Efter att ha mått dåligt en längre tid känns det nu med ny medicinering som om man äntligen är på väg att äntligen få må bra igen. Att orka göra saker, ta tag i det som vi kallar livet. Det är så skönt så det är svårt att beskriva. När man dagligen kämpar med att orka vardagen och det är ett slitsamt moment är det nu skönt att allt bara rullar på utan motstånd. Ett motstånd som man liksom måste kliva över varje stund varje minut i livet så känns det som om man äntligen inte behöver klättra. Detta med mediciner har jag liksom bara accepterat.... jag gapar å sväljer varje morgon och varje kväll.... det är inte mycket mer att göra. Det hjälper mig att orka livet och jag vill ha livet. Jag väljer livet och då är detta med mediciner i mitt fall inte något jag inte måste välja. Jag kan inte välja bort det för jag har provat så många gånger utan resultat. Jag har testat utan och jag kommer bara ner i ett svart hål. Ett hål jag inte kan vara i. Ett hål där man inte kan leva. Så jag accepterar. Accepterar medicinen som jag mot all förmodan tar dagligen två gånger om dagen. Missbruk må så vara och ett beroende självklart jag vet hur det är att missa en dos. Jag vet hur abstinensen är. Jag har testat både frivilligt och ofrivilligt. Jag gör det inte gärna för jag känner följderna så jag tar de där gifterna och blir beroende. Men när man väljer livet så får de vara just så. Jag väljer livet. Jag väljer att leva. Jag väljer mediciner som en utväg. Och jag har självklart gått i andra behandlingar som tillsammans med detta fungerar. Utan annan behandling hade jag förmodligen inte varit där jag är idag heller. Man får med sig så värdefulla verktyg som strukturen i vardagen så jag vill inte vara utan den heller. Välbefinnande. Jag tror jag är på väg till det. Ett lugn och en bas att stå på.

Kommentera här ♥ 4 st