Tid

Datum: 2011-10-04 Klockan: 09:40:32 Kategori: August/barnen/Autism

Har vi tid?

Eller kan detta få ta sin tid?

Nio år.

Ännu liten. Ännu tid att lära. Ännu tid att växa.

Växa sig stark. Men hur gör vi med inlärningen när minnet är så svagt?

Hur gör vi när samhäller lägger hela ansvaret på en skola som inte har alla resurser. Som kanske inte ens kan nå målen även om kunskaperna är enorma.

Hur gör vi med itt barn som är minnessvag? Hur hjälper vi honom när problemet ligger i ett funktionshinder? När det är funktionshindret som sätter gänsen.

Vem tar ansvaret för att skaffa sig överkrafter ingen besitter?

Just nu famlar jag i mörker. Solen skiner men tröttheten har tagit över. Tröttheten som tagit min kropp i besittning och undrar hur den ska orka vidare.

Jag fungerar till och med på vem som ska sköta hemmet. vem ska orka de? Jag orkar ju knappt äta.

Hur ska jag komma vidare? Var ska man vända sig? Skolan? rektor? BUP? Regeringen..... gjort de... check. Leder ingenstanns.

Jag? Läser... går på föreläsningar.... frågar andra, ringer runt.... tränar hemma. Peppar, berömmer jobbar sliter.

Två barn till. Hemmet, jobbet, vännerna intressen.... orkar inget. Läser. Enda vilan. Inget hjälper. Flyr in i en bok med mord å elände. Sagans värld med trollkarlar och jag önskar jag kände en livs levande Harry Potter.

Idag ska ja träffa människor från föreningen Attention. Nu tar jag ett nytt steg. Det måste finnas en förening som fungerar. Som låter alla vara med. Där även jag kan bidraga med något utana tt bli nertryck i skorna.




Måste dela med mig av något jag läste hos Malou nu. En liten konversation mellan de två.

August & min konversation i köket innan ridskolan igår:

A: "Malou hur länge ska jag vara hos dig egentligen?".
M: "Jag vet faktiskt inte. Jag hoppas på väldigt länge".
A: "Tills jag är så gammal som Oscar?".
M: "Ja, kanske. Men jag hoppas för alltid".
A: "Jag måste ju vara hos dig när mamma & Daniel är borta iaf. Men varför vill du jag ska vara hos dig?".
M: "Det är ju för att jag tycker om dig så mycket & när du inte är hos mig så saknar jag ju dig".
A: "Jaha nu vet jag varför jag är hos dig!"





Kommentera här 2 st

Kommentarer
Anna

Va rart!



Tråkigt med hamstern..RIP!! <3



KRAM

2011-10-04 @ 10:36:34
Länk: http://annapannis.blogg.se/
Linda-Mamma till Alfred

Gullig konversation!Absolut klart man brinner för olika saker & skänker olika. Man kämpar för olika saker här i livet såklart!



2011-10-04 @ 10:59:49
Länk: http://hummingbird.blogg.se/
Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: