Ju äldre jag blivit desto räddare har jag blivit.

För vissa saker.

Andra saker ja där är den kaxiga jag fortfarande kvar.

Men sedan... med annat. Rädd.

Varför har det blivit så?

Jag vet. Rädslan att inte lyckas. Att inte behövas. Att bli sviken.

Jag orkar inte allt de där som ändå är saker man måste genom för att kunna vinna.

Ska man få något måste man vara beredd att förlora. Man vinner inte varje gång. ingen gör de.

Man måste våga för att vinna.

Men när man blivit sviken och trampad på och när man känner att man inte tillhör. Att man alltid sticker ut ja då är det så att man till slut sluter sig i sitt skal. Blir ensam.

Idag vågade jag. Jag hoppas jag vunnit något.

Jag är stolt. Över mig... över den som är jag.

Kommentera här ♥ 2 st