Att följa sitt hjärta
Datum: 2010-05-29 ♥ Klockan: 10:07:46 ♥ Kategori: Kropp å själ/ADHD
Vad är det som göra att man stannar så länge? Kvar i det dåliga eller att man rent av går tillbaka till sådant som inte är friskt och bra? Vad är det som gör att man tror att det plötsligt ska bli bra igen?
Jag funderar på det där... varför man inte följer sitt hjärta?
Varför vågar man inte ta steget?
Varför väljer man inte livet?
Lyckan?
Varför är vi så dåliga på att våga tro?
Varför vågar man inte tro på det andra faktiskt säger om oss?
Jag älskar dig eller jag tycker faktiskt om just dig?
Varför måste vi ifrågasätta och inte lita på?
Varför ser vi allt för oftast ner på oss själva och tror oss inte klara eller vara värda bättre?
Alla är vi värda allt fint som finns men vi måste våga oss iväg.
Det är tufft ibland. Det gör ont. Det tar på krafterna. Men vi kommer må bättre senare.
Jag tycker vi ska våga följa vår magkänsla vad det än gäller.... jobb, hem, kärleken eller våra barn. Vi måste våga och bara vi själva kan komma till den punkten att vi förändrar våra liv.
Vi ska må gott och vi ska inte sitta och ångra oss senare. För de är det jag tror vi kommer göra om vi inte vågar. Sitta där en dag och vara bitter. Fy så hemskt.
****************************************************************************
Kommentera här ♥
5 st
Många som stannar/går tillbaka är kuvade, nedtryckta, fråntagna rätten att tänka själva i det ojämställda förhållande de lever i. Det kan vara svårt för oss andra att förstå och acceptera men så ser det ut. I allt för många hem. De har inte lyxen att följa sin magkänsla. För dem kan vi bara vara ett stöd. Oavsett vilka val de gör.
Fin blogg :)
Bra inlägg det här!
Man måste våga satsa för att vinna, men det är inte alltid så lätt. Det är inte alltid så lätt att se genom all skit som omger en, att våga se, och orka se, framåt. Nära vänner, kärleken och andra fina människor finns där runtomkring som stöd, de släpper aldrig och finns alltid där, men i slutänden ligger ändå huvudansvaret på en själv. Det är man själv som måste förändra, med det stöd och den hjälp man behöver från personer runtomkring. Man klarar inte allt, även om man säger att ensam är stark. Ibland behöver man hjälp av andra och det är man nog ganska rejält tacksam för efteråt.
sv: så lite så :)
Bra inlägg.
Önskar det var lika lätt att verkligen genomföra som att säga det, för min del i vilket fall.