Glädje

Datum: 2011-11-19 Klockan: 10:15:52 Kategori: sjukhus/sjukdom

Tänk vad glad jag blir för människor som vågar säga något. Som uttrycker sig. Känner.
Alla de som inte är rädda att säga saker som blir fel. Saker man inte borde sagt eller att de går omvägar för att de inte vet vad de ska säga. Att man säger de där vanliga sakerna som man tror är så futtiga men som betyder så mycket.
Jag känner glädje för de som faktiskt vågar fråga hur det är.
De som vågar höra svaret. De som inte behöver säga så mycket men ändå vågar stå kvar. De som mitt i sina egna sorger och smärtor stannar upp och säger att de tänkt på mig.
Bild: Jag och August. Ute på en pir i Sjötorp första sommaren med Daniel. Det barn jag inte trodde vi skulle skaffa. Så en dag så ville vi ha ett tredje barn. Vår August. Lillprinsen som gett oss så mycket i livet. Så mycket glädje och så mycket kunskap. Älskade unge....
Jag är glad att jag har människor runt mig som vågat säga något. Kommit fram och sagt något. Eller bara varit precis som vanligt men ändå inte låtsats som om de inte vet min oro.
Jag är glad för de som inte slätar över. Säger att inte ska du oroa dig. Du vet ju inte ännu. De är säkert inget alls. Inte ska jag ta ut något i förväg inte.
Klart jag inte gör. Eller rättare sagt jag gör ju de. Jag ställer in mig på strid. På kriget mot något som hotar min existens. Är det konstigt? Är det fel?
Jag känner inte att det är varken rätt eller fel. Givetvis ska man inte lägga energi på saker man kanske inte behövde ödsla energi på. Det är ju rent idiotiskt. Det vet ju även jag. Jag må vara dum men inte så dum. MEN det sitter där som en tagg i alla fall. Hur kommer det bli? OM. Hur kommer behandlingen se ut? Vad ska jag gå igenom? Hur kommer jag klara av det? Hur kommer jag må? Vad ska jag säga till mina barn? Hur ska de ta sig igenom ännu ett kris som handlar om deras mammas mående? Hur mycket ska de behöva gå igenom för att just jag är deras mamma?
Bild: Älskade unge. Min stora kille. Oskar och jag. Krama om. Min unge som är så mycket för mamma. Ja han är verkligen nära. Mitt första barn. Snart vuxen.
Men jag känner även glädje. För er som vågat bry er om. Ni som vågar finnas där. Ni som vågar säga att ni bryr er eller finns där. Alla ni som förstår att man hamnar mitt i ett kaos. I ett kaos man inte valde.
Jag har haft bra dagar. Konferensen var bra. Jag växte som människa inte bara för de insikter jag fick eller de aha upplevelser eller för de saker som gjorde att jag kände att jag är och varit på rätt väg utan även för att jag klarade åka tåg och hitta runt i staden. Jag är också glad att jag inte drog mig ur mötet med Johan för att rädslan var stor att han inte skulle tycka gott om mig efter mötet eller för att det skulle vara tyst. Eller bara nervöst pladder. Jag hade en så bra dag på jobbet igår. Jag är så jäkla tacksam för att jag har det jobb jag har och att jag idag trivs så enormt bra och ser att jag hamnat så rätt. Att jag kan ge så mycket och att jag kan möta människor som faktiskt behöver just mig. Att de kan känna att de är glada att jag kom. Att jag gjorde ett bra möte. Att just jag hittar vägarna som gör deras liv en aning lite mera okej.
Bild: Jag och Daniel. Min stora kärlek. Mitt stora stöd. Mitt lugn. Min fasta punkt. Han som gjort livet så mycket mera begripligt och som gett mig så många fina minnen.
Jag är så innerligt glad att jag lever. Men jag är så förbannat rädd för saker jag inte kan styra. När kontrollen inte finns. Men dessa dagar har jag faktiskt tagit några andetag och tänkt att va fan va är de värsta som kan hända? Jag går åt fel håll får stanna och tänka till och vända om. Det löser sig. Det mesta ordnar sig.
Så jag har en positiv inställning trots att knölen gör mig livrädd. Jag tror på livet. Jag tänker att va är väl ett bröst? Jag ska ta bilder på mina bröst. Jag kanske lägger upp dom här. Min bröst. De som jag levt med. Som gett mina barn mat. De har uppfyllt sin livsuppgift. Mister jag ett så lever jag ändå. Ett bröst är inte viktigt för min självkänsla. Livet är så mycket viktigare och det kan jag leva med ett bröst, eller inget alls.
Bild: Min Albin och jag. Albin. Han är just Albin han. En otroligt stark individ som är svår att komma inpå livet. Älskar dig så enormt ungen min. Finate goaste. Stark och så självständig. Alltid.
Jag är givetvis livrädd att det leder till döden. Men jag är inte rädd för att dö. Jag är rädd för vägen dit. Smärtan. Att inte få vara kvar hos mina barn som inte är vuxna ännu. Det är sådant som skrämmer. Men jag tänker inte att jag ska dö. Jag tänker på kampen för livet. Striden mot samhället när man är sjuk och ska ha en behandling. Att få hinna läka ifred i vårt samhälle där vi alla ska arbeta. Jag är rädd för effekter av behadnlingen som gör att jag mår illa eller inte klarar av att behålla kontrollen.

Kommentera här 4 st

Kommentarer
Jessica - En flicka som är stark

Tess. Det är klart att det inte är fel att känna som du känner. Samtidigt som det kan bli farligt om man blir alldeles för orolig innan man vet. Fast om jag ska vara ärlig, hur ska man lyckas låta bli att oroa sig?? En del säger till mig att jag inte borde oroa mig kring att jag kanske inte kommer kunna må helt bra innan jag vet. Tänk så onödigt. Men sånt där är verkligen lättare sagt än gjort.



Självklart ska vi ju utgå ifrån att du inte kommer bli sjuk i det där som vi är så rädda för nu. Är det imorgon du ska dit och ta prover? (Var det inte den 21:e? Kändes bara lite konstigt nu att det är på en söndag?)



Tänker på dig varje dag ska du veta. Inga känslor är någonsin fel att känna.

2011-11-19 @ 14:15:06
Länk: http://jessi91.spotlife.se
britta bloggar

Åh så fint! Vad stark och duktig du är!

2011-11-19 @ 17:05:49
Länk: http://brittabloggar.se
Ingmarie

Allt du tycker och tänker hjälper inte bara mig utan många....för visst är det så att man har all rätt till att känna ångest,rädsla inför vad som komma skall.Livet är skört,ibland underbart och vissa stunder outhärdligt..Men du om någon fixar detta om detta är jag övertygad om!...



Kramen

2011-11-19 @ 19:43:04
Länk: http://frujacobsen.blogg.se/
Fnulan

VAckra bilder och vacker text!!! KRAM

2011-11-19 @ 23:46:23
Länk: http://fnulan.se
Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: