Förnimmer saker. Påminns om saker som jag lagt åt sidan.

Åkte tex bakom en lastbil på vägen idag och med små bokstäver står en ort som har med dig att göra.

Sovit oroligt och inatt drömde jag om en resa. En resa till ett ställe du en gång drömde att just vi åter skulle mötas.

Igår skrev jag om en vänskap och idag tänker jag på en annan. Var hade den vänskapen fört mig om jag haft tålamod?

Två människor. Två vänner som försvann. Vänner kommer och går och jag kan vara utan många. Men två saknar jag. Enormt. Andra vänskaper är jag glad över att slippa. De som bara tog eller förminskade mig. Där jag kände mig mindre och mindre. Där allt jag gjorde var fel och allt som oftast gav mig en känsla av att vara dum och liten.

Konstigt nog är jag starkare än du. Jag har åstadkommit en hel del och mitt liv bygger inte på lögner. Jag är sann. Sann mot mig själv. Jag är inte perfekt. Jag gör fel. Misstag.

Jag klarar mig själv. Står här och ljuger. Jag vill inte klara mig själv men ju mer jag tänker på de är jag ensam. Så förbannat ensam. Ensam mitt i smeten. Hur ska någon förstå?

Kommentera här ♥ 2 st