Jag har en del i baget. Vem har inte de? Inga stora saker. Inga hemska upplevelser som andra kan ha. Jag har inte haft en hemsk uppväxt eller så. Men saker har hänt i mitt liv som påverkat mig och vissa saker vill jag ha bakom mig.

Inte gömma undan men liksom ha bakom.

Jag anser inte att jag måste få höra om hur jag som liten var jobbig och besvärlig. Jag vill inte heller höra om allt jag gjort i skolan. Jag vill inte känna den utanförskap jag begriper idag att jag led av.

Jag har haft mina demoner och jag har haft svårt med vissa bitar. Jag förstår de idag. Men jag behöver inte få de nerkört i halsen stup i kvarten.

Har tänkt efter. Funderat över vad jag behöver och inte i livet. Vissa saker vill jag inte möta. Jag undviker visst gör jag de. Jag vill helt enkelt inte försvara mig längre. Jag vill inte. Ska inte behöva. Kanske inte ens hamnar där men för att slippa utsätta mig så undviker jag.

Man blir ensam.

Man blir de och ja jag har valt och ska inte klaga. Det är heller inte den ensamheten jag klagar på. Det är en annan typ av inre ensamhet jag själv måste jobba med. Mig. Jag.



Sedan vill jag inte bli någon annan än jag är. Detta är JAG. Din förslut som du inte pallar. Jag har ändrat mig så mycket under resans gång att jag ett tag undrade var jag hade blitt av. Jag vill inte vara någon annan. Det är inte mitt problem att mycket av de jag skriver sticker i ögonen på vissa. Det är ni som har problem som stör er. Som ser saker ingen påstått finns. JAG har kanske inte alls den tanken DU har när du läser min text. Det är andra som tolkar in saker. Inte jag som ger kryptiska budskap. Absolut inte. Tar någon åt sig är det inte mitt problem. Det är saker jag skriver om som ligger hos mig. Som jag jobbar med. Gammalt som nytt.



Jag får även skit från folk som tycker jag är negativ. Men herregud. Jag ÄR positiv. Så gott de går. Men bloggen och även Facebook är ju för fasen en ventil för mig. Jag spyr ur mig den skit jag bär för att kunna släppa och sedan ta nya tag. Tycker man inte om de är de bara att klicka vidare. Stänga av. Sluta läsa. Upp till var och en. Jag tvingar ingen.



Jag vill så gärna ha vänner. Släppa in människor i vårt liv. Men jag har svårt att knyta de banden själv. Å när ingen hör av sig tar ajg det som att de inte vill. Jag vill inte tränga mig på.

Min förlust. Jag vet.

Kommentera här ♥ 4 st