August har mycket tankar kring döden. Vem som är död och om han var ledsen när de dog tex. Men han har inte varit med om att mista någon. Han har dock ingen farfar och detta bekymrar honom. NÄR detta var och givetvis hur ledsen han var. Jag har förklarat många många gånger att han inte fanns då.

Men hur ska en sexåring förstå att man inte finns. Det gör man ju inte ens själv. Hur det är att INTE finnas.

Idag kom detta upp igen.

-Farfar han bodde med farmor vet du mamma.

-Ja de gjorde han, svarar jag.

-Jag var sååå ledsen när farfar dog.

-Du fanns inte, han dog när Oskar var en liten liten bäbis.

-Men Albin var hemskt ledsen i alla fall.

-Albin fanns inte heller.

Det kan va svårt att förstå att inte heller han fanns.... och att Oskar var bebis.

August sitter tyst i baksätet på bilen där själva konversationen förekommer. Så säger han...

-Nej både jag och Albin var kvar i din mage mamma och väntade....

Ja va svarar man? mmmmm.... jooo på sätt och vis.