Kroppens liv
Datum: 2010-09-03 ♥ Klockan: 09:11:37 ♥ Kategori: Kropp å själ/ADHD
Kroppen skriker att den inte vill, att den inte orkar. Den visar på alla sätt att det är nog. Att den inte orkar mycket mera. Men jag pressar så gott det går framåt. Framåt i livet. I det liv vi måste leva. Det liv vi inte kan välja bort.
Huvudkudden är full av mitt hår varje morgon. Massor med hår och jag kan inte begripa att det finns något kvar på skallen. Huden är blek och funktioner som borde fungera fungerar inte alls. Orkeslösheten och värken i kroppen gör mig förlamande trött. En trötthet som just nu inte alls beror på sömnbrist.
Sova skulle jag kunna göra stående. Liggande eller sittande. Vilken tid som helst. Jag är ändå inte vaken. Jag har inga klara tankar men kroppen fylls av oro och en rastlöshet jag inte kan bemästra fast jag inte orkar med något alls just nu.
Jag tvingar kroppen framåt i det jag måste. Jag forcerar. Jag tränger mig vidare medan resten sticker i ögonen och gör att jag mår ännu sämre för att jag vet att jag borde orkat mera. Presterat bättre.
Viljan är stor men orken, ja den finns liksom inte. Jag vill men jag vill inte. Jag vill vill vill, för att min känsla i kroppen är att jag just vill så mycket. Dock finns ingen energi. Ingen energi alls. Bara korta stunder, stunder där jag slipper vara ensam. När någon tar mig under sina vingar och för mig ut i något som är lustfyllt. Då njuter jag. Njuter enormt för att i stunden vingarna släpper mig genast ramla handlöst ner i det kalla. Det råa och där orkeslösheten sammanbunden med rastlösheten och krypet tar vid.
Jag har stannat upp. Stilla står jag och lyssnar. Jag lyssnar innåt och har förstått. Kroppen vill säga något. Den ropar. Den skriker. Den skriker så det skär in i märgen.
VILA.
Sedan viskar jag till mig själv:
-Vad är det som är fel på mig? Varför är inte jag som andra? Och varför vill ingen lyssna? Varför vill ingen förstå att jag menar allvar? 
Kommentera här ♥
8 st
jag sa ju det, lilla snusk-tess smyger fram ibland ;)
Jag tog bort den bl.a. för att den för för tätt inpå det LÅNGA inlägget om rumpor.. vad ska folk tro om mig egentligen? :O
rumpan är inte fin med få lager? vad sitter du och säger tess! Det är ju då rumpan ÄR fin. Själva kurvorna ska ju synas... det värsta som finns är ju när vinterjacka hänger över så man inte ser något! Och jag tycker att "dra ner tröjan-grejen" ÄR konstig. Jag menar, tjejer lägger ner MYCKET tid på att känna sig snygga, sedan spanar killar in dem och de försöker dölja ? Vad är det då för poäng att öht anstänga sig ? :P
Tack, ja..vi skall verkligen försöka njuta :-)
låter galet jobbigt....hoppas du snart finner din ork!
kram på dig !
Hoppas det finns någon som kan lyssna, man kan inte pressa sig för mycket, då blir det inte bra!
Jag är på andra skolan idag, då min elev är sjuk, men här är det så mycket damm och dålig luft så piggheten från igår försvann!
Ska definitivt kolla in maskerna, visst är det skön att koppla av med pyssel! =)
Ta hand om dig!
Kramar
Hur har du det med sköldkörteln egentligen? Har man testat? Om inte, så tycker jag att du ska begära att få det kontrollerat.
önskar dej en goo helg,
Ja det är ju det här med ångest, samma grundprincip, den bara visar sig på olika sätt och i olika sammanhang.
Ha en fin dag och hoppas det känns bättre snart
Jag känner igen mig. Inte i mig själv, men ja, du fattar...
Det viktigaste är att man stannar upp och lyssnar på sig själv, lyssnar på sin kropp och dess signaler. Ibland kan det vara jättesvårt, men det är jätteviktigt. För gör man inte det, då ökar risken för att det blir ännu värre istället.
Du är klok Tess, du vet allt det där redan och du går efter det. Alla gör inte det. Då är det tufft. Det blir mycet tuffare. Men man kan klara det ändå. Du kommer klara det. För du är stark och du är klok. :)