Ett ord man kanske inte använder som vuxen och mamma? Men just så känner jag mig. Jag är förkyld och har feber. Seeeg. Skulle ha börjat jobba idag men jag är i stort sett sängliggande.

Har tänkt... som alltid.

Fick ju kritik för att jag FÖRSÖKTE skriva som en akademiker. Detta med att vara akademiker känner jag att jag vill analysera.

För att få en akademisk "titel" ska man ha studerat minst 120 poäng på universitet eller högskola... alltså två års heltidsstudier.

Detta är de ju alltså många som har. Och vilka yrken kan det vara? Ja inget stort och märkvärdigt som själva ordet AKADEMIKER uttrycker... man kan alltså vara allt från förskolelärare, lärare, sjuksköterksa eller civilekonom.

Inte visste jag att barn till sådana får ett speciellt språk eller att man OM man har denna utbildning uttrycker sig på ett visst sätt.

Vidare förstår inte jag varför man som människa har ett behov av att göra saker större och finare än vad det är. Duger vi inte som vi är? Måste saker lindas in och göras fina och märkvärdiga?

Ta detta med att jobba utomlands. Är eller måste detta vara så märkvärdigt? Jag har en vän som jobbar utomlands. Men han har inte något sk "fint" jobb. Han är INTE akademiker. Men han reser runt jorden och i Sverige. Han tjänar bra. Han jobbar i Asien, Frankrike eller Borås. Han säger att nu kommer jag jobba i Sundsvall tre veckor eller i Polen.

Många åker även till Norge för att arbeta... men va säger vi då? Säger vi att jag jobbar utomlands eller säger vi att vi jobbar i Norge. Låter UTOMLANDS finare än om vi säger jag jobbar i Norge? Och innebär de att vi har något fint kontorsjobb? Nej vi kanske jobbar i vården som är otroligt vanligt i just Norge eller som min kompis, han svetsar och metaliserar inne i stora pannor.

Själv jobbar jag som undersköterska. Jag är STOLT över mitt arbete. Jag älskar de gamla som jag jobbar med och jag är nöjd med mitt yrkesval. Är jag en sämre människa då som inte gått på universitet och blivit akademiker?

Jag har aldrig tänkt att JAG måste bli något stort och fint speciellt så jag kan kalla mig just detta. Min make kommer snart kunna säga att han har en akademisk utbildning. Han kommer ha legitimation och vara sjuksköterska. Jag tycker de är fint nog att vara just Undersköterska. Något att vara just STOLT över.

Ett yrke att vara stolt över. Likväl som kompisen som snart gått klart och är civilekonom.

Pengamässigt kommer kompisen tjäna bättre. Men man ska välja det man trivs med. Vi är olika och vi behövs alla. Jag tycker inte om att man ser ner på den som hämtar våra sopor eller städar i skolan eller på vårdcentralen. Alla behövs vi. Alla kan inte vara läkare eller chefer. Vi behövs alla.

Var stolt över ditt yrke... älska era barn. Ge dom tid. Inte behöver vi ha ett speciellt språk eller en fin titel. Alla är och ska vara lika mycket värda.

Kommentera här ♥ 3 st