Som ni vet ändrades skollagen i våras. De barn som inte har en utvecklingstörning får inte stanna eller skrivas in i särskolan.

Vi vet dock att många barn har behov av det stöd som ges i särskolan. Man menar att detta stöd ska man kunna få i den vanliga skolan. Verkligheten är ju inte riktigt sådan. Det finns inte resurer och vi vet också att man inte har den kompetens för att möta dessa barn.

Att förlänga lärarutbildningen var heller inte rimligt då man menar att den då blir så lång. Men man kräver ju specalkompetens i så många andra områden. Då är det helt naturligt att man ahr en gedigen och lång utbildning. Ett krav är väl ändå att intresset finns för dessa barn och ungdommar.



Bild: Min August uppe på Lindos på Rhodos.

Men detta är ju inte det enda problemet enligt mig. Det handlar även om att dessa barn inte kommer att nå målen. För i särskolan jobbar man mot egna mål. Där du kan lyckas. Där man vet att du kommer vidare och man har möjligheten att gå gymnasiet.

De barn med speciella behov som inte har en utvecklingstörning som nu ska gå i den vanliga skolan och i bästa fall få stöd ska följa den vanliga läroplanen. Vi vet att alla inte kommer nå målen och man funderar på hur de ska komma vidare till gymnasiet.




Bild: Jag och August. På Rhodos.
Idag är siffrorna hemska när man ser till hur många som inte kommer in på gymnasiet. Då talar vi om våra andra barn som inte har speciella behov. Skolan är tuff idag. Det är stora krav på våra barn. INget fel i det men man måste ju känna att man kan lyckas.

Jag anser att systemet varit hemskt. Barn som kämpar och kämpar men inte klarar målen blir inte godkända. På min tid så fick man kanske en etta eller tvåa. Nu blir man inte godkänd fast man försökt. De som skiter i det totalt ja de blir inte heller godkända. Så vaför ska man anstränga sig? Ja känner att det är orättvist. Man får inget fast man försökt.

Nu är det ett nytt betygsystem och jag ska ärligt säga att jag inte är så insatt i hur det blir.



Bild: August på bryggan i Villingsberg. Storfiskaren är ute och fiskar med morfar mamma och syskon samt kusinen Petter.

Jag har ju min August. Han är inte utvecklingstörd. Men han har Autism och ADHD bland annat. Han går idag i en specialklass för barn med Autism. Men han har svårt. Man har inte hittat nyckeln till hur han ska minnas och lära sig. Det går sakta framåt. Jag skulle vilja ha honom i särskolan så han kan känna att han kan lyckas.

Där är dörren nu stängd.

Idag ska vi dock träffas för han behöver ett annat sorts stöd. Så man ska ha en grupp som jobbar som särskolan men man förljer grundskolans läroplan. Nu väntar jag på att min August ska få gå där. Få det stöd han behöver med den speciefika kunskap personalen har där.




Bild: August lånar Oskars elgitarr.


Jag hade önskat att han fått börja där redan i höst men jag vet att det är andra barn som är i mer akut behov av detta just nu. Men man är sig själv närmast. Samtidigt är august på ett bra ställe nu. De är toppen. Man jobbar bra. Sedan har han tiden för sig. Han är ju ung. Bara nio år ännu. Så det är inte panik.

Men planeringen måste ändå ske. Jag är nervös. De är lite sådär. För man tänker ändå frammåt. August har ju sina drömmar. Han vill ju bli brandman.

Jag vill att han ska kunna nå sona drömmar på något vis en dag. Jag hoppas mötet ska gå bra. Vi har en bra skola här. Men visst finns små brister. Men man är alltid öppen för lösningar. Man vill. Man är där för barnen. Så jag är glad att vi bor just här.

Jag vill att mitt barn ska ha samma förutsättningar som alla andra. Han ska få göra allt andra gör. Vi försöker göra allt som alla andra. Vi försöker leva som andra. Vi vill våra barn de allra bästa.



Bild: Underbar bild som Alex tagit på Malou och August vid sjön. Älskar denna bild.

Kommentera här ♥ 3 st