Straff

Datum: 2012-01-13 Klockan: 18:48:15 Kategori: Kropp å själ/ADHD

Ingen människa är perfekt. Inte jag heller.
Jag gör fel och har gjort fel. Jag kommer förmodligen göra massa saker fel i framtiden också.
Jag gör så gott jag kan.
Straff.
Hur länge ska man straffas för saker man gjort?
Ibland har jag frågat mig varför så mycket händer med mig, med min kropp. Varför saker sällan kommer ensamt. Att jag ofta drabbas av flera saker på en gång och att det slår ut min kropp totalt. Fullständigt. Jag har råkat ut för en del. På olika sätt. Genom livet.
Jag har så många gånger frågat mig mig varför? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Ett tag på sjukhuset nu så tänkte jag att det kanske är något jag ska lära mig utav livet. Ja ni vet om vi har en uppgift på jorden så kanske jag ska lära mig att klara av sjukdommar och elände och misstro och ja allt man kan tänka sig. Kanske är det det jag ska finnas på jorden för. För att lära mig lida och kämpa så jag kan det till nästa liv.
Straffas för sådant man gjort fel och dumt. Straffas för det som kommer hända i framtiden.
Jag är skyldig. Jag har bett om ursäkt och förlåtelse så många gånger. Jag har accepterat. Jag har ändrat på saker. Jag har lärt mig. Vuxit upp. Blivit äldre. Men saker fortsätter hända. Saker fortsätter inträffa. Hela tiden. Saker hoppar på en. Sånt man trodde var förgånget. Gammalt. Över.
Kanske är de ändå tanken att jag ska ge upp. Är de det som är själva målet? Att jag till slut ska sluta kämpa. Släppa efter. Undrar hur många som blir nöjda då? Det räcker inte med det som jag betalar med min hälsa varje dag? Det räcker inte att min kropp betalar och tar stryk varje dag. Att jag är stämplad för livet? Att jag möts av ett speciellt sätt för de mesta. Att jag har saker i ryggsäcken som jag alltid får bära. Att den där ryggsäcken är tung och att man ångrar. Att man försökt ställa tillrätta? Det räcker inte va?
Anledningen att jag kämpar är för barnen. Min man. För de som ändå tycker om mig för den jag är idag. Inte för vem jag har varit eller för vem jag kommer bli och vara senare. Kampen utkämpar jag i stort sett varenda dag. I vissa perioder mer än andra. Det som drabbar mig drabbar inte enbart mig. Det drabbar även mina barn. När man drabbas av sjukdom så drabbar det barnen. Jag kan ta skiten men barnen har ju inte gjort något fel. Men de drabbas. Kan man vara så elak att man inte tänker på vad saker kan ställa till med? Att man inte förstår att när man knäcker en annan människa så följer andra med runt om.
Tårar som rinner. Försvarslös. Tom. Hur ska jag vara? Vem ska jag vara? Utplåning. Kraften som börjat infinna sig försvann. Tynar bort.
Att vara jag gör ont. Värdet finns överhuvudtaget inte alls. Du eller ni, allihopa vann.
Jag ler. Jag håller ihop för att jag måste. Inte för min skull. Mitt värde finns inte. Jag utplånas. Stoft. Stoft att sprida ut över havet. Över ängen eller skogen. Marken du stampar på.
Livet rinner sakta ur mig. Ut i universum. Kanske är straffet så hårt att jag inte får komma tillbaka. Att allt blir svart. Ingemansland. Men då kanske jag ändå kan få frid. Eller brinna i en evighetslåga som alltid kommer bränna mig hårt för de jag gjort.

Kommentera här 1 st

Kommentarer
Hälsokick

Alla gör vi fel ibland och det enda vi kan göra är att erkänna det och försöka ställa till rätta. Sänder en stärkande tanke och hoppas att du känner dig lite bättre snart!

2012-01-13 @ 21:15:01
Länk: http://halsokick.se
Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: