Ensamheten
Datum: 2010-06-20 ♥ Klockan: 16:15:01 ♥ Kategori: Kropp å själ/ADHD
Jag står inte ut.
Jag vill känna delaktighet.
Jag vill tillhöra. Vara med.
Varför är jag den som är utanför.
Som ingen behöver. Ingen vill kännas vid? Den som ingen frågar efter eller vill ha med att göra.
Telefonen ringer aldrig. Ingen hör av sig. Ingen vill umgås.
Ändå kan ingen förstå mig när jag säger att jag är ensam.
De flesta har någon. Någon som står riktigt nära. Som alltid hör av sig.
Ja jag vet. Jag är otacksam och förstår inte. Alla har sitt. Ingen har tid med just mig men med andra.
Alla ska heller inte ta åt sig. Det finns några. Men ingen av dom kan jag umgås med av förkalrliga skäl. Avstånd.
Jag är ledsen. Jag är trött. Helt slut. Jag duger alltid till en viss gräns sedan är det stopp.
Jag är inte den man ringer eller bjuder hem. Jag är ingen man frågar efter om jag inte kan göra något som gynnar.
Jag orkar inte. Jag vill inte vara så ensam. Så tom. Så utanför.
Kommentera här ♥
4 st
Hej!
En grå eftermiddag efter en solig men blåsig dag!
Har varit och hjälpt min syster lite, tvättar nu och ser på film! =)
Hoppas du får en fin kväll!
Kram, Elenor
Det e deprimerande nästan varje gång man kommer in på din blogg, ryck upp dig och njut av det du har i ditt liv. :))
Löjligt mycket idag handlar om hur man representerar sig själv !
Vissa personer får man en bild av att de "har värsta bra livet" även fast det aldrig visar eller säger något. Men det är få.. vi andra måste jobba på det!
Jag gjorde misstaget i högstadiet att automatiskt säga "inget.." när någon frågade hur helgen varit.. istället för att berätta sanningen eller tom. när jag gjort något ganska trevligt! Vad trodde folk om mig då?.. tråkig / inget liv. Jag tror dom flesta slutade fråga om jag minns rätt!
När jag lägger upp "intressanta" bilder på t.ex. facebook märker jag direkt hur folk börjar skriva mer eller höra av sig bättre.. helt sjukt, egentligen. Men så är det. I dagens samhälle kan man inte vara en bra och snäll vän. Man måste även vara översocial (eller få folk och tro att man är det)! :/
Lite som en "snoppmätartävling" i vem som gör mest aktiviteter ! :(
Jag känner igen mig...
Ingen ringer, man har ingen att göra något med. Nu när mamma, pappa och ena syrran jobbar om dagarna, andra syrran är på konfirmationsläger på Öland och Ford inte finns mer blir det extra ensamt...
Det finns 2st. 2st riktigt nära vänner/kälrlek, men ingen jag kan träffa, p.g.a. samma anledning som dig, avståndet...
Häromkring finns det ingen. Man är själv, sitter vid datorn och lyssnar på musik. Dag efter dag. Jag ska inte klaga, men ibland känner jag att det skulle vara kul att göra något med någon, någon gång ibland bara...