Missförstånd
Datum: 2013-11-29 ♥ Klockan: 22:12:00 ♥ Kategori: Allmänt
Tänk va fel det kan bli. Flyttar tillbaka. Lösryckta ord så självklara för mig. Jag byter ju tillbaka bloggportal. Jag slutade ju blogga här för att blogga på nytt ställe. Men nu läggs den portalen ner och min domän försvinner så då flyttade jag hem. Hem till min gamla trygga blogg.se blogg. Det är den flytt jag gjort. Tillbaka kom då även en aktivare blogginna som legat nere i träskmarkerna och tuggat lera och försökt hitta upp ur dessa depressionsmarker. Jag är nu på god väg. Tror jag. Jag känner att ordens betydelse ger så mycket så jag ska helt enkelt försöka ge de läsare som ändå läser något att läsa. Sommaren va dock tuff fast att jag njöt av värmen utställningar och familjen så krockade jag pga saker jag av hänsyn till andra inte kan in på här men smällen var hårt och total. Den bröt ner mig. Det förstörde våra liv. Jag vet inte var detta kaos finns nu för bollen är inte hos mig då jag inte är önskad. Jag tar dagen som den kommer och lever i nuet för annars orkar inte jag. Men jag bor i vårt hus med den mest underbare man som finns och det är vi. Har varit hela tiden. Mycket rör barnen. Livspusslet. Men den enda flytt jag gjort är mellan två bloggar som legat nere hemskt länge. Energi har inte funnits men nu kanske man ska dela med sig av livets krinkrokvägar igen.
För nu händer det saker i Anderssonskans liv. Vägskäl. Vänner som skaffar partners ungar som tar student och ska ut å resa en mamma som är rädd förlora sin bästa vän och ska jag börja läsa måtro?går de med mitt mående? Å hur kommer jag med mina krav klara av de. Å är de ekonomiskt försvarbart? Det ser ut att finnas en del att blogga om igen så häng med.
Men en flyttat hem Anita de tror jag aldrig jag gör jag trivs för bra.
Kommentera här ♥
1 st
Detta med advent och jul....
Datum: 2013-11-27 ♥ Klockan: 12:26:53 ♥ Kategori: Allmänt
Jag bara kan inte känna den där glädjen och mysighetsfaktorn. Nej jag kan inte och det blir mindre för varje år som går. Det är bara massa jobb när det ska fram och snart bort igen. Granen den tar jag fram och bort bara efter nån dag. Ingen mening....
Jag tror inte nån i familjen ärligt skulle bry sig om jag struntade i det heller, mer än August som älskar allt som har med julen att göra, speciellt att få baka pepparkakor så kanske ska jag göra en egen deg en dag så han verligen får baka på riktigt, Kanske gör jag det och är en sån där pysslig mamma som jag inte alls är. Den där präktiga mamman som bakar och pyntar och donar med barnen i ett sött förkläde och spelar julmelodier och trallar med medan snöflingorna sakta dalar ner i ett vitt och kallt vinterland, eller inte.
Det är inte kallt och det är inte vitt, det faller ingen snö och mamman trallar inte med i några visor som spelas. Mamman är ingen mamma med förkläde och som glatt bakar med rosiga kinder med lite mjöl sådär lagomt sött på kinderna. Jag är ju inte den där mamman. Jag är mamman som säger:
-Men August, vem brukar du baka med?
-Med Malou.
-Berätta då för henne att pepparkakasdegen har kommit i affären och inte för mig.
-Det ska jag.
JAg är DEN mamman. Den där mamman som tycker det är skönt att Malou finns. Att just hon gör det där mammor ska med mitt barn så han får uppleva det.
Vilken sorts mamma är jag egentligen? En mamma som förvägrar barnen en julidyll? Är jag mamman som sabbar deras känsla för jultraditioner när jag beter mig som jag gör eller kommer de ta igen det tusenfallt den dagen jag inte bestämmer? Ja jag vet inte.... för jag vidare min känsla av tomhet inför julen?
Nåja, jag kan inte vara någon jag inte är och det är ju inte så att jag intfirar jul med barnen. Jag älskar maten och de får alltid ett dignande julbord och klappar under granen finns det självklart. Även om jag kanske inte infirar alla barnens önskemål så försöker jag i alla fall.
Jag är inte den perfekta mamman när julen kommer. Jag är mil ifrån den där helylle mamman som bakar och pyntar. Men jultomatar finns det gott om i en karton på vinden och har de tur kommer några av dom att få komma ur den även i år.
Kommentera här ♥
2 st
Tankar
Datum: 2013-11-22 ♥ Klockan: 08:11:20 ♥ Kategori: Allmänt
Sitter i mina tankar.
Känner ensamheten som tär som frätande syra. Jag vet verkligen inte varför just jag är så ensam. Är jag inte ett kompisämne. Någon man vill ha omkring sig och som ger något tillbaka? Är inte jag den man vill tillbringa sin tid med?
Jo jag har vänner men de flesta har dåligt med tid. Men de har tid för andra, jag ser jag är inte dum. Det är oftast jag som hör av mig eller som frågar efter. Det är för de mesta jag. När vi väl ses är jag tacksam och glad och njuter av stunden men jag vet också att det dröjjer till nästa gång.
Jag sitter här ensam. Hela veckan har jag varit själv och ingen ringer. Jag får mina sms från de som brukar höra av sig och jag messar en hög som givetvis svarar, för de mesta. Jag är inte efterlängtad så känns det aldrig.
Jag blir beroende av de närmsta. Jag blir så ensam och rastlös när jag inte får tid med andra. Jobbet ger mig i alla fall en viss tid med andra personer så som med vänner även om det är på ett annat sätt så är de i alla fall rellationer som jag är glad att jag har. Någon bryr sig om mig på jobbet och man är en del av något.
Hemma är det bara jag och mig själv.
Är jag så svår att tycka om och vilja vara vän med? Jag önskar så att fler kom hem till mig att jag var den som slapp åka varje gång. Jag önskar så att jag inte alltid var den som ställde upp utan att fler fanns där för mig.
Du som finns där för du finns behöver inte känna dig träffad.
Kommentera här ♥
1 st
Rädsla
Datum: 2013-11-21 ♥ Klockan: 17:56:31 ♥ Kategori: Allmänt
Jag fann dig för så många år sedan. Du och jag. Vi var vi. Sammansvettsade för att sedan skiljas. Men aldrig riktigt. Jag tror jag har varit någon viktig för dig som du för mig.
Du har funnits där men nu är rädslan här för att förlora dig. Förlora dig som så många andra vänner. Så skört så sårbart. Du och jag, vi ska vi inte finnas mer. Ska det vara något annat i ett förflutet? Ska jag inte få finnas i ditt liv och inte du i mitt? Ska det inte finnas ett vi längre?
Kan jag leva utan dig?
Kan jag finnas utan att kunna messa dig vilken tid på dygnet osm helst, ringa dig åka till dig finnas där som en jävla sten i skon? Ska jag inte få existera? Ska jag glömmas bort?
Jag hoppas min rädsla är fel. Att den finns där men att den borde vara obefogad. Jag vill dig allt jag önskar dig allt men vi, vi måste få finnas. Jag måste få vara en del av ditt liv resten av det liv vi har. Jag kan inte leva och andas om jag inte vet att du finns där. Finaste du.
Lämna mig aldrig.
Kommentera här ♥
0 st
Tillbaka
Datum: 2013-11-21 ♥ Klockan: 09:28:11 ♥ Kategori: Allmänt
Jag vet inte hur mycket jag kommer skriva. Jag vet inte om jag kommer vara här men min tanke är att jag är tillbaka på denna bloggen då den andra kommer försvinna.
Jag är tillbaka.