Det är SOL, men jag ser att det blåser. Hoppas på en skön dag.

Idag skulle Elina komma.... det blir mys de. Kanske kan man se långt bort från all skit som finns. Allt som snurrar. Ska iväg till läkaren sedan. Får vi se. Det blir väl det vanliga. Ingenting. Jag vet att mycket är fel och galet. Ingen vill se. Jag gör mina listor med affirmationer för att känna mig lite lite bättre i sinnet. Vissa dagar hjälper det. Vissa dagar är bra. Resten är bara skit.

Det har varit hemskt tungt ett tag igen, med mycket mörka tankar och jag vet att några skulle bli lättade. Men det finns inga om i detta. Jag tycker det är hemskt att önska någon mörker. Varför vill vissa att man ska stanna där i avgrunden? Känns det bättre då? Känns livet ljusare om andra går under? Nu har jag tagit ett steg till och jag hoppas man tar en utsträckt hand, om inte är jag klar med detta. Men vilken ångest jag har....

Nej hej å hopp.... Vovven ska ut och barnen till skolan.


Bild: Min axel med tattuerad VARG.

Ge mig styrka att orka vidare i livet. För barnens skull. Låt mig passa in. Låt mig orka. Låt oss gå vidare. Låt mig slippa ångest.

*******************************************************

Trots den värsta av ångest försöker jag ställa till rätta. Gå vidare och släppa taget. Räcka ut en hand. Ge saker en chans. Det ger mer ångest i nuläget men jag hoppas att jag ska kunna leva bättre med mig själv OM detta faller väl ut. Visa att jag kan släppa och gå vidare eller till och med få förklara eller förstå. Kanske kan man försonas. Det måste inte bli så men jag hoppas att andra kan finna ro trots att jag existerar.

Ibland måste man förlåta sig själv och det har jag gjort. MEN jag måste ändå få möjlighet att ställa till rätta. OM det går. Det gör det kanske inte men jag vill förstå. Jag vill förstå.

Pratade med Daniel igår med. Massa ångest men jag var tvungen. Berätta hur man känner. Hur det blir. Att saker känns tunga. Det känns som om vi kan prata. För att jag vet att jag ska göra det på ett annat sätt. Berätta hur jag känner. Hur jag fungerar.Jag fungerar inte som andra. Jag är svår.

Jag tar nya beslut hela tiden. Idag vet jag vad jag ska prata om hos läkaren. Idag ska jag säga ifrån. Visa vad jag vill, hur jag ser saker. Visa att jag förändrar.

Jag vet att detta låter obegripligt för er som läser. Jag skriver det som kommer upp i tanken för att göra livet lite lite lättare. För att reda ut. Jag behöver detta och väljer att göra detta här. Jag skriver aldrig i klartext och jag vet att många kan tolka fel. Men tollka inte det jag skriver. Tro inget mellan raden för detta är ganska enkelt. Jag skriver det för min skull och jag mår lite lite bättre.



Vad gör ni för att tro på er själva och se att ni duger som ni är?