Just nu är det lite stormigt. Fast lugnt inuti. Jag drömmer mycket konstigt. På något vis bearbetar man mycket när man sover. Just nu är jag väl just där.

Ibland är jag så glad över att ändå datorn finns. Att jag kan vara lite social via den när jag inte orkar med omvärlden. I detta liv just jag lever så är det så intensivt att det kan låta tragiskt för andra.

Tragiskt att man inte umgås på riktigt.

Många gånger vill jag så gärna. Jag kan till och med tacka ja till saker eller fråga om jag kan bli med. Jag är så glad och uppåt men när det närmar sig drar jag mig ur.

Jag ska inte vara sådan. Jag jobbar på det. Jag måste för att orka vidare. Men vissa dagar när man är tacksam för det där lilla som att orka upp ur sängen. Den där dagen man har den där stunden i soffan med barnen eller vid köksbordet men man inte orkar med annat. Den där dagen man ser allt falla runt en som ett korthus och man har någon på facebook som bara kan skicka en kram rakt genom cyberspace och man kan känna att man inte är ensam.

De dagarna anser inte jag att det är så tragiskt. Jag är tacksam.

August jobbar på med sina bokstäver. Nästan helt automatiskt letar han och ljudar fram någon bokstav i ett ord. De andra i familjen har visst med börjat ljuda bokstäver och frågar vad något börjar på.

Vi åt vofflor och Albin frågar direkt August om han kan känna igen någon bokstav och vips så kom ett V.

Han la även sitt namn med sina stenar en dag här.



Vi pratar högt om de framsteg han gör. Vad duktigt han lyckas. Jag bollar med C om hur jag ska gå tillväga. Får bra input och ideer som jag kan ta med mig. Även till skolan. Jag har haft bra samtal med K som har svenskan. Där vi är helt eniga. Så de jobbar nu känns bra. Han är en del i gruppen men får stöd med det han inte kan själv som att skriva små berättelser eller annat.



Han hade stolt stått inför klassen och visat sin lilla staty av colossen av Rhodos och visat sina bilder från resan. Han hade inte trott han kunde men klarade det och var så stolt. Jag gråter av lycka och inser att det tragiska livet är värd allt detta. ALLT. Inte trgiskt för mig, utan de där andra anser vara just tragiskt.



Idag ska han få lite saker jag köpt. det är alfabetet som hankan använda för att trycka dom. Jag har köpt textilfärg och handdukar. Så idag ska detta få bli med honom och Malou så ska vi se vad de skriver på handdukarna. SPÄNNANDE.

Att det så fort skulle komma så många bokstäver sådär spontant känns lite overkligt. Jag är glad. Jag vet nu att det fungerar.

Nu ska jag fortsätta dagen. Jag ska träffa en vän. Sedan ska jag fortsätta med tvätten och även röra lite mera på mig. En tur med zstavarna har jag gjort idag och jag är stolt över mig själv. Jag orkar ju och jag kan för att jag vill.

Kommentera här ♥ 4 st