Att samla in...
Datum: 2010-12-28 ♥ Klockan: 11:34:13 ♥ Kategori: August/barnen/Autism
Just nu läser jag en del fakta.
Eftersom jag ska läsa en kurs i Handikapvetenskap med inriktning på Autism så har jag redan börjat läsa en del av kurslitteraturen. Jag har givetvis läst böcker i ämnet redan tidigare men såhär snart två år efter diagnos så känner jag att jag kan ta in på allvar. Att det sätter sig och att jag börjar SE.
Mycket i August har jag inte kunnat se som Autism. Jag har accepterat men har haft den där bilden av hur Autism ÄR och så ÄR inte min son. Jag har haft den gravt Autistiska bilden framför mig och jag har inte sett så många med funktionshindret så jag kunnat begripa vad stor skillnad det faktiskt är mellan olika personer.
Idag när min kunskap växt kan jag börja se med andra ögon.
Nu när jag läser min litteratur ser jag AHA är de SÅ de är.
August pekade aldrig som liten, så som andra barn gjorde. Ja ni vet:
-Titta lampan.
Aldrig. DÅ tyckte jag det var märkligt men sedan har de fallit i någon form av glömska.
Fantasi har ju sonen. O ja han leker att han är Tomten på jul... eller nej han gör ju inte de. Han ÄR ju tomten. August är u inte alls närvarande just där och då utan han ÄR tomten. Allt för att klara detta med just Tomten.
Mycket faller på plats när man läser och får en annan syn på det man tror sig se. För att man helt enkelt inte kan detta ännu. För att det finns så mycket mer att lära sig.
Jag har en helt underbar unge. Jag ser inte så stora problem och jag vet att många har det tuffare än vi. Men vi har fått ganska bra rutiner som jag tror gör August trygg. Mycket av de jobbiga situationer som vi tidigare hade har vi sakta men säkert fått slippa pga tillrättaläggande och träning.
Jag ser fram emot utbildningen men givetvis med skräckblandad förtjusning. Livrädd samtidigt. 
Kommentera här ♥
7 st
Nu får du sätta dina expertkunskaper på prov: http://www.expressen.se/1.781206
:D
Du kommer att fixa det galant, Lycka till!!
Hoppas det ska gå bra med utbildningen för dig!
Kram Elenor
Heej, hur var eran jul och hur är det?
Ja, jag håller med. Jag har också fått större förståelse för vissa saker när jag under hösten har läst kursliteratur om kommunikation, både intra och interpersonellt. Man lär sig en hel del faktiskt, även om det ibland blir för mycket så att det är svårt att greppa allting.
Känner igen det du skriver i min Tjabolina. Hon förstod inte heller det där med att peka.
Och du, det kommer att gå bra med kursen ska du se! Jag är riktigt sugen på att läsa en massa jag också.
Kram.
SV: Ja, det har du rätt i. :)
Ja, man lär sig väl och som du säger Daniel hjälper dig massor. Jag skulle vilja hjälpa A också, men det går inte. Inte just nu. Kanske tillåter hon det senare, kanske kan vi faktiskt hitta tillbaka till varandra, ingen vet. Ingen kan förutsäga framtiden, ingen vet vad som kommer hända...
Ja, det var det jag menade. Du skrev att du kanske trampade henne på tårna, men det tror jag inte du har gjort. Hon är sådan. Hon vill bara hjälpa, peppa dig och andra, ge positiva ord och respons. Det är så hon är, hur hon själv än mår. Utåt ger hon positiva ord och reser en positiv fasad (?) så hon verkar må bra. Så jag tror inte du har trampat henne på tårna på något sätt. Kanske känner hon igen sig allt för mycket i det du skriver, det är för likt hur hon har det och hon vet att du har rätt. Egentligen vet hon det. För hon är allt annat än dum. Men det är inte alltid lätt att följa det ändå...
Hon är så underbart fin den tjejen och jag hoppas verkligen allt kan bli bra på ett eller annat sätt, förr eller senare.
Du känner dig kanske som ett nervvrak just nu, men du är stark Tess, det vet jag.
Hm, blev kanske lite privat detta, så svara gärna i ett inlägg längre ner... :)
Kram!