Som så många andra dagar är dom inte problem fria.

Men ja kämpar... som bara den.

Att komma ut till Marieberg idag var inte så behagligt som det brukar vara. Även om platsen andas massa oro så brukar jag finna en tröst och ett lugn. Idag möttes jag av en förskräcklig oro som gav mig kalla kårar. Mina blockar fördes bort mot den gamla kyrkbyggnaden.... jag var plötsligt inte ensam på väg mot mottagningen.

Det var heller ingen bekant följeslagare. Men de var kanske någon som kände min oro... min förtvivlan.

Det var lugnare när ja lämnade och hade jag haft orken så hade ja behövt vandra runt på området för att kunna känna mera detaljer kring den oro som platsen gav mig.

       

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^

Nu är ja hemma och har grejjat. Jag har bland annat tagit bort holken för det kärlekskranka fågelparet och hoppas de kan vila lite från att lägga ägg. Ungen lämnade holken igår och den är bedårande... jag är så glad för jag kan se att honan å hanen har vita anlag då denna har mycket vitt.... VITAN får stanna.....

*****************

Oskar e hemma och ja ska ta med honom ut och äta lunch om en stund. Han å jag. Ibland e de tufft å va tonåring oxå.... å man kan behöva lite tid med sin mamma. Det ska vi ta oss idag.

^^^^^^^^^^^^

Idag saknar jag dig!!!!