Tess oerhört ovanliga liv..... -

Nu är vi där igen....

Datum: 2011-11-30 ♥ Klockan: 18:24:24 ♥ Kategori: Allmänt

Jag ser att allt färre kommenterar. Allt färre besöker min blogg. Jag skriver inte för någons skull men jag känner ju ibland att va faaaan.... får man inte så stor respons så känns de liksom meningslöst ibland.

Men å andra sidan får ja ur mig en del skit som ligger skräpar i skallen så OKEJ OKEJ....

Men de vore faktiskt ganska skoj om fler läste och skrev något om de man skriver.... ibland delar jag ändå med mig av saker som jag hoppas kan komma andra till glädje. Eller saker som borde skapa någon form av respons.

Nåja.

Lite paus har jag haft. Har inte hunnit. Liver rasar på. Och jag har låtit det rasa på. Jag måste få tiden att gå och även skingra tankar när jag väntar på brev om provsvar samt operation. Så nej inget ännu. Men oron kommer och går. Men jag har ändå bestämt mig för att sluta tänka negativt och se frammåt och lägga fokus på bra saker och positiva tankar. Att inte se hindren.

Jag har bestämt mig för att göra något av saker. Jag har bestämt mig för att ta mer plats och ta mera plats. Våga.

Har jobbat några dagar nu och det har varit långa dagar med en del saker efter jobbet. Så jag har inte satt mig förrän klockan varit ganska mycket. Igår var de möte på jobbet och efter det var jag så förbannad så jag var så upp i varv sedan så man är färdig att spy. En positiv sak är i alla fall att jag ska sitta med i en arbetsgrupp nu i socialförvaltningen som ska jobba med värdegrunder. Det känns riktigt skoj. Har ju redan varit på föreläsningar kring detta med bemötande och jag har verkligen insett va mycket detta kan hjälpa.

Nåja.... lite off som sagt. Å nu ska jag rusa vidare.

Vore som sagt skoj om ni som läser lämnade en kommentar nu å då.... alltid skoj.

Kommentera här ♥ 5 st

Besvikelse

Datum: 2011-11-28 ♥ Klockan: 09:32:53 ♥ Kategori: Kropp å själ/ADHD

Det finnas saker jag blir ledsen över.

Det är så tufft att bli besviken. Om och om igen på saker man trodde sig skulle slippa.

Varför bryr man sig överhuvudtaget? Jag vet ärligt inte alls. Känslan bubblar upp och man känner hur luften liksom pyser ur.

Det är väl när man känner att man blir lite orättvist dömt. Dömd utan rättegång. Eller att man inte är delaktig fast det handlar om mig, MITT liv.

Saker jag inte blir delgiven eller saker som liksom händer utan min kontroll. Saker som andra tror sig ha rätten till att styra över.

Men kära du, inte bestämmer väl andra över dig? Jo men så är de ju ibland. Andra anser sig ha rätt. Större rättigheter till det vi delar. Andra ser sig väl som något viktigare. Kanske är rädslan stor att man inte kommer vara centrum själv? Eller så måste man på något konstigt sätt alltid ha kontroll och makt.

Kom förfan inte här med ditt och tro att du kan vara viktig. Tro inte att du kan komma här och tro att du ska vara delaktig. Tro inte att detta du gjort köper dig rättigheter eller plats.

Man får rätta in sig i ledet. Ledet som leder till mindre egenvärde och rätt till sitt eget liv och hem. Det som är jag. Jag som på något vis i denna sits inte alls räcker till. För den blir ju granskad. Kontrollerad. Så smäller det till. De där gångerna som man känner att man nått fram. Man har gjort något bra. Man känner sig stolt och lycklig för det där som fungerade. Men så kommer smällen. Rakt i magen. Man dög inte. Man hade gjort fel. Hur gick det till?

Man förminskas. Man får saker förstörda. Man bygger upp och det rasar. Jag har byggt nytt. Jag har börjat om. Men till slut är besvikelsen så stor så man helt enkelt inte klarar av det mera. Det faller bort. Kraften tynar. Lusten försvinner. Jag har inget för att jag försöker. jag orkar inte bygga upp igen. Det ligger som i ruiner. Små små högar ligger kvar och fungerar ganska bra medan resten ligger utspridtt. Huller om buller likt mina känslor inför hur jag ska fungera.

Att sedan bli totalt avvisad när man söker svar är hemskt.

Jag försöker nu att omge mig med allt positivt jag kan. Plockar små små trådar. Små små kärnor för att orka. För att komma vidare. Jag har bestämt att en sak i livet ska jag styra över själv. Jag tänker inte låta någon påverka detta. Jag tänker inte bli nertryckt för att några anser att de har rätten. Att de tror att de är viktigare än andra. För att de tror sig ha rätten.

Jag tänker omge mig med er som verkligen har själ och hjärta. Jag tänker ta plats. Det är nog nu. Jag tänker inte bli stampad på. Jag tänker inte ta mera stryk. Slå förfan. Slå utav helvete. Jag tänker stänga av. Du ska inte förstöra mitt liv. Du ska inte komma här och tro dig vara bättre.

Det här är mitt liv. Mitt hem. Du har inget med mig att göra. Inget. Jag tänker ta plats. Jag tänker vara viktig. Du ska fan inte ta över. Du ska inte styra mig.

Jag ska slå tillbaka.

Jag ska vara ilsken. Arg. förbannad.

Kommentera här ♥ 6 st

Pysslat lite....

Datum: 2011-11-27 ♥ Klockan: 11:18:44 ♥ Kategori: scrapbooking

Det ör rena höstrusket ute. Första advent och man ser inte ett spår av någon vinter. Julkänslorna har absolut inte infunnit sig.

Vaken tidigt var jag och satt mig och pyssla lite.

Har gjort ett gäng servettettiketer... ja som man kan sätta på sina servetter vid dukning. Detta är en beställning.

Vidare har jag färglagt en söt magnolia Tomte.... med Copics. Känner redan att jag behöver MASSOR med mer nyanser. Lite svårt att köpa dom för man vet liksom inte vilka färger man ska välja då det finns en uppsjö.

Jag valde att göra Tilda i blåa färger.

Är ni intresserade att beställa julkort eller andra saker för julklappar så är det dax att börja beställa. Jag kan fixa det mesta och skicka per post.

Tänkte göra lite olika papperspåsar att stoppa saker i och ge i julklapp. Varför inte med egengjord julgodis eller någon annan sak som smycken eller ljus osv? Har även tankar om påsar i cellofan.... man kan även göra plåtburkar och båda plantera blommor och lökar i samt stoppa annat i.

Fantasin är det enda som sätter gränserna.

Men visst är personliga saker skoj att ge bort. Saker ingen annan får. Någon unikt.

Kommentera här ♥ 3 st

Ny från Simons Cat

Datum: 2011-11-26 ♥ Klockan: 15:40:00 ♥ Kategori: Allmänt

Dessa är ju så charmiga å jag ser våra egna katter i dessa filmer....

Kommentera här ♥ 1 st

Fynd å Lördagsmys

Datum: 2011-11-26 ♥ Klockan: 14:59:32 ♥ Kategori: Allmänt

Var ut till Lev Vackert idag och hittade några småsaker samt kikade runt på massa fina hantverk. Har sedan hälsat på vänner som fått en lite son. MYS.

Vi hann ävne in på en Loppis. Där stod en kvinna med en stor tavla och ville ha motivet men inte ramen för den va så ful. Ramen ville ja gärna ha så vi tog helt enkelt varsin del. Man får inte va dum. Denna ska jag väl måla är tanken.

Vi har käkat lite rostade rotfrukter och färsk lax och har nu ställt in en köttbit i ugnen. Det blir Kärlknul imorgon. GOTT. Va väldigt länge sedan jag åt de. Gjorde de en del förr. Dax att ta fram gamla recept.

Några adventsstjärnor och stakar har kommit fram.... jag står inte med massa gardiner och tvätt och hysteriskt. Herregud när folk nästan är OJ jag har inte gjort något inför advent å så är de två veckor kvar. Hallå?? Jag fattar inte. Varför är alla så hysteriska? Eller inte alla men förbannat många. Eller jag har inte lust att byta gardiner eller baka eller tvätta fönster. Nej men skit i de då. Varför håller man på om man inte vill? Gör de du vill... gör nå bra av de och strunta i det andra.

Vi blev nu helt bara så utan barn. Fattar nada.... å va hittar vi på då? Vi har ju barn hemma jämt så man vet inte va man gör... ler stort. Pannacotta har jag gjort å de står i kylen för mys senare. Å film får de väl bli men jag hade gärna haft främmat och lite spelkväll. SÅ sköj.

Kommentera här ♥ 1 st

One inch to go

Datum: 2011-11-25 ♥ Klockan: 20:37:02 ♥ Kategori: Musik

Ikväll hade vi tänkt göra lite lax å mysa. Men så skrev en kompis till Oskar på FB att de behövde någon som fotade deras band för sitt skivomslag.

Vafan klart vi ryckte ut.

Daniels Alexandra älskar att fota och är duktig. Så ja visst ville hon göra detta. Vi packade ihop oss å drog till byn för att besöka replokalen.

Där fick pappan i familjen rigga för att fota å vi fick kolla in hur grabbarna hade tänkt sig detta.

Bilder: Lite riggning inför fotograferandet som jag tagit med mobilen.

Man tar vad man har när man ska fota. Killarna visste hur de ville ha de å efter lite trixande hade vi fått en del bilder som Alexandra nu sitter och fixar till för skivomslagets baksida.

Bandet heter One Inch to go. Man hittar dom på Myspace om man vill lyssna på de två låtar som kommer på skivan. www.myspace.com/oneinchtogo

Skulle intresse för att köpa deras skiva sedan får ni ju höra av er givetvis.

En av grabbarna är kusin till mina grabbar och de andra är kompisar. Adam som står för sången har gått i samma klass som min Oskar och jag har följt honom länge. Han e grymt duktig å spela och ja tycker om när han är här och sitter o spelar å sjunger.

Bild: En bild av Adam som togs och var i tidningen om jag minns rätt.

Bild: Detta är en av "råbilderna"...på denna var Johan igång och spexade lite och den GILLAR vi.... Men hur bilden som skavara på skivan kommer se ut jaaa de får vi se när Alexandra har grejjat den klar. Det kommer bli en siluettbild... vi får se om vi kommer lägga upp en sedan eller om ni får göra ett besök på hennes hemsida eller helt enkelt köpa skivan.

Här ser ni i alla fall: Johan, Jonathan, Pipen och Adam.

Detta blev inte en vanlig fredag. TACK grabbar för att vi fick vara med å göra detta. Jättesköj vare.... å n u ser vi fram emot plattan. Å att ni får sälja. Snart kommer låtarna även finnas på Spotify men är någon intresserade så hör bara av er.

Å nej nå laxmiddag blev de inte utan vi fick helt enkelt slarva i oss en pizza.

Bild: Lite inför fotograferandet. Adam...

Bild: Mera spexande.

Gör nu ett besök å lyssna på grabbarna på Myspace....

Kommentera här ♥ 3 st

Gårdagens IT problematik

Datum: 2011-11-25 ♥ Klockan: 15:38:51 ♥ Kategori: Allmänt

Denna visade Daniel mig... så himla klockren.

Kommentera här ♥ 0 st

Baylies

Datum: 2011-11-25 ♥ Klockan: 10:23:27 ♥ Kategori: Djuren

Kanonbra läge i tappen tycker vår Baylies....

Man ser så bra tycker hon...

Såhär brukar hon ligga när hon kommer från övervåningen och vi är i köket... då tassar hon ner för att kolla läget.

Kommentera här ♥ 0 st

Positivitet

Datum: 2011-11-24 ♥ Klockan: 18:30:52 ♥ Kategori: Allmänt

Idag fick jag veta att jag kan gå en utbildning för handledare som har lärlingselever. Jag är redan utbildad handledare för elever från komvux och vårdcollege. Först gick jag en tredagarsutbildning men så gick jag ett halvår och fick gymnasiekompetens i detta.

Nu i höst tog jag emot en elev som ska gå hos mig som lärling två terminer. Så nu har jag fått möjligheten att bli utbildad även i detta och få 7,5 högskolepoäng. Givetvis har jag tackat ja så i Januari åker jag till Stockholm för första träffen. Sedan är det hemmaarbete som gäller. Min chef är superpositiv och jag hoppas jag efter denna utbildning ska få fler chanser att ha lärling.

Att ha elever är toppenskoj och nu har jag elev tre dagar i veckan. Vilken förmån att få denna chans. POSITIV utveckling. Man utvecklas enormt och jag älskar att lära elever detta yrke som jag är så stolt över.

Vidare har August gått upp 1,5 kilo på två veckor sedan vi började med näringsdryck vilket är KANON. Han orkar bättre och nu får vi även tid hos dietist och fortsätta med näringsdryckerna.

Jag har mått bra trots laxeringen. Jag har haft energi idag och bara känt att allt rullar på.

Jag är POSITIV och nu tar vi nya tag inför helgen och jag känner att jag har många som söttar mig i det som varit tungt och jag vet att man kommer fixa detta.

En bra dag helt enkelt.

Kommentera här ♥ 3 st

Kristina Appelqvist

Datum: 2011-11-24 ♥ Klockan: 07:51:00 ♥ Kategori: Böcker

Andra boken av denna författare heter DEN SOM TÖRSTAR.

Vi träffar återigen Emma från Skövde.... Jag gillar denna bok lika bra som ettan och ska strax ta tag i nr tre.

Professor Vidar Malmberg dör hastigt i en hjärtinfarkt och Västgöta universitets rektor Emma Lundgren måste skynda sig hem från Rom. Vidars vänner i kyrkokören där även Emma ingår bestämmer sig för att sjunga på begrav-ningen. Men snart hittas ännu ett lik, och alla begrav-ningsgästerna blir misstänkta, inte minst Emma Lundgren själv.

Bild och text har jag lånat från www.bokus.se

Kommentera här ♥ 0 st

Modernt hjälpmedel

Datum: 2011-11-23 ♥ Klockan: 18:38:39 ♥ Kategori: sjukhus/sjukdom

Denna hittade jag på sjukan idag....

Bild: Toppmodern mobil toastol... eller inte. Undrar just när dessa var moderna ja...

Bild: Här är då den supermoderna vi testar på jobbet som har flera finesser och är höj och sänkbar.

Kommentera här ♥ 0 st

Röntgendag

Datum: 2011-11-23 ♥ Klockan: 09:43:36 ♥ Kategori: sjukhus/sjukdom

Idag ska jag röntga njurarna efter de njurstensanfall jag hade för någon vecka sedan.

Jag kan säga att jag ångrar att jag inte kollade HUR de ville röngta mig. Detta med laxeringen som jag gjorde under gårdagen och som fortsätter idag var inte bra.

Man började dagen med något flytande i påse.... upprepade detta klocka tolv tillsammans med två piller. Sedan två piller till klockan åtta. Idag väntar ett microlax.

Att man ska skita det förstår jag ju. Givetvis är syftet att rensa tarmen.

Men har man dessutom IBS var detta inte en bra idee. Jag slogs ju ut totalt. Jag mådde hemskt igår och jag har sprungit på toa flera gånger i timmen. Hela natten också. Jag har ätit laxeringskost men jag har knappt fått i mig något.

Jag har sovit och sovit, skitit och mått illa. Fått huvudvärk och allt som kommit i magen har gjort ont. Kramper.

Att jag sedan idag ska kunna börja äta det är inte bara kan jag säga nu. När jag slår ut min mage när jag tex får magsjuka slutar ju ofta detta på sjukhuset eller om min mage på annat vis slås ut. Så min kropp brukar inte fixa att repa sig själv. Pga min redan irriterade tarm så får det i regel konsekvenser.

Men nu är detta gjort snart. Svidande stjärt tack snälla för den och tusen tack för salvan Initiol att smörja med. Tack snälla August för att du klarat dig själv så bra igår när mamma sprang mellan sängen och toan. För smörgåsen du bredde för sällskapen en liten liten stund på kvällen.

Kommentera här ♥ 0 st

Igår

Datum: 2011-11-22 ♥ Klockan: 07:51:16 ♥ Kategori: sjukhus/sjukdom

Daniel var med mig. Jag var enormt lugn. Som i en annan värld. Nästan sov hela vägen in till Karlstad. Inte med. Avstängd. Nedstängd. Vi knallade genom några gator på väg till sjukhuset. Luft lungorna. Tysta genom korridoren.

Väntrum. Uppropad. Daniel fick inte följa med in.

Mamografi.

Jag fick berätta lite. Fick röntga båda mina bröst. Höger bröst med knölen. Vänster bröst gjorde lite ont. Undersökningen gick jättebra. Inget farligt alls.

Bild: Jag. Brösten. I ett bås. Väntan.

Återigen sitta i båset. Vänta på ultraljudet.

Så kom Daniel. Läkaren. Först kände hon på mitt bröst. Brösten. Jag får ligga ner och ultraljudet börjar. Jag ser själv på skärmen hur något avlångt svart mäts och tittas på. Flera bilder som tas.

Hon säger att hon inte tror att det är elak. Den ser snäll ut. Men du ska få träffa bröstkirurgen. Sittt ner i väntrummet.

Spänd kropp. Tysnad. Snäll. Till 90% är den snäll. Inte hundra. Nästan säker. Jag kan inte tro när jag inte vet hundra. Jag känner mig inte trygg.

Vi sitter ganska tysta i väntrummet. Jag och Daniel. Pratar om larmknappen. Ser vårblommor på en plattTV och hör lite lugn musik.

Så är det dax. Bröstkirurgen.

Två läkare. En blivande läkare och så min doktor. En kvinna. Som vem som helst. Inte stel och formell. Ställer frågor. Säger att knölen är stor. 3x2cm. Säger att den är snäll till 90% men att hon vill ta cellprover. Undersöka mig.

Hämtar en undersköterska och provtagningssakerna. En spruta med konstigt handtag. Jag får sitta och man känner igenom mina bröst. Frågor besvaras.

Så provtagningen. Jag blir så rädd.

-Andas gumman. Långa djupa andetag.

Det sticks. Det känns. Hon pumpar med sprutan. Det känns inte. Den ser grotesk ut men det är den lilla nålen som känns. AJ.

Jag tror att det är just detta. ETT stick. Men man ska ha FEM prover. Fem små små prover med celler ur min knöl. Jag gråter till sist. Det gör ont. Inte ont så man inte står ut men det känns. Det är nya stick. Det är vid det tredje det brister. Jag gråter. Får nästan panik. Ångest har jag redan. Kompromiss. De tar fyra. Men jag säger ta fem om det måste göras. De säger att fyra räcker gott.

Bild: Jag. Nästan som en vålnad. Med tankar i skallen som susar runt.

Ett plåster. De berättar att det tar minst två veckor att få svaret. Jag får vänta lite till så min läkare hinner titta och svara mig. Skicka brev.

Knölen är troligen en knöl som är hormonpåverkad. Den kan växa. Om den verkligen är snäll som man tror finns ingen större risk för mig att jag i framtidien får andra farliga elaka knölar men den bör tas bort. Om jag vill.

Jag har redan i mitt huvud tagit sats och vill ta bort den. Säga att jag vill. Hon förekommer mig:

-Jag ser att du vill att vi tar bort den. Det är okej. Vi ska ta bort den. Det är lika bra. OM den är elak blir det ett större ingrepp. Jag vet när du kommer för operation.

Hon skriver en operationsanmälan. Så snart som möjligt. Hon tror inom två veckor.

Tårarna rinner.

Av lättnad? Av sorg? Av rädsla?

Allt på en gång.

-Varför gråter du? Är de för att du gjort undersökningen eller för operationen eller är det för allt?

Jag vet inte. Jag kan inte säga. Jag lutar mig mot Daniel. Han tar mig i sin famn och jag gråter. Torkar tårarna och gråter. Säger att nu går vi så vi går. Jag gråter för allt. Rädsla, sorg... lättnad. Spänningar som släpper. Man släpper taget. Låter de rinna över.

De som ser mig nu tror kanske att jag fått ett Cancerbesked. Att jag är sjuk. Jag har en knöl som till 90% är snäll. Jag kan inte säga att jag är trygg ännu. Jag kan inte säga att det är okej nu.

Vi går genom sjukhuset. Genom gatorna tillbaka till bilen. Pratar. Känner mig ledsen. Tom och rädd. Vi tänker göra lite ärenden. Vi åker iväg.

Äter lunch. Pratar. Är tysta. Finns. Är. Gör vanliga saker. Men jag känner mig inte vanlig.

Bild: Dagens lunch. Kebabtallrik. Lika bra. Idag är det ju laxeringsdag och jag ska rensa ur tarmen innan min njurröntgen imorgon.

Läkaren är bra säger Daniel. Jag kände mig trygg. Hon var mänsklig. Som mig. Oss. Vi pratar igenom allt. Daniel är trygg. Finns där. Förstår.

Mitt bröst gör ont. Jag får ta värktabletter. Det var okej att göra de. Jag skulle detta.

Oskar åker med hem från Karlstad. Både han och Albin vill veta. De frågar. Vad var knölen för något? Jag vet inte. Den var nästan troligen snäll och den var hormonpåverkad.

Frågor jag inte frågade. Man blir lite borta. Off. Man tänkte inte.

Jag är inte lättad förrän knölen är borta. Inte förrän jag fått ta bort den.

Jag är fortfarnade rädd. Vet andra som fått samma besked men ändå fått ett cancerbesked sedan. Men givetvis känns det okej. Jag fixar detta. Jag klarar mig.

Kommentera här ♥ 14 st

Detta med scrapping

Datum: 2011-11-22 ♥ Klockan: 07:37:00 ♥ Kategori: scrapbooking

Passa er. Börja inte. Eller börja för att de är så förbannat skoj MEN inse att det köster. De köster de köster... köpe å köpe...

Jag skulle inte men idag köptes de första copic pennorna hem å nu färglägs de...

Jag har bara hunnit testa en av stämplarna som följde med hem å här är ett julkort med en snögubbe från Magnolia.

Kommentera här ♥ 0 st

Min pappa/upprättelsecermonin

Datum: 2011-11-21 ♥ Klockan: 22:30:29 ♥ Kategori: Allmänt

Idag har min pappa varit i Stockholm. Han har varit på Upprättelsecermonin för den offentliga ursäkten för behandlingen de fick under sina år på barnhem under 40 talet i Sverige.

Min pappa är en av alla de barn som kom på barnhem.

Här kan ni läsa artikeln från tidningen: ARTIKEL

Gissa om vi skrattade då vi läste NÄSTA artikel.... Ja detta är MIN pappa. I ett nötskal. Inte nöjd om det inte är hundra procent å så givetvis måste han säga vad han tycker också. Helst de där ingen annan säger.... Ja läs själva.... rakt på och fråga partiledare Juholt om han gjort rätt för sig. Å jaaa de är helt rätt men man skrattar extra gott när man ser att säkerhetvakterna tog hand om han... ler.

Här kan ni läsa om detta: HÄR

Bild: Min pappa. Bilden har jag lånat från NWT.

Han kunde väl ha rakat sig? Skrattar stort. Men si pappa är pappa. Å vet ni jag älskar honom precis som han är.

Imorgon ska jag ringa upp honom å prata lite...

Kommentera här ♥ 2 st

Dagen med stort D

Datum: 2011-11-21 ♥ Klockan: 08:23:36 ♥ Kategori: sjukhus/sjukdom

Igår åkte jag och Albin in till grannstaden och käkade på Max. När vi åker säger han:

-Har du ny väska mamma? Snygg.

Jag i min nya randiga luftiga tröjja. Jag.

De är min Albin de. Han ser saker. Allt. Om man bytt gardiner eller fixa hemma. Snyggat till sig själv oxå. Jag har sagt det många gånger till honom att behåll den där förmågan. Att se.

När vi sitter å käkar berättar jag.

-Imorgon Albin ska jag åka till sjukhuset. Jag har hittat en knöl i mitt bröst.

Jag ser hur han faller. Handlöst.

-Vad kan det vara för något? Undrar han.

Jag säger att det kan vara en bröstkörtel som är stor eller fett, eller Cancer.

Han hoppas inte på det sista. Jag ser att han är orolig. Men jag ville berätta. OM det visar sig vara just Cancer.

Jag säger även till honom att OM det är det så är man duktig idag och att vi måste tro på att en behandling ska göra mig frisk. Att det kan bli tufft och jobbigt men att jag ska fixa detta.

Bild: August med Olof. Olof som jag suttit så många timmar med. Fått energi.

Oskar får veta sent om sider igårkväll. Nästan natt. Han slår bara ner sin blick. Säger inget alls. Så jag förklarar så lättsamt jag bara kan. Sitter i min säng. Han står där med lite sängkläder. Ser lite bortkommen ut i allt detta som är för stort för att greppa.

KANSKE Cancer. Det där hemska ordet vi förknippar med död.

August vet inget. Han är hos Malou. Han kommer hem ikväll efter stallet. Då vet jag. Hoppas jag. Då vet jag om jag måste berätta något för honom. Jag har valt att inte berätta. Jag har valt att Malou tar över lite. Malou är så bra att ha just nu. Tacksamheten för att hon finns är så stor.

Hela förra veckan höll jag mig sysselsatt. Jag har inte haft så mycket tid för att tänka efter. Rota i eländet som vi inte vet om det finns. Jag har verkligen haft en kanonvecka. Jag har haft en underbar helg.

Igår kom ju ändå dagen FÖRE. Men jag gjorde precis så som min Daniel beslutade. Jag stannade inte hemma. Jag åkte iväg. Jag och Albin. Jag till bästa N och fick sitta med goaste bäbisen. Att prata. Att bara vara. Njuta av en liten snusande kropp. Lukta... klämma. Bara njuta.

Sedan hem. Ta tag i annat. Tydliggörnade pedagogik. Bilder. Scheman till August. För att få nytt material för siffror. Tandborstningen som kommer på villovägar när handtvätten tar över. Mera tid hos Malou kräver fler dagar att föra planeringen på. Kardborre och laminering. Skära bilder... leta bilder. Tänka till.

Bild: Massa bilder från Boarmaker. Bilder för tydliggörande i vardagen. Planeringen.

Så iväg. Sent. Men allt för att inte bli sittande och tänka. Till Malou och Alex. Få ge min son en godnattpuss. Höra honom ropa:

-Va vill du mamma?

Sätta mig ner. Vara praktisk. Visa vad jag tänkt. Känna in hur Malou tycker. Utbilda henne kan jag låtsas och jag är i mitt eget element. Sedan sitta och se två människor som börjar bygga ett liv tillsammans. Prata bort en timme. Få tiden att rusa iväg utan att jag hinner tänka tankar om det där som är idag.

Bild: Grimasbild med famlijen extra. August extrafamilj. August med Alex och Malou.

Väl hemma så är det tid för sängen. Boken. Maken. Daniel som kan skingra mina tankar bara genom att finnas. Genom att klia min rygg. Bortskämda människan som älskar att bli kliad. Från tiden då jag var liten. Då jag inte sov. Det vakna barnet. Barnet som på fotografiet ligger på pappas mage i soffan och pappa som kliar sin dotter för att hon ska koppla av. Vila. Komma till ro. Mamma som alltid började min dag med att klia mina armar medan hon fick mig att vilja vakna. Mamma som kliade ryggen när jag inte sov. Armar. Ben. Avslappning. Älskade mamma och pappa.

Älskade jag. Håll oron borta. Se ljusa saker. Tänk på barnen. De tre grabbar som ger livet en så stor mening. Tänker på det jag får till mig. Styrkan i orden jag så väl behöver just nu. JAG.... livet. Jag slänger mig ut och funderar på en bagatell som om jag borde ta ur min percing ur bröstvårtan. Det sitter i brösten med knölen. Jag funderar på detta och kan likaväl göra det på sjukhuset. Mitt bröst.

Bild: Bröstet.

Kommentera här ♥ 1 st

Måsten

Datum: 2011-11-20 ♥ Klockan: 12:22:55 ♥ Kategori: Kropp å själ/ADHD

Va håller vi männsikor på med egentligen? Varför rusar vi runt, i alla fall många av oss och gör saker vi tror vi MÅSTE. För att alla andra anser eller för att de gör? Eller för att vi tror att vi ska och måste?

Varför ska jag fixa pynt runt andvent och jul för att man SKA? Jag är ju inte ens troende. Julen handlar ju om den kristna tron och Jesu födelse om man ska titta krasst på detta. Våra tradiotioner där vi lindat in en massa annat som inte handlar om det ursprungliga. Konsumtion är ju en stor del i våra traditioner idag. Dagar kommer till för att vi ska handla. Laga viss mat och jäkta runt. Slå in paket så vi klistrar in oss själva i tejp och klister och lack och vänder ut å in på plånboken så vi får leva på vatten och bröd hela Januari.

Bild: För två år sedan gjorde jag massor med dörrkransar. För att det var så förbannat skoj. för att jag ville. Förra året ville jag inte och sket i det. I år har jag haft lusten men inte någon motor att komma igång.

I vår familj har vi en mamma, alltså jag som inte alls gillar detta. Jag kan tycka det är mysigt med ljusen i fönstren de lite mer murriga färgerna eller det röda. Jag älskar julmaten som dock är mat man skulle kunna äta när fan man är sugen på den. Jag tycker om att få en present men varför ska allt komprimeras till en dag på året? då ska vi städa baka och handla och pynta och skura och dona och helst träffa massa människor helst ur släkten som vi aldrig ser annars på hela året. VARFÖR ska detta ske just nu? Varför kan man inte bara ses när som helst?

Det skapar stress. Alla säger ändå numera eller många av oss att nej jag stressar inte runt och jag gör det jag vill. Men ärligt är de verkligen så? Är vi så starka så vi orkar stå emot?

Jag firar jul för mina barns skull. För att de ska få en jul som jag fått för mig att de vill ha.

Bild: Förra årets köksfönster till Advent. Klassiskt. Men i år orkade jag inte hänga ipp några grå med tomtar. Det är rött och linnefärgade längder.

Igår frågade jag mina stora killar när jag faktiskt bytt gardiner i fönstret i köket för att jag ville. ( men jo givetvis hade jag advent i skallen och i tanken. Man borde även ha mera höstaktiga gardiner även om gardinerna som är höst i sovrummet suttit där i 1½ år Oooops... de är dock helt rätta igen och sommaren överlevde vi oxå. ) Jag frågade dom om vi skulle skita i att fira jul?

-Ja varför inte svarade de faktiskt.

August däremot som är fixerad vid jul och redan för någon vecka sedan visade den låda han tydligen förvarar sina tomtekläder i. Så ja där kommer det komma en KROCK.

Bild: August med Tomten på Tomteland i somras. Han provar Tomtens käpp. En idyll för August som älskar detta med Jul och Tomtar och sagoväsen. Perfekt. Ett paradis. Vi borde åka dit nu under adventshelgerna. Om det vore snö.

Jag säger varje år att nu ska vi inte köpa massa julklappar för jisses de får så mycket och ändå är vi få i familjen som byter klappar. Men ja ni vet det bara blir så mycket. Mina barn är ändå förbannat tacksamma och nöjda men vad de får. Men i år ska de fasen inte vara massor med klappar. Varför? Mina barn får saker under hela året. När de behöver, när jag vill överraska. När jag vill ge dom. Varför just nu?

Själv köper jag mig det jag vill ha när jag vill eller sparar till det jag vill ha.

Julsakerna blir mindre å mindre fast jag målat egna tomtar i massor. Jag älskar att pynta granen eller köpa udda saker till den. Jag har haft min egna lilla karton med pynt som JAG ska hänga upp och man får inte pynta vår gran på vilket sätt som helst. Men jag ställer upp granen dagen innan julafton och om jag gjorde som jag velat hade jag tagit bort den på juldagen. Men innan nyår är allt borta. Pang säger de så står de mig upp i halsen. Det känns som jag gjort så mycket och så är de över på någon timme. All luft går ur mig och jag känner mig så förbannat tom. Meningslöst.

Bild: en av alla dew tomtar jag målat i poslin. Älskar dom. Har massor. Men orkar inte ta fram dom längre.

Jag är så förbannat tacksam att Malou gör massa juliga saker med August. Jag är så förbannat glad över att hon igår sa att i helgen ska vi göra pepparkakshus. Tidigt men jag veeet att August letat pepparkaksdeg tidigt och tjatar om detta redan i Augusti. Att han faktiskt går till personalen i affären och undrar om de inte har deg. ( Nej han har nog inte kommit på att mamma kan göra EGEN deg, tack gode gud för detta. ) Jag säger varje gång att NEJ AUGUST INTE BAKA PEPPARKAKOR IDAG, EN ANNAN GÅNG. Ungen svarar då att han kan baka själv och förra året gjorde han helt ärligt i stort det helt själv. Jag bakar vad fan som helst men pepparkakor? Nej jag önskar att jag ville. Jag önskade att jag ville göra pepparkakshus men ett sånt färdigt på affären gjorde mig folkilsken en gång. Jag blir arg och irreterad och är den absolut sämsta mamma som finns. Jag pallar inte sånt. Kan inte. En arbetskompis bakar egna helt underbara pepparkakshus utifrån något de bestämt innan. Gör sitt eget hus, slottet eller ja ni vet. Jag önskar jag orkade, ville, kunde men jag har accepterat att det inte är jag. Jag gör inte sånt. Jag gör annat. Jag gör det jag VILL och är bra på. Det duger ju. Men ändå.... vi borde så förbannat mycket.

Bild: August fixar pepparkaksbaket helt själv. Jag sitter bredvid å hjälper honom med ugnen.

Vi ska och vi måste. Vi ska skita ur oss julstämning på beställning och pynta med tindrande ögon och spy ur oss klyschor vi inte står bakom och givetvis hinna säga att neeeej guuuuud nej man gör de man vill och orkar. Det är iiiiiingen som bryr sig.

Men alla vet att så är de inte. Inne i oss själva bor en lite juljävul som liksom sticker eldgaffeln i arslet på oss och säger PYNTA och LE... för nu är de jul igen ja nu är de jul igen å sedan kommer den förbannade Påsken och då ska vi vara gula och pastellfärgade och äta äckliga påskägg som är så vidriga men LE ska vi och tugga i oss och så börjar nedräckningen till MIdsommar och jul igen och ännu mera köpgalna dagar som man kan hitta på. Mors dag, kanelbullen ska vi inte glömma och semlorna och våfflor samt fars egna dag och så ska vi vara vänlig en vecka och fortsätta vara uppkäftiga resten.

Bild: Ett år torkade jag Apelsiner och hängde upp. För att jag ville.

Nej fy fan... jag hoppar nog julgranen i år tror ja..... Å inte fan blir de lättare när man har barn som har en familj till som de ska fira med. Alla vi med skilsmässobarn. När man som familj kommer ikläm för att andra ska ha sina barn. För att de ska ha sina traditioner som av någon anledning är viktigare är vår och man ska ta hänsyn till. Inte fan är de lättare när julafton ska komprimeras till några få timmar för att fler ska delta eller dra i barnen. Nej stackars ungar säger jag. Vi har varit flexibla och firat jul andra dagar än den 24:de. Men ibland undrar jag varför just VI alltid ska vara de som är undantaget och ställa oss i andra ledet? Varför har en del föräldrar ensamrätt eller rätt att bestämma att de är viktigast och de utgår från att de är självklart att just DE ska ha barnen medan den andra föräldern står där och alltid får vara på andra plats. Nej fy fan va dessa dagar skapar skit i maskineriet. Egot kommer som ett brev på posten och jag är så förbannat trött på att man aldrig frågar efter. Hur ska VI göra... nej bara såhär ska JAG ha de. Spyr. Jag är så ledsen för alla dom som har dessa ex i bagaget som inte förstår att de inte alltid måste vara medelpunkten och att dessa dagar ibland måste ge plats åt andra. Vilken tur att vi inte tar striden och att vi låter detta bero. Men varför undrar jag och blir ännu mer arg. Skita i att fira eller fira utav helvete och KRÄVA rätten. Skita i att ta hänsyn och bete mig som andra gör. JAG JAG JAG...

Bild: Vår gran något år.

Jag hoppar av jultåget. För ingen verkar höra att jag drar i handbromsen eller känner mig överkörd. Jag ställer in. Hoppas av. Tar en poppis time out. Jag tänker fira julen som jag vill. Jag tänker inte ta hänsyn till någon annan. Jag tänker vara ego. Jag tänker inte ta hänsyn mera för nu får de vara nog att vara andra till lags.

Kommentera här ♥ 6 st

Glädje

Datum: 2011-11-19 ♥ Klockan: 10:15:52 ♥ Kategori: sjukhus/sjukdom

Tänk vad glad jag blir för människor som vågar säga något. Som uttrycker sig. Känner.

Alla de som inte är rädda att säga saker som blir fel. Saker man inte borde sagt eller att de går omvägar för att de inte vet vad de ska säga. Att man säger de där vanliga sakerna som man tror är så futtiga men som betyder så mycket.

Jag känner glädje för de som faktiskt vågar fråga hur det är.

De som vågar höra svaret. De som inte behöver säga så mycket men ändå vågar stå kvar. De som mitt i sina egna sorger och smärtor stannar upp och säger att de tänkt på mig.

Bild: Jag och August. Ute på en pir i Sjötorp första sommaren med Daniel. Det barn jag inte trodde vi skulle skaffa. Så en dag så ville vi ha ett tredje barn. Vår August. Lillprinsen som gett oss så mycket i livet. Så mycket glädje och så mycket kunskap. Älskade unge....

Jag är glad att jag har människor runt mig som vågat säga något. Kommit fram och sagt något. Eller bara varit precis som vanligt men ändå inte låtsats som om de inte vet min oro.

Jag är glad för de som inte slätar över. Säger att inte ska du oroa dig. Du vet ju inte ännu. De är säkert inget alls. Inte ska jag ta ut något i förväg inte.

Klart jag inte gör. Eller rättare sagt jag gör ju de. Jag ställer in mig på strid. På kriget mot något som hotar min existens. Är det konstigt? Är det fel?

Jag känner inte att det är varken rätt eller fel. Givetvis ska man inte lägga energi på saker man kanske inte behövde ödsla energi på. Det är ju rent idiotiskt. Det vet ju även jag. Jag må vara dum men inte så dum. MEN det sitter där som en tagg i alla fall. Hur kommer det bli? OM. Hur kommer behandlingen se ut? Vad ska jag gå igenom? Hur kommer jag klara av det? Hur kommer jag må? Vad ska jag säga till mina barn? Hur ska de ta sig igenom ännu ett kris som handlar om deras mammas mående? Hur mycket ska de behöva gå igenom för att just jag är deras mamma?

Bild: Älskade unge. Min stora kille. Oskar och jag. Krama om. Min unge som är så mycket för mamma. Ja han är verkligen nära. Mitt första barn. Snart vuxen.

Men jag känner även glädje. För er som vågat bry er om. Ni som vågar finnas där. Ni som vågar säga att ni bryr er eller finns där. Alla ni som förstår att man hamnar mitt i ett kaos. I ett kaos man inte valde.

Jag har haft bra dagar. Konferensen var bra. Jag växte som människa inte bara för de insikter jag fick eller de aha upplevelser eller för de saker som gjorde att jag kände att jag är och varit på rätt väg utan även för att jag klarade åka tåg och hitta runt i staden. Jag är också glad att jag inte drog mig ur mötet med Johan för att rädslan var stor att han inte skulle tycka gott om mig efter mötet eller för att det skulle vara tyst. Eller bara nervöst pladder. Jag hade en så bra dag på jobbet igår. Jag är så jäkla tacksam för att jag har det jobb jag har och att jag idag trivs så enormt bra och ser att jag hamnat så rätt. Att jag kan ge så mycket och att jag kan möta människor som faktiskt behöver just mig. Att de kan känna att de är glada att jag kom. Att jag gjorde ett bra möte. Att just jag hittar vägarna som gör deras liv en aning lite mera okej.

Bild: Jag och Daniel. Min stora kärlek. Mitt stora stöd. Mitt lugn. Min fasta punkt. Han som gjort livet så mycket mera begripligt och som gett mig så många fina minnen.

Jag är så innerligt glad att jag lever. Men jag är så förbannat rädd för saker jag inte kan styra. När kontrollen inte finns. Men dessa dagar har jag faktiskt tagit några andetag och tänkt att va fan va är de värsta som kan hända? Jag går åt fel håll får stanna och tänka till och vända om. Det löser sig. Det mesta ordnar sig.

Så jag har en positiv inställning trots att knölen gör mig livrädd. Jag tror på livet. Jag tänker att va är väl ett bröst? Jag ska ta bilder på mina bröst. Jag kanske lägger upp dom här. Min bröst. De som jag levt med. Som gett mina barn mat. De har uppfyllt sin livsuppgift. Mister jag ett så lever jag ändå. Ett bröst är inte viktigt för min självkänsla. Livet är så mycket viktigare och det kan jag leva med ett bröst, eller inget alls.

Bild: Min Albin och jag. Albin. Han är just Albin han. En otroligt stark individ som är svår att komma inpå livet. Älskar dig så enormt ungen min. Finate goaste. Stark och så självständig. Alltid.

Jag är givetvis livrädd att det leder till döden. Men jag är inte rädd för att dö. Jag är rädd för vägen dit. Smärtan. Att inte få vara kvar hos mina barn som inte är vuxna ännu. Det är sådant som skrämmer. Men jag tänker inte att jag ska dö. Jag tänker på kampen för livet. Striden mot samhället när man är sjuk och ska ha en behandling. Att få hinna läka ifred i vårt samhälle där vi alla ska arbeta. Jag är rädd för effekter av behadnlingen som gör att jag mår illa eller inte klarar av att behålla kontrollen.

Kommentera här ♥ 4 st

Konferensens andra dag

Datum: 2011-11-17 ♥ Klockan: 13:16:49 ♥ Kategori: Allmänt

Vi hade en kanondag igår. Bra föreläsningar. Trots att detta handlar om sk problemskapande beteende hos personer med autism kan jag ta med mig detta till mitt arbete på de boende för gamla som jag arbetar med.
Jag kunde igår känna mig bekräftad i mitt jobb. Jag kände att de värderingar jag har i jobbet med mina gamla blev bekräftande. I vårt möte. I det som min kommun tagit som ett av de viktigaste målen. Bemötande. Å vem är de som äger problemen? Oftast är de ju jag som personal som ser problemet. Inte min brukare. Jag har handlat rätt. Jag växte.
Den sista föreläsningen var dock helt meningslös så då smet jag och syrran på stan.
Träffade goaste Johan och hans Jennifer. Johan är ju en av mina bloggvänner. En fika och massa prat.
Sedan blev de sängen och Bron.
Idag har nu halva dagen gått och det jag nu väntar på är Gunilla Gerland, samt Ulfrika Aspeflod. Vi har även hört en annan av mina bloggvänner berätta om sin livssituation. Så kul.
Vi hinner stan idag med. Å jag har haft bra dagar. Kunnat njuta och koppla ifrån. Jag har klarat av tågresa och hitta runt i denna stad. Styrka. Man växer.

Kommentera här ♥ 5 st

Mia Skäringer

Datum: 2011-11-17 ♥ Klockan: 08:34:00 ♥ Kategori: Böcker

Ave maria. En bok att må bra av. En bok att känna igen sig i.

Lättläst. Härligt.

Efterlängtad ny bok efter framgångssagan Dyngkåt och hur helig som helst.

"Jag tror på förlåtelse. Jag tror på att kärlek är svaret på det mesta. Jag tror att igenkänning och humor ofta är det som förlöser oss. Och när du skrattar känner jag mig inte ensam för jag ser att du är som jag. Jag älskar det som är roligt och sorgligt. Fult och fint. Jag tänker aldrig välja. Ofta har jag blivit kallad överkänslig, men tänk om det är den som kallat mig så som faktiskt är underkänslig?

Text och bild är lånade från www.bokus.se

Kommentera här ♥ 2 st

Bara jag

Datum: 2011-11-16 ♥ Klockan: 08:12:00 ♥ Kategori: Kropp å själ/ADHD

Det är ju min känsla.

Det är såhär jag känner. Såhär jag upplever.

Ingen kan säga att min känsla är fel. Såhär upplever jag det som händer just mig.

Jag väljer inte att drabbas. Möta hinder i vägen.

Många hinder eller saker som händer parerar man lätt förbi. Andra springer man rakt in i. Rakt på. Pang. Och där står man ett tag. Ser sig om efter utvägar eller omvägar eller vägar rakt igenom.

Man bearbetar. Man lär sig. Man upplever. Man tar tag i. Man finner insikter och lärdomar. Man hittar små saker av glädje och massor med positivitet.

Jag är rak. Jag säger hur jag känner. Jag får ur mig.

Ett sätt att överleva.

Ett sätt för mig att komma vidare.

Besvikelsen är inte alltid konstant. Jag har givetvis de runt mig som bryr sig om. Jag har de som jag står nära. De finns andra som jag saknar. Det finns de som jag funderar på varför de inte finns där. Vänner jag funderar på varför de inte finns mer än de som jag kanske nyss lärt känna. Ibland är de personer som finns precis i min precisa närhet jag kan bli besviken på.

Sånt är livet. Vi finns inte alltid där. Jag skriker ut min vånda. Jag ställer mig mitt i smeten men jag orkar inte alltid ta plats. Jag orkar inte visa allt. Jag vill inte stå där naken.

Jag är öppen men ingen vet allt. Det jag ibland skriver kanske tolkas på ett sätt som inte blir rätt. Men texten är min egen. Min. Den äger jag liksom min känsla. Känslan över det jag drabbas av. Jag letar inte elände. Jag letar lycka. Jag letar glädje. Men livet är inte enkelt. Det är krokiga vägar.

Varför måste vi alltid le och säga att jooo allt är bra? Varför får vi inte säga att fy fan va jag mår skit. Jag är orolig.

Kommentera här ♥ 3 st

Rikskoferans

Datum: 2011-11-16 ♥ Klockan: 07:27:00 ♥ Kategori: August/barnen/Autism

Jag hade inte tänkt åka.

Men så beslöt jag mig.

Problemskapande beteende är årets tema på konferansen.

I år kommer detta ske i Linköping.

En stad som jag tycker om. Jag har varit där en del.

Jag kunde inte motstå att få höra Bo Hejlskov Elven eller för delen Gunilla Gerland som jag hörde förra året. Jag kommer även få höra andra bland andra en mamma från trakten. Det ser jag mycket fram emot.

Jag hade ingen att åka med så jag frågade min syster som genast sa JA. Så vi ska åka tåg, vi ska på konferans och bo på hotell och troligen ska jag träffa en bloggkompis med. Vi kommer nog hinna se lite av staden och käka lite gott. Mysa på hotellet och prata....

Det blir systertid. Jag har sett fram emot detta mycket.

Bild: Min syster Irene. Irene är min näst äldsta syster. Hon är 17 år äldre än jag. Men hon står mig nära. Finns där. Alltid.

Jag hoppas få med mig massor med insikter och lärdom. Jag har inte bara användning för sådant jag lär mig kring Autism enbart med mitt eget barn. Om ni visste va jag kan använda detta i mitt arbete och i mötet med andra männsikor. Jag har större förståelse för alla våra olikheter. Att vi faktiskt duger som vi är och att vi kan möta och få saker att fungera ju mer vi lär om våra olikheter och likheter.

Jag ser fram emot denna resa. Detta är verkligen saker som stärker oss. Min syster Irene jobbar som förskolelärare. Hon möter barn. Kanske inte alltid barn med speciella behov men man har alltid nytta av detta.

Allt detta gör jag för min egen utveckling. Jag gör det för att kunna möta mitt barn. en självklarhet. Jag vill lära.

Bild: August för många år sedan...Han är nog sex år här.

Kommentera här ♥ 0 st

Ja jisses

Datum: 2011-11-15 ♥ Klockan: 23:21:01 ♥ Kategori: Allmänt

Så klarade man av tågresan. 🚉. Riktigt bra.
Så skulle man hitta hotellet. De skulle ligga nära. De gjorde de oxå. Om man bara gått åt rätt håll.
Skojjade lite om att nu har vi väl inget rum eftersom de ringde i oktober å undra var vi va. En månad fel.
Gissa om man blev stum när de stod klart att vi inte hade något rum. Men idag kunde vi få ett. Imorgon e de fullt. 😁 vafan händer typ? Hitta rum nu? Kam bli svårt å dyrt. Men så hittade hon. Vi va inte bokade ikväll men imorgon. Tur. Jisses va rädd man blir.
Så nu ska ja sova så ho frå landö kan se te å hitte te könferansen imöra. 😜

Kommentera här ♥ 2 st

Jussi Adler-Olsen

Datum: 2011-11-15 ♥ Klockan: 17:48:00 ♥ Kategori: Böcker

Läst andra boken av denne Danske författare. Fasanjägararna.

Tyckte lika mycket om denna som första och rekommenderar den varmt.

År 1987 hittas ett syskonpar brutalt mördade i en sommarstuga. Polisens utredning pekar på att mördaren finns bland en grupp unga internatskolelever, som kommer från några av de mest välbärgade familjerna i Danmark. Men bevisen är inte starka nog och utredningen läggs på is. Nio år senare erkänner en av de misstänkta att han låg bakom morden. Därmed anses broAv oförklarliga anledningar hamnar mappen med fallet på kriminalinspektör Carl Mørcks skrivbord. Mørck, som arbetar på Avdelning Q, Köpenhamnspolisens cold case-avdelning, är först övertygad om att fallet har hamnat fel. Men när han börjar gräva i materialet upptäcker han att något är galet.ttet vara uppklarat.Tillsammans med sin assistent Assad börjar Carl utreda kopplingen mellan den hemlösa Kimmie och tre av landets mäktigaste män. De letar desperat efter henne eftersom hon har information som kan krossa dem. Kommer de att hitta henne? Och är det verkligen det de vill?

Nu ska jag ta tag i en tredje bok om avdelning Q.

Text och bild är lånade från www.bokus.se

Kommentera här ♥ 0 st

Ny dag

Datum: 2011-11-15 ♥ Klockan: 08:42:24 ♥ Kategori: Kropp å själ/ADHD

Idag har jag ledig dag.

Jag har en del förberedelser. Jag ska vila och jag ska packa lite.

Jag ska njuta av lugnet. Av friden. Jag ska ta hand om mig själv och ägna några dagar bara åt mig.

Jag ska sätta mig i fokus.

Kylan ute gör mig inget. Solen tittar fram. Kanske orkar jag ut. Kanske stannar solen lite.

Jag ska vidga vyerna. Uppleva saker. Jag ska vara stark och ta utmaningen.

Jag ska ta emot. Jag ska känna men äen släppa.

Ett sms från andra sidan jorden kom nu. Någon som finns där. Alltid. Som alltid finns och förstår. TACK för att du finns. Tack alla andra som finns där. Som stärcker ut en hand. Jag tar den.

TACK!

Kommentera här ♥ 5 st

Funderingar

Datum: 2011-11-13 ♥ Klockan: 21:00:10 ♥ Kategori: Kropp å själ/ADHD

Tacksamheten för livet.

Jag fick ett uppvaknande. Men så släktes ljuset. Det blev åter svart. Det återkom. Mörkret.

När ingen brydde sig. När man kände utanförskapet.

Ensamheten som tar tag i en. Som en hand som kramar vettet ur en.

Vafan kan man inte bara vara glad? Tacksam och bara förbannat lycklig. LYCKLIG. Varför är de så svårt?

Positivitet. Jag greppar om det positiva. Jag håller ett fast grepp. Men händerna orkar inte. Händerna börjar sakta glida. Jag faller. Ner och ner och så dimper man i botten. Som i en tunna. Där nere på botten ligger jag sedan. Ensam. Ensam med mitt.

Det känns som om jag är ensam där nere. Dom runt mig finns där men jag är ensam på botten, ingen kommer och kryper ner till mig i mörkret och lägger sig hos mig. Håller om mig och finns där. Det är ingen som drar mig uppåt igen. Jag får kravla mig upp själv. Ansvaret är mitt eget. Att krypa uppåt för att jag vill. Jag vill ju vara med mina barn. Jag vill ju finnas till. Vara en del av ett sammanhang. Men när jag glidit ner där och ska ta mig upp önskade jag att någon kunde räcka mig handen. Hjälpa mig upp. Men det är mitt ansvar att ta mig upp. Så om jag ber dig, snälla hjälp mig. Hjälp mig upp? Vad får jag för svar?

Svaren är många. Få har verkligen tagit min hand. Jag tar för mycket kraft. Jag tar ju din tid.

Helgen skulle innebära vila. Jag har vilat. Men mina tankar snurrar. Alltid tillbaka ner i mörkret. Men imorgon är det verklighet igen. Jag slår på autopiloten. Jag ler mitt leende. Säger att det är okej. Jag tar mig upp igen. Ensam.

Jag står tillsammans med er men utanför. Inte delaktig. Ingen som behövs mer än när det passar. Som ett spöke står jag där och jag vet att när ni ser ett spöke drar ni er undan. När jag behöver hjälpen finns ingen där och när det är allvar jag då kommer dom. Då känns det som en lögn. Som ett svek.

Helgen blev inte som jag trodde. Återigen denna tomhet och utanförskap. Jag är inte delaktig. Jag finns men jag syns inte. Osynlig. Jag skriker men ingen hör. Om man inte hör finns inga problem. Jag är ledsen över löften ingen håller. Jag är ledsen.

Kommentera här ♥ 9 st

Farsdag

Datum: 2011-11-13 ♥ Klockan: 14:04:31 ♥ Kategori: scrapbooking

Alla dessa dagar....

Men jag ska åka till min pappa. De va länge sedan.

Pysslade ihop ett kort å lite annat.....

Jag gjorde även ett uppslag i min bok. Temat mina fåglar.

Har även massa härliga papper. Önskar bara att jag hade några beställningar. Det gapar dock tomt. Massa härliga julpapper som bara ligger. Julstämplar. Massa nya saker.

Kommentera här ♥ 6 st

Huset

Datum: 2011-11-13 ♥ Klockan: 11:19:30 ♥ Kategori: Hemmet

Tänk att jag inte behöver skämmas så för huset mer. Ler. Ja de har fan sett ut kan jag säga... de ser ut än men ja nu börjar saker ta form. Fasaden är i stort klart och takkuporna gör ju sitt till.

Tänk om jag hade råd med en trädgårdsmästare också samt lite soldäck här och var. Ler....

Som sagt än är inte allt klart men de tar sig. Uppe väntar vi ännu på smådetaljer och grejjer runt vår trapp. Jag hade hoppats att vi kunde gjort en sak uppe idag som jag tänkt till. Jag ska sätta min tallrikshylla över mitt slagbord där uppe hade jag tänkt men Daniel är inte okej idag så det får bli en annan dag. Jag har vägord som sja upp med.

Just nu är de mycket som stannar vid tankar. Jag får inget gjort. Finns kanske naturliga orsaker till detta. Jag har stängt av en aning kan jag säga.

Kommentera här ♥ 1 st

Att leva

Datum: 2011-11-12 ♥ Klockan: 18:02:41 ♥ Kategori: sjukhus/sjukdom

Jag har ju i mitt liv haft stunder då jag faktiskt har mått så dåligt att jag ifrågasatt livet.

Jag har funderat över varför jag lever. Varför jag drabbas av de mest konstiga saker och varför livet så ofta känts så tungt. Varför jag gått igenom den ena för mig prövning efter en annan. Vad jag ska uträtta och vad andra har för glädje av mig har jag många gånger frågat mig själv.

Livet har stundtals varit så svart att jag funderat vilken väg jag ska ta. Vilken väg ut ur livet som är möjlig. Jag har tänkt att livet nog är bättre utan mig.

Bild: Jag. Den nakna sanningen.

Många har blivit arga. Ledsna. Frågat mig vad fan jag tänkt med. Hur jag kunnat vara så egoistisk som övervägt att inte leva vidare. Jag som har barnen. Främst barnen. Jag har ju alltid varit så förbannat ärlig. Berättat att jag ville dö i förra veckan. På allvar. Det slutade med psyket. Ja se där ja, där har jag varit. På psyket.

Därför har jag givetvis bett om hjälp när livet känts sådär. Jag har pratat många timmar. Jag har vändigt ut och in på mig. Tagit hjälpen jag fått.

Bild: Jag en glad dag. Svart hår som en riktig häxa. Nyklippt. Glad.

Så en dag står man då där. Inte den där dagen då jag bestämt mig på allvar att ta mitt liv. Utan dagen när jag inte vet om jag kommer få leva. Dagen då jag hittat en knöl i mitt bröst. En knöl som kan vara helt ofarlig. En knöl som är cancer men som går att bota, eller cancer som jag dör av.

Jag har en knöl i mitt bröst och jag vill inte dö. Jag som så många gånger stått där och velat dö, vill inte längre dö. Herregud jag har ju mina barn. Min älskade Daniel. Jag kan väl förhelvete inte gå å dö.

Bild: Mitt bröst. Om jag mister mitt bröst mister jag en tattuering och en piercing. Men jag får vara frisk.

Jag vet inte om jag ska dö. Men en tanke som slog mig är:

Var det detta som var tvungen att hända för att jag ska vara tacksam för livet? Detta som skulle ske för att jag skulle uppskatta livet och förstå att jag faktiskt VILL leva?

Jag menar inte att detta skulle vara någon typ av straff för att jag inte har känt att livet alltid känts okej. Jag menar inte att det är ett straff för att jag inte uppskattat livet, men det är i alla fall ett rejält uppvaknande.

Men då kan jag nu i denna stund skrika rakt ut:

-Jag har förstått. Jag har lärt mig en rejäl läxa... Knölen i bröstet kan få försvinna nu. För jag har förstått. Budskapet har gått fram.

Jag tror att det vi går igenom i livet ska lära oss något. Jag tror vi har någon form av uppgift. Ibland har jag bara inte sett vad allt jag gått igenom haft för mening. Men man är alltid en erfarenhet starkare. Man kanske rent av kan lära någon annat något, hjälpa någon annan. Förstå andra. Vara lite mera ödmjuk i mötet med andra människor.

Bild: Min tattuering på liemannen. Varför varlde jag honom? Han är väl en symbol för min mörka sida.

Ur allt kan man ta fram något positivt. Ur detta kan jag säga att jag förstått att jag vill leva. På riktigt. Att mitt liv betyder något. Kanske inte för andra men för mig själv.

Oron är enorm just nu. Man ska inte oroa sig för något man inte ens vet något om. Men vetskapen om att den förbannade knölen finns där räcker. Det räcker att veta att det KAN vara cancer. Vindruvsstor sitter den i mitt högra bröst. Jag skiter väl i bröstet. Ta mitt bröst bara jag får leva. Jag är lika mycket kvinna i alla fall. Ta mitt bröst, ge mig en erfarenhet till men jag ska fan i mig leva. Jag är så förbannat glad att jag fick uppleva några år med bröst jag som var så platt innan men om jag får leva kan jag vara utan bröst.

Bild: Jag kopplar ofta bort saker med en bok. Flykt och avkopplande.

Jag skiter väl i om det är cancer bara jag kan få bli frisk. Bara jag inte dör så är det okej.

Givetvis ska jag ha njurstensbesvär samtidigt som detta. Givetvis ska jag inte kunna jobba så ekonomin blir lidande. Men jag säger bara en sak. Får jag bara leva med mina ungar och min man så är jag tacksam för varje dag jag får vakna. Varje natt jag får ligga vaken spelar ingen roll bara jag får uppleva ännu en dag.

Kommentera här ♥ 9 st

Cocoz

Datum: 2011-11-12 ♥ Klockan: 10:50:15 ♥ Kategori: Allmänt

Då var tävlingen om stödstrumpor slut.

Jag har korat vinnarna. I två storlekar fanns enbart en person så vinsterna går då till dessa.

Annelie Engström vinner den lilla storleken.

Mellanstorleken har jag lottat ut bland er som tävlade och vinsten gick till FRIDA

Även den stora storleken var endast en tävlande och den som vann där heter Anette Carlsson

Jag meddelar er per mail eller så hojjar ni till här i bloggen så jag får skicka era vinster.

Ni andra som fortfarande är sugna på ett par skitsnygga stödstrumpor kan givetvis gå in på COCOZ

Jag tackar även företaget för att jag fick genomföra denna tävling.

Kommentera här ♥ 1 st

Skoj på jobbet

Datum: 2011-11-11 ♥ Klockan: 07:50:00 ♥ Kategori: sjukhus/sjukdom

Vi deltar i ett projekt på jobbet.

En supersnygg coool hygiensstol.

Ja kan lova er att detta är Roys Roy. De lux alla kategorier. Både för oss och våra boenden.

Jag hoppas att vi får köpa in dessa sedan för arbetsmiljön blir så mycket bättre och de vi hjälper kommer få superbra i vår nya stol.

Vi provade lite med min elev en dag....

Här tar vi på och av blöjja. Fast att man sitter kvar i stolen.

Att en sån här grej kan få en så förbannat glad och lycklig på jobbet. Det bara sprutar energi ur mig när man får denna chans.

Denna stol går att höjja och sänka vilket gör att vi får en bra arbetsställning samt får en bra kontakt med den vi hjälper. Vi har ögonkontakt. Vidare har den två olika lägen, baden baden där man kan ligga otroligt bekvämt medan man blir hjälpt eller en funktion dör vi kommer åt stjärten och kan ta på och av blöjor och tvätta samt torka tort. Man slipper massa onödiga lyft och moment.

Den är skithäfftig. Det är sånt här som gör att jag älskar mitt jobb. Få testa nya saker. Se utvecklingen. Jobba med elever är en annan stor grej.

Kommentera här ♥ 9 st

Jaha.... sjukhusvecka

Datum: 2011-11-11 ♥ Klockan: 07:44:00 ♥ Kategori: sjukhus/sjukdom

Om två veckor blir de sjukhuset då.

Måndagen blir det Bröstcentrum.

På tisdagen ska jag ha en sån där laxeringsdag. Detta kom ju med posten....

August var så ivrig med kuvetet.... Vad har du fått mamma. Vad har du fått??? Jadu detta var ju verkligen kanonskojjsigt känner jag. INTE. Bajsdag....

På onsdagen sedan blir de till å röntga njurarna.

Så tre dagar... TUR att jag ska få åka på rikskonferens nästa vecka INNAN det drar igång med att undersöka mig från topp till tå. Ska ju hinna med ett besök den veckan till tandhygienisten också.

Kommentera här ♥ 1 st

Boktips Stefan Tegenfalk

Datum: 2011-11-10 ♥ Klockan: 13:39:00 ♥ Kategori: Böcker

Läst en bok med Stefan Tegenfalk. Ny författare för mig. Första boken i en triologi. Boken heter Vredens tid.

Rekommenderar denna och ska fortsätta med nästa i serien inom kort.

En septembermorgon frontalkrockar två bilar på en glest trafikerad riksväg. Kollisionen är våldsam. Tioåriga Cecilia slungas ut genom rutan och är död innan hon slår i marken. Fem år senare får kriminalkommissarie Walter Gröhn ett förbryllande fall på sitt bord - en död taxichaufför och en förövare som inte har en aning om varför han begått brottet. Det första mordet följs av fler, alla lika brutala, och alla till synes lika oförklarliga. Tillsammans med den begåvade praktikanten Jonna de Brugge från Rikspolisstyrelsens särskilda utredningsenhet börjar Walter nysta i trådar som leder både bakåt i tiden och rakt in i det svenska rättssystemets hjärta. Sanningen de närmar sig är lika osannolik som fruktansvärd och när Walter fråntas fallet ställs allting på sin spets. Snart tvingas han in i ett spel med både sin egen och Jonnas framtid som insats.

Bild och text har jag låna på www.bokus.se

Kommentera här ♥ 3 st

Lite pyssel

Datum: 2011-11-10 ♥ Klockan: 09:36:00 ♥ Kategori: scrapbooking

Fortsätter att göra mina sidor i min scrappbok. Det händer inte några stordåd utan ibland kommer jag bara på något jag vill spara.

En eftermiddag kom dessa sidor till:

En sida med August och Malou samt en annan med TINTIN.

Kommentera här ♥ 8 st

Tävla med Busmonter.se

Datum: 2011-11-10 ♥ Klockan: 09:01:57 ♥ Kategori: Allmänt

Tävla med BusMonster.se och vinn valfri mössa.

Det enda du behöver göra är att kommentera vilken mössa du önskar vinna. Delta antingen via bloggen:http://busmonsternytt.blogspot.com/

eller via facebook: http://www.facebook.com/pages/BusMonster/166374910044805

3 st vinnare lottas den 10/11 2011 och publiceras på bloggen. Tipsa gärna vidare du också =)

Dessutom FRI FRAKT för alla som anger kampanjkod: FOB

Kommentera här ♥ 0 st

Näringsdryck

Datum: 2011-11-09 ♥ Klockan: 16:34:04 ♥ Kategori: August/barnen/Autism

Eftersom August äter dåligt samt har sina ideer kring mat som kommer av hans Autism har vi börjat med näringsdrycker.

Den ska inte ersätta ett mål mat utan den ska vara ett tillskott. En varje dag är tanken. Nu testar jag lite olika smaker så han får chansen att hitta något som fungerar.

Jag har ju aldrig trott på tvång kring mat. Tvång och press kring mat skapar problem i slutänden. Jag vill att mina barn ska smaka på maten. Inte säga något är äckligt innan man smakat. Men tycker man inte om tvingar jag inte att äta.

Men jag lagar inte olika rätter. Det finns alltid något man kan äta i en måltid. Något passar alltid.

Nu har August allt mer börjar kunna känna smaker som är annorlunda och att det inte smakar som han är van. Skolmaten har tidigare inte barit något problem alls.

Detta är ganska klassiskt vid Autism. Vidare äter han ju Concerta för sin ADHD och det är ingen hemlighet att matlusten faktiskt kan påverkas ganska rejält.

Men man måste äta. August är väldigt mager och har varit hela tiden. Men vi inser ju att han behöver mera energi. Bränsle. Han äter i regel bra. Men nu ansåg läkaren att ett tillskott vore på sin plats. Inte i form av vitaminpiller. Utan i näringsdryck. Många tar ju annars extra vitaminer. Jag tycker nog att det är bättre att äta grönsaker och frukt i sin dagliga kost vilket han gör. Jag tror inte man tar upp vitaminerna i pillerform om behovet tillfredställs på annat vis genom kosten. Jag tror på det som är naturligt så långt det går.

Därför ser vi till att äta just naturliga saker hemma. Inte light produkter och inte fettsnålt. Det ska inte vara mssa konstigheter. Man ska äta med förnuft anser jag.

Men vi undviker massa sötsaker och godis och läsk. Här är det fredag och lördag som gäller. Att bli speedad på massa sött för att man är smal och mager och KAN äta är inte okej.

Mat oftare får man ta till. Mellanmål som är bra och en näringsdryck om dagen.

Detta är ju för att vi också ser att han inte orkar riktigt. Han blir trött. Hans ADHD tar ju enromt med energi så han behöver ju fylla på med lite extra. August har givetvis att brås på. Jag var mager som ett snöre som barn och en bra bit in i vuxenlivet och hans pappa likaså så visst. Men pga medicinering och att hans matlust varierar så får vi prova detta.

Kommentera här ♥ 7 st

Att ta sig i skrevet....

Datum: 2011-11-09 ♥ Klockan: 08:29:00 ♥ Kategori: Allmänt

Vad är de för fel på killar? Karlar?? Män?

Varför går de helt öppet å liksom tar sig i skrevet? Alltså att man tar sig på de allra heligaste som om de vore helt självklart....

Ingen reagerar direkt på detta och säger ja till någon:

-Men va fasen måste du ta dig på snorren?

Ja då tittar man bara på en å säger:

-Jaa vaddå?

Eller typ något i den stilen.

Men om vi tänker oss att vi tjejer skulle gå å pilla å grejja lite i skrevet. Hur skulle folk reagera då? Skulle de va okej?

Ja tycker de ser så förbannat illa ut ja. Varför måste killar pilla på snoppen i tid å otid? Inte går ja å kliar mig grenen lite nu å då å överallt inte.

Kommentera här ♥ 3 st

Narkotikapreparat

Datum: 2011-11-08 ♥ Klockan: 19:15:30 ♥ Kategori: sjukhus/sjukdom

Efter mitt njurstensanfall fick jag medicin utskrivet OM jag skulle få besvär igen.

Det var inte JAG som bad läkaren att skriva ut ett speciellt preparat. Men när man kommer till apoteket får man just den känslan.

-Det preparat du ska hämta ut är ju ett NARKOTIKAPREPARAT!!

-Mmm de är möjligt, svarar jag.

Egentligen kanske jag inte ens visste detta. Jag är ju lite insatt så jo ärligt jag vet.

-Ja det är alltså ett NARKOTIKAPREPARAT så detta ska ju BARA tas vid behov.

Ja tycker ärligt inte om detta beteende. Man känner sig som en knarkare. En person som under pistolhot tvingat min läkare skriva ut mediciner jag inte behöver ta.

Jag får BARA ta detta vid behov och hör nu... jag kan ta de HELA tio gånger. TIO stolpiller har jag fått. Ooops jag blir nog knarkare om jag tar dessa mer än vid behov... å grejjen är att OM jag behöver ta dom för att jag får njurstensanfall igen ja då står ja ju där å få ha min smärta.

Hur jäkla dum tror de att man är på apoteket? Tror de jag VILL ha starka mediciner? Tror de verkligen att jag fått utskrivet preparat som jag inte ska ha??

Jag har inte ens fått en stor mängd. TIO... och genonm att säga NARKOTIKAKLASSAT eller NARKOTIKAPREPARAT så skrämmer de väl folk till att ge fan i att ta detta när de får sån smärta som den är till för. Männsikor skrämms ju att ta medicin de kanske ska ta.

Fick en liknande reaktion på 1177 när jag frågade en fråga och hon i andra änden undrade vad det var för medicin. Jag sa att det vara ett narkotikapreparat.

-Oooohhhhhhhhhhh! Sa hon varför tar du det?

ÖÖÖ? för att min läkare skrivit ut detta till mig. vafan tror de? Att man har receptbilagda mediciner som jag snott på apoteket eller hittat i skogen och att man tar mediciner för skoj skull?

Nåja. Kärringen på Apoteket gjorde mig rejält sur. Hon tjoade så om detta narkotikapreparat som jag BARA får ta vid behov så hela apoteket hörde. Alla stod å stirrade.

-Jag tror jag behöver denna medicin OM jag får ett njurstensanfall igen. Men det gick 17 år mellan gångerna sist så KANSKE behöver ja dom inte ens sa jag till slut. För givetvis har jag inte fått dessa piller för det är skoj å ta dom.

Givetvis va tanten snabb och svarade:

-Det är inga PILLER det är stolpiller. Såna man stoppar i stjärten.

TACK för upplysningen HELA apoteket hörde även detta.

Så nu vet alla att jag ska hem å ta mina stolpiller vid behov och att det är NARKOTIKA jag tar.

Glöm inte att det är några dagar kvar att delta i min tävling om stödstrumpor från COCOZ.

Klicka här för att vara med och tävla: HÄR

Kommentera här ♥ 1 st

Livets vändningar

Datum: 2011-11-07 ♥ Klockan: 14:13:00 ♥ Kategori: sjukhus/sjukdom

Jag upptäckte en sak igår. en sak som jag först inte alls gjorde mig sådär orolig.

Tänkte att imorgon ringer jag om en tid så fixar det sig.

Dagen gick och barnen och jag åkte på Tintin. Bio. Bio när den är som allra bäst.

en bit in i filmen med vissa saker i salongen som jag inte kan begripa mig på ( En vuxen karl sitter och pratar i sin mobil mitt i filmen, halvstora ungar som inte kan sitta stilla knappt två timmar utan ränner fram och tillbaka och ska på toa... samt någon som sitter och dunkar i golvet med fötterna.... ja jag retar ihjäl mig. Var är hänsynen till andra? Man är INTE hemma. ) känner jag att det börjar göra ont över njurarna.

Det funkar genom filmen. Filmen är bara KANON. Barnen rycks med. Jag med. Jag är ju ändå uppväxt med Tintin.

Så när vi åker hem känner jag än mer att nej detta är inte som det ska. Jag har banne mig fått ett njurstensanfall. 17 år sedan.

Väl hemma bävar man för samtalet till 1177.

-Men det måste du ju förstå att du måste åka in till akutmottagningen direkt för ett urinprov nu när du har så hemskt ont, säger kvinnan på andra sidan tråden.

Att jag har hemskt ont har jag inte sagt även om så är fallet och att jag måste förstå något vet jag inte heller.

Vi väljer att åka till Karlstad. Min erfarenhet av karlskoga akutmottagning skulle kunna leda till en sk skandalbok. Om Karlstad har jag liten erfarenhet så jag vågar chansa.

De flesta i väntrummet ser allt annat än dåliga ut. En sitter till och med kvar sex timmar senare när jag får åka hem. Varför åker man in till akuten om man inte måste? Hade han varit akut sjuk hade han inte suttit kvar då det var lungt på akuten denna söndagkväll.

Jag slipper sitta lång stund.

Ute i korridoren ser jag två unga tjejer komma förbi. Jag säger till Daniel att titta där kom det två praktikanter. De såg sådär unga och ja nyfikna ut. Lite vilsna.

Det är den ena av de två som öppnar dörren och ropar upp just mig. Praktikanten har fått en uppgift tänker jag glatt.

Väl inne på britsen så förstår jag och Daniel att praktikanterna är läkare och sjuksköterska. Kompetenta sådana. Personal med rätta handlaget. Gissa om vi skrattar åt vår bedömning än?

Njurstensanfall. Två sprutor i skinkan senare börjar smärtan lana av och illamåendet och vimmelkantigheten samt törsten slå till. Proverna är bra men ja njursten misstänker vi ju. Det undre trycket och puls samt lite annat tyder på detta. Men många timmar senare får jag åka hem. Det har gått bra på akuten. Jag och Daniel har ju till och med fått massa timmar själva. Egentid. Det händer inte ofta.

Jag får röra mig som jag vill säger den nya doktorn från främmande land som tagit över efter den unga tösen som jag trodde var just en elev. Han vill att jag kommer på röntgen och besöket om två veckorna som han skickar och säger att han ringt in recept men undrar om jag vill ha mediciner på handen innan jag åker hem. Det vill jag, om smärtan skulle återkomma innan ett apotek är öppet. Jag ska komma tillbaka om jag får ont eller frossa och feber. Då är det akut säger han.

Vägen hem blir inte skoj. Jag spyr till slut. Väl hemma i sängen kan jag inte somna. Det kliar överallt i ansiktet. Jag mår illa och jag är allmänt yr. Jag somnar inte på hela natten och när morgonen kommer har jag huvudvärk och kallsvettas. Somnar till slut och mår nu bättre.

Samtalet till vårdcentralen blir av till slut. När jag känner att jag klarar att åka dit. Jag får ett annat nummer att ringa. Ett direktnummer. Så man får hjälp direkt. Givetvis hade telefontiden varit. Den var itne ens tidigt på morgonen men jag har missat den.

Jag få ringa imorgon. En dag mer eller mindre spelar ingen roll. Men nu är jag ärlig när jag säger att jag är orolig. Jag ångrar att jag inte varit mer vaksam. Imorgon ringer jag. Det blir nog ytterligare en tur till karlstad.

Kommentera här ♥ 8 st

Livet och döden

Datum: 2011-11-06 ♥ Klockan: 11:18:10 ♥ Kategori: Kropp å själ/ADHD

Tänk va livet snabbt kan vändas. Från att vara frisk till att vara sjuk. Kanske dödligt sjuk. Från att vara frisk till att dö eller att bli frisk från att ha varit sjuk.

Döden.

Jag är inte rädd för döden. Jag vet lika lite om döden som alla andra. Man kan rakt av säga att vi alla sitter i samma båt. Ingen vet vad som händer när vi dör.

Vi kan ha vår tro. Vi har hört berättas om tunneln eller gröna ängar med mannen med det vita skägget. Men vad vet vi? Är det hjärnan som på något vis spelar oss ett spratt? Jag vet även de som kommit tillbaka från dödens väntrum och inte sett något alls. Varför såg inte dom?

Jag är inte troende. Jag tror inte alls på någon Gud. Jag säger som Eva Dahlgren... JAG ÄR GUD. Jag tror som henne. Finns det en Gud finns den i allt och alla. Vi är Gud. Jag har ingen tro och är inte med i kyrkan. Jag kan inte säga mer än att Biblen är en bok. En berättelse som många. I världen finns många Gudar... många olika religioner och har vi flera Gudar eller är de samma men i olika uttryck eller bara en uppdiktad saga? Berättelser om någon god människa som levde långt tillbaka.

Vad är den sanna tron om den finns?

Nej jag kan inte köpa de där. Religion idag är makt. Inga krigar mer i världen och dödar varann än troende. De dödar i Guds namn. Inte något jag köper. Makt. Begär...

Jag tror på ett liv efter döden. Jag tror att vi föds på nytt.

Jag tror vi har en uppgift att fylla. När vi uppfyllt det vi ska dör vi. Därför dör en del människor innan livet börjat, eller mitt i livet. Vi ska fylla en uppgift. Kanske ska vi lära oss något. Kanske lärde vi oss av det lilla barnet som rycktes från oss på tok för tidigt.

Ibland ser jag en gammal människas ögon i ett nyfött barn. Jag kan se dess klokhet. Jag kan se i ögonen att resan inte är ny.

Jag är helt säker på att några av oss varit här innan. Jag är säker på att några av oss är här för första gången. Andra har kanske gjort sitt snart medan mitt liv fortsätter att vara en form av prövning. Jag har ingen aning om jag levt innan. Men det känns som om jag ska gå igenom en del. Vad jag får med mig och vad jag lär mig vet jag inte. Men jag förstår att jag ska igenom en del.

Jag tror jag levt innan. Men jag vet inte. Jag tror att jag mött en person tidigare. För att vi redan kände varann fast att vår bekantskap var helt ny. Jag tror jag har sett honom i sitt förra liv. Han har besökt mig. Jag tror att det är han.

Att prata om döden blir en naturlig del i mitt jobb. I det arbete jag gör möter jag döden. Döden ser så olika ut. Jag möter döden för den gamle. Döden när man levt ett långt liv. Där man många gånger är helt klar med livet. Där man väntar.

Alla har vi olika rellationer och tankar kring döden och livet. Men jag tror vi alla har samma uppgift. Det är att leva när vi är här.

Kommentera här ♥ 4 st

Så mycket bättre/Eva Dahlgren

Datum: 2011-11-05 ♥ Klockan: 21:56:58 ♥ Kategori: Musik

Ett program som jag inte tittat på innan.

Har absolut inte funnit någon som helst anledning.

Men idag var ju min stora idol med. Eva Dahlgren så givetvis kollade jag.

Eva har jag gillat i alla år.

Jag har sett henne live två gånger. Att hon skulle vara svår och sur och tung är kanske något man får intryck av genom hennes texter som jag älskar men att se henne live var något helt annat. Eva är otroligt rolig och hade underbara spelningar.

Ikväll såg jag fram emot att se de andra göra hennes låtar och alla lyckades bra utom den där förbannat dåliga Timbaktu. Va gör den i programmet? Folkkär? Var? Så olidligt dåligt.

Mitt starkaste minne av Eva är ändå 2000. Jag och barnens pappa skulle gifta oss. Jag ville ha solosång. En klasskamrat skulle sjunga Evas låt Egosim. Vi hittade dock inte texten. Så såg vi att man kunde chatta med Eva efter Grammisgalan. Så vi tog chansen. -Oj säger hon typ... här är det några som ha texten till en av mina låtar som de ska sjunga på ett bröllop. Å så fick vi hjälp att hitta en bok med hennes texter i. Tänk om jag fick visa henne det band jag har där Linda sjunger Egoism. Det vore stort.

Kommentera här ♥ 1 st

Politik

Datum: 2011-11-05 ♥ Klockan: 16:48:30 ♥ Kategori: Allmänt

Kan inte göra annat än att le när människor inser att vänsterpartiet och socialdemokraterna inte alls är för oss vanliga människor. Arbetarna och de utsatta grupper i samhället.
När man inte förstår varför de tappat väljare.
Att man blint fortsätter tro att de har hjärta.
Såg nu att vänstern vill avskaffa särskolan. Så jäkla illa. Men saken e den att sånt här tror många är bara moderater som hittar på. De tror inte ens på när andra på nära håll ser vilken skit sossar ställt till bort i kommuner fast man berättar hur de e.
Tänk vilket uppvaknande. Vänstern å sossar tar visst inte heller reda på konsekvenserna för våra barn. Några gjorde inte mycke själva när särskolan stängdes för de barn med enbart autism.
Många barn är redan drabbade. Men mitt barn som har stora svårigheter men inte fick gå på särskolan skulle ju bara försöka se mitt glada och positiva barn.
De är kanske lite lättare när man själv blir drabbad? Eller när de man trodde på inom politiken slog undan fötterna på en.
Ingen håller sina löften. Ingen är för ett samhälle för alla. Man ser bara till sig själv. Behöver man bostadsbidrag så förser man sig. Men man fortsätter strama åt för sjuka och arbetslösa. Alla är de lika.
Uppvaknande. Skrämmande. Själv är ja inte ett dugg förvånad.

Kommentera här ♥ 2 st

Tankar

Datum: 2011-11-05 ♥ Klockan: 13:49:41 ♥ Kategori: Kropp å själ/ADHD

Gårdagen blev jobbig.

Därför är jag ganska matt idag. Tom.

Daniel har åkt för att jobba. Vi jobbar mot varanndra hela tiden så tiden tillsammans blir knapp. Just nu är det jobbigt.

Jag hade tänkt se Tintin med barnen idag men eftersom jag inte vill se den i 3D samt med svenska får vi vänta till imorgon. De är ju okej. Jag tror jag är ivrigare än barnen. Tintin har ju jag växt upp med, inte mina barn. Men vi ska gå i alla fall.

Det finns massor man kan ta sig före med. Baka, städa pyssla läsa... det är inte så att jag inte har ideer men jag kommer mig inte före. Jag borde gå ut. Vi borde åka till kyrkogården och tända ljus. Gå och titta men jag vill inte ensam.

Att ensamheten kan vara så jobbig. Att jag inte kan finna ro i ensamheten.

Jag har mina barn hemma så jag är inte ensam men jag vill gärna ha en vuxen runt mig. Varför vet jag inte. Inte lika skoj att åka iväg utan någon mer. Vi har inte råd med några stora utsvävningar heller. Biopengar fick barnen igår. Jag är tacksam. Det är knappert ibland. Riktigt knapert. Men har vi mat och klarar att betala räkningar är man ju tacksam. Det är viktigast.

Man kan ju göra saker som inte kostar. Att gå ut i skogen kostar inget. Men när jag mår såhär har jag svårt att komma iväg. Det är lättare om man hade en kompis som ringde och sa att nu minsann sticker vi iväg på något. Nu går vi ut eller vill du med. Jag fastnar likt en seg kola i sitt papper och stannar vid tanken på det jag skulle kunna göra.

Att ta mig före med att ringa själv när kolan i skallen är som segast har blivit allt mer svårt. Hur fan gör man för att ringa en vän? Måste jag vara med i Postkodsmiljonären må tro?? Ring en vän. Vilken vän?? Jag har inte många att välja på. De flesta bor inte ens på gångavstånd och med bil är det många timmar i bilen. Inte något man gör för en fika.

Någon av vännerna är bortrest någon är och jobbar. De flesta har annat uppbokat sedan länge. Det har inte jag. Har jag något är jag ensam. Något JAG ska göra.

Jag vill så mycket men kommer inte mig före. Vad har hänt med mig? Den sociala människan? Många skriver att de har tråkigt men ingen ringer. Ingen tänker att Tess har också trist, jag ringer eller åker dit.

Välkomna. Mitt hem står öppet. Spontana besök mottages gärna.

Var blev vännerna av? Varför får andra nya vänner men inte jag? Alltså vänner att umgås med? Varför?? Jag har inga enkla svar. Jag är själv boven i mitt eget drama. Den skyldige.

Nu önskar jag mig en hund. En häst. Något jag måste ut med. Jag ville ha hund i helgen. Men så blev de ju inte riktigt. Jag hade så gärna lånat lite.

Ibland är jag så trött på att det är jag som ska åka till vänner. Att det är jag som ska ta kontakten. Att jag ofta hör människor varit i min stad men inte kommit förbi. Att man på något vis verkar glömmas bort. Orsaken vet jag inte men jag gissa mig till. Jag blir för jobbig. Jag tar väl så stor plats att ingen orkar i längden. Något är de. Jag har själv ibland avstått människor som vill umgås för att de tar all min kraft. De suger ur den energi jag har och jag orkar inte med det. vi blir poler som är för lika.

Man får döva tankarna. Se till att de stannar av. Att de inte får utrymme. Att de stryps. Snart har jag väl svårt att orka trots detta. Det blir väl så. Det tar stopp till slut.

Jag står återigen i en vägkorsning och jag ser mig omkring. Jag vet inte vilken väg jag ska välja. Just nu känns det som om hur jag än väljer som kommer jag alltid få fundera på om jag orkar vidare.

Glöm nu inte min tävling om stödstrumpor. Kika HÄR

Kommentera här ♥ 0 st

Ensamhet

Datum: 2011-11-04 ♥ Klockan: 19:00:46 ♥ Kategori: Kropp å själ/ADHD

Jag är inte så mycket för att gå "ut"... men ibland önskar jag att jag hade någon kompis jag kunde göra just detta med... eller att man hade ett tjejgäng att äta tjejmiddagar med eller gå ut med någon gång... jag har aldrig varit med om sånt... å jag har aldrig någon att hänga med på saker som händer... något hemma på byn imorgon men jaaa inte vill man gå ensam.

Ingen har heller frågat om jag vill med och vem ska jag själv fråga??

Man får acceptera att man inte är en sån som någon vill ha med i ett tjejgäng.....

Innan, när jag åkte på en del spelningar så kände man lite människor ute på ställena. Men jag har alltid kännt mig ensam och utanför. Ja åkte ofta ensam. för musikens skull. Men idag finns sällan någon på spelningarna som jag känner igen.

Kompisar jag har ja de har ju andra kompisar och gäng de går ut med. De har tjejträffar och middagar. Ibland har man fått bli med men i regel har jag nog mest känt att de beror på att man helt enkelt varit den enda som kunnat. Att man var sista utvägen. Å andra vänner har jag inte den rellationen med alls.

Jag är säkert orättvis. Jag borde givetvis se till att fråga om jag får bli med eller om någon vill med. Tyvärr har jag väl kännt att inget intresse funnits om jag velat något eller att jag helt enkelt tränger mig på.

Inte vill jag när de där gammla gäget man hör ska ses å göra något fråga om man får följa med. De har ju träffats i åratal... inte passar man in där. De är ju redan de där gänget. Hade de velat vara fler hade de frågat. Jag är rädd för svaret. Eller för att de ska känna sig tvungna att ta mig med.

Tjejer är som tjejer är. De är inte intresserade att ta in flera i gruppen. Har man inte ingått i ett gäng från början så får man ingen plats senare heller.

När jag var yngre hade jag ju ett gäng jag umgicks i. Men ja vi spreds väl ut och ja inte är jag en av dom längre. Jag tror inte de gänget finns längre... några har säkert kontakt osv men nej de är inte något gäng.

Jag hade önskat få vara med. Men hur gör man som vuxen? Jag har väl insett att jag förmodligen inte är en person någon vill ha med. Ingen som man frågar å får man hänga på känns de lite som om man gör de på nåder eller för att fylla något annat syfte.

Jag är väl för svår. Ingen man umgås med på de viset. Jag är nog inte den man bjuder på fester. Jag är ju lite trist tror man eftersom jag kanske inte är en sån som dricker... jag dansar inte heller... men jag älskar att komma ut och lyssna på musik. Jag tycker om att umgås och prata. Få lyssna... delta.

Fan va ja gnäller. Men jag är ledsen.

Ibland får jag komma med som sagt. Men jag känner mig ofta utanför... eller så säger jag nej. För att jag blir utanför.

Jag vill inte ut massor. Men jag önskar jag hade mera nära vänner. Många gånger känns de som om man är den där man har när ingen annan finns. Då får man vara med.

Jag är nog inte en bra kompis.... några påstår detta men ändå känner man sig inte med. Varför säger min hjärna något som andra säger motsattsen till?

Nedstämd. Tankeflöde.

Ansvaret är nog mitt. På flera sätt men då är de väl rätt åt mig att jag inte vågar ta plats. Att jag inte anser att jag har någon att fråga.

Någon sa att mitt liv är tragiskt. Det är nog sant.

Kommentera här ♥ 8 st

Eva Dahlgren

Datum: 2011-11-04 ♥ Klockan: 14:35:57 ♥ Kategori: Musik

Egoism.

En av mina favoritlåtar.

Denna sjöng en av mina klasskamrater på mitt bröllop med barnens pappa midsommarafton 2000.

Kärleken är egoistisk. Jag älskar texten.

Den här helgen får jag väl titta på Så mycket bättre bara för att få se tolkningarna av Evas låtar.

Jag har sett Eva live två gånger i mitt liv.

Jag tycker om många av Evas låtar. Hittar inte så många att dela som är bra.

Du är en favorit. Jag har alltid fallit för Ecas texter.

Jorden är ett litet rum

Kommentera här ♥ 6 st

Bloggboken

Datum: 2011-11-04 ♥ Klockan: 10:17:51 ♥ Kategori: Allmänt

En av mina bloggvänner Linda har gjort något skoj. Hon har gjort en bloggbok som far land å rike runt. Som en gästbok för bloggare.

Vilken härlig idee. Nu hoppas jag att jag ska få chansen att skriva i boken jag med.

Kika in hos Linda och se vilken härlig idee.

Ni hittar allt om boken och Linda HÄR

Bilderna har jag lånat inne hos LINDA

Glöm nu inte bort min tävling om stödstrumpor heller. EN vecka kvar och det är få med stora och små fötter som deltar. Så kom igen. Ni kan ju tävla och sedan ge bort om ni inte själva anser er behöva. Ni hittar allt om tävlingen HÄR: TÄVLING

Kommentera här ♥ 5 st

Denise Rudberg

Datum: 2011-11-01 ♥ Klockan: 11:03:00 ♥ Kategori: Böcker

Andra boken i en serie som geter Två gånger är en vana tar vid där första boken slutar som heter Ett litet snedsprång.

Kanobra bok även denna som jag varmt kan rekommendera.

Förra året lanserade Denise Rudberg en helt ny genre - elegant crime. Första boken om Marianne Jidhoff, Ett litet snedsprång, blev starten på en ny fas i hennes författarskap, och hennes största framgång hittills. Konceptet består av kriminalhistorier i överklassmiljö, och rymmer allt som behövs för att skapa en spännande historia - makt, pengar, flärd och dekadens.

Under mellandagarna sker ett märkligt överfall, riktat mot en av de anställda vid det välrenommerade investmentbolaget The Chinese Wall. Offret återfinns dagen efter, mycket svårt skadad. Uppenbarligen har förövaren varit ute efter att döda. Brottet är extremt hårdbevakat av media, och polisen blir snart varse att The Chinese Wall inte bara är ett lämpligt firmanamn utan också ett begrepp för hur alla inom företaget blockerar informationsflödet till omvärlden. Det är omöjligt att få till ett enda vittnesmål som kan leda utredningen vidare.

Offret, som de första dagarna svävar mellan liv och död, lyckas till slut bli så pass bra att ett förhör kan komma till stånd. Men också här blir det tvärnit, och polisen befinner sig i en återvändsgränd.
Det är Torsten Ehns nybildade spaningsenhet som utreder fallet. Han, Marianne och Augustin börjar tillsammans att gräva bakåt efter gamla brottskopplingar till företaget. Sakta men säkert växer en alltmer skrämmande bild fram, av en grupp män som strategiskt och med stor beslutsamhet arbetar för en mer konservativ hållning inom näringslivet. Ett av deras mål är att helt utesluta all kvinnlig närvaro på högre befattningar, och det tycks också finnas idéer om hur man inom äktenskapet bäst ska tukta sin kvinna.
Och medan jul övergår i nyår, champagnen flödar och raketerna brinner av sker ytterligare ett brott i skuggan av paljettklänningarna och kristallglasen.

Detta är upptakten till den andra boken i serien om åklagarsekreterare Marianne Jidhoff. Precis som i Ett litet snedsprång bjuder Denise Rudberg på elegant underhållning i överklassens salonger, kryddad med en perfekt dos spänning.

Bild och text har jag lånat från www.bokus.se

GLÖM INTE DELTA I MIN TÄVLING SOM NI HITTAR HÄR

Kommentera här ♥ 7 st

Min make

Datum: 2011-11-01 ♥ Klockan: 09:45:31 ♥ Kategori: Bröllop

Idag fyller min man år.

Grattis snutt.

Tänk vilken kärlekssaga.

Efter att ha skilt mig och levt ihop med en idiot i ett år, ( ja han va verkligen inte sund på ett ställe ) så dejtade jag en del. Ja va fan man måste ju kolla in lite killar om man ska hitta den rätte.

Men så tänkte jag att nu ger jag upp. Jag orkar inte.... de blev ju jobbigt de där. Man träffade några riktiga guldkorn men de ska vara besvarat.

Så en dag så hittade jag en kille som inte bodde för långt borta. Tre mil.... helt okej. Han såg trevlig ut å så skickade jag ett meddelande.

Vi började prata. Han va inte som de andra. Han frågade inte efter bröststorlek och marknadförde inte sina behag. Han var bara Daniel.

Jag frågade samma dag vi började chatta om han hade lust att komma in till mig. Se en film. Han tackade ja. Vi käkade lite toast minns jag. Såg film. Pratade.

Han åkte inte hem nå mera.... Frågade om han ville ligga kvar då klockan blev sen....jo klart han åkte hem men efter den kvällen va de faktiskt VI.

Detta var någon gång i mitten av oktober 2007. När jag kom hem från jobbet en av dagarna hade han grejjat ordning hemma och skrivit en lapp... en röd lapp.

På Julafton samma år förlovade vi oss.

I Mars året därpå flyttade jag och barnen hem till Daniel. In i hans hus som vi innan hade rustat en del i för att vi skulle kunna flytta dit. Vi hade fixat en hel del och jag hade grejjat till det så det blev vårt hem. VÅRT hus.

I September året efter så gifte vi oss. Ingen av oss hade tänkt att vi skulle gifta om oss. Men på en resa till Tallin friade han och givetvis sa jag ja.

Så nu är det vi. Han och jag. Vårt hem. Vårt hus. Våra projekt. Våra barn. Vi vi vi. Vi har gått igenom en del redan. Men Daniel är rätt. Han är min.

I med och motgångar. Inte inför Gud. Utan inför oss.

Daniel har fått mig att växa. Daniel har tagit med mig på äventyr jag drömt om. Han har gett mig en ny stad att leva i. Han har gett mig enormt mycket. Mina tre barn har en extra vuxen jag är stolt över att de har i sitt liv. En extra pappa. Tänk att ha en extra pappa utöver sin egna toppenpappa. De är ju faktiskt dubbelt så bra.

ÄLSKAR DIG DANIEL Å GRATTIS SNUTT!!

Glöm nu inte bort min tävling. Den hittar du här: TÄVLING