Igår tog vi å styrde bilen mot Lidköping. En underbart fin stad vid Vänerns strand.

Eller Lischöping som de säger.... Vi bor i LISCH.... LiSCH??? Hur kan ett D bli ett sch- ljud? Finns det någon intellegent fan från trakten som kan förklara detta eller ska ja fråga Fredrik Lindström vid tillfälle?

Nåja... hotellnatt på STADT,,, ja just de... STADT ´s hotellet. Inte Statt.... utan här stod de stadt.... Ett stadshotell men denna stavning undrar jag om jag sett tidigare. De varnade om att de hade disco också. Jodå Harrys va fullt med folk när vi kom och det var glada människor.

Vi checkade in och gav oss ut i vårkvällen. Skulle käka suchi men se här stängde man sju på fredagen. UDDA. Hamnade på restaurang Italia istället och det smakade ljuvligt det vi åt.

Sedan hälsade vi på vår vän Peter .

Så bar det av till hotellet igen genom trevliga gator med människor ute. Det var ett levande centrum, inte så tomt å öde som i skitbyn jag växte upp....

Dagen har vi spenderat på stan. Ett torg med torghandel där vi inhandlade färska grönsaker samt strosade runt. Handlade lite smått och gott i klädväg och trånade efter underbart ljuvliga träskor... käkade på SPIKEN å handlade med rökt fisk... och kikade på Läckö slott innan vi styrde hemmåt igen.

Daniel ska jobba natten och jag ska bara ta de lugnt om ingen vill umgås förståss.

Kommentera här ♥ 13 st

Det var det där med att sätta upp mål. För dagen. Inte långa listor men några saker som jag SKA göra.

Sånt jag liksom inte får prata mig ur.

Ja ni vet, jag är nog lite för trött, har nog liiiite ont i huvudet och jag mår lite illa. Jag måste ju göra så mycket annat. Men det där annat ja det blir inte heller av.

För innerst inne vet jag ju att jag måste vissa saker och jag vill också göra en del av dessa men min motor är inte igång vilket gör att jag stannar i något annat som jag inte skulle men som kändes enklast just då. Sitta i soffan tex och känna mig misslyckad för att jag helt enkelt inte gjorde det där jag ville.

Vilken känsla får man sedan i kroppen? Jo man är både ledsen och besviken och arg på sig själv. Så jag måste inse att målen måste sättas upp och sedan ska jag nöjja mig med den goa känsla som infinner sig.



Tyvärr infinner sig sällan känslan NÖJD i mig. Jag borde alltid ha gjort mera. Men när jag satt där och funderade så insåg jag när det radades upp VAD jag åstakommit att jag varken hade hunnit mer på en dag eller orkat. Tanken missnöjd kommer å jag måste genast säga:

-DU har varit duktig och det räcker och duger bra med detta du gjort.

Om jag så ska rada upp det på ett papper för att se, lagat mat, duschat, tvättat, damsugit och njutit av dagen så ska jag göra det. Jag måste finna en nöjdhetsballans. Ett eget ord... NÖJDHETSBALLANS.... mmm. NÖJD och BALLANS.




Idag är målet vinden. Vi har redan plockat ner det mesta. Både loppisgrejjer samt sånt som ska på förrådet och det som ska slängas. Ett lass är nu på väg till tippen och det kommer bli minst ett till. Jag börjar se slutet på detta och jo jag är faktiskt NÖJD.

Det är otroligt vad saker vi hade där uppe. Eller maken hade och har. Mitt är faktiskt omplockat och nere nu. Endast Albins trummor står kvar samt julsakerna. Sedan är de andra sådant som är Daniels. Lite kvar som han ska sortera men ja nu är det snart ett slut på skiten. För skit har de varit. Snart kommer snickaren och börjar. SNART. En månad och jag bara väntar på att vi ska få svar på bygglovet.

Solen gör en också glad och nöjd. Eller hur?

Kommentera här ♥ 10 st

Att ändra beteende och tankemönster är något jag jobbar med.

Numera ska de inte sägas att jag tänker göra saker utan mer att jag SKA.

Tydliga mål ska sättas upp och jag ska tänka på att sätta upp mål som jag kan klara av till en början. Saker som gör att jag kommer vidare.

Jag ska även ha svar till de tankar som kommer upp, ja ni vet alla ursäkter om varför jag inte SKA saker. Alltså nya tankar som svarar på de tankar som gör att jag hamnar i en negativ spiral.

Jag tror på detta och jag SKA klara detta. Kommer klara de för att jag vill.

****************************************

Den välbekanta känslan infann sig även idag och så träffade jag faktiskt en av mina nätvänner IRL idag. Av en slump. SÅ kul att äntligen börja träffa på alla dessa goa människor jag lärt känna och som faktiskt inte bor så långt borta heller.

*************************************************************

Annars har jag mått sådär idag. Vaknade med huvudvärk men jag har verkligen kämpat på idag och dagen har varit bra. Daniel och jag har varit iväg till KGA å tittat lite snabbt å käkat. Jag har även fikat med de stora grabbarna. Ja det har varit bra. Å nu har jag några tydliga mål att jobba med.

Köpte även två rosenpelargoner. Den ena va grymt fin.

Kommentera här ♥ 22 st

Så gick den ur mig igen.

LUFTEN.

Jag som borde åkt å tränat. Jag som skulle hämta ett paket och gå på favvoloppisen.

Jag som skull så himla mycket.

Men va händer? Godispåse och den dåliga karaktären efter att den där berömda luften liksom pös ur mig.

Choklad och segt surt snaskigt. Kakor å kaffebröd i långa banor. Gottegrisen. Jag. Jag som liksom klassiskt mane skulle ge mig med massa socker. Bara för att. För att man mår så mycket bättre utan. Fisig i magen å ja känner ju va rutten hela ja känner mig. Magen sväller upp. Pluff,,, fläsk.

Å så orkar jag inte träna sen. Sego. Jag. Erkänner. Konstaterar.

Luften gick ur. Arslet i soffan. Tankar i skallen. På allt jag borde, skulle. Ville. Inget blev av.

De där jag skulle som skjuts på morgondagen. De nya som kommer imorgon. När lusten finns. Orken. Då jag VILL. Kan.

Vissa saker kan jag dock. De som jag borde sluta upp med. Ovanorna. De är enkla att få till. Orka med. De ger en sorts lugn för mig. Ro och njutning. Men även en ångest. Så imorgon. DÅ ska ja ju börja ett annat sorts liv. Med träning. Mindre sött. Det är DÅ de gäller. När jag vet att jag KAN å VILL.

För visst vill jag, men är som sagt aningen karaktärslös. I vissa avseenden.

Olust och sorg och många tankar. Måste finna frid. Omstrukturering. Nya former. Andra tider. Jag hoppas det mesta reder ut sig. För oss alla. För mig. DIG. Oss. Vi.

Kommentera här ♥ 15 st

Idag fick jag hem mitt grand alfa från Magnolia... iiiiii. Idag satte jag tänderna i det nästan genast och gjorde en LO.





Naturligtvis blev det en albumsida med en av bilderna som Alexandra tog på Albin ute i skärgården i helge. Rubriken blev I TANKAR. Färgerna blev i sand å många knappar i vitt....

*************************

Väntar nu på Daniel. Vi är ensamma ikväll och det hör inte till det vanliga. Så vi ska äta lite thaimat och bara mysa innan det är dax för sängen. Imorgon vankas ytterligare en dag med jobb. Idag fick jag dessutom en ny elev så det är att vara allert så man kan lära ut allt man kan.

Detta med elever är verkligen så roligt.

Kommentera här ♥ 7 st

Alex tar en del foton. Rejält med foton. Idag stod visst Albin modell ute i skärgården.

Underbara bilder.

Kommentera här ♥ 24 st

Då var det bara att ge sig iväg och träna.

Ska köra Oskar som ska iväg med Hemvärnet några dagar. Härligt.

Solen skiner och man måste försöka må så gott man bara kan.

Träna, sedan måla lite och troligen måste man väl fortsätta lite på vinden om det någonsin ska bli klart. Den ska tömmas. Hjälp vore skoj.

Njuta av dagen är tanken. Bara njuta och försöka umgås med barn å make.

Vad gör ni denna Påskdag?

Kommentera här ♥ 17 st

Jag har skrivit det innan men ajg gör som sagt kort och annat på beställning. Även om du inte bor här så kan du beställa. Jag skickar gärna via posten.

En av mina bloggkompisar ville ha sk LO´s gjorda. Alltså en layout eller albumsida. Dessa har hon tänkt rama in sedan. Temat var hennes sju fina ungar och jag fick foton som hon tyckte om på barnen, även vilka färger de gillade och lite om intressen. Sedan fakta som namn och när de föddes osv.

Man kan ju ha på annat sätt också. Enhetligt. Fantasin är oändlig. Så är du intresserad så är de ju bara just du hör av dig.

Detta blev i alla fall resultatet för Madeleins beställning:

 

 

 




Lämna en kommentar så tar jag kontakt med er om ni är intresserad av någon beställning. Varför inte få ett speciellt kort att ge bort som garanterat ingen annan fått.

Kommentera här ♥ 4 st

Då kom mitt första stora alfabet att scrappa med. De ska vara ungefär 5½ cm i höjd. Såg skitbra ut. Så de blir att tänka rubriker nu å skapa....



Hann göra min Layout klar med Jay Smith. Denna gjordes i lite Steampunk stil... nöjd... ändå första gången jag pestar å göra detta. KANSKE tillkommer något mer senare. Vet inte.

Kommentera här ♥ 16 st

Varit och handlat färg. Många bud hur man ska gå tillväga för att måla möbler. Jag får helt enkelt prova mig fram. Blir de åt helvete så får de bli så.

Tallrikshyllan och fönstret jag köpte igår får bli det jag börjar med. Sedan har jag två lådor som min man snickrat för många år sedan som är en bra förvaring samt något att även sitta på. Dessa två ska målas vita och få nytt tyg så tror jag de blir användbara uppe på den nya våningen så snart det blir klart.

Jag ska även måla mitt vardagsrumsbord. Men det är en senare sak. Hade velat måla mina indiska möbler vita men inser att det blir aldeles för mycket jobb. Träet i dessa möbler innehåller enorma mängder fett som gör att det är svårt att få färg att fästa så det krävs enormt underlagsjobb. Med sex stolar ett bord och en köpmansdisk så NJA jag har nog varken tid eller tålamod där är ja rädd.

Jag börjar därför i liten skala. Kanske inte ens tycker de är skoj.

Jag pysslar en del nu och sitter just nu med massa gammalt skrot och sådant och gör en LO med Jay Smith. Får se om jag hinner klart då jobb väntar. Jobbar ikväll och vidare imorgon för att sedan vara ledig helgen. SKÖNT. Hela stora familjen på plats denna Påsk. Har till och med pyntat lite hemma.

Kommentera här ♥ 4 st

Idag tog jag en sväng in på en av våra loppisar. Det blev en besvikelse. Bara massa skit rent av. Andra gör så många fynd men när jag hittar något ställe så blir de oftast inget alls.

Körde Albin på musikskolan nu ikväll. Det är en så kort stund så man hinner inte så mycket medan man väntar. Men jag och August körde runt lite och så såg jag en skylt med LOPPIS. Så jag körde och hittade ett litet hus. Mannen som har loppisen höll på och plockade ihop men jag kände att jag ville stanna.

Det var okej att vi tittade och han var nog glad då jag handlade lite och nu har han fått en kund som kommer att återkomma.

Ja älskar när de är saker av kvalitee. Saker med charm. Små lådor med massa krafs i som kan va bra att ha. Just när jag skulle åka fick jag ju syn på att han hade gammla korkar så det måste jag åka tillbaka och köpa en annan dag.

Två stora lådor innehöll nyklar. Köpte genast ett gäng. Gamla nycklar till skrin och lås. Sådant att scrappa med.



Vidare hade han några vikter. Hade stora sådana innan som kom bort vid en flytt. Men dessa små får pryda hyllan i köket.



Han hade även gamla fönsterramar. Jag ville ha något sådant och just nu ångrar jag att jag inte tog två. Det enda som va synd med dessa var att inte beslgen var kvar. Men detta ska målas vitt. Sedan blir det nog en spegel av det. MEN om jag tagit två hade nog en fått kläs med hönsnät och sedan antingen blitt en spalje för blommor eller anslagstavla.



Just när jag skulle ge mig av så kom jag på att jag letar en tallrikshylla. Han gick in och kikade och kom ut med en lite mindra. Mamma hade en likadan men med två våningar. Jag tog med även denna. Ska göra ett stort skafferi i mitt kök och tanken är att det ska bli vit kantlig stil där och att en vägg ska få bli prydd av just denna. Men ska givetvis målas vit först. Har en del gamla fina fat att ställa i denna sakt att jag tänkt hänga och ställa lite fina saker på.



Så nu blir de att hinna köpa färg imorgon så jag kan börja måla lite i helgen. För vänta??? Vad är de?

Kommentera här ♥ 15 st

Min bloggkompis Gurkis hade gjort så fina blommor i sin blogg. Idag har jag provat....





Vill ni se hur dessa görs så kan ni klicka in till GURKIS där visar hon exakt hur man gör. Låt dig inspereras.

Här kommer även två beställningskort jag gjort.

Kommentera här ♥ 12 st

Haft en konstig natt. En natt då jag känt mig febervarm och på något sätt som när man har abstinens. Orolig kropp och allmänt knepigt. Inte undra att man känner sig lite slut.

Träningen har inte blivit av och ursäkterna har tagit överhand. Idag var jag iväg med siktet högt. Givetvis blev det platt fall när jag inte alls orkar eller har motorn att göra det jag faktiskt vill.

Tankarna flyger omkring och jag hinner inte ens fånga alla. Många ska passera men de jag vill ha kvar rusar även de förbi. Konstigt att de som man inte vill ha stannar och de som egentligen behövs inte alls stannar.

Jag har inga planer för dagen. Jag har satt på tvättmaskin och vädret ute är fint. Jag hoppas kunna prestera lite vid pysselbordet och jag vill även starta ett nytt projekt som jag dock hindrar mig från att göra. Jag har beslutat att inte dra igång nya projekt när jag har en vind att tömma. Man kan säga att jag ska göra EN sak i taget så jag inte gör som vanligt och kör slut på mig. INTE bra om jag säger så.

Jag önskar kanske ett spontat besök av någon. Är egentligen bjuden på kalas ikväll men jag har tackat nej. Daniel har mycket med sin C-uppsats och det känns som om man inte alls hinner med sig själv och OSS och det som krävs här hemma. Vinden står med alla sina saker och den måste snart vara tömd.

Grannarna har nu fått brev om vårt bygglov och de hade 14 dagar på sig att säga ja eller nej. Jag hoppas verkligen ingen har åsikter om vårt utbygge. Ser så fram emot detta och planerna är många. En ljus våning med mycket trä och gammal stil.

Hoppas ni alla får en fin dag där ute.

Kommentera här ♥ 1 st

Nöjdheten finns liksom inte i min kropp. Men kroppen är nöjd. Rejält nöjd. Lovar att jag somnar som en död när jag väl lägger mig.

Dagen började som vanligt tidigt. August gjorde illa tån igår. Första besöket på ICA Maxi blev ju inte så bra som han hade tänkt. Leka i nya lekrummet, typ litet lek å bus land.

Eftersom jag har TRE numera i mobilen är teckningen inte alls som den borde vara. Så mobilen ringer men ja teckningen fanns liksom inte så pass länge så jag överhuvudtaget kunde svara. Strax därpå hörs ett pling i högtalarsystemet och en röst säger:

-Ett kundmeddelande, Therese som är mamma till August var vänligen kom snarast till informationsdisken.

Så ja en ledsen son som mest skylde på att en kompis inte var kvar men som egentligen hade stukat stortån rejält. Så ja det blev läkarbesök och röntgen idag på eftermiddagen. August stannade hemma med mig för övrigt.

Vi har tvättat och dammsugit. Vi har rensat i rummen och plockat och fixat sängar och sängkläder. Jag har även rensat på pysselbordet. Jag har rensat i trädgården och lagat mat och bakat en paj samt handlat och köpt lite blommor och planterat. Jag har även plockat om i några lådor på vinden.

Jag har nu ätit ute med min man och tittat i några affärer samt köpt ett par skor och jag är ändå inte nöjd fast kroppen som sagt är rejält nöjd. Kroppen är trött. Men jag är inte nöjd. Jag har inte gjort tillräckligt. Så känner jag.

Någon sa då:

-Om du inte tycker att du gjort tillräckligt, varför gör du då inte mera?

Ja varför gör ja inte mera? Svaret är enkelt, jag orkar inte mera. Men jag borde ha gjort lite lite till. Några saker till. Lite mera så de syns rejält.

För inte är de jag gjort tillräckligt. Alla andra har säkert presterat mera. Mycket mera.

Kommentera här ♥ 6 st

Va tiden rinner iväg. Tycker faktsiskt att den försvinner ifrån oss lite granna.

Som liten tyckte jag nog att allt va så långt. Sommarlovet va oändligt. Semestern på några veckor nu det går fort att avverka. Barnens sommarlov är längre men känns kortare.

Vintern, den var dock lång. Men i efterhand så anser jag nog att det har gått fort i alla fall.

Jag tycker mig se tiden i mina barn. För hur gammal jag är själv de har jag sällan ordning på. Idag svarade jag att jag fyller ett år mer än vad jag faktsikt gör. LER stort... ja jag vet inte varför men jag får ofta tänka till hur mycket jag fyller. Ålderna har ju inte så stor betydelse egentligen. Eller har den det? Jag som jobbar med människor, och tillsammans med människor i vården har slutat tänka ålder.

Jag började jobba i vården som 17 åring. Jag hade arbetskamrater som var från min egen ålder upp till pensionsåldern på 65 år. Vidare så hade jag vårdtagare i de flesta åldrar också. Så jag slutade tänka på vad gamla alla var. Trivdes man tillsammans spelade det mindre roll om det var 40 år mellan oss eller bara fem. Vi hade roligt medan vi arbetade och det var det enda som betydde något.

När jag var liten däremot tyckte jag ju alla var gamla. Alla över 20. Eftersom jag har syskon som är 18 och 19 år äldre än jag såg jag ju min då kanske 23 åriga syster som att hon var som min mamma. Vid den tiden hade hon barn i min egen ålder å ja mamma var ju i alla fall äldre då jag kom så jag tyckte hon var lastgammal. Då var hon strax efter 40. Idag tycker jag inte ens de som är 60 är gamla, jag menar inte är mina syskon gamla fast det är däråt de lutar.

Ibland tänker jag ändå ålder och det är när jag träffar de riktigt gamla. De som blir över hundra år. Då tänker jag på vad mycket de har fått vara med om. Hur många kungar och stadsministrar som passerat. Krig. Svält och moderniseringen av samhället. Sådant är intressant. Som när man själv var runt 20 och man träffade personer på hundra år. Tänk att då jag föddes var de 80 och redan riktigt gamla.

Min mormors mor föddes 1889 nästan exakt hundra år före min systerdotter.... Hon hette Agda Teresia. Teresia visste min mamma och pappa att hon hetter. Lite skoj eftersom jag själv fick namnet Therese.

Som sagt att tiden går ser jag på mina tre barn. De växer ju och att jag sitter här och har en son som i år fyller 16 år kan jag inte begripa. Men när jag ser foton på mig när jag fått honom så ser jag ju att åren gått för DÅ var ja verkligen riktigt ung.

Kommentera här ♥ 18 st

Tankar.


Tankar som snurrar.

Som i en spiral.

Snören. Band. Alla dessa trådar som vi snurrar runt runt.

Att snurra runt. Så som barn gör. I en gunga eller bara på marken. Runt runt så man blir yr.

Att snurra ger i regel lugn. Koncentration på att bara fara runt.

Tankarna som snurrar är värre.

De ger inte ro. De ger inte samma känsla.

Tankespiraler. Spiraler att bryta. Att tänka annorlunda. Inte stoppa. Utan att låta tanken komma. Hälsa å säga:

-Hej du tanke. Jag vill inte fästa något vid dig utan jag tänker låta just dig passera vidare.

Försöka  ta de banor som kommer och vända till något bra. Inte bara se det svåra. Det tunga. Utan att genast tänka att i detta finns något bra. Något lite.

Hur finner vi vila? Hur kan vi göra våra negativa spiraler av tankar till något positivt? Hur kan vi få bort ångesten? Hur leder vi oss framåt utan att dra oss ner i en mörk avgrund?

Kommentera här ♥ 5 st

Att vara insnöad. Att känna en lust inför ett visst ämne. En historia eller ämne. Saker som tar upp tid.

Sonen har ju sina specialintressen. Fast tyvärr är de mest saker som jag tror skapar ett sorts lugn för honom. Han fastnar. Sitter mer ofta med snören och trådrullar och lindar och trasslar upp. Stor koncentration. Man märker knappt av honom alls.

Mer och mer ser jag också sådant som stör. Som kräver detta lugn.

Igår åt vi faktiskt ute. Pizza. Något som både jag och maken ångrade. Inte för att August mådde dåligt utan för att båda kände att vi mådde hemskt efter. Så länge sedan vi åt något åt det hållet så kroppen sa NEJ rejält. August beter sig störande. Pratar oavbrutet och ganska högt.

-Prata med SMÅ bokstäver.

Ännu ett uttryck som slår tillbaka. Vaddå SMÅ bokstäver? Hur då? Alla våra uttryck som inte har någon reson alls. Ett barn med en osynlig funktionsnedsättning. Ett barn som verkar mer eller mindre ouppfostrad. Vi? Ja vi är vana. Skruvar på sig... ålar på stolen och trycker sig mot örat.

-Mamma, ( pekar på kyldisken lite snett bakom ) den där låter och jag får så ont i mina öron.

Man har lust att skynda och svara att dumma dig inte nu, den hörs knappt. Men som tur är så vet ju vi. Att vissa ljud stör. Gör ont. Vi ser sådant mer och mer. Märker. Förstår. Lär oss.

Man inser att livet ändå måste anpassas en hel del. Jag förstår och känner själv att det är bra att gräva ner sig i något. Ett ämne. För att känna någon form av lugn. Så jag snöar in. Försvinner bort lite i historien.

Psykvården. Mentalsjukhusen. Ser alla dessa bilder på nedlagda sjukhus. Förstörelsen. Vilket enormt slöseri på så fina byggnader. Käser. Lär mig. Kommer till insikter. Känner igen. Återupplever.

Tittar ut och ser den blå himlen. Underbara syn. Underbara vår. Njuta. Jag nu njuter jag.

Kommentera här ♥ 7 st

Inne i kroppen råder ett kaos. Ett kaos som jag alltid känt. Som legat där på lur i perioder men som alltid rusat fram när jag minst anar.

Ett kaos som är instängt. Där inne, inne i mig.

Jag har försökt få ett lugn. Jag har sökt ro i så mycket. Delvis har jag lyckats och jag har nog tagit all hjälp man kan. Allt för att slippa känna denna instängda kaos som råder i mitt inre.

Att alltid vara på väg. Alltid känna oro. Alltid ha ett tankeflöde som bara mal. Att aldrig kunna släppa saker och ta detta sedan.

Mia Törnblom sa på en föreläsning att man skulle vara här och nu. Varför vara orolig för de där som kanske inte ens händer? Varför bygga upp ett kaos som kanske aldrig någonsin får sitt utlopp? Men när man inte kan stoppa flödet? När man inte har en knapp att stänga av på. Hur gör man då? När de bara ångar på. När de enda man vill ha är en ventil där man kan pysa ut lite lite av allt kaos som kokar över men är just instängt?

Hur gör man när man inte kan? Hur kommer man tillrätta?

Ibland exploderar man. Skriker rakt ut och bråkar. Eller så faller man helt utmattad ner och orkar inget. Eller så blir det både och. Allt i en enda sörja av ännu mera kaos.

Med kaos föds ångest och samvetet gör sig påmint. Man mår sämre.

Man skriker och skriker men ingen hör. Ingen kan förstå. Man kan inte ge en bild som någon kan förstå.

I ett samtal låter allt så dumt. För man vet. Man förstår. Man vet så väl vad man ska göra men när det inte går hur mycket man än försöker kommer instägdheten som ett slag på käften och man känner en rejäl otrygghet och maktlöshet. För när jag inte ens själv kan förstå hur ska då andra förstå?

Saknar isolering. Ser korridorerna. Ser förfallet och tänker att här hör jag hemma. Där i hörnet ha jag suttit. I allt det vita har jag varit. Med stora fönster och med vita rockar. Där har jag suttit likt en fågelunge. En sparv. Nu är jag tillbaka med allt det kaos som jag inte stängt inne.

Kommentera här ♥ 12 st

När jag svänger av vägen som leder till området så infinner sig ett lugn i allt kaos i kroppen. Att komma hit är en befrielse. Plötsligt har jag lättare att andas. Mina ögon ser saker som jag inte ser någonannanstans. Jag upplever saker ingen annan tror på.

Bilen kör vägen jag känner så väl. För väl. Hur kan jag känna den så bra? Hur kommer de sig att just mina fötter hittar rätt här? Som om de vandrat vägen många många gånger.

Jag ser alla byggnader jag kommit att älska eller har jag alltid gjort det utan att minnas? Jag vet trots allt hur min blick sökte sig till vägskylten hit när man passerade den som barn. Hur jag såg området från fönstret när vi var på besök. Hur jag alltid ville åka och se hur det såg ut.

Jag minns känslan första gången jag var där. Då för så många år sedan. Hur jag igentligen bara minns fragment. Fragment av saker jag kanske rent av sett innan?

Jag parkerar bilen och sitter kvar. Ser några av huset stolt torna upp sig. Den gamla kyrkbyggnaden och skorstenen till värmecentralen. Jag ser lust huset och vägarna som leder till de hus som fortfarande står kvar. Stiger ut och går in i ett av de modernare husen. In genom dörren. Upp de första stegen i trappen som jag vandrat så många gånger de senaste åren men som jag ändå känner att jag nog nött redan tidigare. När de va nytt.

Några steg upp känner jag doften. En välbekant doft som jag inte tror är ny. Men som jag vet tillhör den man jag snart ska träffa. Pipdoften. Den är verkligen så bekant så jag vet att den inte är enbart mannens utan ett doftminne från en tid jag inte helt och hållet minns. En tid som försvann.

Platsen ger lugn. den ger ro. Den ger saker jag söker och jag vet att jag inte kommer återkomma på det sätt jag så väl önskar. Jasg återkommer inte på det sätt jag en gjorde. Men känslan finns där och just där och då känner jag åtminstonne någon form av befrielse.

Jag lämnar platsen något lättare om hjärtat. Lite av min oro har släppt. Men nu tar en annan oro vid. Alltid denna oro.





Update: Idag finns rättspsyk fortfarande på området kvar. Psykmottagningen finns oxå. Annars är de egna företag som finns samt bostäder. Många av husen är också rivna som det vi ser i bild. KOnsthall och cafe och lunchställe.

Kommentera här ♥ 15 st

1997 köpte jag mitt första hus. Det var massor att göra och en trädgård som bestod av gamla träd och maskrosor å mängder med mossa i gräsmattan.

Jag slet å slet. Vi grejjade å fejjade.

Renoverade och bytte ut.

När min fd man sedan sålde huset så gjorde de unga nya om igen. Målade allt vitt och rev upp allt jag planterat.

Gjorde huset till sitt.

För några år sedan flyttade jag in i min nuvarande mans hus. Vi har rustat i stort allt inne sedan jag kom hit men vi har utsidan kvar och en trädgård som aldrig blir klar. En förväxt trädgård som vi börjar i men som aldrig får form. Som aldrig någon orkar göra det ordentligt i.

Alla runt om här är lite äldre och de gör inget annat än att grejja i trädgården. De börjar innan snön har smält med att skotta å hacka snön så den smälter och ja även på kommunens gräsmattan kan va bra att hjälpa till med. LER. De kryper omkring å klipper å fixar i sina perfekta rabatter.

Vår tomt ser ut som sju svåra år och maken köpte givetvis huset med den största trädgården. Varför? Ja du det var inte för det stora trädgårdsintresset i alla fall. Jag har gjort massor. Men jag orkar inte allt. Jag klarar så lite tungt kroppsarbete och jag har sällan den hjälp jag hade innan. Så jag ser bara på när de förfaller. När allt jag vill inte blir gjort.

Kommentera här ♥ 11 st

Ja va ju bara tvungen att ge mig iväg å kolla in en HUNK idag. Å Hunk va de rätta ordet. Spelade akustiskt rakt av å fasen den killen e grym.

Mamman ville oxå ha bild... givetvis.



             

De flesta av dessa superbilder på min favvo har Alexandra tagit. Hon har blitt duktig att handskas med pappas kamera och objektiv. Tar på alla de detaljer jag gillar. LER.

Å ja de han spelade va grymt. Å jag hade önskat en hel konsert med mer Von Benzo.

Kommentera här ♥ 17 st

För en tid sedan så närmast blev jag idiotförklarad då jag sa att man fick betala för ambulanstransport i Värmland. Nej du de visste denna person att så va de inte. Man betalade INTE för denna tjänst.

Jag hävdade ju att jag fått gjort detta och då lät de mer som om jag inte visste va jag hade för räkningar eller att jag helt enkelt åkt ambulans å inte alls behövde och därför fick betala.


Jag hade ju FEL. I Örebro län betalar man inte, eller gjorde inte i alla fall.

Idag fick jag räkningen på den ambulanstur jag gjorde den 5 februari i år.

Men jag har väl fortfarande fel... ler.





Jag slog även upp de på nätet den gången men jag hade i alla fall fel. Räkningen kom ju lite senare och det är sånt här en del håller på med. Trycker ner och har alltid rätt. Istället för att säga att man inte vet så har man rätt i alla väder och sådant får mig att må skit. När jag VET att jag fått räkning.

Men detta är nog en bluffaktura eller va tror ni?

Kommentera här ♥ 9 st

.... en morgon i mitt liv.

Ännu mera saker jag inte pallar att se. Saker jag inte orkar ta tag i.

Just nu önskade jag någon som ville hjälpa mig på traven. Som orkade mer än jag. Någon jag gärna skulle betala för att få hjälp.

Men först behöver jag pengar.

Om jag hade pengar så vet jag precis hur min dag skulle se ut. LYX.

Fixa håret.... naglar. Massage och floating och relaxing på högsta nivå.

OM jag hade pengar..

Men eftersom jag inte har de så tar jag lite frukost nu och slänger på en tvättmaskin.




Va är väl en bal på slottet? Men jag önskar VILA.... hjälp. HJÄLP kan någon höra mig? Nja jag tror knappast de.... men jag skulle behöva lite hjälp.

Kommentera här ♥ 6 st

Man kan göra avtryck med handen, eller en fot.

Jag gjorde hand och fotavtryck på de stora barnen på ett papper med fingerfärger när de va små. Ritade av deras hand.

Avtryck i sanden. Där man kan se att en människa har gått. Någon kan se att vi finns.

Men när vi en gång är borta så minns de som lever nu. Sedan, va händer? Vi försvinner sakta men säkert ur människors minne. Avtrycken blir mindre å mindre och man ser slängda fotografier. Alla dessa svartvita bilder som berättar en historia. Vilka är dom? Vilka spår vill de visa.

Vem kommer minnas mig? Hur länge kommer jag att minnas? Ja det var som farmors mor, ja se hon hon gjorde si eller så och det där sättet hade minsann farmor. Eller hur kommer det bli?

Vem kommer minnas mig? Vem minns och hur ska man bli ihågkommer och för vad? Vad är det hos mig som de kommer föra vidare genom någon generation?

Avtryck. Jag funderar mycket över min bakgrund. Mina rötter. Var kom de mina från? Å var fick jag mina egenheter från? Är de enbart från arv eller fick ja dom genom erfarenhet och intryck och formning av min omgivning?

Jag är jag. Men jag är svår. Jag tycker jag är svår. Nu har jag kommit fram till detta. Det är jag. Mig. Jag.

Jag lämnar avtryck. Små spår. Jag skriver ner saker om barnen. Allt för att det ska minnas.

För att de ska veta hur saker var.

Hjälper deras minne en dag då jag inte längre kan berätta.

En del minns som legender. För stordåd de gjort eller andra saker som inte alls är så minnesvärda. Men de förs med i historien och deras historia berättas. Just nu läser jag om Djingis Khan. En av alla legender som lever vidare. Jag gör inga stordåd så jag kommer inte minnas genom århundranden. Inte jag.

Bild: Jag i en stentrappa för något år sedan i Sjötorp.

Kommentera här ♥ 11 st

Nej jag lät ursäkterna ta överhand. Jag åkte inte på något inredningsparty.

Jag gjorde något annat som var svårt och krävdes övertalning.

Jag tog bussen in till Karlstad med två av barnen. Mötte upp maken å gjorde Ikea.

Jag är inte bra på något nu. Jag tar en paus. Paus från det jag kan.

Hör ni inget så är de avbrott. Nedläggning.

Jag menar inte att jag inte kommer skriva här men att jag kanske inte orkar svara på kommentarer på samma vis... å att jag är off i min vardag. Detta är min dagbok....

Kommentera här ♥ 7 st

Jag är fenomenal på ursäkter. Jag kan nog hitta ursäkter till de mesta i mitt liv.

Jag kan inte göra detta för att....

Det måste bli ett slut på detta. Jag kan inte fortsätta ha ursäkter för att slippa göra saker jag både klarar av och mår gott av och som jag egentligen VILL.

Ja så fungerar jag väldigt ofta och jag har verktyg för att sluta upp. Men kroppens reaktioner är många i vissa lägen. Den reagerar fysikst på saker jag inte riktigt tror mig klara.

Hur blev de så? Ja de undrar ju jag med. Hur kom de sig att den sociala människan i mig helt plötsligt slutade upp med saker?

Det finns några orsaker. Dels att jag haft oturen att möta människor som i sig varit bra men lika starka som jag och på något vis velat trycka ner mig för att fortsätta va den som sitter högst. Några av dessa personer gör visst allt för att fortsätta fast jag tagit avstånd. De fortsätter fast jag inte tror de är medvetna om vilken skada de faktiskt gör. För att de är helt säker i sin sak att min upplevelse är helt fel. Kan den vara fel?

Vidare tror jag min livssituation har gjort en stor del i detta. Man har ingen energi kvar så det är lätt att hitta massor med ursäkter till varför man inte ska saker. Jag tycker de kan vara jobbigt att möta folk för att man haft så många fördomar runt oss.

Jag mår lite illa, jag har ont i skallen, magen är helt ur ballans osv.

Saken är ju att jag inte hittar på dessa krämpor. De finns ju där. Dagligen. Men träningen tex gör ju att jag mår bättre. Får mer energi, mår bättre i leder och värken ger med sig. Men ändå ska jag hitta de där sakerna som nog gör att jag borde vara hemma. Isolera mig och så mår ja än sämre över detta.

Det får vara ett slut. Jag sätter nu upp mål. Detta ska följas så länge jag inte är sjuk på allvar. Jag får gå igenom ALLA mina ursäkter. MEN jag ska iväg. PUNKT. Å bara jag är iväg så går de bra.

Men ursäkter det har jag.

Idag har jag ett inredningsparty att gå på. Å jo jag ska gå... fast jag redan laddat upp med mina ursäkter. Men dit ska jag, för min egen skull. För mitt välmående. Inte för sakens skull utan för min egen.

Kommentera här ♥ 22 st

Ni som vill lära mera om Autism och som vill ha något att göra denna regninga söndag. Klicka in på SVT play och se filmen om Temple Grandin.

FILMEN

Kommentera här ♥ 10 st

Jag önskar att någon såg det jag ser.

Kände de jag upplever och hörda de tankar som far runt i mitt huvud.

Jag hade hoppats att någon förstod.

Jag ville att någon skulle lyssna.

Ett eget ansvar över det egna jaget. Jag som kan förändra.

Ibland tar det slut. Det tar liksom stopp. Man kommer inte vidare.

Man skriker och ingen hör.

Man ser sig om där är tomt.

Jag är ensam kvar och jag måste göra det jag kan.

Man kämpar och man är stark somliga dagar. Andra dagar är man bara totalt platt. Slut. Färdig.

Men ljuset falnar. Ljuset släcks och man står där i dunklet. Mörkret omsluter och det är skönt.

Avkopplande och trots ett mörker fylls energin på.

Kommentera här ♥ 12 st