Brev till Jan Björklund.
Datum: 2011-03-08 ♥ Klockan: 17:48:49 ♥ Kategori: August/barnen/Autism
Jag har tänkt ett tag på att skriva det här brevet. Att skriva det jag inte tror att ni har tänkt på i regeringen när ni satte upp den nya skollagen.
Det jag tänker på är de barn som inte kommer att få stanna i särskolan eller ens få en plats där. Beslutet är ju bra om man tänker på att barn är placerade där av fel orsaker. Ni i regeringen har dock tänkt att alla barn som INTE har en utvecklingstörning inte ska ha en plats i särskolan.
Ni har då glömt att vi har massor av barn som hamnar lite i kläm. Barn som varit en del av särskolan i många år med indviduella mål. Mål som de kan klara av. Några av dessa barn ska nu beredas plats i en helt vanlig klass och skola. Barn som kanske trots att de inte har en utvecklingstörning inte klarar av en vanlig skolgång. Barn med Autism. Barn med Autism har stora problem med stora grupper och har ett annat sett att tänka och fungera. Ett annat sätt att lära. Många av dessa barn är inte alls på samma utvecklingsnivå med barn i samma ålder. I särskolan kan de jobba i sin takt med en egen studieplan med mål de kan uppnå. Därmed kan de lyckas. Att lyckas som barn är viktigt för livet framöver. De får även chansen till en gymnasial utbildning vilket vidare kan leda till ett arbete efter avslutat skoltid.
De som ska skrivas ut och börja gymnasiet kommer ju inte ens att få plats i gymnasieskolan då de inte uppnår kraven. Hur har ni tänkt att dessa barn ska komma ut i arbetslivet framöver? Ni i regeringen vill ju att ALLA ska få ett arbete. Ingen ska behöva gå på olika bidrag. Men HUR ska dessa barn få en komplett utbildning så de kan få ett arbete? Många med en diagnos inom neuropsykiatrin har redan svårt att finna arbetsgivare som vill anställa och inte kommer det bli enklare om man inte fått en utbildning. Att säga att man kan läsa upp sina betyg på komvux är ju knappast en tröst då man inte klarar en vanlig skolgång. Hur ska man som ung vuxen plötsligt fixa en utbildning där det krävs att du själv kan ta ansvar för dina studier och inte har rätt att kräva speciellt stöd eller undervisningsgrupp?
Jag har en son. Han heter August. Han är nio år i sommar och han har en funktionsnedsättning. Ja en NEDSÄTTNING... han har Autism och ADHD. Idag går han i en specialklass för Autistiska barn. Han går alltså INTE i särskolan. Han följer därmed den vanliga skolplanen, han har en anpassad skolmiljö och bra pedagoger. MEN han kan inte lära sig läsa och skriva och räkna. Han har ett dåligt arbetsminne och närminne. Han har ingen utvecklingsstörning. Han är vad man skulle säga inom diagnosperspektiv lågt begåvad. Normalgränsens lägre gräns ligger på ett IQ på 70 och August ligger alltså på 74. Hade han legat på 69 hade han fått diagnos lätt utvecklingsstörning och fått en plats i särskolan. Gränsen är alltså hårfin mellan de vi idag kallar NORMAL och utvecklingsstörd. Vi vet om inget mirakel inträffar att han inte kommer uppnå målen.
Han får inte plats i särskolan så han kan få en inviduell anpassning så han kan lyckas. August har dålig självkänsla då han vet att man ska kunna det han inte alls kan. Hur tror ni att han ska känna att han duger och att han ska klara livet framöver? Hela tiden se att hur mycket han än jobbar och kämpar i skolan så lyckas han inte. Han kommer aldrig få uppfylla några drömmar om att gå i skolan och få ett yrke. En utbildning. Helt plötsligt har August fått ett FUNKTIONSHINDER, hans Autism är inte till fördel utan det blir ett hinder i hans liv. Det är inte längre en funktionsnedsättning.
Alla barn ska ha chansen till en anpassad skolgång. I min kommun kommer man göra ytterligare en skolanpassning för de här barnen som jag anser kommer i en gråzon. Allt är inte vitt eller svart vi har alla färgskalor och även om han får gå i en klass som är anpassad för hans funktionsnedsättning kommer det i slutänden vara ett hinder. Han kommer inte få ett yrke, han kommer kanske få så dålig självkänsla att han inte alls kommer må bra. Han kommer inte få ett arbete. Han kommer vara en belastning för samhället. En bidragstagare eller utslagen. Är de dit vi vill? Vill vi slå ut människor, i detta fallet BARN som inte kan rå över sin situation. Barn som inte är lata och slöa, som inget vill utan som har så många förmågor om de bara kan få chansen.
Jag vet att många kommuner kommer försöka anpassa skolgången för dessa barn. Men jag vet heller inte hur anpassningen kommer se ut. Finns de pengar? För detta kommer kosta. Vanliga lärare i grundskola och högstadiet har inte den kompetens som krävs för att hjälpa dessa barn. Ska de få utbildning för att klara även dessa barn? Man behöver även ha fler resurser i skolan. Inlärningsprocessen kommer byggas upp på andra sätt OM de ska fungera för dessa barn,, vidare har vi den sociala biten, storleken på klasser.
Alla barn måste få bli sedda. Idag ska alla vara sk normala. Men vad gör vi med de som hamnar utanför normen? Ska de inte få ingå i vårt samhälle?
________________________________________________________
Detta brev har gått iväg till Jan Björklund. Jag hoppas även pressen är intresserad. Vi måste göra något. Vi kämpar ändå så de räcker....
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Update:
Detta står att läsa i dagens aftonblad:
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article8687473.ab
Kommentera här ♥
20 st
Hejsan, håller med dig och nu är det dags att vi alla som kan skriver till björklund och skickar samma brev till media, man kan maila till TT om man vill Tidningarnas Telegram...
Jag ska klura på ett eget brev!
Tanken är jag skall fixa ny design jag med, men kommer aldrig till skott =)
nej en kompis brukar göra en header till mig, men resten gör jag själv :)
Jadå här är allt bra... lite trött bara. själv då?
Bra gjort! Har du ätit ngn semla idag? :)
Låter inte så kul. och framförallt inte bra och lägga undan det.... :( Att bli trampad på är aldrig kul :(
Då förstår jag hur du menar! Jobbigt med såna människor. Tråkigt när folk tycker dem är bäst och inte lyssnar på andra. I en förening måste man ha den förmågan!
Vilket bra brev du har skrivit, det berör verkligen och borde ge en reaktion får vi verkligen hoppas!
Jag har hälsat på en kompis och ätit lunch med henne, sedan träffat en annan kompis på café för middag, avslutade med en semla med mamma! =) Så mycket gott och många promenader idag!
Kramar, Elenor
oh ja framförallt som vän, annars har man inga kvar... och dessa personer förstår sällan varför vännerna försvinner, för de är så inne i sitt eget att de inte fattar varför.
Brevet berörde då mig i alla fall och bra om fler skriver och påpekar hur fel det kan bli om inte det sköts rätt och vad som händer för de i gråzonerna!
Ha en fin kväll!
Kram Elenor
Såna personer skall inte krusas för fem öre. De borde inse deras rätt ja istället och låta henne lämna föreningen, för allas bästa. Hur kunnig och duktig hon än må vara...
Inte kul hon fått dig må och känna så. :(
Bra och berömvärt av dig att kämpa mot de som tror sig veta vad som är bäst för var och en av landet Sveriges alla medborgare!
Mycket bra skrivet dessutom!
De problem du tar tar upp är naturligtvis viktiga för alla människor med diagnos, men tyvärr är problemställningen väldigt mycket större och vidare än så, och har sin grund i en samhällsform som är väldigt annorlunda mot för bara ett tiotal år sedan.
Den tekniska utvecklingen har knuffat bort en del från arbetsmarknaden, företagssammanslagningar och korta delmål för att varje kvartal uppnå allt högre vinst har knuffat bort ytterligare en del, och utförsäljning och utläggning till entreprenadföretag av statliga och kommunala verksamheter har knuffat bort ännu fler.
Det är alltså ett problem av gigantiskt mått, som inte bara drabbar utvecklingsstörda och andra med annan diagnos, utan i lika hög grad också oss som är normalstörda.
För att åskådliggöra problematiken kan vi tänka oss de människor vi förr såg då vi gick på stan, de som sopade och höll rent på gator och torg. Det kunde vara människor som var lite "bakom", eller "eljest" som man sa i norrland, men det kunde lika väl vara människor som av annan anledning inte kunde eller orkade tillgodogöra sig det som lärdes ut i skolan - men som trots detta gavs möjlighet till riktigt arbete, och därmed också möjlighet att känna sig delaktiga i samhället, såväl socialt som ekonomiskt.
Denna och liknande sysslor finns i dag nästan inte kvar, och i de fall de förekommer utförs de i de flesta fall genom sk. åtgärder, av människor som redan innan de blev satta i åtgärd upplevde ett utanförskap.
På så sätt kan både företag och förvaltningar leva upp till ekonomiska mål, och sparkrav, då pengar till dessa åtgärder fördelas ut genom annan kassa - på bekostnad av omsorg och respekt mot och för våra medmänniskor.
Strindbergs berömda ord är i dag mer sanna än någonsin förr - Det är synd om människan - oavsett om vår störning ligger under eller över gränsen för vad som anses vara normalt.
bra skrivet !
Ha en fin dag :)
Sv, Okej :) Vad har du för planer denna tisdag?
Va bra skrivet !!
Jag blir så berörd.av allt du säger.
Hoppas du får ett pesonligt svar av honom.
Ha en fin dag.
Kram Helene.
Åh du är en riktig fighter, stå på dig!
Ja absolut tur kroppen o hjärnan fungerar som det skall då,hihi..förberedelse..
tur att föräldrar som du finns, som ställer upp inte bara för sina barn o sin familj men också tänker på andra genom att skriva och skicka ditt brev - för även om det inte hjälper dig nu kanske det kan hjälpa någon annan (även om jag såklart hoppas det hjälper diiiiiig o de dina också nu).
Tror inte att de vet tillräckligt om barn med speciella behov för att skriva några som helst förordningar faktiskt, inte har de då förankrat något hos alla de föräldrar som finns till de barnen!!
Håller tummarna att något händer o såklart du ska skicka det till alla du bara kan!!
kramisar i massor
fin blogg :)
nej förstår att du inte orkar vara kvar...
BRA! Jag borde också skriva men jag har inte ork tyvärr. Kramar alla fall.
Bra tess! Riktigt bra skrivet! Lite personligt utpekande mot slutet kanske, men det kan han ta. :)
Eftersom Aftonbladets hemsida är värdelös med alla sina flasher och grejer så frågar jag istället, vad var det det stod i tidningen? :)