Livets vägar

Datum: 2011-03-28 Klockan: 18:32:38 Kategori: Kropp å själ/ADHD

Från att ha känt att allt är på topp så sakta rasar livet samman igen. Rakt ner i avgrunden faller man handlöst. Man vet inte varför. Man vet bara att man fallit.

Att känna maktlöshet över att kunna styra och reglera sitt eget liv. Att ha makten över det som händer runt en och att på något vis veta att man har ballans. Min ballans är dålig. Jag står sällan stadigt och det svajjar rejält. En berg och dalbana jag inte alls vill åka med.

Hur finner man ballans? Hur kommer man rätt när man provat allt? När man vet vilka verktyg man ska använda och använder både hammare och såg som tänger precis så som man skall. Men ändå fungerar inte livet. Ballansen.

Tröttheten övermannar kroppen och hur man än stretar emot så rasar man. Man skriker ut sin vanmakt och sin ånger och man ropar på hjälp. Men ingen kommer. Ingen tar emot eller försöker hala upp dig. För ingen kan. Inte ens de som försöker klarar av att göra vägen lite enklare. Lite mindre krokig. Lite mindre svår.

Hoppet lämnar till slut och man undrar vart i livet man ska ta vägen. Var man ska gå. Vart i livet man hör hemma. Om man ens är menad att vara. Vara en del. En del av allt de där som de flesta vill vara någon form av del av.

Vem är jag? Vart ska jag? Hur blev det som det blev? Varför? Alla dessa varför. Mitt ibland detta så lever jag ju. Jag njuter. Jag älskar. Jag älskar DIG. Du finns, ni finns. Det håller mig uppe. Hamnar inte längst på botten. Du gör att ljuset finns. Ni.

Älskade du. Finns där. Älska just mig. Så som jag är. För ingen är som du, och jag, jag är speciell. Jag är JAG.




*******************************
****************************************************************'

Tack snälla för att jag fick träffa dig igag.

Tack för att du alltid lyssnar.

Å tack snälla för att just DU finns.

Älskar er! Tack för att ni finns i mitt liv.


Kommentera här 6 st

Kommentarer
Johanna

Vilket fint inlägg, tänk värt, jag hoppas du hittar balans. och finner dig själv. Det 'r du värd!

2011-03-28 @ 19:11:49
Länk: http://lifeofjohanna.bloggplatsen.se
soffie

va fint du gjort i din blogg,

å så vackert men sorgligt skrivit,

kram

2011-03-28 @ 20:06:20
Länk: http://soffie69.blogg.se/
GUEVACCI

Sent svar men :P min helg har varit fantastisk ^^



hur är det annars? :)

2011-03-28 @ 20:30:28
Länk: http://guevacci.se
Mia

Livet är inte så lätt, särskilt inte om man har ett inre som ställer frågor till en hela tiden, analyserar vill veta. Vet hur svårt det kan vara när man söker svar som inte blir besvarade, när allt känns tomt o innehållslöst, svårt svårt o så ältar man (har jag gjort o tänkt tänkt analyserat mig nästan sönder o samman ibland).



Skönt att du var där, hoppas att de hittar svar snart så de frågorna inte är obesvarade.



Önskar jag kunde hjälpa dig, bara ta allt som är tungt o slänga i en grop Kram vännen

2011-03-29 @ 15:16:12
Länk: http://fredthevov.blogg.se/
Mia

Så svårt att veta hur man ska hjälpa, vi är ju alla individer med olika saker som hjälper. Gick själv hos en beteendeterapeut som var super-bra och en jag ville kicka igång därbak (på väg ut!!).



Till slut var det bara jag o familjen/närmaste vännerna som fick mig tillbaka igen, mest jag att bara bestämma att det var dit upp jag ville igen o inte längre ner, ett tufft beslut kändes det som men ett måste, ett vägval. Det allra svåraste var insikten att det var jag som måste göra något, usch vilken panik jag fick när det uppdagades för mig, minns det inte med glädje får nästan ont i hjärtat av minnet bara ..



Hoppas du finner något/någon/några som ger dig kraften och hoppas att jag kanske kan vara en av dem som ger lite energi att samla på till dig.



Varmaste kramar!

2011-03-31 @ 15:18:09
Länk: http://fredthevov.blogg.se/
Johan

Jadu, det är inte lätt. Man vill så gärna hjälpa, finnas där, ge mer än man kan, för man vill så otroligt gärna hjälpa till, att den andre ska må bra, för att man bryr sig. Men maktlösheten slår till när man inte kan hjälpa. När man inte kan finnas där, när det man ger inte tas emot/hjälper. Den andre säger att det hjälper och visst är det säkerligen så, men man vill ju göra mer, men vad? Hur? Man kan inte göra något, den andre kanske inte ens kan göra något åt det, som du säger.

Det är inte lätt...



SV: Oj, hoppas din vän är bättre nu...

Jag finns här om du vill, bara messa, när som helst. :)



Ja, jag vet inte. Kanske. Får se senare i livet...



Det var super i Idre! Finns att läsa t.o.m. onsdag på bloggen nu :)

2011-04-03 @ 21:29:14
Länk: http://schumacher4ever.blogg.se/
Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: