När vi var på Daniels examen i fredags så fick vi ett program. I programmet fanns alla namn på klasskamraterna.

August satt och tittade. Så säger han:

-Mamma, vad står de här?

Ljuset var dåligt och jag såg inte riktigt. Men jaaa de kan stå ANNA.

-De va ju det jag tyckte, säger han.

Flera gånger sedan denna dag så hittar han ordet, namnet ANNA.

-Det står ANNA här.

I rollistan i en film vi såg går han fram och pekar ut namnet.

Det finns med i en bok i skolan säger han.

JA jag blir så jäkla stolt och glad. Han kan läsa ANNA.

Läsningen går sakta framåt. Å siffrorna börjar komma på plats. Vi tränar ju här hemma och de tränar i skolan. Vi tränar i vardagen. Hitta bokstäver. Leta ljudet av bokstäver.

Jag är så glad att de inte sttår stilla, att man ser att de går frammåt. Eftersom man vet att skolan är som den är idag så är de jobbigt när barnen inte hänger med. När man vet att de inte kan nå målen som alla ska nå. De är tufft. Så man är så glad och man måste se positivt och inte tappa hoppet.

Men man vill och önskar inte barnen detta. Man vill inte att de ska behöva kämpa så hårt.



Bild: August trycker handdukar till jul.

Kommentera här ♥ 3 st