Jag har skrivit många mail. Kan tycka det är enklare än att ringa då orden forsar ut och kanske inte är lätt för den andre att förstå eller hinna ta in. Men en sak är säker. Det jag skriver det står jag för.

Att fler föräldrar hör av sig till skolan med krav tycker jag är bra. I skollagen står det tydligt att det är skolans ansvar att möta varje elev och hjälpa dom nå målen. Att de ska anpassa studierna efter varje elev så de kommer dit.

Jag vet att det är ett jäkla jobb. Jag vet att skolan inte har alla resurser. Jag är en förälder som gärna hjälper till om jag kan. Jag är inte den som inte kan sitta med mina barn efter skolan och hjälpa till. Hjälpa skolan förstå barnens behov. Men krasst är de inte mitt ansvar. Det är skolans och om nu politikerna ställer dessa krav måste skolan utbilda och få fram resurer för att detta ska fungera. Når eleven inte målen kan vi inte enbart skylla på eleven. Skolan har det yttersta ansvaret.

Kraven i skolan har ökat så enormt. Hur många elever sliter inte för att nå målen. Alla ska nå målen oavsett vilken förmåga man har. Alla människor är inte lika bra i allt. Om man deltar på lektioner och gör så gott man kan, lägger ner tid på fritiden och verkligen försöker så räcker det ibland inte ändå. Då blir man inte godkänd. Man får inget betyg alls. Fast än man har deltagit och verkligen försökt. Vad ger det eleven för signaler? Hur jag än kämpar så duger jag inte och jag får inget betyg. Jag kan göra som klasskamraten som skiter i det helt och hållet för vi får ändå samma betyg.

När jag gick i skolan fick man i alla fall ett betyg. En etta eller tvåa var i alla fall något du kunde räkna. Du hade försökt, du var där. Men nu spelar det inte någon roll. Så jag förstår att fler och fler elever, ungdomar mår dåligt. Stressen har ökat. Var finns glädjen? Hur har man tänkt sig? Ska inte alla på något vis få en utbildning som kan ge jobb? Jag ser en fara, jag tror fler och fler kommer må sämre och hamna i vården som kostar och vidare vara utslagna på ett eller annat vis och inte komma in på arbetsmarknaden. Man måste ställa krav som är rimliga och inse att alla inte KAN nå samma mål. Hur gärna vi än vill så fungerar det inte så.

Sedan tycker jag att många lärare på något vis har en åsikt om eleven utifrån vad de ser. De har en bestämd åsikt utifrån deras tolkning. Man tar inte reda på varför en elev verkar ointresserad eller trött som ofta är något man får till sig.

Sonens lärare menade att han var ju så trött så han kunde lika gärna stanna hemma och sova och återkomma när han var pigg. Gymnasiet är ju ändå frivillig. Är den de egentligen? Självklart, men har man något val idag? Menar läraren verkligen att man ska stanna hemma? Kan ointresset ha en orsak och tröttheten?

Först ska vi väl ändå förstå att vi pratar om tonåringar. Mycket händer i kroppen. Saker händer i livet. Många är trötta pga detta i den här åldern. Hur var vi själva? Är det inte lärarens sak att få med eleverna? Att fånga intresset? Kanske tänka om. Hur kan vi göra för att nå målen och göra på ett annat vis där jag kan se utveckling och kunskap? Man måste förklara syftet. Man måste hålla sig till fakta och saklig information.

Den här läraren ger flera budskap i samma uppgift. Hon påtalar att vissa uppgifter är en träning i saker som kommer men lämnar ut helt fel instruktioner för att man faktiskt ska lära sig rätt. Jag har aldrig sett en sådan källförteckning som hon skickade med igår. Den stämde inte ens överrens med informationen hon skrivit till uppgiften.

Men att utgå från att man är ointresserad och trött. Är det alltid elevens fel om han inte hänger med? Visst borde eleven säga till och efterfråga hjälpen men är det inte lärarens del att även denne frågar. Varför gör du inte det du ska? Har du svårt att komma igång? Är det något du inte förstår? Kan jag hjälpa dig på något vis? Jag ser att du är trött vill du berätta varför? Men även om man efterfrågar hjälpen så får man den inte i alla fall och då kan man undra, är det något form av straff? Va leder de? Ingenstans.

Idag accepteras heller inte hur mycket frånvaro som helst och liksom en själv försöker man ta sig till skolan och jobb och i alla fall delta så gott man kan trots att man har svårigheter med sömnen eller med magen. Kanske har saker hänt hemma som gör att man har svårt att hålla fokus. Man kan inte utgå från det man ser. Det är inte alltid så lätt att vara ungdom. Kraven är så stora och trots att en kurs ska vara hundra poäng vilken ungefär motsvarar hundra timmar så är det stor tidspress. Många uppgifter samtidigt. Att jobba hemma visst men i så stor mängd? Visst är man efter och har slöat får man stå sitt kast. Men när en uppgift tog ca sex timmar att få klart hemma och man knappast får hjälp att förstå den då budskapen i uppgifter är av olika karaktär så är det inte så lätt. När man efterfrågar hjälp så kan man inte få den. Man får inte veta vilka uppgifter man bör börja med, som man ser som viktigast eller vad som krävs för att få betyg eller rent av höjja detta.

När man sedan väl får hjälp så är den inte okej. Alla uppgifter SKA vara klara på en vecka. Är detta rimligt? Ja de är rimligt. Men utan svar på HUR alla ska göras så nej det ÄR inte rimligt. Läsa tre böcker på en vecka bla. Samt göra ca fyra fem uppgifter till varje bok. PÅ skoltid har man fått en halvtimma per vecka till läsningen under ca fyra veckor. Men då ska man även göra div uppgifter till samt andra arbeten under tiden. Sedan har man ju fler ämnen. Nu ska vi hålla i minne att min son går en yrkesutbildning. Han läser inte en plugglinje.

Trots att man de senaste veckorna har jobbat hemma och lämnat in många uppgifter får man ändå kritik. Stanna hemma och sov och gör resten på en vecka. När man tar upp problemet får man först rejäl respons efter samtal med rektor. Då ska vi plötsligt få klart EN uppgift per vecka. Mera rimligt men att läsa de där böckerna de får vi inga svar om. Ska böcker läsas en per vecka sedan och fyra uppgifter göras på dessa? Är de inte tillfälle att få veta vad för böcker på en gång så man kan starta läsningen?

Det är väldigt svårt att få några svar. Jag är GLAD att detta skett per mail. För jag har mailen som läraren har skrivit. De har jag vidarbefodrat till rektorn. Jag ska och även Oskar ha en ursäkt för hennes påhopp. Om hon visste hur vi haft det hemma så ska hon va glad med de han fått gjort. Jäkligt glad. Det han har lämnat in är inte heller något som varit dålligt. Han har för fan fått bra betyg på de flesta. Ändå kan hon kasta skit. Om hon visste vad tid jag lägger ner på att hjälpa mina barn. Hon borde va jävligt tacksam. Jag lider med resten av eleverna som inte har föräldrar som säger ifrån och som hjälper. Alla kanske inte kan. Får veta. Jag hade inte sagt något om det BARA hade handlat om min son. Men när större delen av eleverna i TRE klasser som jag vet om inte hinner med och når målen kan vi inte enbart skylla på barnen.

Den här läraren borde lära sig mera om ungdomskulturen. Var på en otroligt bra föreläsning om detta i min handledarutbildning. Jag har fått lära mig enormt mycket om detta när det gäller mina egna elever. Hur fungerar ungdomar? Varför gör de saker som de gör och hur ska vi ta oss förbi detta och se individen och hjälpa dom vidare? Det finns otroligt mycket att lära. Man kan inte allt men de måste ju för fasen finnas ett intresse. Men jag undrar om den här läraren har de. Hon kör på som hon gjort fast tiderna förändras och man undrar om hon tappat en del kunskaper på vägen själv. Om hon ser de dubbla budskapen i uppgifterna.

Lyssna på texten. Rita de bilder du ser och skriv ner vilka bilder du får när du hör texten. Motivera. I nästa stund står det rita de bilder och/ eller skriv ner dom.... alltså först ska du både rita skriva och motivera. Sedan kan du välja, rita eller skriva eller göra båda. Men så står de lämna in din bild och motivering.... öööö? Sedan kan man fråga sig, är de bild eller svenska? Att rita borde vara ett val som är en liten extra bonus men som kanske inte ska ingå i själva bedömningen.

Samma gäller för rapporten.... men ja nej jag förstår inte. Men man ska ju inte förstå allt. Men jag vet att de har att göra med en förbannat jäklig mamma. Å det står jag för men jag tänker inte acceptera att min son behandlas på det här viset. Tror hon det leder till bättre resultat? Men en sak ska hon veta. Hon ska få in varenda jävla uppgift. Bara jag får veta HUR med de där böckerna som är kvar nu. Denna vecka skrev hon ut alla uppgifter. Läs igår torsdag. Så skulle hon ROSA markera det som skulle göras. EN uppgift kunde hon markera.... förutom böckerna som hon struntande i. EN. Resten var visst gjorda nu. Oooops. Hoppsan. Så den här veckan rasslade det visst in två tre uppgifter.