Då ska vi få August på bättre tankar. Han säger:

-NEJ, jag ska inte DIT har jag sagt.

Detta nej är ofta förekommande när de gäller honom. Han har inte kontroll och idag ska vi iväg till Arbetsterapeuten för första gången och prata lite hjälpmedel.

Nervös jag med. Hoppas hon är bra.

Nu operation äta frukost och övertalning av son.

Jo... skolpsykologen är klar med sina tester av utvecklingsnivån. Nu är de bara väntan på att se NÄR de är klart. Sedan väntar skolläkaren imorgon då han har ett litet annat känsligt problem.

Mitt barn ska då ha allt tror ja.

Kommentera här ♥ 12 st

Sitter å försöker väcka min kreativa lust. Öppna upp för pyssel. Jag vill men jag måste liksom få en spark därbak. Önskar jag hade lite beställningar att ta tag i. Men tyvärr uteblir dom.

Tror även maken tar de lugnt idag. Barnen sitter en hel hög i ett rum å pratar myser å spelar medan två andra ligger sjuka i ett annat.

Stora grabben har ju kompisar här, ja älskar ett hus med liv å rörelse. De är då jag trivs som bäst. När jag inte är ensam. När någon spelar lite musik och de pratar. När de är någon som finns runt omkring en. Är glad att barnen är hemma och vill vara just hemma. Att de har kompisar som kommer å går.

Plock hemma och mys en söndag som denna. August har simskola idag, men han hade ingen lust. Han sa:

-Jag simmar ändå bara med Malou.

Jaha ja. Så kan de vara. Å hon är ju den enda som sett honom simma.

Nej nu säger jag som August sa igår:

-Daniel va väntar vi på EGENTLIGEN?

Vi ska se om Daniel vet va vi väntar på idag för igår visste han inte alls om vi väntade på något. LER.



Bild: Våra underbara barn.

Kommentera här ♥ 23 st

Efter en förmiddag med massa aktiviteter av en duktig mor och husfru så slutade min mage att fungera. Därav blir de inte mycket på bloggen.

Å nu är de sängen för lite sömn.

Kommentera här ♥ 0 st

Då är de bara att vänta in rörmockaren imorgon. Daniel ska förbereda idag så de msta går att koppla på direkt. Sedan ska de upp ett tak å spottar så de tar lite mer tid innan de är KLART.

Men de är mindre rörigt och de känns härligt.



Bild: Golv som sser ut som ett trägolv, men ja de är ju matta. Vita väggar och en bord upptill i brunt smalt tegel. Samma färg som mattan på golvet. Till detta kommer sedan ljust trä på skåp osv.

 


************************************************************

Nu slappar jag i soffan. Jag har tvingat mig att träna så nu är de gjort och jag är nyduschad. Trött. Dras med en enveten huvudvärk som liksom mal hela tiden dag som natt. Less. Ska jobba sedan och de är skoj. Har elev igen och då blommar man upp.

Kommentera här ♥ 18 st

Nu tar de form. Badrummet.

Man kan tro att min pappa är här när man kommer in i hallen. Saker överallt. Hinkar med grejjer. Min pappa är ju mattläggare men orkar inte hålla på längre. Så nu är firma här och fixar. Men känslan är som förr när pappa fixade. Dofterna och ljuden. Pappa.



Bild: Pappa å min August.

August är störd av både ljuden och dofterna. Vidare att det är så rörigt. Han vill ha en viss ordning. Jag med men jag mår ju inte dåligt av de på samma vis.

     

Bilder: Badrummet och här på stora bilden ser ni borden som kommer sitta upp efter taket.



Bild: Här ser man golvet. Det är som ett trägolv. Väggarna sedan blir vita. Tror de kommer bli mycket bra.

Kommentera här ♥ 8 st

Ja tror många syskon kan ha de svårt. Många hinner inte med syskonen för att barnet med npf tar sådan plats pga sin funktionsnedsättning.

Givetvis vet ju inte många av våra barn hur de kan vara. De vet ju inget annat än det liv just vi lever. Mina barn som är äldre vet hur de kan vara, hur de var innan August kom. Å de tycker de är tufft ibland å då har inte vi de kaos många andra har. Jag hör från många hur tufft de är att hinna med.

Jag har valt att ha avlösare och helgfamilj för att mina två andra barn ska få egen tid. De kan faktiskt tycka det är skönt. De måste få tycka så. De måste få känna att bara de får tid.

Jag tror inte att vi föräldrar kan förstå hur våra barn känner och tänker. Vi kan heller inte lasta över funktionshindret på våra barn. Alltså låta dom ansvara för något de inte valt. Inga barn väljer sina syskon. Läste även en text av Gillberg där han belyser detta att vi aldrig får lasta våra barn att ta ansvaret för sina syskon i framtiden. Att de är egna individer som måste få möjligheten att leva sina egna liv en dag. Vi måste även förbereda våra barn med funktionsnedsättningar för ett eget liv. Se till att de får ett bra liv utan att deras syskon ska ta hand om dom. Vilket hemskt ansvar att ge sina barn anser jag.

Se era barn som egna individer. Låt dom få växa sig starka och låt dom välja hur de ska leva sitt liv i framtiden. Låt syskonen få sin tid. Att få ta hem kompisar och lära känna andra. Låt inte dom få leva enbart ett liv i funktonsnedsättningens värld. I alla fall inte hela tiden.



Bild: Mina två stora barn. Fulla med förståelse och en enorm empati för andra. Som har kompisar med olika behov som de kan handskas med. Lärdommar de fått hemma. Stolt mamma. Men jag kräver inte att de ska ta ansvar för sin lillebror. De får de välja själva.

Kommentera här ♥ 2 st

Denna kamp är viktig så klicka in och skriv på även om du inte har barn med NPF så kan du göra skillnad. SKOLAN ÄR INTE EN SKOLA FÖR ALLA! http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/idag-har-vi-inte-en-skola-for-alla_5884825.svd Landets skolor är inte en skola för alla... SPRID KUNSKAP TILL SKOLORNA - KUNSKAP FÖR OSYNLIGA FUNKTIONSHINDER INOM NPF SE MÖJLIGHETERNA, FÖRMÅGORNA...STÖTTA OCH HJÄLPA - INTE STJÄLPA! När ska skolorna i vårat land förstå, när ska dom se, när ska dom lyssna! Här är en samlad blogg för allt som borde vara så självklart för våra NPF barn och inte är det. Här är ett av startskotten på det uppror som tydligen behövs för att dessa barn och ungdomar skall få det bemötande och den hjälp som borde vara lika självklar som luften vi andas. Nu är vi inte tysta längre. Nu har vi fått nog och vill se förändringar inom snar framtid! http://blogg.aftonbladet.se/samupproret Det samlas nu föräldrar på facebook (grupper) och media hör av sig för intervjuver - nu gör vi uppror, vi är less och tänker inte vara tysta längre, vi har fått nog av dom dagliga kränkningarna mot våra barn och oss! Vi, föräldrar har börjat sprida kunskap också: http://hjartefragornpf.wordpress.com/ Min önskan är att alla instanser runt våra barn kan samarbeta, då ens barn får en diagnos inom NPF borde man automatiskt få ett team runt familjen som innehar en person från varje instans (myndighet) och som hjälper, stöttar, talar om vilka rättigheter som finns osv. så fungerar det inte idag, utan många uppfattar och upplever att man står ensam efter satt diagnos, man får själv ta reda på hur man ska gå vidare och då har man ofta en stor sorg att bearbeta, att smälta allt och detta trots att man innerst inne anat, så blir det mycket att ta in! Många föräldrar står ensamma och får agera både sambandcentral, container, mamma, pappa, kvinna, man, jobba, sköta hem och allt annat...Mångas relationer påverkas, giftemål, familjer som splittras, syskon som hamnar i kläm för att föräldrar får kriga för sitt barns rättigheter med diagnos, både med skolan, hjälpmedel, försäkringskassan osv. Ett samlat team, borde innhålla kunniga människor inom: HAB/BUP, SKOLAN, VÅRDEN, FÖRSÄKRINGSKASSAN, LSS osv. Vi stöter på problem hos sjukvården - ingen kunskap och förståelse då man kommer till tandläkaren eller vanliga läkaren... Försäkringskassan bedömmer olika i olika kommuner - beroende på handläggare för samma diagnos och tittar inte på det individuella behovet. LSS - drar den strama linjen, rörelsehindrad eller inte, ser inte till tillsynsbehovet eller dom grundläggande behoven utifrån funktionshindert. Skolan - förstår inget alls, har ingen kunskap och borde inte lägga ansvaret för undervisningen på eleverna och speciellt inte elever inom NPF (eget ansvar) HAB/BUP skulle behöva få mer "kraft" att verka och stötta hela vägen med föräldrarna, skolorna lyssnar inte fast man har med sig utredande psykolog, specialpedagog osv. Sen anser jag att vi föräldrar, själva ska kunna anlita SPSM för att utbilda, handleda skolan våra barn går i, för rektorerna nekar och lysnnar inte då man ber om det! När ska våra barn få en chans...när ska våra barn få ens en möjlighet till en chans att lyckas? Nu är vi less och vi är inte tysta länge...mitt barn är begåvat med aspergers syndrom och lider inte av sitt funktionshinder men hon lider av omvärldens okunskap som dagligen kränker henne när man inte kan acceptera henne för den hon är och ge henne det hon har rätten till !!! Klicka HÄR och skriv under.

Kommentera här ♥ 9 st

Hjälp mig att förstå. Idag när jag hämtade min son på åtta med autism på fritids är personalen rörd, nästintill till tårar. Hon säger att August har gjort något ingen annan lyckats med. Att han rör hennes hjärta. Ett barn på fritids kommer från ett annat land och kan i det närmaste ingen svenska. Ingen når barnet. Nu sitter min August med spelkort med olika ord med bilder som han förklarar för detta barn. Mitt barn lär honom svenska ord med ett spel. Han ska förklara ordet SNÖ, August kan inte ens läsa. Han säger snö är det vi klär snögubben med på vintern. HUR är detta möjligt att ett barn med Autism som ska ha brister i kommunikation och språk klarar av detta. Att nå ett barn som inte förstår. Som blir den enda som når detta barn. HUr kan ett barn som har brister i Theory of mind och empati fixa dessa bitar?

Kommentera här ♥ 8 st

Vi som har barn med Autism lever ett ganska speciellt och komplicerat liv i mångas ögon. För oss som är mitt uppe i detta tänker ju inte alltid så men vi har många bekymmer och många för en ganska hård kamp mot sin omgivning och samhälle.

Jag har haft turen att möta människor i samma situation som stöttat och hjälpt och jag har MALOU. Malou är vår avlösare och vår "helgmamma".

Jag skulle aldrig säga att någon annan än just JAG är August mamma men Malou är så mycket mer än Malou. Hon är nog den enda som någonsin kommer få titeln EXTRA mamma i August liv.

Läste precis ett inlägg Malou gjort i sin blogg ( HÄR )  och jag blir så rörd. Tårarna kommer. MITT barn betyder så mycket och han ger så mycket.

Människor med Autism har en brist i sin empatiförmåga. Problem med Theory of mind. Man har svårt att sätta sig in i hur andra människor tänker och känner. Men de har inte en avsaknad av detta. Många tycker de får så lite tillbaka från sina barn med denna funktionsnedsättning men jag håller inte alls med. Ja vet och förstår hur de menar men August är nog den mest glada och lyckligaste unge som finns. Går något emot honom så javisst han får ett tokutbrott men de är snart över och det är som det aldrig har inträffat. Han släpper och är lika go och glad igen.

Jag vet inte någon som träffat min son som inte säger att han är den mest goaste unge som finns. Att han är så glad å mysig. Sådant värmer. Jag får igen och tillbaka. Att man kallar honom MIN prins är enormt stort för mig. Att mitt barn betyder så mycket för någon annan.

Häromkvällen då jag inte ville sova ensam i min stora säng och han inte alls hade lust att dela den med mig då han inte alls tycker de är mys kom han ju ändå. För han VET att jag inte tycker om att sova ensam. Då känner man ändå att han har en förmåga till empati även om den är inlärd. Han kryper inte nära och han myser inte ett dugg men han ligger där.

Han har svårigheter att tyda ansiktsutryck men ändå lyckas han se att man har ett uttryck ibland och frågar:

-Mamma är du ledsen nu? Jag tror de är så det ser ut.

Sådant känner jag är ett uttryck för empati. Han ser att det är någon annorlunda men kanske inte VAD det betyder, men han ser.

Han kanske inte vet vad vi andra tänker och känner han har brister i sin Theory of mind men ändå så ger han så enormt mycket. Man kan inte vara nedstämd tillsammans med August. Han är vår solstråle. Mitt annorlunda barn. Min son.

BILD: August på Öland. Skulle tro han är tre eller fyra här.

Kommentera här ♥ 17 st

Renoveringen ÄR i full gång.

Det rivs och bilas upp golv samt dras nya rör.

BYGGARBETSPLATS!

         

Som vanligt vid renovering blir de stökigt och rörigt överallt. SUCK.

Kommentera här ♥ 11 st

Blev överlycklig när dessa kryddburkar fanns hos mina svärföräldrar och att de fick flytta hem till mig.



Älskar sådant gammalt och dessa va så fina. NÖJD.

Mitt gamla slagbord har hittat hem igen efter att ha varit utplacerad några år och detta ska fyllas med div saker som återfinns nedan.



Pyntade glasburkar med innehåll....

Kommentera här ♥ 3 st

Att vara förälder. Att finnas och stötta. Det är ett enormt jobb som ibland är tungt och stundtals nästan övermäktigt.

Andra stunder är de så mycket glädje så det är värt varenda ledsen och stund av vanmakt.

Har man barn med funktionsnedsättning så krävs det mer av en och har man barn som behöver hjälp och mera stöd i sin vardag så kräver det sitt.

Att ha syskon till ett barn inom NPF är inte enkelt. Man måste stötta dom och de har sina stunder av vanmakt och deppighet då de kanske inte får plats i vardagen för att andra tar så mycket tid och plats så de inte hinns med.

Man slits med det dåliga samvetet ständigt och de tär.

Jag har ju mina tre killar. Två av dom har ju sitt och måste ha stöd i skolarbeten och fritid. Få mamma tid. Samtidigt har man jobb och hem. Jag kan säga att man får prioritera men då med andras kritiska blickar. Har hon inte mer ordning på sitt hem? Men med åren har jag valt bort sådana människor. Jag har slutat höra. Vårt liv ser ut som det gör och vi måste kunna överleva.

Jag har alltid försökt stödja mina barn i sina egna val och jag har försökt få dom så självständiga som möjligt. Inte hindrat och förbjudit. Jag har litat på. Men jag ställer också krav.

Jag gör så gott jag kan och jag har även tagit hjälp för att syskonen ska få sin tid i familjen. För att bli sedda och för att de ska få min tid. Vi lyckas inte alltid men vi gör ett så gott jobb vi någonsin kan.

Mina barn kommer faktiskt alltid när de är något och jag är så glad att de gör de. Känsliga saker, förtroendesaker och det ser jag som ett slags kvitto. ett kvitto på att jag gjort lite rätt i alla fall.

Idag bilas badrumsgolvet upp och gensat var August uppe i varv. Han sa att jag tar min medicin nu mamma så jag lugnar ner mig tills ja kommer till skolan.

När han klev ur bilen säger han:

-Mamma, vill du mig något så är de bara du ringer mig vet du.

Han är ju min solstråle och när jag igår frågade honom om han ville sova hos mig för att de va mysigt sa han:

-Nej mamma de är inte alls nå mysigt.

Nej för han har ju sitt. Han behöver inte närheten för att må gott. Men någonstanns så har han ändå någon form av känsla för han kom tassande å kröp ner för att han VET att jag inte gillar att sova ensam. Han har lärt sig.

Han låg där å mös med gossedjuren och så säger han:

-Malou hon letar hus. Men hon hittar ju aldrig något för så fort hon hittar ett ska jag få eget rum.

Han säger det med en stolhet som är så stor och jag är så glad att jag har hjälp. Att Malou och Andreas finns i vårt liv.



Bild: Mina tre underbara pojkar. Bilden är tagen ute i en park under ett träd i grönskan av min goda vän PETER HOFF  



(Klicka in på Peters namn och titta på alla underbara bilder. Fler bilder på mina barn finns på sidan. Å varför inte anlita honom som fotograf. Han finns i Lidköping.)

Kommentera här ♥ 3 st

Stora grabben ska söka gymnasium. Han vill givetvis gå något som inte finns här. Arvika lutar de åt.

Massa tankar och en hel del jobb. Att ta reda på, hur de fungerar och om man har möjligheten.

En utveckling och mognad måste till. Att ta ansvar. Att inse vilket jobb de är att bo ensam en bra bit från mamma. Vidare kostar de en slant även om man får bidrag så handlar de inte om några stora summor.

Diskussionerna går varma och vi väger för och emot. Förutsättningarna och mål och vad detta rent praktiskt kommer innebära.

Kanske sitter man utan internet och man måste fylla sitt kylskåp själv.

Klarar man detta har man ju mognat och fått mängder av erfarenhet. Å även OM man misslyckas så är man ju rikare också. Det är viktiga saker båda för framtiden.


Men jag vet inte alls om vi kommer ha den ekonomiska möjligheten. Det fanns inga studentrum, man måste hyra privat. Jag känner ingen i Arvika så man åste annonsera. Man måste ju hitta något bra.



Bild: Min FINA stora unge. Bilden är tagen av fotografen PETER HOFF

Samtidigt med detta så håller vi på med utvecklingsbedömning på August. Jag har börjat skolan samt jobbar och Daniel pluggar sig grön och vi renoverar badrummet.

Det blir som vanligt för mycket och jag orkar inte alls. Men kämpar på som vanligt. För att jag inte har något val.

Kommentera här ♥ 11 st

Idag startade faktiskt skolan.

Å jag ahr lugnat ner mig. Det känns bättre sedan min underbare make redde ut begreppen.

Vidare har jag pratat med en av mina kurskamrater som bor i grannstaden. Å hon verkade hur trevlig som helst så jag tror vi kommer få de trevligt och jag tycker de ska bli så kul att lära känna både henne och mina övriga kurskamrater.

Idag kom även det jag väntat på ett tag. Att August ska få träffa skolpsykologen för en ny utvecklingsbedömning. För att se om han behöver en annan skolform än idag. För att veta om kraven är för stora om man utgår från den vanliga skolplan som han följer idag.

August själv tar ju allt med ro men har ingen lust att träffa någon psykologfarbror.

Själv har jag en stor klump i magen.

Är de pga sin Autism som han har svårigheter med inlärningen eller handlar det om en lindrig utvecklingstörning?

Ja de går sakta framåt och det KAN bero på att vi inte hittat han sätt att ta in kunskap ännu. Eller för att de tar tid. Det gör ju så ibland när man har Autism. Men givetvis vill jag veta. Så vi vet hur vi ska gå vidare. Men de ä tufft. Det är tungt. Jättejobbigt.

Man önskar inte sina barn detta. Inte i ett samhälle vi lever i idag där de människor som inte följer mallen inte får plats. Där man inte får vara just annorlunda.

Annorlunda är bra. Min unge är den mest goaste unge. Vi har pratat lite han och jag ikväll. Att någon annan oxå har barn med Autism. Han frågade idag varför man föds med detta och varför andra inte gör de. Han börjar reflektera. Min unge. Mitt älskade barn.

Kommentera här ♥ 5 st

Har kommit in i skolan. en distanskurs på halvfart. Alltså 50%.

Jag vet ärligt inte vad jag gett mig in på. Jag får en klump i magen när jag läser igenom uppgifterna. Det första jag ska göra är att läsa några böcker, en är läst. Jag ska även formulera mina mål för kursen. LÄTT. Samt presentera mina erfarenheter i ämnet som är Autism. Det är heller inte några problem.

Inte ens att ta mig till skolan första skolveckan känns svår men SEN. Gruppuppgifter, HEMTENTA på föreläsningar och olika formuleringar och vad jag ser och även då om jag gör detta utifrån litteraturen.

Jag får andnöd. Maken ska visa mig hur jag anmäler mig till kurserna och jag vet knappt hur jag tar min in på skolans sida MIN sida... MITT konto.

Läsa tio böcker är inga problem. Jag lär mig och jag har inte svårt för mig så varför är jag så rädd så jag helt ärligt lika gära kan lägga ner.

Det står DETTA ska göras vecka 1.... detta vecka 2.... detta vecka 3.... å de är ganska mycket. Jag vet att jag också arbetar 90% och jag ska lägga runt 20 timmar i veckan på detta.

Jag måste vara dum på riktigt. På allvar. Vad tänkte jag med? Har jag en hjärna överhuvudtaget?



Just nu är de kaos i lilla hjärnan. Jag bryter ihop vilken minut som helst för detta är för mycket. Men jag vill ju så gärna. Varför klarar jag inget?

Kommentera här ♥ 7 st

Vill givetvis ha möjlighet att vinna dessa hemvirkade spetsar som MARIAS HÖRNA lottar ut.

Kommentera här ♥ 9 st

Då har jag sytt färdigt.

Överlakan som fått nytt liv i sönernas rum i form av en falsk hissgardin.









Ibland så. Ja då slår de till. När jag tänkt på de så nästan tankarna har brunnit upp å blitt aska. Men nu finns en poppis hissgardin även i de Anderssonska huset.

Kommentera här ♥ 2 st

Poppis med vitt och spets.

Har många fina örngott som farmor broderad och gjort så fina. Svårt att veta vad man ska använda dom till. Modet med gammalt gjorde denna tanke verklig.

Ett örngott blev en gardin på lilla toan.







Har en gammal krustång. Den är inte på topp men lite krus på banden blev de dock.



******************

Projekt nr två är att göra om ett överlakarn till en falsk hissgardin.

Kommentera här ♥ 0 st

Idag ska jag och August till BUP. Eller datateket. Detta är en sak man själv kan kontakta och få hjälp att leta fram bra program för datorn som passar barnet. Det är främst för mindre barn tror jag samt för barn som August osm inte kan läsa och skriva ännu.

Jag vet inte alls om detta är något som kommer ge något men jag letar ALLT.

August lär sig sakta och ibland undrar jag som orolig mamma om han någonsin kommer lära sig läsa och skriva.

Kommentera här ♥ 5 st

Jag önskar att jag kunde slappna av å bara vara som katten. Ligga som henne å  bara njuta av livets goda.





De grå svarta slöjorna drar över mig. Oron. Ängslan. Å vanmakten av att inte vara myckad alls. Bristen på energi att göra de jag helst vill. Något bromsar och jag vill hoppa av saker jag egentligen vill men som jag nog inte vågar för jag är rädd. Jag klarar inte kraven med det liv jag idag lever. De tär. Den slöja i vitt låter sig vänta. Är jag inte skapt för de lätta ljusa? Är jag den som ska förpassas i dunklet?

Kommentera här ♥ 4 st

Jag har aldrig haft former. Som barn satt inte ens mjukisbyxorna på plats. Jag har alltid haft en pojk kropp, rak och utan former. Alla tjejer fick bröst och visst fick jag oxå bröst men små. Jag hade enorma bröst när jag ammade men sedan var de lika små igen.

När jag gifte mig första gången för elva år ssedan så sydde jag upp en BH, en insydd A- kupa.

För några dagar sedan tittade ajg igenom mina bilder i mobilen. Hittade ganska gamla bilder från min förra mobil.

Jag hittar en bild jag tagit på mig själv i duschen. JA naken. Givetvis. Den visar min kropp ja om man säger min torso. Från brösten ner till låren. Kan säga att jag inte minns i vilket syfte jag tog denna bild men skit samma bilden fanns i min telefon och jag blev förundrad.

Den där magra kroppen utan former är idag en kvinnas kropp. Är de där brösten verkligen MINA? Är denna kropp min? Många många kilo tyngre men givetvis inte överviktig men en kropp som ändå har de former som så bör. En kropp jag ändå tycker om och är stolt över även om jag ser min mage.

Jag såg även en annan sak. Att jag är aningen fastare än då fotot togs. Jag har ju tränat. Nöjd.

Jag tror de är nyttigt att ta sig en titt på sin kropp ibland. Jag tror de ä'r väldigt nyttigt att titta och sedan försöka tycka om det vi ser. Vi duger och mår vi bara bra så ska vi njuta av vårt liv.




Denna bild är naturligtvis inte min. Jag har smyckat min egen kropp med ganska många taqttueringar genom åren samt piercingar. Allt för att göra den ännu trevligare. LER.

Som min son sa:

-Din snippa är så fin med en pärla.

Ja precis. Liiite finare.


Hela inlägget handlar inte om att jag har en perfekt kropp. Det handalr om att tycka om sig själv som man är. Jag kan inte bedömma om min kropp är perfekt och jag vet att alla våra kroppar har sina skavanker. Å de är OKEJ.

Kommentera här ♥ 15 st

Bara ryckte tag i en lapp under allt annat på micron.

OJ.

Hade visst tid hos kuratorn samt skötaren som är mina kontaktpersoner på BUP.

Å ja de va klockan elva.

Jag har ALDRIG glömt en tid. Men nu är de gjort. Hej å hå va duktigt av mig.

Jag har inga stora saker att ta upp men ändå. Så nonchalant av mig. Så irriterandet omoget att bara slarva bort en tid. Finns säkert andra som borde haft den bättre då.

Jag skäms men nu är de som det är.

Männskligt beteende så säg? Kan säga att jag har en ledig dag och njuter av att orka lite. Få lite gjort. vill bara vara i min hemmabubbla med barnen och grejja. Njuta. Stänga oss inne och inte ge oss ut.

Kommentera här ♥ 19 st

Man måste försöka se de lilla i allt. Även när de är tungt så måste man. Man måste för att orka morgondagen.

Min förmiddag ägnades åt att försöka göra lite hemma. Jag hade energin och jag ville. Kände mig nöjd.

Strax innan jag skulle till jobbet så ringer August. Han har tillbringat några dagar hos sin pappa. Jag hör en hysterisk son i andra änden som inte alls går att lugna. Som pappa inte får lugna. Jag vet att han kan och jag vet att han gör allt han kan. Men nu var det min röst och att jag lovade att jag pratade med Oskar.

Jag fick lova att hans Daniel snart hämtar honom så fort han slutar jobbet.

Givetvis känns det att åka till jobbet när jag vet att han är så ledsen och behöver hem till det invanda trygga. Något satte igång en oro och ängslan som han inte kan ge uttryck för. Han vill hem.

Det är sådant vi kämpar med. Vi föräldrar med dessa barn. Dessa underbara ungar med sina specifika problem. De brister de har som vi måste hjälpa dom med.

En något lugnare son känner sig dock lugn med att ha sin pappa och vetskapen att jag pratar med Oskar som han ville samt att Daniel kommer. Att han snart är hemma. Hemma i tryggheten.

För lika snabbt som hysterin startar så är han lika glad igen. Det är sådant som ändå gör att jag klarar att ge mig iväg till jobbet. Jag måste även försöka låta pappa skapa en trygghet för honom också. Jag kan inte alltid finnas till hands. Pappa duger också. Pappa kan. Pappa vill. Men det är svårt för August att förstå.

Bild av Peter Hoff på min underbare speciella unge!

Kommentera här ♥ 10 st

Känner själv att jag inte alls är så på.

Jag är ganska av just nu fast att jag inte alls mår dåligt psykiskt. Men orken är liksom avstängd.

Men jag har lärt mig att lyssna på min kropp ganska bra och att jag låter det vara så som det är. Att jag helt enkelt låter saker bero. Men jag har verkligen fått kämpa för att klara av att bara VARA. Låten skiten gro och strunta i massa saker som de flesa anser att man SKA.

Jag gör som jag vill ha de idag. Jag struntar faktiskt i att jag inte har gardiner uppe. Att jag inte skurar runt och dammar hela tiden eller att jag har skit i hörnen. Att mitt matsalsbord är belamrat.

Å nej jag lever inte i en soptipp men det jag menar är att jag inte MÅSTE. Jag tar det som de kommer. Jag skulle vilja ha mer städat och plockat men då får de bli på bekostnad av min hälsa. På bekostnad av mina barn. Min familj och vänner och det är inte värt det alls.

Jag orkar hellre ta kampen om mina barn än att de skiner hemma.

Idag vilade jag hela förmiddagen för att orka jobba. Nu har jag snart gjort mina timmar och jag är STOLT att jag lyssnar på det som är viktigt.

Kommentera här ♥ 9 st

Fått som något ryggskott. Ont. Tog allehandla rätt värkpiller igår vilket bara gjorde mig trött illamående och allmänt jättesjuk. Sovit en orolig sömn och känner mig febervarm. Ändå måste man försöka strama upp sig och le och gå till jobbet. Ja jag jobbar sen. Å nej jag kan inte vara hemma.

Likt en kniv på strupen är man jagad. Man får inte vara hemma. Inte för ofta. Min kropp och mitt liv gör att jag ofta faller. Inte orkar. Inte pallar.

Jag förösker se allt positivt. Jag tänker mig stark, jag tänker mig sådan som orkar och som klarar av. Just nu orkar jag inte ens plocka ur en diskmaskin. När tvättade vi senast tro? När städade jag?

Jag gör de jag måste. Jobba.



Bild: Likt ett monster från halloween tar demonen över all kraft i min kropp å lämnar den mest ynkliga kvar. Jag tror inte  någon kan förstå hur de känns i min kropp. Men de känns som om den är helt slut.

Kommentera här ♥ 5 st

På Facebook startades en grupp för oss med barn med NPF. Hjärtefrågor.

Detta resulterade även i en blogg. Besök den gärna där vi försöker uppdatera det som kommer och det vi känner å tänker. Alla är välkomna att bidra.

BLOGGEN          


Idag hittar man en artikel i Svenska dagbladet om den omtalade Wakefiel-studien. Det var den som berättade att man kunde få Autism om man gav sitt barn vaccinet MPR.

Jag minns hur bekanta till oss kände oro men att jag gett alla mina barn vaccinet. Idag går man alltså ut med att hela saken var en bluff. Det handlar givetvis om pengar men man förfasas. Vem ska man lita på i dag?

Vi vet idag att barn med Autism i regel uppvisar de första symtomen för Autism i samma veva som man tar MPR, detta utnyttjade man. Det handlar väl som vanligt om pengar. Men på vems bekostnad?

Ni hittar artikeln här:

SVD

Man kan även läsa om detta i AFTOMBLADET

Men jag upprörs lite av denna artikel då man benämner Autism som en SJUKDOM. Det är ett funktionshinder.

Kommentera här ♥ 5 st

Jag, jag jag.... nyklippt igår.

Vänja sig. Som alltid numera.

Jag duger. Jag är bra. Jag mår bra och jag är stark.

Fortsätter med min affirmationer.

       

Försöka se de positiva. Jag dalar men jag reser mig. Tänk att jag tänkt livet som slut. Att jag inte trott mig orka. Men jag måste orka och även om man är dränerad på energi så tar man sig upp.

Kommentera här ♥ 6 st

...... precis så är de. Ett scrappat kort till någon vi tycker om och har saknat. En kär gammal granne där barnen spenderat mycket tid.

Detta kort är till DIG Greta.






August har suttit i sitt rum och pysslat hela dagen. Nu sitter han vid datorn och spelar lek & lär spel och pratar flitigt med den som ger olika uppgifter i datorn.

Kommentera här ♥ 18 st

Då har jag gjort en ny canvas...



Texten blev: Hemma är där de jag älskar lever.

Vidare har jag gjort ett ljus, eller rättare sagt dekorerat ett ljus.







Ska fortsätta pyssla idag. Känner att de är en sån dag. Jag är ledig och i eftermiddag kommer barnen åka till pappa. Daniel jobbar. Så jag blir ensam.

Kommentera här ♥ 7 st

Å nu tror jag att de blir lite film.

Mys i soffan.

Lite planering i skallen när de gäller August. Han ska förberedas på ett veckoslut hos sin pappa och vidare måste vi tänka till mer kring vår sigvarttavla.

Märker att han tittar enormt på den och försöker se hur lång tid han har kvar till olika aktiviteter. Saken är att han inte förstår att han ibland ska HINNA saker INNAN det som är uppbokat. Han förstår att de är tid kvar till aktiviteten men inte att han ska börja i tid. Man ser tydligt vad svårt han har för tid.

Jag är väldigt glad att vi har detta hjälpmedel som fungerar himmelsk.



Men jag tycker att mans er nya saker man behöver ta i tu med hela tiden. De märks att han är rutinstyrd och vill ha de på sitt vis. Att man behöver planera och hitta sätt för förberedelse.

Jag ser även att hans Theory of mind är bristfällig. Jag insåg igår att han inte alls förstår varför katten till slut river honom. Han inser inte att de handlar om att katten har fått nog. Han tror de fortfarande leker. Så han ahr mycket att träna på och vi vuxna måste hela tiden tänka i nya banor.

Det är viktigt att läsa och lära för de finns massor man inte kan.

Kommentera här ♥ 15 st

Idag fyller min älskade mamma år.

Ska försöka åka och fira henne nu. Jag mår nämligen fortfarande inte alls bra men jag får försöka. Man får kämpa.

Kör hårt med mina affirmationer att jag mår strålande.



Dekorerat ett ljus till lilla mamma. Aldrig gjort innan så de va lite pill.

Så ut i snöovädret för att fira min mor idag.


Bild: Min mamma med Albin å August.

Kommentera här ♥ 17 st

Totatlt utmattad.

Ibland möter jag saker som kastar mig rakt in i en rädsla jag inte alls kan besästra.

Jag blir totalt off och så skräckslagen så inget når mig. Jag är så rädd så jag vet ärligt inte hur det ska bli bättre. Jag vågar inte ta en minut i taget utan ser hela skräckcenariet framför mig. Hur jag inte får hjälp och hur jag sakta kommer försvinna.

För ingen ska säga att jag inte vet hur de brukar sluta.

Skräck och ångest blandat och sedan sömnen som räddar mig. En sorts vila.

Idag är en ny dag. Jag försöker se framåt och inte tänka på vad som kan komma. Jag ser mig själv utifrån och vet att jag är ynklig. Patetisk. Allt annat än stark men jag ljuger och ser mig i spegeln och säger:

-Du kan övervinna allt.
-Du är bra och stark.
-Du kommer överleva och du kommer växa.
-Du är bra som du är.
Du är fri från skräck och ångest.

Jag tar till affirmationer. Jag ska ljuga mig bra.

Kommentera här ♥ 10 st

,,,, jag börjar nya året med att lägga av.

Lägga ner.

Just nu har jag sådan ångest att jag inte kan eller vill lägga energi.

Vissa saker utlöser sådan ångest hos mig så jag måste hitta rätt igen. Skräcken.

Kommentera här ♥ 12 st