...nya energier.

Mitt liv går upp och ner.

När de går lite ner kan de bero på skitsaker. Det är rent ut sagt löjligt. Jag nryter igop för att datorn kraschade... jag vet att diskmaskinen sjunger på sista valsen. Jag vet att de kostar. Jag hetsar upp mig och TROR datorn blir en kostnad för mig fast att jag har garanti. Jag blir galen för att de händer en fredagkväll så jag inte kan ringa och få svar NU.

Ja de är så dumt och jag VET men just där och DÅ finns inget annat än  de svarta som växer sig stort.

Mattias säger hörrö de där löser sig... Daniel säger jag fixar detta... lugn. Andra säger trist men de fixar sig väl?

Jo ja vet. Men där är de skit och jag orkar inte. Vidare så kommer annat över mig. Det låter så illa. Jag låter otacksam för de jag har. Jag är tacksam för de som jag har. Mina barn min man de få vänner jag har. Men ibland känner jag en utanförskap som jag inte kan få andra att förstå tror jag. Det är så svårt förklara HUR ja känner. Knappt jag förstår.

Jag stänger saker ute. Men de är inte dom jag mår gott av. Bara de som inte gör att jag mår bra. Sådana som finns i min närhet och som förpestar luften vi andas. DOM stänger ja ute.

Sedan vågar jag inte alltid fråga.... jag tror jag är ivägen. Jag har svårt att ta mig före med att komma in i nya kretsar. Jag förstår ju att alla har sitt och de inte tänker på mig. Det är ju inte deras skyldighet att tänka på alla runt om. Men ibland gör de ont.

Sedan frågar man ibland men nej då vill ingen... men sedan kan de ha varit iväg ändå. Det är klart de blir sårande...

Då gnäller jag lite. Jag är lite negativ. Men så är det någon som säger något peppande... något som stärker. Jag får en kram. Någon visar uppskattning och då är jag ändå glad. Jag är glad över de som bor långt borta som jag vet finns om ej nära. Men det är klart jag skulle vilja ta en fika med Anna eller Angelica... men att åka över hela landet blir både dyrt och svårt.

Andra har liknande livsituation som jag som begränsar oss. Livet ger oss inte mycket tid till samvaro. Det är trist att vi inte hinner ses. Umgås. Inte något komplicerat men en stund. Bara prata. Bara ses. Det hinns ej med och sådant saknar jag utan att de är någons fel. Inte mitt eller ditt.

Livet kräver så mycket av oss. Så tiden finns inte. Inte just nu och det kan göra mig så illa.

Bild: VI

Att se allt från de ljusa. Så svårt ibland. Men jag vet... JAG duger. JAG är bra som jag är och jag tror på framtiden.

Kommentera här ♥ 2 st