EGOISM


Hellre ett liv i en skog med dig där man är gömd en ett liv bland alla där man e glömd
Hellre en regnig morgon morgon med ditt ljus än en solig morgon alla utan du
 Hundra tårar i min famn från dig än att du skrattar i nån annans famn
Hellre hundra mil bort å ja vet var du är än att du är nära ändå inte här
Ja vill att du tror mig en endaste gång. Försök förstå mig du gör dagen så lång så ändlös lång.
Jag kan höra dig skratta se din mun le dina ögon lever säg att du e min att vi delar samma resa styr mot samma mål kom ta min hand vi gör världen till vår säg att du smeker min kind för att du tycker om att ja kan ge av mig själv till den ja tycker om för du kom med livet du ger och ja tar du kom med sommaren du e allt ja har.
Ja vill att du tror mig en endaste gång, försök förstå mig du gör dagen så lång så ändlös lång....

Du
Du vi gråter nu, men de är mer mer än 50 år försent. Du det finns dom som förstår nu men va hjälper det när du inte får va med. Du ja vill öppna tidens portar ja vill trösta å hålla dig i hand. Du om vi var fler som vågade lyssna skulle våra framteg stödjas på rätt vingliga ben. Men du du har gjort mig stark å jag e fri från all längtan efter makt.....

Jorden är ett litet rum
Å ja undrar så ibland om jag levt mitt liv någon annastans i ett annat land med ett annat namn och kanske var brunett och inte särskilt lång och rund och min röst var gäll å dan ja den lät som fan... ja undrar så ja undrar  va ja hade gjort då. Ja kanske hade blivit hålldam å älskat mig genom dan men ändå haft samma drömmar som en kvinna som lever sitt liv i Stockholm....Å ja undrar så ibland om jag blivit född i afrika ett annat ljus en annan rythm jag kanske aldrig  hittat rätt och alla gåvor som jag fått legat dolda i min kropp av allt runtomkring förstod ja ingenting jag undrar vad jag hade gjort då jag kanske tytt mig till de vilda djur och byggt ett bo i en stor skog och haft samma drömmar som en kvinna som lever sitt liv i Stockholm. Allt ja undrar alla ting ja måste veta för du har ditt liv här aldrig förstått att ja måste ge mig ut å leta å tusen å åter tusen kännt igen mig och sagt älskade  kom. Vem är jag? Jag har undrat så ibland om jag träffar på nått stackars barn som ser ut som jag gjorde då med hår så flygande  tunt med allt för långa ben å sen öron  som parabolantenner ja när de händer då svindlar de livet blir så väldigt stort då och jorden krymper till ett litet rum livet är stort som universum men tänk ändå.......