Saknad

Datum: 2012-09-09 Klockan: 19:28:47 Kategori: Kropp å själ/ADHD

Det kommer över mig även om jag förstår och accepterar. Hoppet försvinner aldrig.

Jag står för att jag alltid kommer finnas om den dagen kommer. Jag finns nu också men bara på håll. Tänker ofta på dig och saknar dig. Jag hoppas att även du minns det som var bra.

Det finns ingen ursäkt för hur jag betedde mig och jag förstår dig helt och fullt. Så jag ska inte skriva några men. Men jag ångrar att jag inte lyssnade på dig innan jag satt så nere i skiten att jag inte längre såg det du såg. Eftersom du såg blev du ett hot. Vår vänskap var ett hot.

Din vänskap är den djupaste jag någonsin haft. Jag har aldrig stått en annan tjej så nära. Det fanns inget jag inte kunde dela med dig. Inget. Jag har aldrig vågat dela det jag delade med dig med någon annan och vad gör jag?

Tänk om allt varit annorlunda? Du vet liksom jag hur saker kunde ha varit. Jag önskar att saker vore just annorlunda. Du fanns alltid där. Du fanns trots milen oss emellan. Trots milen sågs vi oftare än jag såg de som bodde nära. Jag minns hur du fanns i mobilens andra ände när en av de värsta stunderna i mitt liv hände och jag vet att du hade satt dig i bilen och kommit. Jag vet att du alltid fanns och du ringde mig när du behövde mig. För vi fanns där för varann.

Sedan skadade jag dig. Gjorde illa. Inte med mening men jag förstår. Jag hoppas ändå att du kan tänka tillbaka och trots detta ändå känna att det som var var just äkta. På riktigt. Jag hoppas jag var vägen som gjorde livet lite ljusare en tid. Att jag ändå gav dig det mod och den styrka du idag har. Att jag ändå betydde något.

Om jag kunde göra om skulle jag göra de för jag saknar dig. Saknar dig enormt och undrar om jag kommer våga lita på någon så som jag så naturligt gjorde med dig. Om jag skulle våga prata om det vi gjorde? Allt du och jag delade. Allt vi va med om och allt vi gick igenom.

Saknaden har idag varit större än på länge. Jag vet inte varför. Om det är någon tröst kommet jag ångra så länge jag lever. Jag kommer alltid kunna se dig framför mig. Kommer se allt det som är du. Dina leenden och höra din röst och saker du gjorde och sa sitter där inne inom mig. Ditt fina hår, dina ögon och allt det som är just du. Du har en stor del i mitt hjärta och det kan ingen ta ifrån mig. Du är en av få som verkligen fick mig att känna mig levande och som lät mig vara just jag och som lät mig vara en del av något. En i gänget. Någon av värde.

Jag kommer alltid ångra året med J. Alltid. Ingen har brutit ner mig så som han. Ingen. De skador han gav finns ännu. Han lyckades. Men jag är hel igen av egen kraft och är bara så ledsen att jag förlorade den finaste tjejen i mitt liv.


Kommentera här 0 st

Kommentarer
Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: