Ju mer jag lär om Autism så ser jag mer och mer i mitt barn. Saker jag inte hade tänkt på innan. För att det är just han. Men som jag nu kan se har med funktionshindret att göra.

På stan idag har jag verkligen sett vad svårt han har att se människor. Vilka som är vilka och var de hör. Eller rättare sagt att de inte hör någonstanns.

Först ser vi en tjej som han absolut tror är någons mamma. Ett barns mamma han känner. Vilket det inte alls är. Men han ser något hos henne som är likt den mamma han syftar på. Att urskilja människor kan vara ett stort problem. Detaljseendet är oftas utmärkt medans helhets seendet inte alls hänger med.

Att sedan se en jultomte stor som en människa som är en docka blev väldigt svårt. Var den levande eller inte? När jag äntligen fått klart för honom att det är en docka sätter personalen "på" dockan som börjar dansa och sjunga samt prata. Hur får man ihop detta? En docka? Som kan prata och röra sig? Är den riktig? Han backar sakta bakåt och blir rädd. Han förstår inte alls. Han får inte alls ihop det.

Sedan träffar vi en av hans lärare. Men vem är HAN? Hans lärare är inte på stan. Han är i skolan. Han vet inte alls VEM detta kan vara. Han får inte ihop dessa världar...

När sedan en människa i en affär säger att hon minsann ser att jag har en son med myror i kroppen börjar jag bli lite trött. Trött på alla kommentarer.

Jag svarar att det är nog lite MER än myror i kroppen och hon svarar ärtigt att NEJDÅ.... jag vet PRECIS hur det är med barn i DEN åldern.

Jag har just där och då lust att bete mig som en treåring och skrika:

-NEJ DU VET INTE!!!!! Du har inte ett barn med funktionshinder du har ett VANLIGT barn.

Men jag ler och säger jomenvisst DU vet ju...

Nej inte ens de...man ler och går.

Givetvis säger ju inte denna människa i affären något av elakhet men ibland orkar man inte. Man vill att folk ska förstå. Men hur ska alla kunna de? De vet ju inte. De KAN inte veta. Liksom inte jag vet allt jag heller. Men det är tufft.

När vi når expert så varvar han plötsligt ner. Efter att på Lindex precis ha undersökt en skyltdocka mycket noggrant. Där han faktiskt inte alls kan SE att dockan har en snippa under trosan. ( En skyltdocka med underkläder, återigen så är det svårt att förstå hur en docka som nyss rörde sig och pratade till en docka som står halvnaken och inte alls ser ut som tex MIG naken. ) Han slår sig helt sonika ner på golvet i butiken och börjar titta på Madagaskar som visas på en stor teve. Ja inget konstigt med de... de visar ju barnfilm så varför inte slå sig ner?

MEN allt detta kallar jag för social träning. Han tränas i hur saker ser ut och fungerar. Att en lärare man känner så väl i skolan faktiskt är SAMMA människa utanför skolan. Att dockor är nästan som vi människor men ändå inte levande. Hur vi beter oss bland andra. Även om det är väldigt jobbigt att vara mamma somliga dagar.

Imorgon ska jag på kurs. Jag ska lära mig mera om tydliggörande. Jag ska växa mera i detta. Till veckan hoppas jag att allt ska dra igång med avlösarservicen och på måndag kommer Malou träffa de som har hand om helgavlösningen. Jag hoppas deras samtal går bra och att hon blir godkänd. Hon är en tillgång i vårt liv.


Bild: en glad och trött mamma.

Kommentera här ♥ 4 st