Tess oerhört ovanliga liv..... -

Funderingar

Datum: 2011-11-13 ♥ Klockan: 21:00:10 ♥ Kategori: Kropp å själ/ADHD

Tacksamheten för livet.

Jag fick ett uppvaknande. Men så släktes ljuset. Det blev åter svart. Det återkom. Mörkret.

När ingen brydde sig. När man kände utanförskapet.

Ensamheten som tar tag i en. Som en hand som kramar vettet ur en.

Vafan kan man inte bara vara glad? Tacksam och bara förbannat lycklig. LYCKLIG. Varför är de så svårt?

Positivitet. Jag greppar om det positiva. Jag håller ett fast grepp. Men händerna orkar inte. Händerna börjar sakta glida. Jag faller. Ner och ner och så dimper man i botten. Som i en tunna. Där nere på botten ligger jag sedan. Ensam. Ensam med mitt.

Det känns som om jag är ensam där nere. Dom runt mig finns där men jag är ensam på botten, ingen kommer och kryper ner till mig i mörkret och lägger sig hos mig. Håller om mig och finns där. Det är ingen som drar mig uppåt igen. Jag får kravla mig upp själv. Ansvaret är mitt eget. Att krypa uppåt för att jag vill. Jag vill ju vara med mina barn. Jag vill ju finnas till. Vara en del av ett sammanhang. Men när jag glidit ner där och ska ta mig upp önskade jag att någon kunde räcka mig handen. Hjälpa mig upp. Men det är mitt ansvar att ta mig upp. Så om jag ber dig, snälla hjälp mig. Hjälp mig upp? Vad får jag för svar?

Svaren är många. Få har verkligen tagit min hand. Jag tar för mycket kraft. Jag tar ju din tid.

Helgen skulle innebära vila. Jag har vilat. Men mina tankar snurrar. Alltid tillbaka ner i mörkret. Men imorgon är det verklighet igen. Jag slår på autopiloten. Jag ler mitt leende. Säger att det är okej. Jag tar mig upp igen. Ensam.

Jag står tillsammans med er men utanför. Inte delaktig. Ingen som behövs mer än när det passar. Som ett spöke står jag där och jag vet att när ni ser ett spöke drar ni er undan. När jag behöver hjälpen finns ingen där och när det är allvar jag då kommer dom. Då känns det som en lögn. Som ett svek.

Helgen blev inte som jag trodde. Återigen denna tomhet och utanförskap. Jag är inte delaktig. Jag finns men jag syns inte. Osynlig. Jag skriker men ingen hör. Om man inte hör finns inga problem. Jag är ledsen över löften ingen håller. Jag är ledsen.

Kommentera här ♥ 9 st

Kommentarer

Linda

Det du skriver påminner mig om en dikt jag skrev i min tonår. Jag kommer inte ihåg den nu men jag får nästan leta upp den. Kram

2011-11-13 @ 22:34:21
Länk: http://www.tjock-till-smal.bloggplatsen.se

Jessica - En flicka som är stark

Det kommer bli bättre, för oss båda <3<3

Måste du verkligen jobba?? Kan du inte bli sjukskriven?

2011-11-13 @ 22:56:37
Länk: http://jessi91.spotlife.se

Anna

Jag sträcker ut min hand!! <3

Ingen ska behöva känna sig ensam. DU ÄR INTE ENSAM!

Jag kanske är ute på hal is här men jag tror att man själv är ansvarig för hur man själv vill må!! Ställer du dig i bakgrunden och tittar på då är du där tills du träder fram. Ingen kan gissa gåtor eller läsa tankar, säger man inget så kan man inte heller ( jag säger inte att du gör det nu) begära eller tro att andra ska se eller förstå, dagens samhälle är alldeles för upptaget och DU behöver nästan skrika för att göra dig hörd! Men gör då det!! SKRIK, hojta, tjoa!! Jag lovar dig att om du gör det så kommer någon lyssna! Du är ALDRIG någon last eller till besvär. ALDRIG!!

Jag har oxå dåliga dagar, absolut! MEN JAG VÄGRAR att ens tillåta mig själv att gräva ner mig i ångest och mörker. LIVET är alldeles på tok för kort för det och jag vill inte missa en sekund!! Man lever och man lär...

Njut av det som är , gör det bästa av allt, jämför aldrig ALDRIG dig själv med andra, du är du!! Att det ska behöva ta en sjukdom att inse att livet är skört är egentligen ganska tragiskt, man tar ALLT för givet helt enkelt, man lever inte här och nu!! Det borde vi alla göra! Ingen ska gå omkring och behöva vara olycklig. Lessen, absolut, det måste man få vara men allt det andra kan man styra över om man verkligen verrrkligen vill, det är jag övertygad om!!

Ställ dig frågan, Hur vill JAG leva mitt liv? Vad får mig att må bra? Det är allt , resten komemr av sig själv, dessutom har du fler personer som älskar dig, dina barn och DET min vän är det största och allt som egentligen betyder något!! Allt annat är en bonus....

STOR VARM KRAM till modiga du, som vågar ta upp det här och lätta på hjärta, Starkt!

2011-11-14 @ 11:56:41
Länk: http://annapannis.blogg.se/

Georg Hendrix

Något jag märkt är att folk som tänker mycket ofta mår sämre medan folk som ofta blir "bimbo" eller "drägg" förklarade verkar generellt sett gladare. Det är klart alla mår dåligt ibland, men mitt tips är att inte sätta sig i situationer där man funderar så mycket. Det är bara att köra. Har man tråkigt eller mår dåligt. Stäng av alla tankar.. sätt på en film, läs en bok, städa.. gör något oavsett om det är kul eller ej. Bara något som är mer produktivt än att må dåligt!

2011-11-14 @ 13:13:44
Länk: http://georg.blogg.se/

Sandra - Skyltar i trä till salu!

Det lät riktigt jobbigt. Hoppas att allt ordnar sig.

Sänder styrkekramar!

2011-11-14 @ 15:42:28
Länk: http://shabbychicme.blogg.se/

AnnaPanna

Jag vet att jag inte har en aning om det du har gått igenom. Tänkte bara ge dig lite pepp på vägen för jag gillar dig!!! Blir sorgsen när jag hör att andra inte mår bra! <3 Kram

2011-11-14 @ 18:53:35
Länk: http://annapannis.blogg.se/

Linda

Ta min hand! Jag sträcker ut den men du måste välja själv huruvida du vill ta den och jobba mot en annan självkänsla. Du får se till att bli viktig. Att ta plats. Håll min hand så knuffar vi oss fram tillsammans.

2011-11-14 @ 22:02:59
Länk: http://www.tjock-till-smal.bloggplatsen.se

Lena

Jag sträcker ut min hand! Jag vill inte att du ska känna dig ensam och utanför. Visst, jag jobbar konstiga tider och är inte i stan när jag har ledigvecka, men ring jättegärna om du vill. Eller kom upp till Börsta om du känner för det. Vi kan filosofera om livet, gå ut i skogen på promenad, shoppa i Arvika eller Charlottenberg. Vad som helst, jag är öppen för förslag!! Du är en härlig tjej med både humor och allvar, det gillar jag!! Kram på dig!

Lilla-My

Helt otroligt fint du sätter ord på känslor som folk i gemen har så svårt att förstå... Den känsla du beskriver är inget man kan städa bort eller bestämma sig för att sluta känna... Men har man aldrig känt det du (och jag) gör kan man inte förstå! Det är så långt ifrån "en dålig dag" man kan komma och det handlar inte om att man är lite nere och ledsen. Det här är så starkt och griper en så fullständigt att man står helt utan försvar... Men framförallt handlar det INTE om att man inte kan ta ansvar för sig själv och sina känslor det här är så mycket större och svårare än så.. Man är så vansinnigt ensam. Otroligt av dig att kunna uttrycka dig så här! Sträck på dig och var stolt!! Nu ska jag fortsätta och läsa igenom din blogg. TACK!!! Kram