Vem kan känna hur andra känner?

Vem vet hur andra har de?

Vem kan dömma andra? Vem har rätten?

Har någon rätten att tro sig veta hur andra lever och hur deras liv ter sig? Hur var och en upplever sitt liv eller hur det faktiskt är.




Bild: Ett ensamt fiskespö vid sten och brygga.

Vem kan förstå varför man gör de val man gör? Man kanske helt enkelt inte har några val? Vem har rätten att säga att jag är tragisk? Att jag är något misslyckat? Eller är de så? Är jag misslyckad? Udda? Konstig?

Jo val har vi väl alla. Givetvis. Alla kan välja och alla kan nog förändra. Men i våra egna liv är det inte alltid så enkelt. Kanske får vi göra val för att just vårt liv ser ut som det gör. För att just vårt liv ens ska fungera. Kanske ter detta sig märkligt och ytterst konstigt för andra.

Det finns ibland orsaker som gör att vi får välja saker vi inte skulle valt om livet såg annorlunda ut. Vi kanske hade valt ett mera socialt liv om inte hemsituationen såg ut som den gjorde. När man har ett barn med funktionsnedsättning så finns inte alltid möjligheten att vara ute bland vänner. Åka till stranden eller vara som de flesta andra.



Bild. Älskade träskor. Mina fötter. Vita söta träskor.

Jag hade kanske gjort andra val om inte mitt liv blev som det blev.

I detta lägger jag dock ingen sorg. Ingen bitterhet för jag hade inte velat haft ett annat liv. Givetvis hade jag velat ha det enklare. Lättare. Men då hade jag fått välja bort saker jag älskar. Älskar så högt att jag ändå väljer de saker jag är mindre nöjd och glad över.


 Mitt liv blev såhär och jag har fått med mig så mycket. Ibland har jag fått krossa drömmar. Gått vidare. Men ajg har alltid gått stark ut ur det. Det har varit saker man inte trodde eller planerade. Men i de felsta fall har jag vunnit stort i slutet. Jag har gått vidare. Jag har fått nya insikter. Nya erfarenheter. Allt har inte varit förgäves. Jag har fått betalat stort för saker som hänt. Jag har gått över lik ibland. Jag har sårat och jag har fått stå till svars. Jag har fått betala dyrt.

 Givetvis borde man handlat annorlunda många gånger. Det vet även jag. Jag borde valt andra vägar många gånger. Men just där och då var det kanske rätt. Eller så fanns inte tanken med och så blev det som det blev. Många saker har jag ångrat. Men mycket har inte gått att få ogjort. Men jag har lärt mig på vägen. Utan misstag kan man inte lära sig att göra på andra vis. Man får nya erfarenheter. Vissa kunde man ju ha varit utan men andra är jag glad att jag fått uppleva. Men man är inte mer än människa. Jag är människa. Jag gör fel. Jag felar.



Bild: Björkhäng i förgrunden mot sjön.




Så vem kan sitta och säga att jag skulle nog leva mitt liv på ett annat vis? Kanske är det just den som inte förstår? Eller den som gjort annorlunda för att förutsättningarna sett helt annorlunda ut. För även om vi lever liknande liv så kan vi ändå inte säga att man skulle göra annorlunda. För vi är alla individer. Vi är olika. Vi upplever till och med samma saker helt olika.

Med åren har jag insett att jag kanske inte kan leva det sociala liv jag skulle vilja. Jag har inte de möjligheterna. Jag har inte den hjälp som alltid krävs för att göra detta möjligt. Jag har heller inte alltid den ork jag skulle behöva för att orka när jag väl fått möjligheten. När möjligheten finns där så måste jag kanske ta tag i andra saker. Ibland när önskan är så stor att jag vill bara ut så kanske jag ändå får ta tillvara det som är möjlighet till ett socialt liv som är den enda möjlighet jag har. Något so är opersonligt för många som gjort att jag lärt känna så många som jag inte gjort om inte detta funnits. Jag är så glad för alla dom jag fått lära känna. All den erfarenhet jag fått genom detta. Genom alla vänskaper jag knutit.



Bild: Vinbärsgryta. Ska bli gele.

Jag har kämpat. Jag har verkligen fått vända ut och in på mig själv. Jag har strävat framåt och jag har utvecklats och jag har fått förändra. Jag har kämpat förbannat hårt. Jag har kommit långt. Jag har lärt känna mitt innersta. Jag har sett mina möjligheter och mina svagheter. Mina begränsningar. Till detta har jag lagt livet. Det liv jag har med min familj. De vänner jag har. Jag har nästan gett upp ibland. Jag har varit på botten. Så därför blir man så sårad när någon tror sig stå där och dömma. Dömma mig. Mina val. För vad vet dom om mig? Egentligen? Kanske har de rätt. Kanske har jag fel. Men jag har försökt. Detta är mitt sätt. Min livssituation. Min egen.

Jag har försökt hitta en ballans. Jag har valt bort. Jag har sagt upp kontakter. Jag har rensat energitjuvar. Jag har fått säga nej. Jag har fått stå tillbaka.  Jag har fått höra saker jag inte velat. Jag har dock sugit åt mig. Tänkt till. Men jag har vunnit mycket. Jag har inte bara förlorat. Jag har fått insikter och växt.




Bild: Ensam vit näckros.


Kanske är jag mera ensam. Jag lider av detta ibland, ganska ofta. Ja gnäller. Jag är ledsen. Jag får panik.  Därför är jag så glad att det finns andra sätt att träffa mina vänner. När jag inte kan göra det i verkliga livet. Jag är så glad att jag har hittat intressen och saker jag kan njuta av och som jag kan finna ro och lugn í. Jag är så tacksam för de mina. Jag är så glad att jag har de jag har omkring mig.

Jag är så glad över att jag har ett visst stöd i vissa saker. Att jag genom en sak fått en ny familj. Att jag har mina djur. Att jag har mitt hem. Mina älskade barn. Min man. Gud vad jag älskar dig. ER.

Kommentera här ♥ 5 st