August har haft en intensiv tid med diverse möten och utredningar. De tar. Det är tufft.

Igår var vi till arbetsterapeuten. Det gick SÅ bra. Vilken enormt duktig tjej! Hon va toppen. Jag kan säga att det inte har varit några som helst problem för oss att få hjälpmedel och vi har inte behövt vänta heller. Hör ju andra som får vänta i evigheter. Även fått någon känga om att vi fått före. Vi är glad och nöjd över att vi gått i Karlstad och fått den hjälp vi fått.

Igår handlade mest om att få ideer och stöd i detta runt motoriken. Vi fick tips å ideer och några hjälpmedel med oss hem.

Att hon dessutom hade en son som hette August satte henne ju verkligen på topplistan hos en viss person med samma namn. Han var nöjd över sina nya saker och han var enormt duktig att visa vad han kunde och var det var svårt och svara så duktigt på alla frågor. I vanliga fall brukar svaret på det mesta vara att han helt enkelt inte vet. Jag blev både lite chockad över hur mycket han svarade på frågor och hur bra det gick överhuvudtaget då han inte alls ville iväg. Det var NEEEEJ hel morgonen.

Efter var han stolt när han gick till bilen med sina saker i ett väl förslutet stort kuvert.

Idag hade vi läkarbesök hos skolläkaren och det gick allt annat än smärtfritt. Han kände inte läkaren alls och undersökningen var tvungen att göras. Vi fick ta paus och försöka upprepade gånger innan undersökningen till slut gick att genomföra. Han var av åsikten att han bestämmer vem som ska klämma och känna och titta på honom och han har naturligtvis helt rätt.

Det blev många tårar och mycket kaos och till slut gick det bra. VÅr skolsyster är totalt underbar med August och jag är så tacksam att jag oftast mött helt underbar personal inom vård när de har gällt August. Jag vet att vi är lyckligt lottade.

Kvällen har han tillbringat med "extramamman" Malou och kom hem glad och aningen speedad. Men va gör väl de? Jag är så glad att det som var tufft och jobbigt kunde kännas okej sedan och att han var glad igen.

Att mötas med förståelse och med kunskap är så skönt och jag försöker tänka även när de går snett för andra att man tyvärr inte har kunskapen och inte vet bättre. Å de yngre de vet ju helt enkelt oftast inte bättre när man säger klumpiga saker eller beter sig illa. Vi som är vuxna måste hjälpas åt att sprida kunskapen om att vi är olika och att de är okej att vara just olika. Eller annorlunda.



Bild: Finaste ungen. Vår August. Å tänk att mammas elev har en pojkvän som OXÅ heter August. OJ va alla har härmat Augsut mamma, de är så August ser de även när han för en tid sedan träffade en gammal man som hade namnet August.

Kommentera här ♥ 8 st