Oro
Datum: 2010-12-27 ♥ Klockan: 21:38:58 ♥ Kategori: Kropp å själ/ADHD
Att oro sig INNAN saker ens har skett är idioti.
Att oro sig om saker man inte ens vet kommer hända är väldigt energi krävande.
Det är så dumt så det är inte sant och ändå är det sådant jag håller på med ganska ofta.
Det är ju helt klart bättre att lägga energi på saker här och nu och ta det där OM det händer och NÄR de händer.
Man vet ju detta och ändå kan de vara så svårt.
Jag har känt en stor oro inför något en tid. Jag har gjort de mesta för att slippa. Förhala. Tills man kommer till en punkt när det helt enkelt inte går längre. Man måste ta tjuren vid hornen som man säger.
Å så går det bra. Hur bra som helst. Man fixar det där man vet innerst inne att man klarar.
Luften går ur en och man känner att man ödslat oro i onödan.
Men nu efter så känner jag ändå hur jag växer. Jag klarar ju detta. Jag är ju bra trots allt. Jag är ju inte den som inte fixar nya saker. Förändringar ÄR bra.
Nu har jag ett sådant där orosmoln framför mig. Men jag kommer göra ett försök. Jag tror jag kommer fixa även detta. Men nya utmaningar är nya och man måste samtidigt få växa in i det.
Kommentera här ♥
4 st
Desamma! :)
Jag hoppas att det ska gå bra med det som ska hända! Tror på dig!
Kram Elenor
Precis så är det, man växer när man känner att man klarar det man varit orolig för, och visst måste förändringar få ta tid, att vänja sig sakta och få ha tid att växa in i det är det allra bästa.
Lycka till !!
Klart du klarar det, Tess!
Att tro på sig själv, att verkligen tro att man kan klara det, det är viktiga delar i det hela!
Att oroa sig innan, måla upp senarium efter senarium, det är bara dumt, som du säger, men ändå är det skitsvårt att låta bli. Man gör ju ofta det, även om man egentligen vet att det bara är att köra, försöka att inte tänka så mycket, öka nervositeten genom allt man målar upp. För oftast går det ju trots allt bra. :)
SV: Ja, det är väl olika, precis som med allt annat, men jag håller med dig, jag trivs inte med ensamheten. Ändå är det just den man får stå ut med ibland...
Hoppas du har det bra, och gott nytt år, om vi inte hörs innan dess, Tess! :)