Sorgen över att ha ett barn som inte är som alla andra kommer över mig stundtals.

Det handlar inte alls om att inte älska sitt barn eller att önska att barnet var någon annan.

Min sorg handlar om att inte veta om August ska klara sig själv. Att han inte ska få det lika lätt som andra utan dessa funktionshinder.

Att han inte ska få den hjälp han så väl behöver med tanke på hur samhället ser ut idag.

Att han ska behöva slåss för sina rättigheter.

Han lider inte av att vara just han, men han kanske får lida pga sin omgivning.

Jag vill att han ska ha alla möjligheter som alla andra men när det finns personer som tror att om man drar in resurser så känner sig den funktionshindrade sig mindre onormal ja då är det inte undra man oroar sig sjuk.

När man inte ser framstegen som andra föräldrar ser så börjar insikten komma att det kommer bli tufft. Inte för att han måste kunna allt för MIN skull men för sin egen skull, för att klara livet senare när jag inte längre finns där.

Sedan vet jag att det jobb jag lagt ner kommer att vara ett stöd. Det jag lärt honom genom år av kamp kommer vara något som gör att det kommer vara lite lite lättare. Att jag har gjort som jag gjort. Att jag har kämpat som jag gjort.

Men all ångest och allt sådant man själv fått genom all denna kamp utan att få det stöd man så väl själv skulle ha behövt det är smällar man får ta i ett samhälle som inte lämnar plats åt oss med barn som har det tufft på olika sätt.

Man får inte bli sjukskriven för att man har en tuff hemsituation eller pga sina barn. Eller jo man får men det är svårt att få igenom. Personalen på försäkringskassan är programmerade efter statens strikta regler och för att klara detta måste man bli hård och kall. De har säkert extra betalt för alla avslag de gör. LER. Ja man kan undra. Ett bonussystem? Hur många har jag klämt åt idag?

Nej jag vet jag är hård och elak men jag lider så med alla som kämpar.

Vi som kämpar.

Å jag är så innerligt TRÖTT på alla som inte förstår. Som säger de förstår. De som inte begriper att man inte önskar sina barn detta. Men att man älskar dom lika högt i alla fall. Jag önskar inte att min son var någon annan eller på något annat vis. Detta är ju just AUGUST... men jag önskar att han slapp alla svårigheter och alltid får och kommer få den hjälp han behöver. Att han ska växa upp och klara det mesta de flesta andra faktiskt gör.

**************************

Enligt Daniel hade August skjortan på sig när han kom hem. När han frågade om han var med på kort idag ryckte han bara på axlarna och svarade JAAAA... Men om han hade en glad min på kortet som han själv ansåg att man borde ha det får vi se när fotona kommer.

Kommentera här ♥ 5 st