Har detta med min ålder att göra eller vad har hänt efter vägen?

Kaxig å vågat allt till att tro att det inte kommer gå fast man längst där inne vet att man kan?

Att veta att man klarar fast man tror att de inte kommer gå eller i alla fall tänker HUR ska detta gå jag kan ju inget? Fast jag kan men vet inget för att de är nytt.

Oro och änglsan känner jag idag inför det som är nytt fast ändå gammalt. För de jag i grunden kan i ryggmärgen men ändå är nytt.

Jag tar ett djupt andetag och ger mig ut. Kastar mig ut. Tappar fotfästet.

Kan bero på att jag inte vill. Jag vill verkligen inte. Jag behöver tryggheten. Det som är välbekant. För ajg har så mycket runt mig som gör att jag behöver detta något enormt. Men för att överleva var jag tvungen.


Valen är inte alltid många. Jag måste. Jag tar tag i det jag måste om än motvilligt.

Kommentera här ♥ 4 st