(Bild:August med sina julklappsvantar)

Tankarna kommer.

Frågor som ställs.

Jag har beslutat att inte undanhålla min son sin diagnos. Inte undanhålla hans problematik. För honom eller någon annan.

Han märker redan att han är annorlunda.

Ska jag då ljuga när frågorna kommer? Säga att han är som alla andra?

Vissa anser detta men jag tror att han inte alls blir hjälpt av att inte få svar. Jag tror han behöver de svar han frågar efter. NÄR han frågar. Ärliga svar. Enkla givetvis men han behöver dom.

När han idag kom hem ville han att jag masserade honom en stund. Närhet och framförallt närhet på det mera bokstavliga sättet som massage kan vara klurigt. Känsel är något helt annat på ett barn med Autism. Jag fick en massageapparat i julklapp som han tycker om och vi körde den över hans rygg. Han funderar mycker som vilket annat barn som helst men undrar plötsligt vad SKOLA är.

Jag förklarar och han säger då att han vill bara gå i en skola. Den vanliga. Varför är han där så lite.

JAg förkalrar att skola är ju där han är varje dag och lär sig läsa och skriva.

När jag förklarade skola förklarade jag genast den specialenhet han går. Han undrar ju varför han måste gå där.

Men när jag förklarar att han har sitt funktionshinder och att han behöver mer hjälp i skolan än barn utan funktionshinder så förstår han.
-JAHA säger han.... men vi som går på horisonten, även de stora killarna har också funktionshinder.
 
Jag förklarar att de alla har Autism och att de måste ha speciell hjälp.

August berättar ju då att alla de andra barnen är i sina hemklasser och ja det är ju han med. Så mycket som de klarar det så är de där.

August verkar mera nöjd.

Han får svar.

Varför ska jag linda in det? Han ska inte behöva undra. Inte skämmas. Det är inget att skämmas över att man behöver mera stöd. Att man har ett funktionshinder är inte någon skam. Inget som ska döljas.

Han vet så väl att han är annorlunda utan att VI berättat det. Han ser ju själv. Han märker själv. Vi måste givetvis berätta varför han behöver gå i annan klass. Varför han behöver scheman. Han ser ju att inte alla andra har detta.

När han får svar så är han nöjd. Jag tror att han mår bättre av det.

Jag är glad åt våra samtal. Våra förtroliga samtal. Där vi möts i en stund och får en otroligt fin kontakt.


(August med ett skärp i högsta hugg)

Att höra honom komma hem idag efter lite lov hos pappa ( fast han ringt och kommit och hälsat på lite kort var och varannan dag ) med frågan:

-Mamma har du längtat efter mig?

-Jaaaa...

Hans svar....

-VILKEN TUUR!

Ja visst e de tur? Tur att vi får längta lite efter varann. Att han sedan haft stora bekymmer med att jag är så hes och inte låter som mamma ja det är en annan historia och något vi får vänja oss vid.


(August.Visar upp fler julklappar)

Kommentera här ♥ 12 st