Ny dag... nya tankar kring livet

Datum: 2009-05-06 Klockan: 10:24:51 Kategori: Kropp å själ/ADHD

Två dagar efter operationen och jag försöker komma tillbaka i vardagen. Barnen återkommer hem några dagar innan helgen å pappa helg. Jag försöker ändra tankemönster å stoppa negativa tankar och jag försöker få igång min mage. Just nu är den orolig. Jag är orolig...

De e gråväder ute så man får inte så stor lust med nått men regnet behövs. De e torrt ute. Men även grönskan ute behöver detta å grönt har de verkligen blivit. Älskar våren.

Ringde F kassan men givetvis var människan på möte. Men hon kanske e inne en stund INNAN hon knäpper av för lunch. Vilken bra kontaktperson ja har som e anträffbar... vilket stöd måste ja säga.

Ja fryser... å magen far omkring. Mår aningen illa... men för övrigt e de ju ganska bra.

*************************************************************************************************************************

Vart vänder man sig när man har tappat fotfästet? Var vänder man sig när tron svajjar? Var vänder jag mig när de mörknar lite för fort? Utan att ge skuld? Utan att det ska kännas som krav? Var vänder jag mig?

Var hittar jag fotfästet igen? Hur får jag det att sluta gunga? Var vänder jag mig för att hitta ljuset? Utan skuld och utan krav?

Var finns den som orkar med just mig just då?

Var vänder jag mig utan att skämmas? Utan att känna mig som en galen? Vem vill tro detta om mig? När det mörknar?

Vem kan förstå? Vem vågar och vem orkar? Utan att tro att det är deras fel. Som ser att det är hos mig problemet finns när fotfästet rämnar, tron ger med sig och ljuset sakta försvinner.

Å fast att du säger att jag inte bör skämmas, så skäms jag för min ynkedom. Min brist på att se att det finns en gnutta hopp en strimma ljus,, jag skäms att ja ställer till det så för er andra.... när jag inte längre orkar livet.

**************************************************************************************************************************



Kommentera här 5 st

Kommentarer
Ramnissan/E-C

Snälla vännen! Vi tappar alla fotfästet ibland och det är inget att skämmas för! Man har rätt att vara svag och ynklig, rädd och skräckslagen också.

Det är inte galenskap, det är att vara mänsklig..:)



Skäms inte över att du är mänsklig och du!!

När det är som mörkast, det är DÅ man kan se stjärnorna!

Tänk på det när det blir mörkt, det gjorde jag och det är så det är. När det är nattsvart så finns de där, alla ljuspunkter, ibland bara en och ibland flera stycken. Sikta in dig på en av dem så ska du se att det snart ljusnar igen.



Jag hoppas verkligen att du har en vän som kan möta dig i allt det jobbiga utan att känna det som ett krav eller ta på sig någon skuld!



Ha det så bra du bara kan nu och det är bra att du jobbar med positiva tankar. Då går det snabbare att bli av med mörkret och en vacker dag så hamnar du aldrig där ens, för det är ju de negativa tankarna som gör att man hamnar där..



Kraaaam till Dig!

2009-05-06 @ 12:19:41
Länk: http://ramnissan.se
Mindy

God eftermiddag..allt bra med dig..Har du fått alla provsvaren än eller? Snygga naglar.Ha en skön onsdag.kram

2009-05-06 @ 12:39:17
Länk: http://blondis81.blogg.se/
Johan

Du ringer 118118 och hör om de kan hitta fotfästet åt dig, eller så går du tillbaks dit där du har varit och ser om du kan hitta det på vägen!

Nej, usch, den var dålig! =P



Det är inte lätt sånt där... Jag ska inte säga att jag vet hur du känner, för det vet bara du, men jag har själv gått igenom en hel del här i livet även fast jag är så ung... så jag kan nog tänka mig hur det känns...



SV: Så man väcks alltid inne vid operationen innan man körs ut? Det har jag aldrig uppmärksammat trots alla operationer jag har gjort hehe =P

2009-05-06 @ 15:57:58
Länk: http://schumacher4ever.blogg.se/
peter pc carlsson

Att tappa fotfästet är oerhört stressande, att förlora kontrollen. Jag tror att enda sättet att få tillbaks fotfästet och kontrollen är att tillåta sig att det är kaos ett tag, att man inte vet, inte kan och att det är okey just nu.



Livet är ingen rak väg och det är än mindre säkert att vägen alltid går upp. Men även när vi tappar fotfästet så kan vi försöka att lyfta blicken för att se en större bild av den väg vi gått och spana mot framtiden hur vägen kan komma att se ut.



Jag skriver det för att vi ibland inte kan annat än att acceptera att just nu är det hemskt, just nu är det tungt men det betyder inte att det måste förbli just så. Jag kan inte annat än hålla tummarna för dig.



Kram



/PC

2009-05-06 @ 20:59:32
Länk: http://enbart.blogg.se/
Mamma Melissa

Ja, tänk om man kunde gå in i en affär och köpa lite fotfäste på burk... låt det komma, låt det vara som det är och tänk: såhär är det JUST NU. Det säger ingenting om morgondagen, nästa vecka eller nästa månad... just nu, bara.



Brukar hjälpa mig när jag känner mig som mest värdelös över att jag mår som jag mår...

2009-05-07 @ 10:37:52
Länk: http://mammamelisa.blogg.se/
Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: