Söner

Datum: 2011-09-20 Klockan: 09:54:53 Kategori: August/barnen/Autism

Tre söner fick jag.

När jag skulle skaffa mitt tredje barn trodde många att jo nu var det en dotter vi ville ha. Givetvis. Med två söner så var det ju en tös som saknades.

De som har två barn och en av vardera får ofta frågande blickar, ja de har ju sina sk önskebarn. EN av VARJE.

När så vår tredje grabb kom kläckte någon till barnens pappa:

-Nej men de var väl synd.

Han frågade givetvis va fasen personen ifråga menade med detta? SYND? Vi hade fått ett barn. SYND???



Bild: Grabbarna för kanske tre år sedan.... små de va här. Ler. Oskar har sitt rosa hår här.

Efter att jag fått mina tre underbara grabbar beslöt jag mig för att inte skaffa flera barn. Jag var 28 år och min kropp kunde heller inte medicinskt bära flera. Det skulle vara en stor risk. Ingen sa att jag inte fick men jag var liksom nöjd. Jag hade tre helt underbara barn. TRE barn. Jag ville ha tre BARN. Inte kön.

Nej precis. Jag var inte ute efter något speciellt kön. Jag ville ju ha barn.

Ändå sa många att OJ ska du verkligen ta ett sådant beslut? Ta bort alla chanser till flera barn? Ni har ju inte en dotter ännu. Givetvis måste ni försöka IGEN.



Bild: Min äldsta son Oskar kom när jag nyss fyllt 21.

Om jag leker med tanken att jag utsatte min hälsa för ett till barn och ändå fått en grabb till så skulle jag alltså ha fortsatt? Bara man till slut har BÅDA könen. DÅ är alla runt om nöjd.

Men nu var det ju så att jag och barnens pappa ville ha tre barn. Det råkade bli tre killar
men inte mindre efterlängtade. INte mindre välkomna. Vi tänkte inte kön när vi skaffade barn.

Givetvis hade jag blitt glad om man fått en tjej också men inte mer glad än åt en grabb. ALDRIG. det har aldrig funnits i min tankevärld. Aldrig.

Joooo ho da... säger en del. Klart jag är besviken. Klart jag ville ha en dotter. Klart jag ville de jag vågade bara inte säga de rätt ut.

Jo jag kan ärligt säga att jag INTE önskat ett visst kön. Jag är ärlig när jag säger att jag inte hade speciella önskningar. Därför tog jag heller aldrig reda på könet. För varför ska jag veta detta innan? det spelar ingen som helst roll.



Bild: Min mellankille Albin. Oskar var tre när han kom så ajg måste varit 24.

Varför ska jag sakna en dotter?

Varför tycker så många att dom har rätt att ha såna här konstiga åsikter? Och framför allt att det är helt okej att bara vräka ur sig dom till människor som har fått barn och inte följer någon form av mall.

Min mamma och pappa fick FEM tjejer. Jag har aldrig hört att de inte var nöjda. Jag vet att min storasyster ville ha en lillebror, DE vet jag. Men aldrig att mina föräldrar sagt något sådant.

Jag har aldrig sagt sånt och jag har andra tjejer runt mig. Jag har fått köpa strumpbyxor klänningar och ankstjärtar och sånt till andra tjejer runt oss, mig. Det måste itne vara MINA egna barn för att jag ska få göra de där tjejjiga. Det finns inget som utesluter sådant bara för att man bara fick söner.



Bild: Som 28 åring kom då minstingen August med buller och bång.

Igår var jag och Oskars tjej och gjorde naglar. Jag gjorde en TJEJGREJ med en tös som är i mina barns ålder. Jag har min systerdotter som varit som min sedan hon va liten. Jag har min mans tjejer. Mina kompisars töser.

Jag är stolt och glad för mina barn. Mina fina ungar. Aldrig att jag varit missnöjd eller haft andra önskningar. Jag ville ha barn. Jag fick tre barn.

I vår familj finns idag FEM barn. Inga gemensamma barn. Det har människor också bekymmer om. Varför vi inte skaffar gemensamma barn. För när man träffar någon ny ska man ha barn tillsammans. Det måste man. Enligt andra. En orsak till att inte ta ett beslut att sterilisera sig var även att man inte kunde skaffa nya barn med en ny man. Man kanske rent av träffade en yngre man utan barn.



Bild: Jag och min älskade Daniel.

Där och då var jag lyckligt gift. Jag tänkte inte sådant. Jag tänkte på hur jag ville ha det. Inga flera barn. Man kan inte planera att TÄNK om jag skiljer mig. Vem gör de? Är DE något normalt? Anser ju inte jag.

Nu vet alla att jag inte lever med barnens pappa. Jag träffade till och med en yngre kille utan barn. Men jag vill inte ha fler barn. Jag är liksom glad för de jag har. När jag träffade Daniel var vi helt eniga om att vi hade de barn vi ville ha. Vi behöver inte ha gemensamma barn för att visa att vi älskar varann eller att vi hör ihop. Vi har fem barn. Tillsammans. Extrabarn. Jag fick två döttrar jag inte hade och han tre söner inte han hade. Vi är en familj. Vi är nöjda.

Varför kan inte andra runt om vara just detta? Varför ifrågasätts detta med familjebilden så enormt?



Kommentera här 5 st

Kommentarer
Ofrivilligt Barnlös

Kön borde verkligen inte ha nåt med

Avgörandet att göra. Blir nästan irriterad av att folk kan slänga ur sig sånt.

De är fina grabbar du har!

2011-09-20 @ 11:15:41
Länk: http://sometingmissingme.blogg.se/
i min lilla lilla värld

Shit va bra skrivet!!

2011-09-20 @ 22:49:45
Länk: http://saratilling.se
Lena

Du är så jäkla klok Therese!! Det var precis likadant för mig efter att jag fått mina flickor.. ja men va kul Lena, nu hoppas ni väl på en pojk!! Men nää, det gjorde jag inte. Det enda jag ville var att allt skulle gå bra med mitt barn. Nu blev det ju en gosse, och jag är så lycklig över det, men jag hade varit precis lika lycklig över en dotter till!! Kram vännen!

Janeth

Jag känner att jag knappt vågar yppa mig, eftersom jag har tre av var sort. Så jag vet inte hur det hade känts om jag bara hade en o samma lika. Men jag vet hur det är, att vara tjej i en syskonskara med 3 syskon och med en mamma som mot alla odds ville ha en kille. Tänk att bli besviken 3!!!! Ggr innan hon till slut fick sin son :(

Nu, när vi alla är vuxna, så har hon insett att vi alla barn duger som vi är =P

2011-09-25 @ 16:54:45
Länk: http://flerbarnsnettan.blogspot.com
Ewa (mamma till 6 döttrar)

Så vackert skrivet!!!

2012-01-22 @ 23:33:28
Länk: http://tjejmorsan.blogg.se/
Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: