Som sagt.

Datum: 2010-11-30 Klockan: 12:00:04 Kategori: Kropp å själ/ADHD

Det är lite mycket just nu. Och detta medför en trötthet som förlamar mig. Energin går enbart till det jag måste. Jag tvingar mig till det man inte kan undvika och känner att jag behöver VILA. Jag behöver få tanka mina batterier.

Jag blir dränerad direkt. Det behövs inget och jag har inte skyddsnät som fångar upp mig innan jag faller igenom.

Jag saknar någon just nu. Någon som jag kan tömma frustrationen hos. Någon som kan ta emot. Jag tror ingen orkar just nu. Jag orkar inte. Men jag skulle behöva detta. Samtidigt vill jag inte lasta någon. Jag vill gråta och skrika. Jag vill slå.... jag vill slå mig trött.... blodig.

Jag känner sån sorg. Jag sörjer. Jag måste få sörja. Jag älskar. Jag månar om och jag vill så väl. Men energin ger sig ut. Jag hinner sällan fylla på ordentligt även om jag jobbar med mig själv allt jag orkar.

Att stanna i stunden och känna mig nöjd är svårt just nu. Jag tror mig inte klara de mål jag satt upp och jag vet hur besviken jag blir om inte det jag tänkt blir av, för jag måste ha en förändring. Jag måste nu annars dör jag. Jag kommer inte överleva.

Jag saknar just dig. Snälla gör mig sällskap i mitt kaos. Få kaoset att lägga sig. Hjälp mig att bygga livets pussel.


Kommentera här 11 st

Jag borde...

Datum: 2010-11-28 Klockan: 11:30:08 Kategori: Kropp å själ/ADHD

.... verkligen göra något av vikt. Något av betydande värde. Men för vem? Antagligen för att uppfylla den där kvoten i mig som säger att det finns saker man SKA och BÖR göra.

Jag har dock lagt av med mycket som man SKA och BÖR göra. Men att få ett inre lugn i detta har varit svårare.

Jag försöker göra saker utifrån vad jag vill och orkar. Men sedan är de saker som inte går att få bort.

Julen kvittar mig. Mest en massa måsten som SKA vara. Jag kan inte ens säga varför ja känner så. Jag har ju ändå tagit bort massa saker i och med denna högtid som inte behöver vara men ändå... barnen. Barnen vill ju ha jul och jag vill inte överföra denna känsla av olust inför helgen på dom.

Men jag har ändå förlikat mig mera med helgen och gör det som jag känner är viktigt. Det är inte viktigt med ett stort dignande julbord ingen orkar med och det är inte livsviktigt med nytvättade fönster och julgardiner i alla fönster, tomtar högt och lågt utan en mer ballans.

Lagom. Lagomt för oss.

Ser också att med ett lugnare tempo mår August bättre. Han fixering vid tomten lugnar ner sig och vi tar lite i sänder.

Vi kan ju trots allt fira jul. Visst det blir anpassat efter August men inte så mycket som för många andra.  Hos oss är August tomte. Han klarar inte den riktiga tomten som kommer utan vill ha kontroll. Alltså han är tomte.... å det är så skoj tycker han.

Sitter och känner mig tom. Jag vill så mycket men jag får inget gjort överhuvudtaget. Försöker acceptera att ajg inte måste göra saker. Oro... inre oro. Massa tankar.

Ha en fin första advent!




Kommentera här 25 st

Juletid... advent.

Datum: 2010-11-27 Klockan: 12:41:05 Kategori: Hemmet

Ja då har man grejjat lite inför Advent. Julen knackar på dörren.

Paketkalendern är klar.... phu...



Vidare har jag gjort en annan adventsljustake.... vilket många gör numera.

 
Små blockljus med lite snöre och utstansade röda siffror på ett snyggt fat med sant och några fina kottar.

 

Ja lite stjärnor och gardiner ahr ju givetvis äntligen kommit upp... å det är ju nu de ska upp.... inte flera veckor tidigare. Lite traditioner tycker jag man ska hålla på.




Denna fina blomma i en glascylinder som jag fick av min duktiga elev som jag haft nu i tre veckor.


Kommentera här 10 st

Skrika rakt ut

Datum: 2010-11-26 Klockan: 16:07:32 Kategori: Kropp å själ/ADHD

Frustration...

Men också glädje....

Nedstämdhet men trots detta hopp.

Jag vill så mycket.

Snart kommer de bli nya saker och jag hoppas jag ska orka.


Kommentera här 3 st

Snickaren

Datum: 2010-11-26 Klockan: 06:53:43 Kategori: Hemmet

Idag kommer snickaren till oss för offertberäkning. Titta på de jobb som ska göras i vårt hus.

Jag vill vara hemma och med... NYFIKEN.

Maken och jag är enade om hur det ska vara och jag hoppas att vi snart kommer igång med det som ska göras....

NU helst.




Kommentera här 0 st

Jenny Lexhed

Datum: 2010-11-25 Klockan: 08:24:47 Kategori: August/barnen/Autism

Det räcker inte med kärlek : en mammas kamp för sin son


Igår lyssnade jag på Jenny Lexheds föreläsning på anhörigforum i Karlstad.

Hon har skrivit boken Det räcker inte med kärlek som beskriver Jennys kamp för hennes son med Autism och hur hon själv går in i en stress psykos och blir tvångsintagen.

Hon berättade en gripande berättelse på ett otroligt lättsamt sätt. Ett enkelt sätt och på något sätt gav berättelsen hopp och tro. Några tyckte att hon gjorde hela historien lite rosenröd men jag tyckte hon kunde berätta den på ett sätt där i alla fall jag kunde känna igen mig och förstå att detta var hennes berättelse och att hon inte ville få det att låta som helvetet.

Föreläsningen gav i alla fall mig enormt mycket och jag kände igen så mycket i hennes tankar och oro och hur hon själv mådde. Hur nära jag själv varit att falla igenom som hon gjorde. Jag föll också men inte lika hårt. Men jag ser ju att jag kunde varit precis där hon var då.

Jag rekommenderar Jennys föreläsning och hennes bok.

Såhär kan man läsa om boken:

Hur ska man bäst agera som mamma för att kunna hjälpa sitt barn med ett livslångt handikapp? Jenny och hennes make är i färd med att bygga upp sin familj och sitt företag när de möts av beskedet att deras äldste son har autism. Jenny föresätter sig att göra allt som står i hennes makt för att finna rätt behandlingsform, och påbörjar en envis kamp för att hjälpa sin son till ett självständigt liv. En kamp, som Jenny personligen får betala ett högt pris för. Det räcker inte med kärlek är berättelsen om en familjs överlevnad mot alla odds.

 

 

 

 

 

Kommentera här 4 st

Smärta

Datum: 2010-11-23 Klockan: 17:49:03 Kategori: August/barnen/Autism

Men igår gjorde de ont. RIKTIGT ont.

Med tanke på det jag skrev i tidigare inlägg känns det som om jag pratar emot mig själv nu.

I ett samtal igår med en person ang min situation så säger personen till mig:

-Men det kommer ju bli bättre när sonen blir äldre. Det är ju en tröst.

Jag tittar på personen som säger detta och frågar:

-Hur menar du då?

Personen svarar lite svävande:

Ja men det blir ju det. Det vet du väl?

Nej uppriktigt sagt så vet jag inte det. Jag vet inget om framtiden mer än att Autism är ett funktionshinder som finns med HELA livet.

Mitt barn är ju inte sjuk i en sjukdom som säkert blir bättre med åren eller är inne i en jobbig period som går över när de växer upp.

Hur personen överhuvudtaget kunde säga något så dumt vet jag ingen annan orsak till än att det är ren okunskap. Men det gjorde så förbannat ont. Som om man bagatelliserar August funktinshinder och tror att jag snart har ett aldeles vanligt barn, som om jag vill ha ett annat barn som blir "bättre" med åren.... jag vill ha MIN August precis som han är. Även om jag har ett jobbig livssituation vill jag inte byta bort honom för något i hela världen.

Jag älskar mitt barn. Precis som han är.

Det sårade. Så ja jag har väl dubbelmoral. Jag kände att det var riktigt plumpt sagt.


Bild: August... ser visst lite trött ut. Ler.

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^
^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^




Bild: Sushi... min man håller precis på att göra detta till oss. Visst är han duktig? Gott blir de oxå.


Kommentera här 19 st

Vi med annorlunda familjer.

Datum: 2010-11-21 Klockan: 23:04:29 Kategori: August/barnen/Autism

Jag lever i en familj som skilljer sig från andras.

Dels är vi en sammansatt familj. Jag har tre grabbar med min fd man. Min man har två barn med sin fd fru. Vi är inte en sk kärnfamilj. Bara detta innebär en hel del som inte alla upplever.

Vidare har vi ett barn med funktionshinder.

Annorlunda. Inte som för andra.

Många tror sig veta hur vi lever eller hur det är. Man tror sig veta hur jobbigt det kan vara. Man känner igen sig i saker som händer oss i sina egna barn.

Jag ser inget konstigt i detta. Givetvis finns likheterna även om våra problem kanske ändå inte ter sig likadant i alla fall full ut.

Men jag har förståelse för detta. För HUR ska andra som inte levt som jag veta hur det är? Givetvis vill de försöka förstå genom att se de likheter de ser. Jag kan ju själv inte föreställa mig hur andra har det med sina svårigheter. Jag förstår inte hur det är att mista sin livskamrat tex eller leva med olika typer av sjukdommar. Jag kan försöka sätta mig in i deras liv och det gör jag genom att hitta likheter hos  mig själv. I saker jag själv upplevt.

Har jag mist en vän eller närstående och vet hur svårt detta kan vara så förstår jag att den som mist sin livskamrat lider. Jag jämför inte utan försöker bara förstå och sätta mig in.

Jag tror väldigt få säger att de vet hur man har det för att såra. Eller för att på något sätt få det att förmildra det vi har eller vara värre. Man försöker bara vara just medmänniska och förstå.

Visst finns det de som är plumpa och gör illa. Men inte den stora massan.

Jag har liksom de flesta råkat ut för människor som vill förminska det jag känner och upplever. Men vi upplever saker olika och måste respektera varann för detta. Givetvis har många det jobbigt med sina barn oavsett om de har ett funktionshinder. Det är ju inte bara vi med funktionshindrade barn som sliter våra hår ibland.

Jag är mamma till tre, de är olika. Två har inga funktionshinder så vitt jag vet. Och ja jag har slitit mitt hår. Jag har gråtit. Jag har haft magont och haft de tufft även med dom i perioder.

Jag levde även länge i något som jag trodde var en helt vanlig sk normal familj. En familj i kaos. OM jag hade sagt att jag kände igen mig i någon med ett funktionshindrat barn DÅ hade jag då varit dum och konstig? Jag kände ju ingen mig för att mitt barn oxå faktiskt VAR funtionshindrat även om vi inte visste de då. Så de som känner igen sig kanske lever precis som jag ovetandes.... så man ska nog inte vara så hård när någon känner igen sig eller bara försöker förstå.



Så öppna era sinnen. Vilka är vi med funktionshindrade barn att tro att vi vet hur andra har det och att inte de går igenom saker som är tuffa de med. Vi har det inte alltid värst, även om vårt liv i regel innebär så mycket mera jobb.

Nu ska jag packa klart för morgondagens skola för August med scheman och sånt som hans liv bygger mycket på. Idag fick jag också en glad liten nyhet:

AUGUST KAN SIMMA!!!

Tack MAMMA Malou för infon... helt underbart lycklig.





Kommentera här 9 st

Anna Wahlgren...

Datum: 2010-11-21 Klockan: 00:54:43 Kategori: August/barnen/Autism

Anna är visst på tapeten igen med sina sömnmetoder.

Ja tror de flesta hört talas om hennes fem-minuter-metod.

Jag säger inte att jag stödjer hennes metoder, inte alls. Däremot stödjer jag varje familjs val.

Jag har tre barn. Tre helt olika barn. Oskar krävde massor med närhet och sov alltid hos oss. Det var stora problem att få honom att sova ensam. Fast att han fick all närhet han någonsin kunde önska. Vi var två föräldrar som gav allt.

Albin ville ALDRIG ligga hos oss. Redan som bäbis visade han tydligt att han inte ville ha en nära inpå. Han sov alltid bäst i sin egna säng. Där ville han vara. Han har inte fått mindre närhet för att han inte sov med oss.

August har varit mer lik Albin. Han har inte alls velat ha den närheten. Han tog tydligt avstånd men har alltid sovit bra. Alltid där han känt trygghet. Han är ett otroligt tryggt och harmoniskt barn trots att han har Autism.

Alla barn är olika. Alla familjer har skilda behov.

När Oskar sov hos oss blev jag oerhört störd. Min nattsömn blev väldigt lidande och för att jag skulle orka med dagen och livet och mitt barn var jag tvungen att ta beslutet att han skulle sova i egen säng. I vårt rum. Vidare ut i eget rum. I steg. I hans takt. Hade jag inte gjort detta hade jag inte orkat. Jag hade inte varit en bra mamma eller människa överhuvudtaget.

Jag behövde få vara ego. Om man vill kalla de så. Jag lämnade inte bort mitt barn till någon som Anna Wahlgren men jag behövde hitta en lösning som gjorde att livet fungerade. Mina barn fungerar bra trots detta. Jag tror inte någon av dom lidit eller fått men för livet pga dessa val. Och jag tror mina två små hade mått sämre om jag tvingat dom sova hos mig. Jag har kunnat ge dom trygghet utanför sängen.

Att komma till ro utan mig eller deras pappa på kvällen har alltid fungerat. Man skapar lugn och trygghet fast att man inte sover tillsammans.

Jag är konstig... jag behöver tid att vila för att orka. Jag hade inte varit en bra mamma om jag inte vågat tänka på mig också. Att åka till Anna för att få hjälp kanske är det enda rätta ibland. Jag säger inte att människor gör fel för att de väljer detta och inte tror jag att man väljer bort närhet och kärlek till sitt barn trots detta. Men man måste kanske för att orka vidare. Livet är hårt idag.... samhället kräver mycket och även om man väljer bort så finns mycket kvar som vi måste igenom.

Vi med barn med funktionshinder har de jobbigt på flera sätt och jag fortsätter säga att ibland måste vi ta hjälp. Vi måste och i vårt fall så är avlösning och avlastning inte att välja bort. Det handlar inte alls om att inte skapa ett tryggt barn, snarare tvärt om. August är trygg även med andra och det gör att vårt liv inte blir lika sårbart. Vi kan lämna honom om det blir kris utan att hela tillvaron faller samman. Det känns viktigt för jag ser framåt.  Både för han och för mig. Jag har perioder då jag blir väldigt sjuk och hur skulle livet för mina barn se ut om de inte var trygga med andra än mig?

Följ ditt hjärta. Gör det som känns rätt i magen för dig. Det som är rätt för dig kan vara så fel för andra och våra barn fungerar olika.


Bild: Malou och August... tillsammans. Närhet. Närhet är viktigt, men den kan vara från en extra mamma som Malou. Malou är den enda som någonsin kommer vara just en extra mamma för mitt barn. Ingen annan någonsin. Jag är stolt över mitt val att ta in henne i vårt liv.

Mina barn kommer alltid till mig med allt. Vad det än är. Det visar väl på att jag gjort något bra trots att jag är ego och väljer mig själv ibland. Barnen växer fort men jag vet att jag gjort ett bra jobb.




Kommentera här 11 st

Harry Potter

Datum: 2010-11-20 Klockan: 17:19:53 Kategori: Allmänt

Vi har följt Harry Potter. Sett dom på bio när de kommit. De är främst äldsta sonen som sett dom och läst böckerna vilket jag ärligt kan säga att inte jag gjort. Tiden ahr inte funnits och jag har alltid haft så många andra böcker jag velat läsa... MÅNGA böcker.

Ikväll ska vi alltså se den första i de två filmer som ska knyta ihop säcken... om en liten stund bär de av....

Har ni sett filmen? Tycker ni eller ska ni se den?


Kommentera här 8 st

Jay

Datum: 2010-11-19 Klockan: 20:30:01 Kategori: Musik

Herreguuuuuuuud säger ja bara...

Han sjunger som en GUD.

Allt. Även klassiskt ikväll.

Han håller långt och jag hoppas han får ordning på sitt liv med allt vad det innebär. Nu ökar pressen då tidningarna snokar rätt på allt och även veckans drog kontroll.

Jag tror på JAY så gör mig inte besviken. Vi vill inte hitta honom i en knarkkvart om några år....

Glöm nu inte att rösta på honom... ibland tror vi att vi inte alls behöver rösta på favoriter.

Ja är svag i honom inte bara för hans sång utan för att jag ÄLSKAR hans Helsingborgsdialekt som väcker minnen. Vidare har han något i sin blick som gör att man vill ta hand om honom lite...




Kommentera här 6 st

Fokus

Datum: 2010-11-19 Klockan: 10:21:31 Kategori: August/barnen/Autism

Har just nu haft fokus på annat än bloggen.

Fokus på jobbet, har elev vilket jag verkligen BRINNER för.

Fokus på måendet, mig. Försöker träna och ta hand om kropppen. Äta lite bättre och röra mig. Tvinga mig att tro att rörelse är bättre för min kropp som värker. Idag har jag tränat på morgonen men måste iväg och få hjälp av min naprapat senare idag. Hoppas det reder ut lite AJ i nacke och skuldra.

Fokus på barnen.

På mannen och på hemmet. Inga stora saker men ändå... när de gäller hemmet. Vidare att hinna med några vänner och sådant utanför vår lilla "bubbla". Det som är livet utanför. Man måste ta sig tid för sådant. För att orka. För att leva.

Jag tror många hamnar i någon form av duktighet där man tror man måste vara så rejäl och duktig. Jag har själv varit där men insett att ingen har nytta av mig där hemma om jag mår skit. Jag har gått igenom tunga saker som gjort att jag varit helt under isen och dit ska jag inte igen. Jag har börjat inse va viktigt andra saker i livet är än att bara vara just DUKTIG.

Nu är jag ledig i tre dagar. Fokus på de barn som befinner sig hemma. August åker till Malou. Imorgon blir de nya Harry Potter med äldsta sonen. Kvalitetstid för oss två. God mat och lugn.


Bild: Mormor med August och Albin.

En mormor som allt mer sällan kan hjälpa mig... så vår avlastning är vår räddning.



Bild: Min stora kille Oskar.


Jag ahr tre grabbar. De är underbart fina alla tre. Jag har aldrig gjort skillnad eller känt olika för mina barn. Alla ska ha lika mycket tid. Alla ska känna sig lika mycket älskade. Det är min skyldighet som förälder att göra så gott jag kan för att hålla den ballansen fast att vi är en annorlunda familj.



Kommentera här 4 st

Det som kallas livet.

Datum: 2010-11-16 Klockan: 09:20:14 Kategori: August/barnen/Autism

Måsten.

Visst har vi alla måsten. Sådant som ska göras. Saker som fyller sin funktion och sådant man inte kommer undan.

Jag lever ett liv som inte alla andra lever. Alla lever vi vårt eget liv. Dels lever jag med ett barn med funktionshinder som kräver lite mer av mig än andra barn kräver av sina föräldrar. Det är ingenting jag skulle välja bort. ALDRIG. Men det kräver mera, och det tar på krafterna. Det sätter sig i kroppen.

Därför är det så viktigt att också hinna bara vara JAG.

Sådant kan och ÄR stora svårigheter idag i det samhälle där vi lever. Kraven är höga och det är inte så lätt att säga att ja nu får ni barn fixa resten själva.

Men man kan lära... man kan delegera och vi måste inte vara några SUPERMORSOR... för vi kan be om hjälp. Det finns hjälpa att få. Jag tror det är viktigt för alla att vi tar den hjälpen. Inte bara för vår egen skull utan för barnens skull. Inte för att vi vill välja bort. Eller inte vill spendera alla timmar med vårt barn, men om vi aldrig får tanka energi kommer det knappast gynna de barn som vi brinner för.

När jag tog beslutet om att skaffa avlösare som innebär att man får en person som kommer och är tillsammans med ens barn några timmar i veckan utifrån de behov som finns var det inte så mycket för MIN skull som för August skull. Han behöver få chansena tt träna saker utan mig. Växa och våga. Sedan har jag ju två andra barn. Jag kände att jag vill inte isolera både mig och barnen för att jag vill vara en supermänniska som ska fixa allt själv. Jag vill heller inte lägga hundra procent på ETT barn då jag har tre. ALLA tre måste få sin tid med mig. För hur skulle de annars kännas för August syskon? Är vi mindre viktiga? August får all tid och vi ingen? Jag har fått tre fina barn, alla har rätten till min tid. Min skyldighet att se till att de också blir sedda.

Vidare tog jag beslutet att August skulle ha en stödfamilj där han tillbringar en helg var tredje vecka. Inte för MIN skull men för hans och hans två syskon. För familjen.

Ja någon kanske tycker jag är EGO eller en dålig mamma som väljer detta. Men jag gör de inte av egoskäl och jag gör de inte så mycket för min egen skull men varför ska jag bränna ut mig? Vem vinner på de? Om jag isolerar oss från omvärlden och inte hjälper August klara livet så står vi där en dag och har stora problem. Problem som jag tror vi undviker nu. ett barn som inte alls klarar livet utan mig och jag kanske inte alls kan finnas där. Vad händer då? Man måste se lite längre fram med dessa barn. Vi måste rusta dom för framtiden.

Jag gör detta för ALLAS skull och August har växt enormt. Våga..... vi har vunnit så mycket. Det tror jag alla gör. Sluta spela martyr och ska klara allt ensam. Be om hjälp. Våga ta hjälpen och låt någon i din närhet få hjälpa till, på SITT sätt. Utan din övervakan. Våga släppa taget.



Bild: ett liten monster vid namnet August på väg ut för att skrämmas tillsammans med sin avlösare Malou. Saken var att han mest blev rädd själv. Men han lär sig utvidga sina gränser. Han vågar lite mer varje gång. Han får uppleva saker som andra barn med Autism inte får. för att vi många gånger tror att det inte går. Det går. Tro mig.


Kommentera här 13 st

Scrapbooking

Datum: 2010-11-15 Klockan: 19:57:14 Kategori: scrapbooking

Idag har jag haft ledig dag.

Jag har helt å hållet gjort det jag velat och det blev lite skapande.



 

 



Jag gjorde faktiskt två LO å det var länge sedan nu. Har en hel del fina papper så jag måste ta till vara på detta. Samt att jag ska göra flera ramar.... KUL. Idag fick jag lust.




Kommentera här 7 st

Uppgradering

Datum: 2010-11-14 Klockan: 20:46:36 Kategori: Allmänt

Vi fick byta upp oss. Från att ha en platt teve på 45 tum har vi nu en på 23. Ja TJUGOTRE... UPPgradering som sagt.



Ja va ska man säga.... från 45 till 23.... vilken grej liksom.


Kommentera här 11 st

Massage

Datum: 2010-11-13 Klockan: 16:01:31 Kategori: Kropp å själ/ADHD

Massagen gav energi.

Energi att orka. Det jag hoppats på.

Jag känner att jag fyldes av det jag verkligen saknat och inser att jag borde gå lite oftare. Inte för att jag har ont utan för att få ur lite slaggprodukter. Få en skön avkopplande stund och sedan orka bättre.

På måndag ska jag ta mig iväg och träna igen och vidare har jag små saker att se fram emot. Man behöver det. Det måste inte vara så stort men små små saker som gör att man orkar vidare.




Kommentera här 3 st

August

Datum: 2010-11-12 Klockan: 09:00:18 Kategori: August/barnen/Autism

Det är mycket runt August nu.

Det är alltid mycket runt August om man ska vara helt ärlig.

Igår var han så duktig och frågade själv i affären om det fått någon pepparkaksdeg. Jag sa att jag inte hade någon lust med pepparkaksbak men då sa han att detta gör han själv.

Väl hemma plockade han fram allt man behöver och satte igång. Kan säga att han klarade detta helt utmärkt själv och mamma lämnades enbart till att grädda kakorna.

       
Bilder: August i full färd med att baka pepparkakor.


Jag är så imponerad av honom och jag ser att träning HAR gett färdigheter. Att ta till vara på det han VILL och vidare låta honom göra. Om och om igen tills det är säkert och man i stort sett bara behöver ÖVERVAKA. Inte begränsa utan öppna upp. Det var ett stort steg att våga fråga på affären. STOLT mamma.

Annars har han plockat fram BRIO tågbanan och bygger för fullt i sitt rum. Något som gett oss andra problem då han inte vill avsluta utan bygga och köra tågen på en slingrande framväxande bana. Bygga är en styrka hos sonen. Han e grym.

Igår var jag även till BUP och där hade vi några timmars prat om tydliggörande. Nu har ju jag kommit en lång bit på väg när de gäller detta men tog tillfället i akt och träna på Boarmaker programmet.


Bild: August bilder som vi jobbar med.

Vidare har jag fixat så vi ska få komma till Datateket där August kan få möjlighet att hitta program som stimulerar läsning och räkning. Det är så tursamt så hon skulle ordna en grupp här i stan så vi slipper åka till Karlstad. Vidare har de börjat med nya program på skolan så han slipper pennan. Det är uthållighets prgram samt program där man lär sig skriva och läsa på datorn. Jag är glad att de har lyssnat på vad jag vill och jag hoppas detta ska underlätta. Man jobbar hemskt mycket med att bygga upp August självkänsla så han känner att han KAN och är duktig.

Jag ringde även upp skolpsykologen för en undran om när han kommer igång med begåvningstesterna. Tyvärr blir det inte alls på denna sida av året så han servar alla skolor i stan. Januari lovade han nu och jag hoppa innerligt att så blir fallet.

Jag känner mig glad att det går framåt och att jag blir hörd på. Att man faktiskt sätter August i centrum och att det ska rulla på. Men det är en kamp att komma hit och det är alltid samtal och möten som behövs för att vi ska komma framåt.


Bild: Min August.

I allt detta är de grymt viktigt att inte glömma sig själv. Min kroppe säger ifrån. SÅ idag ska jag unna mig en hel timmes skön massage innan de bär av till helgjobb.


Kommentera här 15 st

Allas och pepparkaksbak

Datum: 2010-11-11 Klockan: 13:56:17 Kategori: August/barnen/Autism

Idag får ni köpa tidningen ALLAS... min August och vår goaste Malou finns med och även jag. Ett repotage om OSS.






August älskar snön... han älskar julen. Han har väntat länge på att det ska finnas färdig pepparkaksdeg i affären. Idag var han så företagsam så han frågade efter deg själv på ICA... och förkunnade att om inte jag ville baka kan han SJÄLV.

Så nu har han dukat fram ALLT i köket och det är bara å sätta fart... eller nja han kan ju SJÄLV.


Kommentera här 10 st

Blogg strejk

Datum: 2010-11-10 Klockan: 10:20:59 Kategori: Kropp å själ/ADHD

Ja jag har inte varit så aktiv... en sorts strejk. Lusten har passerat bort. Jag har inte mått så gott i kroppen och känner att jag inte har orkat med mer än de nödvändiga.

Livet går framåt och jag kämpar med min värk och mage som oxå sagt sitt och strejkar igen.

Jag har massor kring August just nu. Utbildningar och tidsbokning för datateket osv. Det tar tid. Andra saker runt August. Funderingar och tankar. Mina egna utredningar och möten. Fullt. Kraften tas till det livsnödvändiga.

Igår bokade jag i alla fall tid för två tattueringar så nu har jag något extra att se fram emot.

Supernöjd att vi har ett vitt vinterlandskap också. ÄLSKAR vinter och snö.


Kommentera här 5 st

Längta

Datum: 2010-11-08 Klockan: 11:21:56 Kategori: Kropp å själ/ADHD

Jag längtar.

Längtar.

Jag är konstig jag för jag kan verkligen längta efter min Daniel fast jag såg honom för en stund sedan. Jag längtar efter barnen... efter upplevelser och materiella saker.

Jag går in för en del av de till två hundra procent.

Nu är de enbart tattueringen och längtan om varmare länder.

Jag vet inte varför och jag vet inte om jag kommer kunna genomföra något av det.

Jag drömmer och längtar efter ett hus som inte är så trångt. Jag vill ha flera rum och en egen vrå. Jag längtar så tills den dagen kommer och snickare river och får till de. Längtar efter mitt nya badrum.

Materiella saker.

Samt närhet och värme av den jag älskar mest av allt. Barnen å Daniel.

Längta och kanske drömma i ett.

Men just nu, där jag sitter just i denna stund njuter ajg av lugnet. Av tystnaden och ljudet från diskmaskinen. Njuter av solen ute och vetskapen att jag har lite mer än en timma kvar ensam.





Kommentera här 11 st

Pensionärsjävlar...

Datum: 2010-11-07 Klockan: 22:55:18 Kategori: Allmänt

Hörde om denna serie som går på femman måndagar kl 22....

Idag kollade jag på tv5play....

Lovar, behöver ni ett gott skratt kolla denna superhärliga serie...

http://www.kanal5play.se/program/play/pensionarsjavlar-s01e01

Klicka på länken för att kolla måndagens program...

Pensionärsjävlar


Kommentera här 4 st

Tattoo

Datum: 2010-11-07 Klockan: 10:15:28 Kategori: Tattoo



Daniel lovade att ta ett snack med Tabita.... om han blir med henne hem en kväll å låter barna kalla honom pappa så kanske hon kunde tattovera både mig och honom.... tyyyp LER STORT.



Vore FETT nice om jag säger så.... synd att de inte riktigt fungerar så.... men nu vill jag göra en ny tattoo. Jag funderar rejält på HUR jag ska kunna fortsätta med min blomranka på höften och tankar börjar ta form eller om jag helt enkelt ska försöka fortsätta på ena armen och likson jaaaa göra mera där. Tema dödskallar. Vidare har jag ju lilla drömmen om en pinupa.... å den skulle jag nog vilja ha i området av blomman.

Trollslända är ju oxå en sak jag vill ha med bland blommorna... och vidare har jag en annan dröm tattoo som jag haft sedan jag började....

Vill ni se mina övriga tattoos finns de här i bloggen under kategorin med samma namn.


Har ni någon tattuering och varför har ni smyckat era kroppar? Har din tattuering en speciell betydelse?









Kommentera här 15 st

Idol...

Datum: 2010-11-06 Klockan: 13:22:16 Kategori: Musik

Blev helt såld på denna igår...

Å JAY har en röst som jag bara smälter av....



De gör denna sååå bra. Den sitter redan.


Kommentera här 13 st

Nästa vecka...ALLAS

Datum: 2010-11-05 Klockan: 22:54:07 Kategori: August/barnen/Autism

... får ni köpa tidningen ALLAS....

Varför?

Då kan ni läsa om min August och vår Malou.



Själv fick jag mitt EX i brevlådan idag.....




Kommentera här 8 st

Andreas Carlsson

Datum: 2010-11-04 Klockan: 09:31:13 Kategori: Böcker

Har läst Andreas Carlssons bok.

Säger bara.... gör de ni med. Den va riktigt intressant och han KAN skriva.



Live to win : låtarna som skrev mitt liv


Live to win - Låtarna som skrev mitt liv är Andreas Carlssons berättelse om hur han blivit en av världens mest framgångsrika låtskrivare, med listettor för världsartister som Céline Dion, Bon Jovi och Britney Spears. Det är också hans personliga, osminkade och självutlämnande berättelse om livet och dess toppar och svackor, kändisar, vänner och kärlekar. Och självklart den osvikliga och villkorslösa kärleken till musiken.

Andreas Carlsson är även känd som jurymedlem i "Idol" och för sin medverkan i "Made in Sweden". "Live to win" är hans första bok.

 


Texten och bild är lånade från BOKUS.

 

 

 


Kommentera här 10 st

Blandat...

Datum: 2010-11-03 Klockan: 14:59:06 Kategori: scrapbooking

Lite bilder från dagen....

                       

Bildtext: Tavlor jag scrappat. Skålar med underbara vattenpärlor. Två bilder på mina nya orkideer en i vitt en i mörkt rosa till tjejernas rum. Oskar på sängen i nya rummet. Tavlan över Albins säng... svart vit från London med en RÖD Londonbuss. Albin nyklippt... Dagens lunch, kyckling ris sås samt sallad. Ett gäng tennsticksaskar som jag scrappat.

Nu ska jag lägga mig.


Kommentera här 11 st

Onsdag

Datum: 2010-11-03 Klockan: 13:05:58 Kategori: Allmänt

Försöker få lite gjort här hemma. Jobbar sex dagar av sju denna vecka så detta är min lediga dag. en ledig dag med feber och värk. Men man får rycka upp sig.

Tvättmaskin går maten står i ugnen.

Albin är klippt och en del pyssel tar form.


August är i högform. Märker mer och mer att det är oroligt i hela kroppen. Lugnet har passerat känner jag.



Outfit for today.... Min nya rosa Adidas. Me like alot. Ler.



Kommentera här 1 st

Kvällen...

Datum: 2010-11-02 Klockan: 20:51:52 Kategori: Allmänt

.... som sagt. Kväll. Skönt. Känner att kroppen protesterar utan att jag vet varför. Ont i hela kroppen. AJ typ. Någon har kört över mig med en ångvält. Undrar vem?

Nåja. Jag hoppas en natts sömn ska få mig att må bättre.





Ser fram emot en ledig dag imorgon. Va ska ni göra imorgon tro?? Berätta gärna.


Kommentera här 2 st

Ben & Jerrys

Datum: 2010-11-01 Klockan: 18:56:23 Kategori: Allmänt

Alla pratar ju om denna glass.

Jag har helt sonika bojkottat den pga priset.

Har tänkt tycker jag inte om den har jag kastat pengarna i sjön å hade fått mer av glass jag verkligen gillar.... å tycker ja om den ja då KOMMER de kosta mera....

Igår köpte jag dock en mindre förpackning. Ja jag gjorde ju de. Choclate fudge Brownie.



Ja va ska man säga? Jag älskar ju SIA... för att de är bitar i... goda kladdiga bitar... detta va jaaa glassen va god men bitarna i var STENHÅRDA stora kakbitar.... hrm... inte mjuk som en kladdkaka utan stenhård ja givetvis den e frusen menar ni.

SÅ neee jag fastnade inte i Ben & Jerry träsket... jag håller mig kvar och äter SIA och KLING... de e glass med gott kladd i de... ler.



Vad tycker ni andra om Ben & Jerrys? Är de en favorit eller har ni någon annan å i så fall vilken?


Kommentera här 29 st

Vänner

Datum: 2010-11-01 Klockan: 13:18:00 Kategori: Kropp å själ/ADHD

Andra vänner är det skörare med. Man knyter ett hårt band och man förstör de. Kraschar en vänskap som man kommer sakna. För att man trodde man någonstans gjorde rätt fast att det skrek NEJ. Därför att någon annan ställde till ett sådant liv så man blev än mer knäckt om man inte gjorde som man blev tillsagd. Någon som förstörde så mycket och lämnade mig att betala. Han betalar inget. Han känner ingen skuld eller skam.

Jag känner båda.

Jag är en dålig person som inte kunde se. Som inte satte stopp i tid. När jag trodde att jag klarat det blev jag nedbuttad igen.

Jag förtjänar inget annat. Jag är dålig. Jag ska straffas. Jag straffas för mera. Saker jag inte vet varför jag straffas för.

Men för mina barn står jag stark. Jag måste. Men svag innerst inne. Mår skit. Känner skuld och förlåtelse finns inte.


Kommentera här 6 st

Vänskap

Datum: 2010-11-01 Klockan: 09:30:39 Kategori: Allmänt

Vänskapsband kan både va starka och oerhört sköra.

Med Anna är den stark. Vi finns alltid där på något vis fast vi har över 20 mil mellan oss.

Kontakten finns alltid fast vi inte ses så ofta. Allt för sällan. Men livet kommer emellan men ändå, Anna är en av mina bästa och näramste och framförallt äldsta vänner.

Med Anna behöver man inte vara någon annan och man respekterar varann för dennes åsikter. Aldrig att man klankar ner och eller tror sig vara mer än den andre. Vi är vi, jag är jag och Anna är just Anna. Det är så härligt.

Att vi har skoj tillsammans är också så kul. Skratten.

Familjerna som fungerar tillsammans. Å dessa barn. Dessa underbara fina ungar. Jag tre, Anna tre. De har alltid funnit varann också. De bara ÄR tillsammans.

I helgen var bara Albin med. Vi besökte på lördagen Fängelsemuseet i Gävle. Det är en upplevelse jag rekommenderar. Här får man se hur det var sen tidigt och ända till man stängde det nyare fängelset 86. Celler och en historia. Barnen fångades och guiden var SÅ bra. Alla blev fängslade av han berättelser från förr och även hur det ser ut ute i världen idag. Har niv ägarna förbi Gävle gör ett besök på museet vid slottet i Gävle.

Tyvärr kan jag inte visa de bilder vi tog eftersom de inte får publiceras. Jag kommer dock lägga ut på byggnaden utanför när jag är hemma.

Vidare besökte vi SJ tågmusee... lika detta är också oerhört spännande att se tågen från dåtid till nu. Att maken hittade en å annan spännande skylt från kristinehamn gjorde än mer spännande.

Vi pratade även mycket om Annas hus. 500 år gammalt med mycket historia. Bilder? Jo men var blev de av. Minneskortet spelade oss ett spratt och de försvann. Var de någon mening bakom? Efter att ha sett foton från 1800 talet på huset med dess människor och historia ville de kanske inte bli med på bild offentligt. Men jag är så glad för de berättelser Anna och Magnus delar med oss. Huset har en historia och en själ och jag finner alltid ett lugn i dess otroligt fina miljö. Det är en idyll på så många vis.


Kommentera här 2 st