Positiva saker

Datum: 2012-04-26 Klockan: 19:57:16 Kategori: Kropp å själ/ADHD

Tre dagar.

Självklart är inget löst. Bättre? Situationen är inte annorlunda. Den är bestående. Den är densamma hela tiden. I viss mån lite lättare ibland men aldrig som om det flyter på. Aldrig.

Men det har bara några förstått. Bra? Nej det är bara bra om jag ljuger. Ler och ta i från tårna.

Jag är pigg.
Jag klarar allt.
Inget är tungt eller på något vid svårt.

Men positiva saker finns det självklart. Mötet jag glömt men påmindes om var lättnad. Saker jag lagt enormt med tid på har gett resultat. Jag har även efterfrågat något jag väntat med som jag tror ger en del. Jag fortsätter bromsa.

Jag får nya insikter.

Avundas givetvis de som får ihop de. De som har allt. De jobbar och har barn som inte behöver massa stöd och hjälp, där det bara rullar på. De som även hinner sköta hus å hem å trädgård. Som kan resa på semester å utflykter och alltid hinner med allt barnen ska och vill. De som hinner göra det de själva vill. De som har vänner och familj de umgås och träffar och har stöd av. De som kan roa sig och andra och mår bra och lyckas och kan det mesta.

Jag missunnar inte. Men skulle önska att jag hade lite lite mer av de där.

Energi. Orken.

Att jag vore outtröttlig. Men jag ber ju om hjälp. Duktiga jag. Tar ansvar för mitt mående och ansvar för mina barn. Lastar ingen annan. Det är också jag enbart jag som får göra något åt att jag inte fixar livet.

Det är ju mitt egna ansvar. Så även om jag inte tar mig dit hjälpen finns eller kan ringa och be om den så är det ingen annan som gör de heller. Kan jag inte säga vad jag behöver för hjälp får jag heller inte de. Men tänk om jag inte vet? Å råkar jag veta kan man få veta att jag kan inte bara kräva de eller så hör ingen. Eller bryr sig. Eller så gör man något en två gånger men inte mer.

Så ensam är stark. Jo visst. Man behöver inte bli besviken i alla fall.

Jag mister så mycket. Jag får otroligt mycket. Bl.a. I kunskap. Erfarenhet. Men saker jag mister är inte alltid kul. Allt är alltid mitt ansvar. Fel. För man måste ju bjuda till ställa upp och alltid finnas. Men när man inte kan längre är de få som bryr sig.

Du är värdefull.

Vi finns här.

Att stänga av är lättare. Inse att såhär är det. Man blir mindre besviken.

Så jag kämpar. Lär mig vara tyst. Stänga av. Inse.

Andra har ju semesterplaner och trevliga saker framför sig. Roliga aktiviteter. Klart man väljer de. Givetvis. Prioritering. Ägna tid till det som ger och inte tar energi. Som jag men på motsatt vis.


Kommentera här 0 st

Kommentarer
Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: