Jag är otursförföljd. Det sa en vän till mig igår. Han sa RÄCKER inte allt elände snart. Han säger att han förstår mig att jag tappar sugen. Få råkar ut för så mycket som jag. Ändå kan tex människor runt om mig inte förstå att man har svårt att se det positiva i allt. Vara positiv och glad när det ena efter andra avlöser sig.

Jag säger inte att jag har det värre än andra jag säger bara att jag drabbas av  mycket och att jag helt enkelt inte pallar.

De sista åren har jag gått igenom hemskt mycket men ändå tycker folk att man ska rycka upp sig och säger det vänder snart. Jo visst men NÄR?

Ni som följt min blogg vet att jag gått igenom en del... den sista veckan har jag fått tråkigt besked på gyn, sonen skadade knäet och min hund blev sjuk. Inom loppet av några dagar. Inom en och samma vecka. Ändå förstår tex inte min psykolog att jag är less på livet.

Människor förstår inte att man har svårt att se någon ljusning när det bara fortsätter..... MEN jag försöker se positivt. Inte i de saker som händer alltid för jag kan inte se något positivt i att min vovve är sjuk.... att mina son skadade sitt knä som redan har det jobbigt.... att jag får ytterligare problem på gyn sidan när jag redan fått två andra diagnoser i år.

Isak väntar jag besked på. Han blev sövd igår för att få loss något som satt i hans matstrupe. Man upptäckte då att hans matstrupe samt magsäck är irreterad, röd och blöder samt är skinnflådd. Man vet inte varför och man har givetvis tagit prover och ska behandla detta. Jag vet med andra ord inte heller om det är passage genom mag och tarmkanalen ännu. Jag vet inte när och om vi får hem vår hund.

Sovit dåligt och mår sådär men jobbar.