uttrycka dig akademiskt när detta är något som inte verkar falla sig naturligt för dig. Jag ser även att du gärna färgar dina reflektioner med egocentrism. Som i inlägget om din son och hans "dumma kompis". Där du försvarar hurvida du inte samtalat med barnets mor. Hon skall alltså "undvika" dig och alla andra människor? Detta får mig att gärna uttrycker dig vara viktigare än vad du i själva verket är. Sen kan det absolut vara så att människor undviker dig. Dömande av hur du uttrycker dig genom denna blogg så skulle jag göra samma lika. Inte av ondsinthet utan för att du i din tur verkar väldigt trångsynt, småsint och egocentrerad. Som så sakligt säger att många barns ensamhet är "självvald". Den är ofta påtvingad under skenet av egenval. Men om detta verkar din kunskap också vara begränsad.


Denna kommentar kom.... å jag är ledsen att folk lämnar anonyma kommentarer så man inte kan besvara. Står man inte för sin åsikt? Ja jag vet ärligt inte.

Jag försöker inte uttrycka mig AKADEMISKT utan jag skriver... skriver från mitt hjärta. Inget annat. Stavfel letar sig givetvis in. Jag är snabb på tangenterna ibland och får därför fel bokstäver eller vänder på dom. Jag gick ut både grundskola samt gymnasium samt andra kurser med femma i svenska. Sedan säger jag inte att jag är något underbarn av svenska språket.

Denna kompis som sonen har... det är hans ord i form av DUM KOMPIS. Inte alls min. Han är som du kanske uppfattat AUTISTISK ( Har alltså inte Asperger ) detta innebär att han har svårt med det sociala samspelet. Så det är inte alls säkert barnet han leker med är elakt. Han uppfattar detta. Sedan så förstår han inte fel så givetvis är det så att barn uttnyttjar honom. Detta är något man ser ofta i skolan.

Barnets mamma undviket alltså inte heller bara mig. Har aldrig hälsat på en granne här. Vare sig före jag flyttade in här eller efter. Hon har aldrig kommit till dörren när jag varit där heller. Hon går inte ens ut i hallen. Tyvärr. Varför? Ingen aning för hon har aldrig pratat med mig överhuvudtaget så hon undviker inte mig för att jag varit svår eller pratat med henne tidigare. Hon har aldrig pratat med mig på de tre år jag bott här. Maken har bott här länge och hon har betett sig lika mot honom hela tiden. Andra grannar säger samma sak utan att jag behövt fråga efter. Orsaken? Ingen aning.

Nej min son har inte ärvt sina problem av mig. Jag är inte utredd och har aldrig visat några sådana problem. Har aldrig haft den typen av problematik. Vi vet var hans problem är ärvda från. Men det är inte något som jag vill hänga ut. Vidare är det knappast något att skämmas för.

Att vi andra gömde oss i grillstugorna berodde på att det blev ett enormt regnväder. Just i detta väder gav sig fyra av våra barn sig upp på fjället. Jag deltog nere vid grillplatsen och vi kom givetvis ut från dessa stugor så fort vädret blev bättre. HUr man uttrycker sig är ju olika och jag uttrycker mig som jag vill i min egen blogg...

Många med diagnos Autism/Asperger väljer att inte umgås... Deras främsta problem är socialt samspel. Alla har inte behov av umgänge. Min son har ett stort behov och är ledsen för att han inte passar in och har kompisar pga sitt funktionshinder. Sedan finns givetvis de som VILL ha vänner men som inte klarar de pga sitt funktionshinder. Men jag har mött de ungdommar främs som säger själva att de inte har detta behov. Men vi som föräldrar vill givetvis att våra barn ska få träffa andra. Vara en del av ett sammanhang. Men alla vill som sagt inte. Vi jobbar väldigt hårt för att resterande ska komma med i en gemenskap. De har svårt och man vågar sällan och isolerar sig vilket är något att jobba vidare med, givetvis. Då är ensamheten påtvingad men jag skriver inte att det alltid är så.

Du anser att min blogg är barnslig och då är det ju valfritt att välja läsa vidare eller sluta. Språket är fel osv... passar det inte så måste man inte läsa. Men du är givetvis välkommen att fortsätta och jag är mer än glad för dina åsikter. Det ger mig mera chanser att ändra på saker och förklara på andra vis. Jag önskar bara att man vågar stå för sin åsikt.

Denna blogg är nog aningen ego. Helt klart för den är min. HÄr belyser jag min egen känsla... Jag står i fokus. Detta speglar dock sällan hur jag är privat. HUr jag är som människa. Men givetvis kan inte jag svara på hur andra uppfattar mig. Vi är alla olika och man gör sina egna val i sin bekantskapskrets. Jag påtvingar ingen mitt sällskap.

Tack återigen för dina åsikter.

Jag vet heller inte hur akademiker uttrycker sig. Har en make som snart får en akademisk utbildning,,, ska se om det händer något när han är klar med språket. Ska bli mycket intressant.

Kommentera här ♥ 16 st

Å vädret är inte alls skoj. Varför? Jag har ju semster... jag vill oxå ligga badstrand med mina barn.

Tvätt? Jo... vill gärna vänta på fint väder jag som har så liten tvättstuga. Har MASSA tvätt efter Sälen.

Ska väcka Oskar nu som tänker ta bussen till Elina och Norge.... va ska vi andra göra tro? Ideer på aktiviteter???

Daniel är ledig onsdag och torsdag så jag funderar i alla fall på lek å bus då.... en av dagarna med de andra två. Tjejerna åker hem idag.

Scrappa? Jo de kan ni lita på. LER.

Kommentera här ♥ 4 st

.... De är inte enkelt detta med kompisar vid Autism.

Som ni vet har man ju stora problem med det sociala samspelet. Detta kan te sig på väldigt olika vis. Min son är väldigt social som de flesta skulle kalla de, han vill gärna ha kompisar. Leka. Men sällan som någon vill leka med honom.

Han har svårt att veta HUR man leker. Vilka oskrivna regler som finns. Hur man samspelar i leken. Det går lätt överstyr och vidare lär sig snart de andra barnen hur de ska få August att göra saker som helt enkelt inte är passande vilket leder till att föräldrarna förbjuder barnen att fortsätta leka.

När han har kompisar handlar det ofta om yngre barn som inte har lika stora krav på leken. Eller med barn som tycker om att utnyttja.

Detta är svårt.

Han är ofta ledsen över detta och jag som mamma lider. Likväl som andra föräldrar lider med sina barn som isolerar sig. Men de barnen har ändå många gånger valt att inte delta. Några som jag har pratat med säger själva att de inte har något behov av kamrater. De vill inte. Å då blir de ju självvalt. Sedan finns givetvis de som vill men inte klarar de heller.

Idag kom han hem med tårar i ögonen och säger att pojken han leker med alltid är elak mot honom utan att han kan förklara vad som händer. Hur han är elak och dum som August själv säger.

Jag försöker förklara att om en kompis är elak behöver man inte leka tillsammans. Han svarar ju då att han vill ju leka så han väljer att leka. Säger vidare att De andra barnens kompisar inte är elaka och undrar varför.

Hur förklarar man? Jo som det är, att de är riktiga kompisar. För riktiga kompisar är inte elaka. De är snälla mot varann.

Han har svårt att förstå och jag vet att han kommer fortsätta leka med samma barn. Jag hoppas så att han lär sig säga ifrån eller att de en dag kommer fungera. Jag vill ju inte säga att han inte får gå till kompisen... smatidigt som jag vill då jag inte anser att det verkar hundra procent okej.

Många skulle säkert säga att jag ska prata med föräldrarna men tyvärr undviker mamman i familjen mig och alla andra runt om. Så det är väldigt svårt. Och han far ju inte illa på ett handgripligt sätt. Ibland fungerar det ju och de gångerna är han ju så lycklig. Ska jag förbjuda leken för att missunna honom de gånger det fungerar?





August å jag på badet uppe i Lindvallen.... jag blir så ful på bild säger han... å detta är något som blir allt vanligare då kameran kommer fram. Mamman får le för oss båda.

Kommentera här ♥ 4 st