Jag gillar inte dessa inlägg.

Men jag är så förbannat nöjd med nya leggins å min snygga tröjja så va fan.

Kommentera här ♥ 10 st

Då håller jag så smått på att plocka upp mina scrappingsaker till den del av den nya våningen som ja ska bli min. Lite kontor och så kommer det att bli. En kupa där vi kommer ha mina saker samt lite arbetsytor för annat samt en hörna för lite mera mys. Några önskningar har jag men en del får givetvis vänta.

Lägger ändå in några bilder så att ni ser hur det börjar ta form. Jag är sååå nöjd. Men de tar tid att ta rätt på allt pyssel jag har på ett stooort matsalsbord. Hade dessutom fortfarande feber så man orkar inte som man vill.



Bild: Ena kupan där jag just nu förvarar alla mina pelargoner. En go fåtölj fick komma till pass här men senare har jag nog tänkt mig två fåtöljer jag sett på Ikea.



Bild: Här är då min arbetsdel. Andra kupan. Igår kom mina stringhyllor upp på ena väggen. ÄLSKAR dessa orginalhyllor.





Bild: Arbetsyta och avställningsplats samt hyllorna där jag sorterat upp mina olika material och grejjer så man lätt hittar. Hoppas en viss dam här kan hålla denna ordning sedan. Men JA de kan ja ju. LER.... tyyp.



Det otroligt fina ljusinsläppet som blev i och med att vi byggde dessa två kupor är enormt härligt. Små spottar i fönstren lyser underbart om kvällen. Jag kommer inte ha några som helst problem att vistas här. En vind som kunde förvandlas med hjälp av vår snickare Martin är helt otroligt. Jag trodde aldrig att det kunde bli så förbaskat bra som det faktiskt blev.



Till veckan TROR jag vi kommer få några mer detaljer klara här uppe. Det ska ju upp lite saker runt fönstren i barnens rum. Det ska göras vindsluckor och vi ska givetvis få bokhylla och spalje runt vår trapp. Inredningen kommer att fortsätta. Saker ska flyttas upp och saker ska inhandlas. Men det kommer bli kanon bara vi är klara. Vi tar lite i taget. Det är ingen stress.


OBS... glöm inte att scrolla vidare i bloggen. Skriver och lägger in inlägg om så vild skilda saker. Inga kommentarer. Varför kollar man bara sista inlägget när man kanske missar något bra längre ner? Har uppdaterat ganska flitigt. Vill man inte missa något kan man alltid lägga till mig på bloglovin.  har ju två erbjudanden från buzzador längre ner från Lovefilm och Digster. Så scrolla vidare.

Kommentera här ♥ 9 st

Hittade lite smycken.

ADHD smycken faktiskt.

Ja blev lite kär i både idee och design. Detta är något jag ska önska mig eller helt enkelt köpa.

Men nu är frågan. VILKET?

Ett trendigt ADHD-smycke fyllt av symbolik. Smycket består av en kedja med en kapsel med fyra symboler i. Ett hjärta för närvaro, ett öga för insikt, en nyckel för förståelse och en stjärna för ambitioner. Bäraren kan uttrycka sin egen personlighet genom att placera symbolerna i en viss ordning och byta symboler med vänner och familjemedlemmar för att skapa sin egen kombination.

Smycket är framtaget av den danska ADHD-föreningen i samarbete med smyckeföretaget Pilgrim

Den danska ADHD-föreningen har återigen tagit fram ett ADHD-halsband i samarbete med Pilgrim. Denna gång ett långt svart läderhalsband som passar både tjejer och killar.

Halsbandet består av tre symboliserande smycket i form av ringar (som man gång på annan vill röra vid!) som löper fritt på samma läderband. Ringarna är 2,5 cm i diameter och på en av dem står det ”ADHD”.

Läderbandets justerknut gör halsbandet reglerbart så att du kan bära det kortare eller längre beroende på humör.

Den danska ADHD-föreningen har återigen tagit fram ett ADHD-halsband i samarbete med Pilgrim. Denna gång ett långt svart läderhalsband som passar både tjejer och killar.

Halsbandet består av tre symboliserande smycket i form av ringar (som man gång på annan vill röra vid!) som löper fritt på samma läderband. Ringarna är 2,5 cm i diameter och på en av dem står det ”ADHD”.

Läderbandets justerknut gör halsbandet reglerbart så att du kan bära det kortare eller längre beroende på humör.


Text och bild har jag lånat HÄR

Ja har svårt att bestämma vilket. Finns även ett hjärta. Men de där två blev ja extra sugen på. MEN, ja man har inte pengar till allt tyvärr.

Kommentera här ♥ 3 st

Ny författare för mig. En debut. Den svarta Löparen. Denna gången befinner vi oss i Skövde. En riktigt bra bok.

 Bild och text har jag lånat på www.bokus.se

Upptäckte att jag läst 38 böcker än så länge i år... inte så illa. 

 

Kommentera här ♥ 0 st

Eftersom få ens verkade ha sett när August rider så länkar jag återigen till Malous blogg och klippen hon la upp. Var tog kommentarerna vägen? Inga hos mig, inga hos Malou? Är detta av ingen betydelse alls? Jag menar verkligen att han ÄR duktig. Gå in och kika.

MALOU


Stolt mamma kan ja bara framföra.




Igår hade August varit tvär i skolan. Givetvis funderade jag på varför? Han brukar inte vara på de sätt i skolan som fröken beskrev för mig igår. Jag blev minst sagt fundersam.

På kvällen återkom jag till tankarna. Jag hade somnat om. Vi kom upp en halvtimme senare än vi brukar. Inget som borde hindra från att hinna för vi brukar alltid ha gott om tid. Men August kan vara aningen omständig på morgonen så man får påminna många gånger så han inte fastnar på något ställe. En stressigare morgon medför ju trots allt att det inte finns så mycket tid för dessa stunder.

Där hade jag nog EN av orsakerna.



Eftersom vi kom iväg sent så stannade jag inte på den vändplan jag brukar utan stannade efter vägen och släppte August så han kunde springa en närmare väg in till skolan.

Här var nog den ANDRA av orsakerna. Lite vilsen stod han där innan benen fick fart.

Givetvis är de bagateller för oss andra. Men jag inser nu att han är mer inrutad än jag förstått eller ens tänkte på igår.

Idag kör vi de vanliga rutinerna. Hoppas orsakerna var dessa och att August slipper en dag där han känner sig tvär och olik sig. MIN prins.

Idag bär jag linnet han och Malou tryckte på. ( Tyvärr svart med rött tryck så de syns dåligt, men inte mindre stolt för de. ) Det står: FRÅN AUGUST OCH MALOU TILL MAMMA....




Igår gick jag även med i föreningen ATTENTION. Ett enormt varmt mottagande fick jag och nu hoppas jag verkligen att jag hittat en förening där alla får plats och alla kan få hjälpa till med det de kan. Jag vill så gärna kunna vara ett stöd för andra. Jag vet att jag har massor att ge även om jag inte är så duktig på föreningslivet ännu. Men jag vill lära mig och framförallt ge det stöd jag själv fått från andra föräldrar i samma sits som jag. Det är dom som lärt mig mest. Nu vill jag hitta ett forum där jag kan göra samma sak. De är dax att finnas för andra. Ge de jag själv fick och haft så stor nytta av.

Kommentera här ♥ 0 st

Som Buzzador får jag nu chansen att testa att hyra film och även spel via Lovefilm.

En kanontjänst som jag faktiskt testat innan. Ser man mycket film tjänar man på detta. Ju mer film du ser och skickar tillbaka så kommer ju nya hem.

Jag som Buzzador kan nu erbjuda även mina vänner att prova. Så OM ni är intresserade av att hyra film och spel gratis under en tvåmånadersperiod så hojta till så får ni inloggningsuppgifter.

Kommentera här ♥ 3 st

Fortsätter även läsa den Norksa författaren Jo Nesbö. Den andra boken i serien heter Kackerlackorna och utspelar sig i Thailand. Jag gillar även denna och kommer fortsätta lyssna på resterande böcker i serien om Harry Hole.



På ett sjaskigt motell i Bangkok hittas den norska ambassadören mördad. Invid kroppen ligger en mapp med bilder på nakna barn. När det visar sig att den mördade ambassadören är nära vän till den norska statsministern skickas Harry Hole till Bangkok för att bringa reda i saken på ett så diskret sätt som möjligt. Men diskretion har aldrig varit Harrys starka sida. I ett hett, fuktigt och bullrigt Bangkok bland stripbarer, go-go-klubbar och spelhak utmanas Harrys tilltagande sug efter alkohol.


Bild och texta har jag lånat från www.bokus.se

Kommentera här ♥ 4 st

Dansk författare. Fick tydligen Guldnyckeln 2010.

En annorlunda kriminalare. SOm gjorde mig lite förbannad till att börja med. Va fasen är denne bufflige krimmare Carl för en?

Men historien fångar mig. Jag vill läsa mera kan jag säga.

Text och bild har jag lånat på www.bokus.se



Fler böcker i serien finns så det är bara att läsa vidare.

Kommentera här ♥ 0 st

Jag kan inte säga att vi är så mycket för att fira såna där dagar. Förr var sånt där så viktigt för mig.

Förra året glömde jag till och med bort att vi hade bröllopsdag. Blev påmind av en arbetskamrat. Grattis på bröllopsdagen sa hon. Ooops va de idag? Okej.

Jag har hela tiden blandat ihop dagarna också. 26 eller 27 september. Året? Inget minne. Varför? Ja vet inte? För givetvis är de en viktig dag. Givetvis. Men samtidigt så är alla dagar viktiga. Man kan fira varann precis när som hellst.

Idag kom dock maken hem med en liten sak. Inte så lite för mig. Han vet vad jag tycker om. Han vet precis. Sitter dock och tycker jag är hemskt som inte köpt något till honom.



Bild: Halsband rån Pilgrim. Såg dock att mittenblomman låg med fel sida upp. Skitfint. Har fler smycken från Pilgrim som Daniel köpt till mig. Tycker mycket om dom.

Men som sagt det kommer fler dagar.

Idag har vi varit gifta i tre år.

Jag och in egen prins Daniel.



Bild: Klänningen jag gifte mig i. Vi gifte oss borgligt i statshuset i Stockholm.



Bild: Vid statshuset. Vi hade sån tur att min bästa kompis Marie var i Stockholm samma dag. Så hon tog fina bilder av oss som jag är överlycklig att jag har.

Kommentera här ♥ 4 st

Jag hittade denna dikt hos en bloggvän. Jag vill gärna dela den med er.

Att vara stark är inte att aldrig falla,
att alltid veta, att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller
att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft och ta del av den.
Att falla till botten, att slå sig hårt och alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för
att nå dit

 Klicka gärna in till henne. Hon är en mamma liksom jag med barn med diagnos. Som för en ganska hård kamp i vardagen. MAMMA Z


Bild: Min tulpanpelargon.

Jag har skrivit ner dikten. Den ska få ta plats i min scrappbok. Något att spara. Tänkvärda ord anser jag.

Kommentera här ♥ 1 st

När Malou började jobba med min August som avlösare och helgfamilj åkte de en del till stallet. Malou har haft egen häst tidigare och att barn med Autism och djur är något som är bra de visste vi ju.

August började rida lite på en häst, Acke som Malou hjälpte till med. En ganska stor het hingst som inte hade fått vara ute och ridit så mycket så han var ganska vild i mitt tycke.

August var aldrig rädd och tog sig ann hästen och de spenderade mycket tid i de där stallet. Inte bara för att rida utan att sköta om. August har slitit hårt i stallet kan jag säga.


Bild: August pussar Acke.


Under en period har det inte varit så mycket hästar men August är ju så duktig med hästar och därför anmälde jag honom till ridskolan. Han går nu i en grupp för barn med funktionshinder och det är så skoj att se va duktig han är.

Saken är väl den att vi nu börjar fundera på om August kanske ändå är i fel ridgrupp.

Förra veckan kunde nämligen Malou börja hjälpa till lite med en annan häst igen. Det är min systerdotters lillasysters häst. Så två veckor nu har August varit med dit och fått rida. Jag kan säga att han inte behöver ha någon som leder honom. Jag är helt otroligt överraskad va duktig han är. Han är enormt duktig.


Bild: August på någon häst de testat.

Att rida lätt vid trav kom i stort sett på en gång på ridskolan. De är så naturligt och Malou tycker han är så duktig och har en bra hållning i sadeln.

Omni klickar in till Malou så kan ni själva se de filmsnuttar hon har filmat. Gårdagens filmklipp när han råkar få hästen i galopp är oslagbar. Malou är strålande glad och är så duktig och leda August i sin utveckling när det gäller att rida. Att sedan höra ungen ROOOOLIGT och höra Malou berätta hur hela ungen lyser är oslagbart.

Jag har själv inte kunnat vara med eftersom jag för tillfället är sjuk men jag ska med till stallet så snart jag kan och få uppleva detta på plats.

Här hittar ni klippen.... kolla och lämna en kommentar hörrni. Visst är han väl duktig??

KLIPPEN



Bild: August på Curre.

Kommentera här ♥ 0 st

Jag läste ju boken som Christoffer debuterade med. Fallet Vincent Franke. En udda bok men ja ändå läsvärd. Efterföljaren Den enögda kaninen är nog bland de böcker som varit mest märklig osm jag läst, ändå var jag bara tvungen att läsa den färdigt.

En udda bok helt enkelt.

Bild å text har ajg lånat på www.bokus.se

Kommentera här ♥ 0 st

Just nu är jag med och buzzar en kampanj från DIGSTER.

En tjänst där du kan lyssna på musik.

Är du intresserad att testa denna tjänst i hela sex månader så är det bara ni loggar in er på www.digster.se och använda koden BUZZADOR så får även du testa detta.

Kommentera här ♥ 0 st

Då har jag även läst nr två av detta deckarpar. LÄRLJUNGEN.

Minst lika bra som nr ett kan ja säga.




Deckarduon Hjorth/Rosenfeldt fick en flygande start med Det fördolda, den första boken om kriminalpsykologen Sebastian Bergman, som låg länge på topplistorna i Sverige och dessutom såldes till runt femton länder. I Lärjungen får vi åter möta Sebastian, liksom teamet med Torkel, Ursula, Vanja och Billy.

Sebastian Bergman gör allt han kan för att få ordning på sin tillvaro och komma till rätta med sitt sexmissbruk. Efter att ha fått veta att han har en vuxen dotter har han hittat en mening med livet. Nu brottas han med om han ska avslöja att det är han som är hennes biologiska pappa. Han längtar efter att få berätta, men han förstår samtidigt att det kan förstöra hennes liv. Hon har redan någon hon kallar pappa, som hon älskar.

Samtidigt utreder hans gamla team på Riksmord en serie brutala kvinnomord som på ett obehagligt sätt leder tankarna till Edward Hinde - en dömd seriemördare som Sebastian satte bakom lås och bom för många år sedan. Men Hinde sitter fortfarande inne, under stark bevakning, vilket gör att polisen tror sig ha att göra med en copycat.
Till sist lyckas Sebastian övertala Torkel, hans gamla chef som leder teamet, att låta honom ta del av utredningen. Det han får reda på är mycket obehagligt. Sebastian inser att morden riktar sig mot honom - och vem skulle mördaren i så fall kunna vara om inte Edward Hinde? Inspärrad eller inte.

Sebastian Bergman blev en läsarfavorit från starten. Nu är han tillbaka i en uppföljare, minst lika stilsäker, spännande och intelligent som Det fördolda


Bild och text har jag lånat på www.bokus.se

Kommentera här ♥ 6 st

Bara måste ha... så klick så är den beställd.



Jag tog dock tröjjan i bruna toner så passar den min kjol å andra plagg i höstens färger...

Kommentera här ♥ 3 st

Köpte en kjol i brun manschester. Ja jag tycker den e otroligt snygg.

Bruna leggins med snygga randiga strumpor i höstens färger är inte helt fel.

Kommentera här ♥ 4 st

Så fick jag ett tips från TESA om att göra ett kort av en papppåse. Klicka in till henne för att se mera. Men mitt blev detta... så skoj att göra och nu gjorde jag ett enkelt kort för att fylla med massa tags.







Detta ska bli det jag bland annat ger vår underbara Malou som har fyllt år. Ikväll ska vi fira henne. Jag har även köpt present och så har jag gjort en tavla. VÅR ÄNGEL. Hon är ju de.



Vidare har jag knåpat ihop ett grattiskort samt ett dopkort för morgondagens dop. Ett lite annorlunda ja jag vet. Men jag blev totalt förälskad i Spöket Laban pappren så då fick det bli ett svart dopkort. Vem har sagt att det måste vara sött och puttinuttigt?





Som vanligt vill jag säga att jag gärna gör saker på beställning. Att du inte bor där jag bor är inget hinder. Det går att skicka per post.

Kommentera här ♥ 1 st

Det kommer bli så fint där uppe. Igår när jag kunde tända mina spottar i fönstren. Åååå.... hoppas det va fint från utsidan. Ikväll får jag spana in detta.

Jag tyckte de såg så hemtrevligt ut.





Rörigt ännu men detta kommer bli nice. Det är jag helt övertygad om. Daniel grejjar lite nu. Sätter upp ett element. Jag funderar på om jag hinner något. Kanske. Börja planera för min pysselhörna. Sätta ihop borden.

Kommentera här ♥ 2 st

Ja så fick ja nå förbannad förkylning.

Helt utslagen.

Feber.

Tror ja snöt ut halva hjärnan igår. Eller dne rann fasen ut av sig själv.

Idag är det inte bra men jag är inte lika dålig.

Försöker få ordning lite grann hemma. Inga stora saker men lite lite.

Jättetrött just nu så de blir att vila igen. Tagit in de sista pelargonerna och tagit ner lite kartongen från övervåningen.

Har inte visat några bilder därifrån nu. De börjar ju bli klart. Men ajg har inte kommit så långt med inredningen. Men jag återkommer med detta så småningom.

Bjuder på en bild av lilla Tårtan som mös med Oskar i soffan igårkväll när vi såg lite teve.

Kommentera här ♥ 2 st

Jag fick ett barn som inte var som andra barn.

Efter två barn var vi säkra på att vi inte skulle ha flera barn. Två var lagom. Vi var liksom nöjda där och då.

När Albin så var tre år så kände vi ändå att vi inte alls riktigt var klara med det där med barn. Längtan efter ytterligare ett barn blev stort.

Så blev vi gravida.

En fjärde gång för mig faktiskt. En ny graviditet som inte var enkel någonstanns. Jag har inte mått bra någon graviditet men nu var det rejält jobbigt.



Jag hade så många problem med kroppen så jag trodde nog aldrig att det skulle gå vägen överhuvudtaget. Min kropp är inte alls gjord för att bära barn. Min bäckenbotten är så dålig så jag fick stora bekymmer. Barnet låg så långt ner så det är fantastiskt att han inte ploppade ut. Skrattar.

Ingen skulle tro mig om jag berättade detaljer och av hänsyn till både mig själv och andra så låter jag bli.

Just där kunde jag fråga mig själv varför just jag? Varför skulle det bli så tungt att bära ett efterlängtat barn? Varför hade jag utsatt mig för detta när de redan började bli ganska katastrofalt redan med barn nummer två vad gäller min kropp?



Ingen sa att det inte skulle gå DÅ och saken är den att det som drabbade min kropp skulle givetvis återhämta sig eftersom jag bara var 24 år. Det som hände var så enormt ovanligt i min ålder så ingen trodde att det skulle bli som det senare blev.Så blev det dock inte. Min kropp återhämtade sig inte och fortsatte att ta stryk.

Mot slutet av min graviditet var jag så psyksikt och fysiskt trött att jag inte orkade föda.

August kom till världen med kejsarsnitt.

En stor besvikelse för mig. Att föda barn har inte varit ett problem för mig innan. Jag ville ta emot honom liksom de andra. Få ta tag i den lilla kroppen och lägga den på mig mage. Detta var en enorm sorg. Som ett misslyckande.

Den här gången gick det inte.



Jag vaknade efter narkosen och kände bara en enorm smärta. Jag visste inte vad som hänt alls. Där och då hade man nog kunnat sagt jag varit med om en enorm olycka. Jag var helt borta. Men när jag bara vaknade till så kom instinkten. Jag skulle ha mitt barn hos mig. NU.

Så vi knöt kontakt knappt en timme efter förlossningen. Långt innan det egentligen brukade vara. Han ammades så kort efter snittet att det är omnämt i mina journaler.

August var ett sk snällt barn.

Han sov mycket. Nästan hela tiden. Jag har sagt att han sov bort sina första år. På dagis sa man samma sak. Han sov. Enkelt och lätt barn.

Redan tidigt var han ju sen. Han sov ju. Sen. Jag fick kommentarer att August var annorlunda. Inte som andra barn. Han grät ofta. Han var inget lätt barn att ha med sig bort. Ut på saker. Men jag förståd inte då varför.

Jag valde att inte jämföra barnen för man ska inte jämföra barn. Men visst såg jag skillnaderna. Givetvis. Jag frågade och undrade.

Han undersöktes många gånger. Men man hittade inget fel. Han var bara sen. Några ansåg i min närhet att jag inte tog ansvar. Att jag inte tog reda på. Att jag ville inte se. Jag såg. Men jag visste inte vad jag såg. Ingen annan expert såg något heller. Hur skulle jag övertyga en läkare om att det var fel. När jag inte visste vad som var fel.

Så det var när August var sex år som vi fick en diagnos.

Visst har det varit tungt. Jag fick ett barn som var annorlunda. Ett barn som behöver enormt mycket mera än våra andra barn. Ett barn som hade det så jobbigt när han var mindre och som gjorde att vi föräldrar slet vårt hår. Som kämpade så vi var helt slut.



Ingen önskar ett sådant liv. Ingen önskar sina barn svårigheter. Ingen vill ha det vi har. Ingen vill ha barn som har funktionhinder eller andra handikapp.

MEN, för här kommer det. Jag har aldrig ångrat eller tänkt varför skaffade vi vårt sista barn. Varför var vi inte nöjda som det var? Jag har aldrig kännt att jag inte älskar mitt barn. Jag har frågat mig varför det blev såhär? Varför han skulle behöva få sina diagnoser och svårigheter. Givetvis har jag frågat mig varför? Men inte ångrat att vi skaffade barn.

Jag hade aldrig varit den jag är idag utan honom. Vi hade aldrig fått allt vi fått genom August.

Jag skulle aldrig vilja byta detta. Även om jag vissa dagar är totalt slut. Även om livet varit enklare utan funktionshinder.



Men vi hade aldrig haft just August utan detta. August ÄR August och det finns inget hos honom som gör att man inte kan älska honom innerligt. Han har tillfört oss så mycket. Vi har lärt oss enormt. Det jag lärt mig har jag nytta av i livet. Överallt.

Så hur tungt det än kan vara i perioder och att livet är inrutat och komplicerat och isolerande somliga dagar så är detta vårt liv. Vårt barn.

Utan August hade vi varit fattiga. Inte så rika på liv som vi är.

Ingen önskar sina barn detta. Inte ens jag. Men jag önskar inte bort mitt barn pga hans svårigheter.

Kommentera här ♥ 8 st

Tre söner fick jag.

När jag skulle skaffa mitt tredje barn trodde många att jo nu var det en dotter vi ville ha. Givetvis. Med två söner så var det ju en tös som saknades.

De som har två barn och en av vardera får ofta frågande blickar, ja de har ju sina sk önskebarn. EN av VARJE.

När så vår tredje grabb kom kläckte någon till barnens pappa:

-Nej men de var väl synd.

Han frågade givetvis va fasen personen ifråga menade med detta? SYND? Vi hade fått ett barn. SYND???



Bild: Grabbarna för kanske tre år sedan.... små de va här. Ler. Oskar har sitt rosa hår här.

Efter att jag fått mina tre underbara grabbar beslöt jag mig för att inte skaffa flera barn. Jag var 28 år och min kropp kunde heller inte medicinskt bära flera. Det skulle vara en stor risk. Ingen sa att jag inte fick men jag var liksom nöjd. Jag hade tre helt underbara barn. TRE barn. Jag ville ha tre BARN. Inte kön.

Nej precis. Jag var inte ute efter något speciellt kön. Jag ville ju ha barn.

Ändå sa många att OJ ska du verkligen ta ett sådant beslut? Ta bort alla chanser till flera barn? Ni har ju inte en dotter ännu. Givetvis måste ni försöka IGEN.



Bild: Min äldsta son Oskar kom när jag nyss fyllt 21.

Om jag leker med tanken att jag utsatte min hälsa för ett till barn och ändå fått en grabb till så skulle jag alltså ha fortsatt? Bara man till slut har BÅDA könen. DÅ är alla runt om nöjd.

Men nu var det ju så att jag och barnens pappa ville ha tre barn. Det råkade bli tre killar
men inte mindre efterlängtade. INte mindre välkomna. Vi tänkte inte kön när vi skaffade barn.

Givetvis hade jag blitt glad om man fått en tjej också men inte mer glad än åt en grabb. ALDRIG. det har aldrig funnits i min tankevärld. Aldrig.

Joooo ho da... säger en del. Klart jag är besviken. Klart jag ville ha en dotter. Klart jag ville de jag vågade bara inte säga de rätt ut.

Jo jag kan ärligt säga att jag INTE önskat ett visst kön. Jag är ärlig när jag säger att jag inte hade speciella önskningar. Därför tog jag heller aldrig reda på könet. För varför ska jag veta detta innan? det spelar ingen som helst roll.



Bild: Min mellankille Albin. Oskar var tre när han kom så ajg måste varit 24.

Varför ska jag sakna en dotter?

Varför tycker så många att dom har rätt att ha såna här konstiga åsikter? Och framför allt att det är helt okej att bara vräka ur sig dom till människor som har fått barn och inte följer någon form av mall.

Min mamma och pappa fick FEM tjejer. Jag har aldrig hört att de inte var nöjda. Jag vet att min storasyster ville ha en lillebror, DE vet jag. Men aldrig att mina föräldrar sagt något sådant.

Jag har aldrig sagt sånt och jag har andra tjejer runt mig. Jag har fått köpa strumpbyxor klänningar och ankstjärtar och sånt till andra tjejer runt oss, mig. Det måste itne vara MINA egna barn för att jag ska få göra de där tjejjiga. Det finns inget som utesluter sådant bara för att man bara fick söner.



Bild: Som 28 åring kom då minstingen August med buller och bång.

Igår var jag och Oskars tjej och gjorde naglar. Jag gjorde en TJEJGREJ med en tös som är i mina barns ålder. Jag har min systerdotter som varit som min sedan hon va liten. Jag har min mans tjejer. Mina kompisars töser.

Jag är stolt och glad för mina barn. Mina fina ungar. Aldrig att jag varit missnöjd eller haft andra önskningar. Jag ville ha barn. Jag fick tre barn.

I vår familj finns idag FEM barn. Inga gemensamma barn. Det har människor också bekymmer om. Varför vi inte skaffar gemensamma barn. För när man träffar någon ny ska man ha barn tillsammans. Det måste man. Enligt andra. En orsak till att inte ta ett beslut att sterilisera sig var även att man inte kunde skaffa nya barn med en ny man. Man kanske rent av träffade en yngre man utan barn.



Bild: Jag och min älskade Daniel.

Där och då var jag lyckligt gift. Jag tänkte inte sådant. Jag tänkte på hur jag ville ha det. Inga flera barn. Man kan inte planera att TÄNK om jag skiljer mig. Vem gör de? Är DE något normalt? Anser ju inte jag.

Nu vet alla att jag inte lever med barnens pappa. Jag träffade till och med en yngre kille utan barn. Men jag vill inte ha fler barn. Jag är liksom glad för de jag har. När jag träffade Daniel var vi helt eniga om att vi hade de barn vi ville ha. Vi behöver inte ha gemensamma barn för att visa att vi älskar varann eller att vi hör ihop. Vi har fem barn. Tillsammans. Extrabarn. Jag fick två döttrar jag inte hade och han tre söner inte han hade. Vi är en familj. Vi är nöjda.

Varför kan inte andra runt om vara just detta? Varför ifrågasätts detta med familjebilden så enormt?

Kommentera här ♥ 5 st

Givetvis har jag inte några som helst problem med att vara ytlig.

Visa upp yta utan en enda känsla. Visst kan jag sådant. Är det sånt man vill ha så kan man få just ego och jag kan till och med spela riktigt sjukt blåst.

Att man sedan kan driva med mig på teve skulle jag väl bara se som att jag lyckats. Ler.

Jag kan vara så förbannat blond man vill. Jag kan bleka sönder håret. Pumpa upp brösten och sola sönder mig. Och vara korkad.

Visst skulle jag få läsare? Visst skulle man gilla just mig?

Bara man visar upp en yta.

Jag går inte bara i mjukiskläder. Många kanske tror de om just mig. Att jag för tillfället är en stor randig polkagris i min Ziperall. I mina grå Adidas och pippitröjja. Pippitröjja i orginal. Dyr.

Men jag kan även vara så förbannat uppklädd. Bara sådär mitt i vardagen.

Snygga långa överknästrumpa. Snygg kjol i grått som matchar strumporna. En vit tajt tröjja med trekvartsärm samt en grå kofta.

Klart jag kan detta. Idag gör jag så. Jag OUTFITTAR å så sticker jag och gör riktigt snygga naglar i eftermiddag.

Kommentera här ♥ 4 st

Saker ska inte kännas som måsten. Det ska vara lustfyllt.

Just nu är de saker som gör att lusten inte alls infinner sig. Därför är jag knappt aktiv här. Jag är knappt vid liv.

Känner återigen att det jag ger här inte gör någon speciell skillnad heller. Saker jag delar med mig av är mest till nytta för mig själv och det är inte så illa. Men på något sätt kunde det vara kul att veta att någon läser. Jag har besök men väldigt lite kommentarer. Det är oftast de som kommenterar som faktiskt läst. Vad gör de andra? En del läser givetvis men vill inte skriva något och det är okej det med. Men man vill ju få lite respons.

Mera än vad som är nu. Men eftersom jag inte ger något själv just nu så kan jag heller inte få.

Jag ger för mycket överhuvudtaget och man får så lite igen att de börjar kvitta. Det är ingen idee längre. Jag sabbar de mesta för mig själv just nu. För jag kommer inte komma någonvart. Mitt liv, jag är ju så tragisk så det är liksom inte meningen att man ska försöka. Varför? Ja just de, varför ska jag försöka när ingen kommenterar saker med ett enda ord.

Tänk om jag bara fick höra att jag förstår. Jag ska försöka eller jag ska tag i detta. Men när man kämpar ensam så tar det snart slut. Någon lessnar.

Så nu har jag lessnat. Ledsnat på utebliven respons.



Det finns dom som inte delar något annat än strunt. Sånt som inte har någon som helst betydelse och får mera uppmärksamhet.

Det finns dom som betyder så mycket mera än jag. Som är viktigare. Så viktiga att jag glöms bort.

Så vem är jag som försöker få denna uppmärksamhet? Som försöker passa in?

Jag kommer inte passa in. Så jag ger upp. Igen. Jag reser mig nog inte mera. Inte som förr. Jag är mer än stukad. Tyvärr. Det finns ingen väg tillbaka. Man orkar inte ge mera. Det har slagit i botten.

Lev väl.

Kommentera här ♥ 2 st

Som ni vet skrev jag om djurens underbara verkningar tidigare.

Här är mina sötnötter på jobbet.



Bild: Transportburarna.... smidigt ska jag säga.





Bilder: Såhär gott kan man trycka in sig i ett hörn på transportburen och bara myyysa sa Milk... visst e han en sötnöt.


Jag slår ett slag för djur på jobbet.

Kommentera här ♥ 5 st

Just nu är jag kaos. Jag hittar inte startknappen och när jag finner den så är det liksom något fel på den. Det går inte igång riktigt.

Ni vet när man står där om våren och försöker få igång gräsklipparen och den bara inte vill. Men lite... lite å till slut suckar den ju igång. De gör jag med men går inte igång helt. Jag går på lite lågvarv... sådär seeegt. Sådär som inte någon orkar med. Inte ens jag.

Det jag då får gjort tar sån energi på motorn så jag är rädd jag måste köpa en ny. Men jag skulle tro att de är dyra. Kanske finns den på någon form av skrot? Som bilskroten? Bättre begagnad men ändå i finare skick än jag.

Troligen har jag gått lite mycket nu. Sedan glömt att fylla på med olja. Då börjar maskineriet kärva. Bråka lite. Kännas tröttare än vanligt. Vill inte igång. Inte alls ibland.

Men någon annan form av motor i mig drar och sliter. VILL VILL VILL. KAN KAN KAN.

Men den andra är visst aningen starkare är jag rädd.



Bild: Goaste August med Teuqila.

Fick ett positivt besked idag. August får gå tre gånger i veckan till träningskolan och en pedagog som jobar med Karlstadsmodellen. En modell att lära sig läsa med. Han har provat lite innan. Nu får han proffshjälpen. Man läser med stöd av bilder. Jag är så glad. Utvärdering i november. HEJJA August nu.

I morse satt han i alla fall och tränade engelska. Daniel ropade HEJ DÅ när han gick.

-Goodbye svarade August och fortsatte med:
-My namen is August.
-My name is Ulla.
-My namen is.....

Ja han fyllde på alla namn i klassen.

Va stolt jag är. Min lille kille börjar lära sig engelska.



Han är min lille prins. Mina barn är en del i min motor. De är en del av den energi och olja motorn behöver. De är min lycka. Mitt allt. Mina prinsar. Älskade ungar. Tack vare er hostar den gamla mammamotorn igång. Gång på gång för att ni ger den energi. För att jag älskar er.



Bild: fotogaf Peter Hoff

Kommentera här ♥ 2 st

När jag växte upp hade ju mamma å pappa sån där HEL mysdress i plysch... veolur säger man idag va? Systersonen hade en i brunt.... utsvängda ben och dragkedja.... mamma i grönt och pappa i både blått och vinröd.

Å så kommer då detta plagg tillbaka. Som en ONEPIECE Ziparall eller tyyp jumpsuit. Fast inte lika tajt som då och inte med utsvängda ben men ändå... same same men annorlunda.

Så förbannat fula.... men fan alltså när jag såg en rosa och vit randig så bara PANG ja måste ha...

August konstaterade nu att den va jättefin men att jag inte behöver ha den på stan. Eller ute alls.

Fast han sa oxå att jag MÅSTE ha en sån där jag med. Hos Malou och sådär.

Va den inte stoooor?

Fick rådfråga den som vet bäst... Malou. Hon ville se en bild.... å svaret blev att både hon Alex och Pamira ansåg att de va bra.... Daniel fick svaret att han hade snygg fruga.

Så okej då.... go e den i alla fall. Å jag ska ju inte ha den ute.... ler. Men kanske ändå för ja e helt säker på att de retar någon. SOm när jag endast hade rosa och vitrandiga mjukbrallor så va de många som sa att måste ja gå omkring som en randig polkagris å jaaa de måste ja faktiskt.



Pst.... man e liiite som Urcellen Ellen. Ler.

Kommentera här ♥ 9 st

Ett kort kan säga så mycket.

Att ge bort ett kort kan betyda enormt.

Hoppas detta kort ska komma väl till pass.



Grattis Lena i efterskott.

Kommentera här ♥ 2 st

Jag känner en sådan tomhet.

Jag vet inte var jag är påväg alls just nu.

Tomt. Energilöst.

Jag borde vila. Boa in mig.

Ingen säger att jag inte får. Men jag kan inte. Jag har en konflikt med Herr Samvete.

Han säger till mig att jag BORDE. Att jag SKA. För att DUGA.

Jag har funderat på att säga upp honom. Jag har gjort mig osams med honom åtskilliga gånger men jag kommer ingen vart med honom.

Han är starkare än jag.

Jag känner mig svag. Men med en lust som inte kommer ut. Jag vill ju så mycket. Men varför går det inte att genomföra?

Har något råkat trycka på PAUS?

Jag vet inte.

Jag kan inte förklara.

Hur ska andra acceptera mig som den jag är när jag har så svårt med detta helt själv. Att förstå att detta är ju trots allt jag.

JAG.



Nu vill jag laga mat. Jag skrev inte MÅSTE. För när man MÅSTE något är de tyngre. Sedan VILL jag träffa vår nya LSS handläggare för att se hur vårt behov ser ut av avlösarservice och helghjälpen. Jag är inte alls orolig och jag är stark inför detta.

Att vända saker so är tunga och jobbiga till något man vill och klarar av ska vara en bra metod så detta får vi ta till nu.

Men efter dessa saker som jag VILL så gärna så ska jag träffa underbaraste Lena. Vidare ska det visst bli en tur till min snutta Elina.



Efter den storm som var igår med regn skiner nu solen. Solen stärker. Man orkar bättre.

Kommentera här ♥ 1 st

Jag missade Mias show.... jag hade inte råd.

Jag missade showen som gick på SVT med. Men till min stora lycka kan man se den på SVT play...

Se den du med.

I all humor finns ju även allvaret. Där under.



Boken Dyngkåt och hur helig som hellst.

Läs den. Å lyssna på henne.

http://svtplay.se/t/165328/dyngkat_och_hur_helig_som_helst


Mia kommer från kristinehamn. Hon kritiserar stan mycket. Det är inte så jag känner för min stad... men annars är hon helt underbar...

Kommentera här ♥ 5 st

Man vet att djur har bra effekter på oss människor. Vi vet att personer med funktionsnedsättningar samt har andra handikapp mår gott av att vara bland djur.

På boenden med gamla och dementa fungerar det kanon med djur. Flera boenden har kanske fågel och någon även katt.

De äldre har i regel haft något djur själva. vi ser sällan allergier bland de äldre. Vad detta säger vet jag inte med något har ändrats då så många idag är överkänsliga mot så mycket.

Jag har haft med djur på mitt jobb. Jag har besökt dagis och skola med mina djur. Det har alltid varit positivt. När jag hade min stora alba Kakadua fick han bli med till dagis och visa upp sig och gå omkring bland barnen och prata lite gojja. Jag har haft fåglar med och visar olika sorter i ena sonens klass. Samt på mitt jobb en period bodde några av mina fåglar.



Bild: Jag och min kakadua på Öland. Han var med överallt. Här på stranden.

Någon katt och vår hund Isak har även de fått följa med mig på jobbet.

I helgen har jag haft med några av mina möss. Jag säger det igen. Djur oavsett art gör stor skillnad. De väcker leenden och frågor. Man får känna något mjukt och varmt.

Man vet att personer som är stela och spastiska eller så kan krama ett djur eller kan sträcka sig efter de. Till veckan ska en sk vårdhund praktisera hos oss. Jag tycker sånt här är så positivt.



Bild: Underbar nymfparakit.

Att några möss kunde göra skillnad. Att man kan få le och skratta. Minnas saker från sitt liv som man kan prata om. Att man kan få se något sött och litet. Något varmt och mjukt. Få ro om något om så bara en liten mus.

Många reaktoner kring möss väcker äckel och USCH. Fy va otäckt. Men ingen som jag visat mina möss i helgen har ryggat bort. Alla vill inte hålla men det är ändå något som väcker något. Ögon som glittrar.

Även nattpersonalen tyckte det var mysigt och såg de små nosarna som tittade ut genom springan. Så de fick smaka på något liten kaka.



Bild: Isak.

Sånt här värmer. Detta är något vi ska slå fasta på. Vi ska försöka förgylla allas tillvaro.

I eftermiddag ska jag åka till stallet. August rider. Nu är det lektionsdags. Han går i en grupp med funktionshindrade. Där ser man verkligen glädjen och vad dessa stora djur har för effekt.

Ja lovar denna helg har gett mig enormt mycket. Jag känner att jag gjort skillnad. Jag å mina möss.

Bild: Mazzarin och Gaby

Kommentera här ♥ 6 st

Jaha ja....

Lite nytt. Jag vet. Men de är hösten och lite nytt vill man ha. Var en tur till Karlstad igår med en go vän. Nyfunnen vän. Härlig stund under förmidagen.

Men de bästa är de som kom på posten häromdagen. Min PIPPI tröjja... NICE.





Min älskade pappa kom förbi. Han har engagerat sig en hel del kring detta med adopterade barn. Han blev själv adopterad som åtta nioåring.

Han är uppväxt här i staden jag bor i idag. Men fick flytta en mil till de som blev hans föräldrar. Han har bott på barnhemmet här som fanns i stan med. Min pappa fick det otroligt bra. Andra har inte fått det bra. Genom en förening Förlorad barndom har han fått många berättelser till sig.



Bild: Min pappa. Här med sitt barnbarnsbarn Charlie. Mina föräldrar har fem flickor. De har 14 barnbarn där tre är flickor. Sedan har de 7 barnbarnsbarn. Där finns det fyra grabbar och tre tjejer. Tre av dessa är födda i år.

Idag kom han förbi med två böcker. Den ena har han sträcktläst och på teve på söndag klockan åtta ska det vara ett program, kanal minns jag inte som alltså visar något kring honom som skrev boken. Så jag får ta med dessa i helgen och läsa.

Detta berör mig. Det berör min pappa. De väcker mycket tankar.



Även om man är lite EGO ibland så tänker jag mycket på andra. Hjälper gärna andra. Så gott jag kan. Men att bemöta människor på ett värdigt sätt är faktiskt viktigt i livet. Hela tiden.

Kommentera här ♥ 7 st

Ja nu är det snart dax för att inreda.

Jag har under morgonen tittat ut lite möbler vi ska ha. På Ikea.

Men ja nu är de detaljerna som kommer på plats. Sånt som skapar en helhet.

Jag ska sätta mig och sy gardiner till veckan till kuporna. Tyget hittade jag på Ikea.



Lägger in några bilder från våningen som sakta men säkert växer fram.









Annars har mina sötnötter fått lite omsorg.



Bild: Lilla blå.

Jag ska ta med några av dom till jobbet idag. LER.

Kommentera här ♥ 2 st

Att hitta glädjen i att lära. Att hitta sätt som är något som lockar så man i detta lär sig saker man behöver för framtiden.

Idag har Malou och August pysslat. De har tryck på textil. Jag hade bara köpt röd färg så det syndes lite dåligt på det linne han tryckt på.

Men jag såg vad som stod på och det värmde. Jätteglad. Han är så duktig så jag är så stolt.





Jag fortsätter läsa boken WHAT YOU CAN DO RIGHT NOW TO HELP YOUR CHILD WHIT AUTISM av Jonathan Levy.

Just nu läser jag om ögonkontakten.

Jag upplever att mitt barn har ögonkontakt. Nu ska jag vara än mer observant på detta och verkligen se till att när vi ska lära oss saker eller jag vill nå fram med något att vi har just öginkontakt. Man får väldigt bra och konkreta förslag och jag tar till mig. Man kan alltid plocka något bra för att nå sitt barn.

Vi ser redan positiva effekter genom att bara bemöta på ett positiva sätt.

Kommentera här ♥ 4 st

Just nu är det lite stormigt. Fast lugnt inuti. Jag drömmer mycket konstigt. På något vis bearbetar man mycket när man sover. Just nu är jag väl just där.

Ibland är jag så glad över att ändå datorn finns. Att jag kan vara lite social via den när jag inte orkar med omvärlden. I detta liv just jag lever så är det så intensivt att det kan låta tragiskt för andra.

Tragiskt att man inte umgås på riktigt.

Många gånger vill jag så gärna. Jag kan till och med tacka ja till saker eller fråga om jag kan bli med. Jag är så glad och uppåt men när det närmar sig drar jag mig ur.

Jag ska inte vara sådan. Jag jobbar på det. Jag måste för att orka vidare. Men vissa dagar när man är tacksam för det där lilla som att orka upp ur sängen. Den där dagen man har den där stunden i soffan med barnen eller vid köksbordet men man inte orkar med annat. Den där dagen man ser allt falla runt en som ett korthus och man har någon på facebook som bara kan skicka en kram rakt genom cyberspace och man kan känna att man inte är ensam.

De dagarna anser inte jag att det är så tragiskt. Jag är tacksam.

August jobbar på med sina bokstäver. Nästan helt automatiskt letar han och ljudar fram någon bokstav i ett ord. De andra i familjen har visst med börjat ljuda bokstäver och frågar vad något börjar på.

Vi åt vofflor och Albin frågar direkt August om han kan känna igen någon bokstav och vips så kom ett V.

Han la även sitt namn med sina stenar en dag här.



Vi pratar högt om de framsteg han gör. Vad duktigt han lyckas. Jag bollar med C om hur jag ska gå tillväga. Får bra input och ideer som jag kan ta med mig. Även till skolan. Jag har haft bra samtal med K som har svenskan. Där vi är helt eniga. Så de jobbar nu känns bra. Han är en del i gruppen men får stöd med det han inte kan själv som att skriva små berättelser eller annat.



Han hade stolt stått inför klassen och visat sin lilla staty av colossen av Rhodos och visat sina bilder från resan. Han hade inte trott han kunde men klarade det och var så stolt. Jag gråter av lycka och inser att det tragiska livet är värd allt detta. ALLT. Inte trgiskt för mig, utan de där andra anser vara just tragiskt.



Idag ska han få lite saker jag köpt. det är alfabetet som hankan använda för att trycka dom. Jag har köpt textilfärg och handdukar. Så idag ska detta få bli med honom och Malou så ska vi se vad de skriver på handdukarna. SPÄNNANDE.

Att det så fort skulle komma så många bokstäver sådär spontant känns lite overkligt. Jag är glad. Jag vet nu att det fungerar.

Nu ska jag fortsätta dagen. Jag ska träffa en vän. Sedan ska jag fortsätta med tvätten och även röra lite mera på mig. En tur med zstavarna har jag gjort idag och jag är stolt över mig själv. Jag orkar ju och jag kan för att jag vill.

Kommentera här ♥ 4 st

Har grejjat med mössen. Ett dagligt jobb att gå lver lådorna och byta. Jag och barnen hann innan skolan. Göra rent i någon och se till att de får grönsaker och mat.

Sedan lite mys såklart.

Min lilla Tårta från Skåne var en av de som skulle ha gos denna morgon. Lite foton blev det givetvis.





En röd mus med svarta ögon. Ska vara en Fox, att ma har vitt på magen vilket jag inte ser att han har. Spelar mindre roll. Han är en sötnöt och go. Han är en sk svensk mus. Mindre öron och trubbigare nos.

På utställning är det efter den engelska musen man tittar. De har stora öron. LÄngre nos och ska ha lång svans.

En ny av mina killar är en liten vit satin vid namn TOY. Röda ögon. Inget som är poppis här då August rädd för detta. Idag ahr det dock gått bra.  Han är redan en stor favorit här hemma. Dels beror det väl på att han är så liten ännu. PYTTEliten. Ler.



Många reagerar USCH och fy. Skadedjur och ormföda. Ja givetvis är det så. Men det är ett trevligt sällskapsdjur. Jag hade aldrig i min dag trott jag skulle vilja ha en mus. Men jag älskar dessa små varelser redan och så trevliga människor som finns runt detta.

Varför är de fel med möss? Varför är de alltid mer okej med en hund eller katt?

Jag var inte klok enligt många när jag höll på med mina fåglar heller. Jag hade ju ett femtiotal. Jag tog hand om fåglar ingen anna ville ha. Jag födde upp lite småfåglar i liten skala. Nymfparakiter och zebrafinkar och Agapornis. Jag hade stor glädje av mina fålgar. Jag hade ett rum i villan med detta. Ett fågelrum. Alla myste med fåglarna och hunden var med och ja vi trivdes. I fågelsammanhang träffade jag enormt med människor som var hur trevliga och underbara också. Det var skoj.

Så skilde jag mig och hade inte plats med alla fåglar. Så jag sålde av det mesta. Hade en del kvar. Sålde sedan alla småpfåglar och sparade min Alba kakadua som jag haft sedan liten. Det var en dröm Att få vara med från han var liten. Mata honom och sitta där med honom innan han hade fullt med fjädrar.

Men så träffade jag Daniel. Jag insåg att med fem barn vilket ett barn var under utredning samt ett heltidsjobb så fanns det inte en chans. Jag hann inte. En stor fågel tar enormt med tid och blir de understimulerade så har vi en skrikande fågel. Det fungerar inte. Idag bor han hos Maria och har det hur bra som helst. Drömmen sprack. Men jag tänker alltid på djurets bästa.



Bild: Min underbara Alba kakadua Ville. Ute en sommar nere i Ängebäck där jag bodde ett år innan jag flyttade till Kristinehamn och Daniel.

Kommentera här ♥ 9 st

Ja ett golv är lagt. det i Oskars rum. Jag är hur nöjd som helst även han. Jag har haft ett liknande golv innan där jag hade det i sovrummet.







Lite gammla slitna brädor. De lyfter rummet och gör de varmare än om man kör helt vitt. Det va min tanke innan.

Idag skulle de lägga golvet ute i mellanrummet. Ett golv med plankor med stämplar ja som gamla fraktlådor. Tyvärr är de något fel med flera lådor så nu vet vi inte hur de blir. Jag säger lämna igen skiten och ta ett annat. I så fall blir det ett vitt. Men såhär ser det ut.





Så jäkla typiskt att det ska strula. Jag pallar inte alls sådant. Men nu tar min snickare hand om det så jag kan bara slappna av. Grejjen var att jag fick leta kvitto. Som jag letat. Kan säga att det var bra för det blev röjt och städat bland papper. Positivt. Kvittot hade svärfar. Ler. Så jag städade lite i onödan.

Vaknade med en trist huvudvärk och jag är glad att jag börjar lite senare idag. Jag jobbar alltså kvällen. Jag ska grejja lite här hemma. Läsa lite litteratur jag håller på med runt Autism.

Kommentera här ♥ 3 st

Jaha ja. Då är även Alexandras rum tapetserat. Hon har valt sina tapeter själv.

Den ena väggen är väldigt ljust grå. Ser vit ut. Den andra är något gråsvart med silvriga ränder. Ja.... jag säger inte mer. LER.







Till detta kommer de bli ett enormt snyggt grått golv.

Å här är tapeten ute på mellanrummet. Blir en ljust begie.

Kommentera här ♥ 6 st

Malou och Alex har suttit en stund ikväll hos oss.

De lämnade av min minsta lille älskling. Å nu har vi pratat en stund.

Jag är så glad att dom finns. TACK.

Kika in hos Malou så får ni se helgens bravader och bilder.  MALOU



Idag har han varit och ridit. Första lektionen utan mamma. Idag fick Alex och Malou ta detta. Han hade varit hur duktig som helst. Förra veckan tyckte han de var lite ont i rumpan när de travade. Man ska ju rida lätt. Jag förklarade lite för honom att man kunde räkna ett två ett två. Han kunde detta denna gång sa Malou och fått massor med beröm. August har ju taktkänslan så han hade hittat rytmne. Å detta missade jag. Men nästa söndag då är jag med igen.

Jag är så glad att han bara KAN. Att han bara kan känna att han är kanon. Jag är så stolt.

Jag är så tacksam att jag har Malou. Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Malou är August extra mamma. Barn har bara en mamma. Men Malou är också August mamma. Jag kan släppa allt när han är där. Jag litar på henne. Hundra procent.

Att Alex har tagit ett stort steg in i vårt liv gör inte ett dugg. Jag ser en trygg kille. En kille som jag redan innan han kom in i vårt liv upplevt som trevlig och social. Jag upplever honom enormt intresserad och öppen. August har accepterat honom som en del i livet redan. En ung kille men liksom Malou otroligt mogen. Med ett stort hjärta. Samt en vilja.



Inlägget som är innan detta handlar ju om att hitta bra motivation att lära. När han kom hem kan ja säga att han på en gång såg bilderna vid sängen och säger A. Apa och Anka och så fortsatte detta. Alex berättar att han laddat ner hänga gubbe på sin mobil. Han kunde massor med bokstäver.

Klart han kan.

Kommentera här ♥ 2 st

Har pratat med en annan mamma idag som kan detta med Son rise.

Jag har tänkt försöka mig på att jobba så med August. Enligt den metoden.

Att hitta barnets motivation är en del i detta. Vad älskar August frågade hon.

Stenar.... pyssla och djur.

Så nu ska vi jobba med stenar och pyssla med bokstäverna i lera och pinnar och sådant han tycker om. Hitta bokstäverna i saker han gillar. Läsa om stenar. Titta på stenar. Om man älskar något och tycker om det är det ju lättare att lära.

Jag har suttit idag och tagit fram lite eget material. Små stenar att göra bokstäver med. Jag har även fotat och plastat in. Vi ska jobba en vecka i taget med en bokstav har jag tänkt.

Såhär kommer det lite bilder.









Så är tanken att man ska lyfta barnet. Prata om allt i en positiv anda. Berätta om det som är bra och uppmuntra så barnet känner att man visst kan.

Vi börjar med A. A kan August redan. Därför startar jag där för att han ska få en rejält bra start. Han kan. Jag vet det. Men vi måste få till de.

Man är beredd att prova allt. Det som är bra är att det finns en annan mamma i stan som KAN detta. Hon gav mig många bra tips och råd. Sedan har Malou jobbat med detta innan så hon kan detta. Vi ska bara köra igång.

Jag hoppas lite träning där han tycker det är roligt ska vara vägen till kunskap. Det finns där inne. Det vet jag.

Kommentera här ♥ 2 st

Idag har jag hämtat lite möss hos Lotta.

En mus har jag väntat på. En mus från Skåne. Min röda.... Tårtan.



Sedan blev det en liten vit satin hane med röda ögon. Han ska heta TOY



Vidare en blå colorpoint. Ni vet hur katterna ser ut med lite brun eller blåmaskade ansikten. Denna lilla sötnöt ska heta Mintos.



Sedan har vi en blå kille. Detta är Albins så jag väntar på ett namn.



Vidare har vi en lilac. Denna kille är alltså en blå och choklad som blir lillac. Han har fått namnet Kola.



Sedan har vi en lite sorkplutt. En långhårig blå svensktypad. Han heter rätt å slätt Lilla blå.



Så är någon nyfiken å mysa med en liten goding så finns det några här som vill få kel.

Kommentera här ♥ 2 st

Då är de dax för fondväggen att ta plats i Oskars rum. Blommor i vitt med en ganska mörkt brun bakgrund... jag gillar den.





Tapeterna sätter vi upp själva. Ingen snickare på plats.



Blir snyggt mot den ganska ruffa panelen i vitt som är på kortväggar och i tak i hela våningen. Det är utomhuspanel.



Skämt å sido kanske skulle man häffta fast dom lite snabbt....

Andra väggen är en ton som är samma som bladen.

Kommentera här ♥ 7 st

August har en ny människa i sitt liv.

En person som kommer vara nära honom.





Alex och August på äventyr. Denna sommar har han blitt en del i August liv.

Kommentera här ♥ 4 st

Kommentera här ♥ 0 st

..............




På köksbordet har Malou hunnit in med en påse. En fin blomma i go härlig höstfärg och tidning samt lite choklad. Samt ett kort.

Finaste goaste du... om du bara visste va jag är glad att jag har dig.

Kommentera här ♥ 8 st

Jag känner att jag drar igång lite saker nu. Men eftersom jag samtidigt fått dessa stressymtom så vet jag med mig att jag får ta de lite lugnt.

Så just nu sitter jag. Jag plockar och fixar och så sätter jag mig. Bra va? Lite i taget har aldrig varit min grej. Men jag måste så jag har lärt mig. LER. De låter bra i alla fall.

Jag måste ta en sak i taget just nu. Mycket kan jag påverka men inte allt. Det är sådant som väcker frustrationen.

Jag är ledig tre dagar. Tre dagar ledigt ger mig större chans att orka vidare sedan. Men vi har en del jobb framför oss i helgen. Övervåningen ska målas och tapetseras. Spackling och slipning är klart. Taken är målade de är bara en del av väggarna som ska få en omgång till.

Jag hoppas vi ska få in golv och lister samt dörrar osv under veckan som kommer. Sedan är de dax att inreda.



Bild: Trappen. Den är målad vit. Stegen ska sedan bli vitlaserade. Men det får vänta tills vi är klara.

Annars är det mycket tankar som far. Tankarna handlar mest om bemötande. Ja just de. Vårt sätt att möta andra människor. Hur det påverkar oss. Att bli bemötta på ett sätt som gör att vi lyfter varann.

Idag när jag kom till en mottagning så berättade jag just detta för den kvinna som jobbar där i receptionen. Att man alltid känner sig så välkommen. Hon är alltid glad. Man kan inte vara glad jämt, men man kan titta på den som kommer och säga hej.

Att försöka börja tanken med något positivt är inte alltid lätt men jag har lärt mig genom åren att negativa tankar och negativa människor ofta får rejält fäste. Snart är alla runt om fast i den där negativa spiralen och det är tufft att ta sig ur.



Jag är inte en rakt igenom positiv människa men jag försöker. Ibland får man säga till sig själv att nu är de nog. Nu får vi ta fram det där som ändå var bra i detta. Vad lärde jag mig? Vad fick jag ut. Alltid får man med sig något. Men om man inte försöker se det lilla blir man bara bitter.

Det finns alltid människor som aldrig kommer vara denna positiva varelse. Det finns dom som alltid på något vis i alla former kommer att vara en person som på något vis alltid skapar oro. Alltid rör den lugna ballansen.

Jag kan nog säga att jag sällan är tyst. Jag har mer och mer lärt mig vara just detta men jag vill ändå säga att man måste se hela biten. Se hela människan. Se varför vi gör som vi gör. Vad vårt syfte är. Jag har kommit dit idag att jag heller aldrig någonsin kommer stå och se på. Se saker som är fel ur ett perspektiv där människan ska stå i fokus. Den enskilda. Där jag lärt mig att vi ska möta alla människor utifrån där de befinner sig. I deras svär. Inte i min egen. Men ändå gå till sig själv. Hur hade jag velat ha de?



Att skapa oro är ingen fördel till någon. Att skapa mera jobb åt sig är en slutsats jag dragit.

Jag har läst på en del. Jag har sökt svar. Jag har lärt mig mycket genom att läsa om funktionshinder och problemskapande beteenden. Jag har lärt mnig en del. Detta kan man använda i alla sammanhang.

Just nu är detta med positiv kraft den viktigaste i arbetet man har framför sig.

Kommentera här ♥ 1 st

Jag har skrivit till tidningar innan.

Jag har gjort de idag igen.... eller inte riktigt. Jag skrev lite kort till Tv4... å lite till Aftonbladet.

Kanske ska ja kontakta lokaltidningen....

Ja jag tänker fortfarande på skollagen.

Helst vill ja ju prata med Björklund personligen. Men eftersom de är aningen lite svårt anser jag just här och nu utan att kanske få igång något via media så.... men jag har försökt innan. Å jag kommer väl inte någon vart nu heller. Men å andra sidan är de uppe till debatt en hel del.

Ska skriva något typ en annan dag å få iväg... ringa lokaltidningen....

Men de är aningen mycket. Jag fick igår en allergisk reaktion i kroppen. Idag är de något bättre men får ta allergimedicin. Grejjen är den att man tror de är sk stresssymtom. Så jag borde inte hålla på.

Jag borde inte börjat göra en snöboll under dagen heller. Så två saker drar ja igång samtidigt som en tredje. Stora livsavgörande saker. Kroppen skriker att den inte orkar. Men va gör man? Man gör de ändå.

Kommentera här ♥ 2 st